- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 /
254

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,111.) 16 april 1903 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 15

märkt trots sitt sätt att draga sig undan,
icke undan arbetet men undan
uppmärksamheten. Man är annars van inom
nykterhetsföreningarna, att den, som har
eller menar sig ha någonting att säga,
också kommer med det, men aldrig
hörde man A. säga någonting, om han
icke kände sig alldeles tvungen till det,
Aldrig uppträdde han underhållande, om
han inte tvingades till det, men då som
i annat lyckades han bra. I
diskussionerna uppträdde han inte heller gärna
förr än emot slutet, om det då var
något olyckligt förslag, som tycktes kunna
få flertal för sig. Alltid frambar han
då också det mest praktiska förslaget,
och voro icke åsikterna alltför utpräglade
förut, så kunde,man anse som gifvet,
att hans förslag skulle få majoritet.
Detta särskildt på möten, som icke
omfattade mera än länet. På större möten
yttrade han sig nästan aldrig. Där hann
han inte begära ordet, innan det satts
»streck». Därför hördes han också nästan
aldrig på de större läraremötena. Där är
det alldeles för många, som prata ändå,
sade han en gång på tal härom.

Som talare var han synnerligen logisk
och alltid lugn. Rösten var klar men
icke fyllig.

Bemärkt blef han snart inom
nykterhetsföreningarna. Inom Stockholms
distrikt invaldes han omedelbart i
distriks-rådet, och vid sitt första
storlogemötes-besök 1882 utsågs han till ledare för
ordens ungdomsverksamhet, hvilken
befattning han sedan ofta försökt slippa
undan. Har detta lyckats för något år,
har han dock snart tvingats att återtaga
den. Nu innehade han den sedan 1896.
I Dalarnes distriktsloge var han
ordförande från dess bildande 1886, tills han
bestämdt afsade sig uppdraget 1895.
Han var länsnykterhetsförbundets
sekreterare allt ifrån dess stiftande och
dess ordförande sedan 1900.

Ingen har så ofta som han
representerat Sveriges storloge på
världsstorloge-mötena, icke mindre än sex gånger, 1889
i Chicago samt alla möten från 1895,
1897 i Zyrich, 1902 i Stockholm och
öfriga gånger i Nord Amerika. I
England studerade han med anslag af
storlogen nykterhetsundervisningen under 6
veckor 1900-1901.

Naturligen kom den vidsträckta
världserfarenhet, han sålunda förvärfvade,
skolan och undervisningen till godo.

Hemkommen från England ägnade
han sig åt organiserandet af
Centralförbundet for nykterhetsundervisning, som
redan hunnit anordna feriekurser i
Stockholm 1902, i Göteborg på nyåret 1903
och i Stockholm under mars
innevarande år, hvarjämte mindre kurser
anordnats här och där i landsorten.
Dessutom tillhandahåller förbundet
undervis-ningsmateriell och torde med tiden bli
af stor betydelse för landets ungdom.

Enär han ville att befolkningen i
allmänhet skulle fä rikare
bildningstillfällen, var han särskildt varm vän af
kortare arbetstid, af högre arbetslöner m. m.

Men hans frihetskärlek bragte honom
också till motstånd mot
tvångsanslut-ningen till socialismen m. m. Hans
åsikter och duglighet gjorde honom
Själfskrifven till vänsterns
riksdagsmanna-kandidat, men han föll dock alltid genom
socialisternas motagitation, sista gången
redan i prof valet.

Arbetarnes kooperations- och
själf-hjälpsarbeten var han naturligtvis
intresserad för. Grängesbergs
arbetarehandelsförenings aktiebolag, som omsätter
för ett par hundra tusen kr. om året,
bildade han, och dess ledare var han
hela tiden. Som så många andra, fick
han dock erfara, att det arbetet nätt
upp var det otacksammaste han kunde
ägna sig åt. Nu kort fore sin död fick
han dock ett mycket vackert erkännande
äfven för detta arbete. E. V:s sparkassa
har han bildat.

Bland hans karaktärsdrag må nämnas,
att han var ytterligt vänfast och alltid
färdig att försvara en frånvarande, om
denne blef föremål för anfall.

Många bevis på tacksamhet fick han
ju röna. Särskildt varmhjärtadt blef
afskedet från Stockholms godtemplare 1885,
då han erhöll flera värdefulla presenter.
Bland öfriga hyllningar kunna vi endast
nämna en hösten 1892, då han erhöll
en kaffekanna och gräddkanna af
nysilfver med inneliggande 100 kr. i guld,
öfverlämnadt af d:r Nauckhoff med tack
från befolkningen i trakten för hans
nitiska arbete för allmänt väl.

De närmast sörjande äro änka och
fyra gossar, den äldste 12 år, samt fyra
syskon, däraf en broder är pensionerad
folkskollärare i Stockholm och en
slöjdlärare. F-n.

Johan Åhléns begrafning ägde rum
annandag påsk på eftermiddagen. Af
den ovanligt stora tillslutning,
sorgehögtidligheten rönt, framgick allra bäst, huru
stor saknaden efter den aflidne var.
Liktåget beräknades till bortåt 3,000
personer och följdes af 16 fanor och
ståndar, alla tillhörande nykterhetsföreningar.
5 ståndar voro från Grängesberg; de
öfriga voro från Ställdalen/ Kopparberg,
Smedjebacken, Domnarfvet, Falun m. fl.
platser.

Jordfästningen förrättades i
Grängesbergs kyrka af pastor Johansson. Denne
höll först en kort likpredikan med
orden »Våren stilla och besinnen, att jag
är eder Gud!» till utgångspunkt. Därvid
framhölls, hvad den aflidne i lifstiden
varit som lärare och nykterhetskämpe
samt huru stort det tomrum är, som
han lämnat efter sig såväl i sin familj
som i samhället. Talaren betonade
därjämte, hvilket arf den döde gifvit de
efterlefvande genom den stora
arbetsamhet och den djupa ansvars- och
pliktkänsla, som han under sin lefnad städse
lade i dagen.

Sedan jordfästningen förrättats, bars
den döde till grafven. Vid densamma

höllos tal af representanter fö*
Västerbergslagens lärareförening, Kopparbergs
läns nykterhetsförbund, Sveriges storloge
och Dalarnes distriktsloge af I. O, G, T.,
Grängesbergs godtemplare och Grangärde
skolråd, hvilka därjämte såsom uttryck
af tacksamhet nedlade smakfulla
kransar vid båren. Den aflidne formligen
begrafdes i blommor, enar icke mindre
än 60 kransar öfverlämnades.

Härmed var den sorgliga
högtidligheten ändad. Det var den ståtligaste
begrafning, som Grängesbergs befolkning
skådat, och länge skall den ihågkommas.
Men ännu längre skall den bortgångnes
minne lefva, och sent skall hans ädla
lifsgärning förgätas. M. V-r.

Småskollärarinnornas
rättsliga ställning.

I öfverensstämmelse med de
åsikter, som inom Sveriges allmänna
folkskollärareförenings kretsar
blifvit uttalade angående en förbättring
i småskollärarinnornas rättsliga
ställning, har centralstyrelsen under förra
veckan till k. m:t ingifvit följande
petition:

Titt Konungen.

Då år 1842 folkskolan blef lagstadgad
i vårt land, bestämdes, att i hvarje
församling skulle finnas minst en ordinarie
folkskollärare. I den mån
folkskoleväsendet utvecklats, har denna
bestämmelse vidgats, och nu gällande
folkskolestadga lämnar i § l mom. 3
följande föreskrift:

»Vid hvarje folkskola skall minst en lärare
vara anställd såsom ordinarie på sätt i §§
19-21 af denna stadga föreskrifves.
Därjämte må, d«ö,r så nödigt pröfvas, för särskild
klass eller afdelning af folkskolan anställas
antingen ordinarie eller extra ordinarie
folkskollärare eller ock, om det kan ske utan
men för folkskolan, i stället för dylik folk?
skollärare, biträdande lärare.»

Till följd af denna bestämmelse har
flertalet af den vid vårt lands
folkskolor anställda lärarepet son alen kommit
att erhålla en någorlunda tryggad
rättslig ställning.

Hvad däremot angår den vid
småskolor och mindre folkskolor anställda
lärarepersonalen, är dess rättsliga
ställning afsevärdt sämre än
folkskollärarnes, ja, de flesta af de vid sistnämda
skolor anställda lärarne och lärarinnorna
till- och afsättas ungefär på samma sätt
som enskilda tjänare. Visserligen
föreskrifver den år 1897 utfärdade, nu
gällande folkskolestadgan i § 24, att det
må vara skolråd »obetaget att, där
kyrkostämma så beslutat, i enlighet
med bestämmelser i vederbörligen
stadfäst reglemente gifva lärare vid
småskolan en fastare anställning». Ett och
annat skoldistrikt har nog äfven i sitt
reglemente inryckt den bestämmelsen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free