Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (1,109.) 1 april 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
SVENSK LÄRARETIDNING,
N:r 13
bidrag skulle kunna lämnas till
sockenbibliotek och med dem jemförliga
boksamlingar, samt för riksdagen framlägga det
förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
De villkor, som för åtnjutande af sådant
bidrag under ärendets behandling ifrågasattes,
voro väsentligen desamma, som uppställts
för statsunderstöd åt sådana anstalter eller
föreningar, som anordnade
föreläsningskurser. Blefve något dylikt efter verkställd
utredning af k. m:t föreslaget och af riksdagen
godkändt, skulle saken kunna så ordnas, att
hvarje regemente genom anslag ur sin
lägerkassa eller genom på enskild väg
åstadkommet sammanskott skaffade sig rätt att
erhålla ett häremot svarande statsbidrag.
Att de härför erforderliga medlen lätteligen
skulle kunna åvägabringas, visar
erfarenheten från de regementen, där bibliotek
redan nu finnas. - - -
Tilläggas bör, att det förhåller sig på
liknande sätt äfven med anskaffandet af
föredrag och förevisningar m. m. På flera håll
har man hyst den uppfattningen, att i
afseende härå regementena kunde ^eda sig
med de resurser, som deras egna
officerskårer erbjöde. \7id de regementen åter, där
man ansett civila krafter åtminstone delvis
böra tagas i anspråk, ligger den utvägen
nära till hands, att å mötesplatsen bildas en
föreläsningsförening, hvilken på enskild eller
kommunal väg anskaffar ett visst
penningebelopp samt på ansökan erhåller ett däremot
svarande statsbidrag. Så skedde t. ex.
förlidet år å mötesplatsen Malmen, hvars
föreläsningsförening för år 1903 tilldelats ett
statsanslag af 300 kronor. Därsammastädes
verkade ock »Malmslätts militära
nykterhetsförening», som anordnade flera föreläsningar
och för år 1903 af länets landsting erhållit
ett anslag af 500 kronor. Äfven å sådana
lägerplatser, där inga dylika
föreläsnings-föreningar bildadts, hafva föredrag erhållits
genom förmedling af »centralbyråerna for
populärvetenskapliga föreläsningar» i
Stockholm, Lund och Göteborg. Från den
förstnämda hafva ock tillhandahållits s. k.
skiop-tikonföredrag (valda serier af
skioptikonbilder med tillhörande text, som kan af
hvilken bildad man som helst utan särskild
förberedelse föredragas) mot en hyresafgift
af 5 kronor, inberäknadt frakten till
re-kvirenteri.
En mera direkt påverkan af den
värnpliktiga ungdomen i kaserner och å mötesplatser
med särskild hänsyn till sedlighet och
nykterhet synes ingå i programmet för den
verksamhet, som det nyligen
omorganiserade »Svenska sällskapet för nykterhet och
folkuppfostran» för sig utstakat, hvadan det
torde kunna antagas, att för anskaffande af
föredrag och skrifter i denna speciella
riktning understöd fr.ån nämda sällskap utan
svårighet skall stå att erhålla.
I det hela taget torde alltså kunna sägas,
att för ett förverkligande af de i 1901 års
riksdagsskrifvelse och föreliggande motion
uttalade önskemålen - i den mån dessa
anses verkställbara utan intrång på den rent
militära utbildningen - inga andra
afse-värda kostnader äro erforderliga än de, som
kräfvas for anskaffande af ändamålsenliga
samlingslokaler.
Vid åtskilliga regementen synas dylika
redan finnas. Andra åter äro, såsom
militärmyndigheternas utlåtanden visa,, alldeles
i saknad däraf. - - -
Att närmare ingå på den rent ekonomiska
sidan af förevarande fråga har utskottet icke
ansett ligga inom området för dess uppgift.
Skulle k. m:t vid ärendets pröfning finna,
att de önskemål, som motionären och
utskottet i närmaste anslutning till 1901 års
riksdagsskrifvelse uttalat, icke kunna till
fullo förverkligas med hittills befintliga
tillgångar utan kräfva särskilda anslag, lärer
framställning härom icke uteblifva. ’
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
får utskottet, med tillstyrkande af den
föreliggande motionen, hemställa,
att andra kammaren för sin del ville be-
sluta, att riksdagen måtte i skrifvelse till k.
m:t anhålla, det täcktes k. m:t vidtaga
erforderliga åtgärder för att vid de regementen
och lägerplatser, som äro i saknad af nödiga
samlingslokaler for de värnpliktige jämte
tillhörande bokförråd och skrifmaterialier,
denna brist måtte så skyndsamt som möjligt
varda af h j alp t.
#
Ärendet förekom i andra kammaren
sistlidna lördag, hvarvid utskottets
hemställan godkändes efter det korta
anföranden hållits af friherre Fr.
Barne-kow, hr Fr. Berg och biskop von Schéele.
Frågan går nu till första kammaren.
En lag angående folkskoleväsendet
i Stockholm.
K. m:ts proposition i detta ämne (se
denna tidning n:r 11 !) har redan
behandlats af lagutskottet, som enhälligt
tillstyrkt lagförslagen under förklaring,
att vid granskning af desamma utskottet
icke funnit anledning till erinran.
Om historieundervisningen
i skolan
hölls en intressant diskussion vid
Sandsvalls folkskollärareförenings
månadssammanträde den 24 mars.
Öfverläggningen inleddes af lärarinnan
vid Sundsvalls läroverk för flickor
fröken Elin Rydberg ined ett
formfullän-dadt och tankerikt föredrag, däri hon
framhöll bl. a. följande hufvudpunkter:
Målet för skolans arbete är danandet af
harmoniskt utvecklade människor. Det
väsentliga medlet härför är den uppfostrande
undervisningen. Härvid gäller att se till,
att samtliga själskrafter erhålla tillbörlig
näring och öfning, således ej blott
förståndet, viljan och känslan utan äfven
fantasien. Denna har hittills om ej rent af
ansetts skadlig för individen och i följd däraf
undertryckts, så åtminstone i hög grad
försummats, något som hämnat sig på det
intellektuella såväl som på det moraliska
området.
Historien har större förutsättningar än
något annat bland skolans ämnen att nära
och utveckla barnets inbillningskraft, på
samma gång den i minst lika hög grad
förmår gifva näring och impulser åt de
öfriga själskrafterna.
Historien gifver människokännedom. Det
är ju en erkänd sanning, att individen har
att genomgå samma utvecklingsstadier i
smått, som släktet genomlefvat i stort. De
primitiva förhållanden, under hvilka sagans
och forntidens personligheter framträda, göra
dessa särskildt lämpade att senteras af
skolans yngsta lärjungar, i hvilkas själslif
inbillningskraften ännu är den dominerande
faktorn.
»Skyndar man sedan lagom», skall
barnasjälens utveckling hålla jämna steg med
ämnets »invecklmg», d. v. s. de alltmer
komplicerade mänskliga samfundsförhållandena,
förutsatt att dessa framställas i
personligheternas och tilldragelsernas konkreta
belysning och ej i torra, abstrakta
resonemang, såsom våra vanliga läroböcker göra.
Den svenska historien skall sålunda, rätt
meddelad och tillägnad, gifva våra barn
hvad intet annat bland skolans ämnen
förmår skänka dem: ett fosterland. En god
historieundervisning skall komma de små att
lefva med våra stora man och kvinnor, att
taga del i deras kamp och mödor, i deras
mot- och medgång, sorg och glädje, och
sålunda hos dem uppamma den rätta
samhörighetskänslan for sina förfäder å ena och
medmänniskor, medborgare, å andra sidan,
som ytterst utgör förutsättningen för ett
folks tillvaro.
Den följande diskussionen blef
mycket liflig och tycktes i intet afseende
gifva stöd åt de farhågor för split och
inre svaghet, hvartill den s. k.
»sprängningen» befarats skola bli anledning.
Därunder anmärktes bl. a., att folkskolan
har för knapp tid anslagen for detta
viktiga ämne. Äfven framhöllos åtskilliga af
de svårigheter, folkskolan har att dragas
med, t. ex. afdelningsläsningen i
landsbygdens skolor, som gör, att hvarje barn får
endast half undervisningstid - för att ej
tala om en mängd flyttande skolor, där resp.
barn få endast en fjärdedel af den
undervisningstid, som redan år 1842 ansågs
nödvändig.
Vår litteratur saknar ännu lämpliga såväl
läro- som handböcker i ämnet: de förra äro
för torra och abstrakta för att tilldraga sig
barnets intresse: de senare antingen lida af
enahanda brist eller’ äro för utförliga att
hinna tillgodogöras af läraren, som nödgas
splittra tid och krafter på samtliga ämnen,
hvilket omöjliggör ett mera grundligt
inträngande i hvart och ett af dem.
En talare anförde ett yttrande af
professor la Cour, som yrkar, att alla skolans
ämnen skola behandlas historiskt. Den
speciellt intresserade hänvisas till Berättelsen
öfver 7:e nordiska skolmötet i Stockholm
1895’, fjärde frågan: »Om en historisk tråd
i undervisningen» samt till samme
författares arbete »Den historiske matematik».
Tysklands förnämsta pedagogiska
riktning i våra dagar, den herbartianska,
uppställer ju också historien såsom det centrala
inom hvar och en af sina läroplans s. k.
»formalen Stufen» samt grupperar de öfriga
ämnena omkring denna.
En grundlig omgestaltning af så godt som
hela vår lärobokslitteratur (Läsebok för
folkskolan inbegripen) är ett behof, under hvars
mer eller mindre medvetna tryck de flesta
af folkskolans lärare arbeta. Det vore godt,
om la Cour’s och herbartianernas »historiska
tråd» befunnes vara den »Ariadnetråd», som
i en ej alltför aflägsen framtid kunde leda
vår folkskola ut från det nuvarande
oefter-rättlig-hetstillståndet i detta afseende.
Det talrikt besökta’ sammanträdet var
ett af de innehållsrikaste och mest
intressanta, som förekommit på länge.
Som bevis därpå förtjänar nämnas, att
flertalet af de kvinnliga medlemmarna
med lif och lust deltogo i diskussionen,
något som förut aldrig händt, samt att
sammanträdet varade i fyra timmar,
under det två timmar förut varit det
vanliga.
Läroverkskommitténs
betänkande
kom under behandling vid sammanträde
med Pedagogiska sällskapet i Örebro den
21 mars.
Lektor P. G. Lyth yttrade sig först
om kommitterades förslag till förhind^
rande af lärjungarnes
öfveransträngning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
