Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (1,110.) 8 april 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
239
dig gemensamhet i skolutgifterna
församlingarna och kyrkofullmäktige
skulle utöfva beslutanderätten.
Sedermera framkom den tanken, att
stadsfullmäktige skulle öfvertaga
budgeten i hvad anginge folkskolehusen,
och slutligen mognade den åsikten
allt mer, att stadsfullmäktige borde
öfvertaga hela ^ folkskolebudgeten.
Samtliga skolråd och församlingar,
folkskoleöfverstyrelsen, konsistorium,
kyrkofullmäktige och
stadsfullmäktige voro till -sist därom ense, att
många praktiska skäl talade för
sistnämda anordning. Det
otillfredsställande sätt, hvarpå
kyrkofullmäktigeinstitutionen verkat här i Stockholm,
har i hög grad bidragit till att
stämma opinionen för en ändring i den
riktning, som nu blifvit beslutad.
Stadsfullmäktige äga emellertid
endast att besluta om folkskolans
ekonomiska angelägenheter. I allt hvad
som gäller undervisningen m. m.
handhafves folkskoleväsendet
fortfarande af folkskoleöfverstyrelsen, som
har att ställa sig till efterrättelse den
folkskolestadga, som gäller för
Stockholm, äfvensom en särskild
instruktion, hvilken före årets slut kommer
att af k. m:t utfärdas.
Folkskoleöfverstyrelsen, som
hittills bestått af 12 ledamöter, kommer
från och med nästa år att utgöras
af 17 ledamöter, nämligen 8 valda
af skolråden, 8 af stadsfullmäktige
och l af konsistorium.
Genom den ökning af antalet
medlemmar, som sålunda kommer att
äga rum, yppar sig en möjlighet för
öfverstyrelsen att kunna fördela sig
på afdelningar liksom fallet är med
t. ex. folkskolestyrelsen i Göteborg
- något som helt visst skall bidraga
till ärendenas skyndsammare och
fullständigare utredning.
Om de framtida följderna för
Stockholms folkskolor af den nu beslutade
reformen är det naturligtvis omöjligt
att nu yttra sig. Så mycket vågar
man dock säga, att det icke gärna kan
i fråga om det ekonomiska tänkas
blifva sämre än hittills, då
kyrkofullmäktige varit sista instansen och
då mera än en gång
folkskoleväsendets fortvaro på samma sätt s.om förut
varit allvarligt hotad.
Uti det vakna intresse, kommunens
medlemmar visa för
stadsfullmäktigevalen, torde man äga det mest
verksamma korrektivet mot sådana faror,
som under det senaste årtiondet
hotat folkskolan från kyrkofullmäktiges
sida.
Må man alltså hoppas det bästa!
Nya aktstycken i
Flädieaffären.
Till »Sydsvenska Dagbladet
Snällposten» i Malmö har
skolrådsordföranden i Flädie å skolrådets vägnar
insändt en så lydande förklaring,
om hvilken alla kunna vara ense,
att den bort komma lånst före detta,
men som kanske ändå icke skulle
sett dagen, om det ej blifvit kändt,
att konstitutionsutskottet nu infordrat
handlingarna i det beryktade målet:
Då Aug. Carlssons barn, jämlikt k. m:ts
åt skolrådet den 22 juni 1902 meddelade
utslag- i ärendet, blifvit från föräldrarna
skilda och till vårdande åt skolrådet, på
föräldrarnas bekostnad, öfverlämnade, så
har denna åtgärd sin naturliga anledning
däruti, att mannen icke sedan i juni 1898
låtit sina skolpliktiga barn få någon
undervisning. Orsaken därtill har han själf
uppgifvit vara, att han anser den
religionsundervisning, som i skolorna meddelas, vara
full af lögner och undervisningen i öfriga
folkskolans ämnen vara utan allt värde för
särskildt det fattigare barnet. Hvad det får
lära utöfver att läsa rent innantill, skrifva
något så när hjälpligt och räkna de fyra
räknesätten i hela tal, det är mera till skada
än till gagn, uppgifver han, emedan af i
dessa ämnen mera försigkomna lätt bli
bedragare och förf älskar e.
Med det i åtskilliga tidningar länge nog
förda talet om, att Aug. Carlsson låtit
barnen få undervisning i alla skolämnen utom
i kristendom eller i katekes och att han för
försumligheten endast härutinnan skulle ha
fått vidkännas den nämda åtgärden och ha
blifvit af skolrådet trakasserad, misshandlad
m. m., med detta tal har man velat vältra
skammen från dem, hon tillkommer, öfver
på skolrådet och de ämbetsmän, som i
ärendet fullgjort sin tjänsteplikt för att, om
möjligt, afskräcka dem från att i detta eller
liknande fall fullgöra densamma, samt velat
begagna saken såsom ett kraftigt
agitations-medel mot den på åtskilliga håll förhatliga
katekesutvecklingen äfvensom mot det
bestående kyrkosamfundet,
undervisningsväsendet m. m., i det man uti de skolrådet
pådiktade åtgärderna menat sig hafva
kon-sfaterat ett grymt samvetstvång.
Hade mannen, som, sedan k. m:ts utslag
föll, sökt vända saken därhän, att han
allenast för katekesens skull afhållit sina barn
från skolundervisning, blott en enda gång
dessförinnan uppställt som villkor för
barnens skolgång, att de finge slippa att
undervisas i katekes, så hade skolrådet aldrig
vidtagit den kraftåtgärd, som skolrådet
under förhandenvarande omständigheter och
med syn på den sällsynt klena skolgången
i allmänhet inom församlingen
pliktskyldi-gast måst vidtaga.
Det borde vara en själfklar sak för hvar
och en, att, när föräldrar år efter år icke
vilja låta sina barn undervisas, de måste
därtill tvingas; och att försvara deras tredska
i detta stycke passar väl bra litet l våra
dagar, hvilken religiös eller antireligiös
uppfattning man än må ha.
Har skolrådet eller dess ordförande i
något afseende gått olagligt, egenmäktigt eller
obarmhärtigt till väga, så må man icke dröja
att hos vederbörande beifra sådant. Ingen
kan mera önska en i minsta detaljer gående,
noggrann och opartisk granskning af
tillvägagåendet än just skolrådet och dess
ordförande.
Till sakens belysning bifogas här nedan
tvänne utdrag af skolrådets protokoll.
Skolrådet vore tacksamt, om öfriga
sansade tidningar ville i sanningens intresse
upplysa allmänheten om sakens rätta art
fenom att intag-a hvad skolrådet här
med-elat.
Flädie deno31 mars 1903.
A skolrådets vägnar:
A. F. Ekström,
ordförande.
I det ena af de bifogade
protokollsutdragen, dateradt den 24 juni
L901? anföres som motiv för
skolrådets beslut att anmäla Aug.
Carlsson och hans hustru till varning
enligt § 51 folkskolestadgan följande:
Det skulle antecknas, att hemmansägare
August Carlsson å Flädie n:r 22 och hans
hustru Kerstin Nilsdotter icke på 3 år
lämnat sina skolpliktiga barn tillfälle att erhålla
skolundervisning. För närvarande äro
sålunda dottern Ellen Maria, född den 26 juli
1887, dottern Anna Kristina, född den 22
juni 1889, och dottern Karla Lelly, född den
28 maj 1894, af föräldrarna förvägrade att
besöka skolan på det af fadren anförda
skälet; att den undervisning, där meddelas, är
delvis lögnaktig och delvis onyttig.
I det andra protokollsutdraget, som
är dateradt den 27 december 1901,
då skolrådet skulle afgifva
påminnelser med anledning af till
länsstyrelsen inkommen förklaring från
de varnade föräldrarna, anföres:
1) Anda till i juni månad 1898 läto dessa
föräldrar sina skolpliktige barn besöka
småskola och folkskola i Flädie oklanderligt.
Efter den tiden har intet af barnen fått
skolundervisning med undantag möjligen
däraf att under fjorton (14) dagar på hösten
1898 flickan Ellen Maria lär ha gått i någon
sorts privat skola i Eslöf, om hvars
beskaffenhet skolrådet saknar kännedom.–––––
2) Föräldrarna föregifva i sin förklaring,
att de bereda sina barn den första
undervisningen i hemmet och därefter sända dem
till privat skola någonstädes, som är i
noggrannhet etc., under det att de själfva
ombesörja deras religionsundervisning.
Skolrådet, som känner föräldrarna vara
alldeles oförmögna att bibringa barnen vare
sig den första eller en senare undervisning,
vill hafva påpekat, huru mycket af sanning
det ligger i påståendet, att föräldrarna sända
barnen i privat skola. Med förutnämda
undantag, hvilket ju icke är att räkna, har så
ej skett.
Under hela här omnämda tid ha hvarken
föräldrarna haft någon i hemmet anställd
lärare eller lärarinna, ej heller ha barnen
varit i någon skola, vare sig inom eller
utom församlingen. Flickan Anna Kristina,
som nu är i sitt 6:e skolår och är väl
begåfvad, skulle, enligt föräldrarnas sätt att
tala, icke hafva ännu »i mån af ålder»
bort sändas till privatskolan; och för Ellen
Maria, som med detta års utgång blir öfver
skolåldern, skulle ofvannämda 14 dagars
skolgång ha ersatt 3 års skolgång i
folkskola.
3) Att skolrådet ej kallat barnen till
pröfning, har sin grund dels däri, att
folkskolestadgans § 38 icke har synts skolrådet
tillämplig på här ifrågavarande fall, enär
barnen aldrig kunnat »från skolgång
befrias», utan de under skolrådets ideliga
protester uteblifvit från skolan, dels däri, att
uti folkskolestadgan ingenting finnes
om-nämdt om, att tredskande föräldrar skola
låta barnen inställa sig för sådan pröfning,
som i § 38 omförmäles, och skolrådet därför
vid en dylik kallelse befarat sig komma att
sakna utvägar för pröfningens verkställande
med tvång, i den händelse sådant skulle
befinnas behöfligt.
#
Då vi uti förra numret yttrade oss
i denna sedan länge öfver hela
landet diskuterade fråga, antogo vi; att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
