Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,111.) 16 april 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 15
På föredraget följde en liflig
öfverläggning, som gick i hufvudsakligen
samma riktning som inledarens
anförande.
Kanslirådet L A. Lytikens betonade,
att folkskolan ej finge tillbakaträngas
eller hämmas i sin utveckling vid
genomförandet af reformer på läroverkens
område. Tvärtom borde allt göras för att
åvägabringa samverkan mellan folkskolan
och läroverken. Ett lämpligt steg i
sådan riktning ville talaren här påpeka.
Det pensum, som inhämtats med
genomgåendet af folkskolans andra årsklass,
stämde i det hela ganska väl öfverens
med inträdesfordringarna till de allmänna
läroverkens andra klass, med undantag
dock för tyskan. Blefve undervisningen
i detta språk inom läroverken
uppskjuten till andra klassen, skulle för
folkskolans lärjungar en lämplig öfvergång
till läroverken vara beredd, sedan
folkskolans andra årsklass blifvit
genomgången. Därigenom komme folkskolans
två första klasser att bli en verklig
bottenskola för läroverken. En sådan
reform vore högst önskvärd och skulle
äfven för läroverken bli till gagn.
Realskolexamen borde, såsom inledaren
föreslagit, kunna afläggas med endast ett
främmande språk och undervisningen i
detta språk börja i allmänna läroverkens
andra klass.
De flesta af de öfriga talarne -
rektor S. Almquist, d:r N. Lagerstedt, redaktör
G. A. Aldén, öfverlärare Alfr. Dalin i
Huskvarna och fröken Mathilda Videgren -
an-slöto sig ej blott till inledarens
framställning utan principiellt af ven till kanslirådet
Lyttkens förslag om uppskjutandet till
läroverkens andra klass af undervisningen
i främmande språk. Dock ansåg man,
att för närvarande detta senare förslag
hade att vänta starkt motstånd från
läro verkslära rnes och myndigheternas
sida. Hr Dalin yttrade, att äfven
bland lärarne vid de mindre
städernas och landsbygdens folkskolor
förspordes starka farhågor för den af
kommittémajoriteten föreslagna
realskoi-examen med två främmande språk
obligatoriska. De Öfverbyggnader på den
egentliga folkskolan, hvilka flerstädes
blifvit inrättade och - såsom talaren
af egen erfarenhet kunde vitsorda -
redan utfört ett framgångsrikt arbete,
vore genom den föreslagna
realskolexa-men starkt hotade. Genom denna
examen skulle folkskolan kunna nedtryckas
rent af till en fattigskola. Det vore därför
af största vikt för folkskolan, att
real-skolexamen i öfverensstämmelse med
det förslag, som blifvit framställdt af
reservanterna N. Höjer och Ernst
Carlson, komme att obligatoriskt omfatta
allenast ett främmande språk.
C. L-n.
Rekvirera profnummer af Svensk
Läraretidning för utdelning till
lärare, lärarinnor och sk o l vän ner!
Fås gratis och portofritt.
Realskolexamen och
folkskolan
Hvad som i organisatoriskt
hänseende framför allt utmärker senaste
läroverkskommittés betänkande är,
att däri yrkas en ny ordning af vårt
examens- och ’kompetensväsen genom
inrättande af en s. k. realskolexamen.
Hvilka missförhållanden i nu
rådande examens- och kompetensväsen
är det då, som man genom den
föreslagna realskolexamen vill afhjälpa?
Svaret blir: det oberättigade
öfvervälde, som studentexamen allt mer
tillskansat sig.
De föräldrar, hvilka anlita
allmänna läroverken för sina barn, kunna
i socialekonomiskt afseende fördelas
i två kategorier: å ena sidan de,
som tillhöra den egentliga medelklassen
och icke med säkerhet kunna låta
sina barn uppskjuta valet af
lefnadsbana längre än till
konfirmationsåldern, å andra sidan de, som
tillhöra »öfverklassen» och kunna hålla
sina barn i skola till bortemot
myndighetsåldern. Nu har under lång
tid utvecklingen gått i den riktningen,
att man sökt göra studentexamen
till inträdesfordran på alla
lefnads-banor, som erbjuda de bättre
utkomstmöjligheterna, d. v. s. man har för
öfverklassbarnens räkning på
medelklassbarnens bekostnad usurperat
dessa bättre utkomstmöjligheter med
ty åtföljande sociala anseende.
Ifrågavarande usurpation har efter hand
inom en stor del af medelklassen alstrat
en stark misstämning mot
studentexamenstyranniet. När därför det
förslaget omsider framkom, att man
hos oss borde införa en motsvarighet
till den norska »middelskoleexamen»,
vann detta förslag ganska hastigt
tillslutning inom nämda klass och
hos statsmakterna samt blef till följd
häraf själfva hufvudmotivet för
tillsättandet af senaste
läroverkskommitté.
Vid framdrifvandet af krafvet på
en realskolexamen hafva’äfven
folkskolans målsmän medverkat. De ha
emellertid från början varit klart
medvetna om att den föreslagna
examen lätteligen kan komma att ur
socialt pedagogisk synpunkt bli
alldeles förfelad, och att detta måste
inträffa, ifall den blir så anordnad,
att den icke utjämnar utan fördjupar
klyftan mellan de båda kategorier
af föräldrar, om hvilka i närvarande
stund är fråga: å ena sidan de, som
tillhöra medelklassen och ha råd att
låta sina barn* gå sex år i lärover-
ket, å andra sidan de, hvilka tillhöra
»underklassen» och endast ha råd att
låta barnen genomgå folkskolan samt
möjligen dennas för åldern 13-15
år afsedda utvidgningar uppåt (»högre
folkskolan» och »folkskolans högre
afdelning»). Ställer man nämligen
så till, att realskolexamen, vare sig
genom lagbestämmelser eller häfd,
blir inträdesfordran på en del
lef-nadsbanor, som erbjuda
utkomstmöjligheter öfver minimum, och
anordnar man samtidigt denna examen så,
att den förutsätter genomgående af
den sexåriga »realskolan» eller
därmed jämförlig läroanstalt, så har man
för öfver- och medelklassbarnens
räkning på underklassbarnens bekostnad
usurperat nämda utkomstmöjligheter
och därmed förknippade sociala
ställning.
Det har därför ingalunda varit med
oblandade förhoppningar, som
folkskolemännen motsett
läroverkskommitténs förslag. Då i kommittén ingen
ledamot insattes, som tillhörde vare
sig underklassen eller underklassens
skola, kunde det tagas för gifvet,
att kommittéförslaget i stort sedt
skulle komma att afse icke ett
försvagande af examensväldet utan
snarare ett förstärkande däraf till
förment förmån för medelklassen. Att
såsom hufvudresultat af hela
förslaget få fram ett dylikt förstärkande
var ju synnerligen lätt: man behöfde
blott ytterligare skatta åt den i vårt
land så högt uppdrifna språkkulten
genom att i realskolexamen införa
obligatorisk fordran på färdighet i
två främmande språk. En fordran
på dylik färdighet kunde med någon
rimlighet ställas på de
15-16-åring-ar, som fått börja läsningen af
främmande språk vid 9-10 års ålder,
men icke gärna på dem, hvilka måste
uppskjuta detta studium till 12-13
års ålder. Uppställdes fordran på
tvåspråkigheten såsom oeftergiflig,
så skulle folkskolans lärjungar i
regel vara afstängda från de
verksamhetsområden, till hvilka
realskolexamen blefve inkörsporten.
Drifven af dessa farhågor ingick
centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening till k. m:t
med en petition, hvari på nu
antydda skäl hemställdes, att i
realskolexamen endast ett främmande
språk måtte göras obligatoriskt.
Då läroverkskommitténs betänkande
sedan kom ut, befunnos
fölkskolemän-nens farhågor besannade.
Kommittén hade under några intetsägande
förevändningar skjutit den från
allmänna folkskollärareföreningen
mottagna framställningen å sido och
föreslagit, att realskolexamen skulle
omfatta två främmande språk utan
möjlighet att få aflägga densamma
med endast ett, samt att den borde
förklaras, såsom lämpligaste
förberedelsen för en hel del praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
