Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (1,113.) 29 april 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
289
på så sätt förändrad, att katekesens
fjärde och femte hufvudstycken komme
att från densamma utgå, skulle
hufvud-anledningen till konflikter vara
undanröjd. I likhet med hrr Johansson och
Broomé föreställer sig emellertid
utskottet, att syftet endast till en del skulle
kunna vinnas genom den sålunda
förordade åtgärden. Visserligen torde hr
Byström hafva rätt däruti, att om man
fäster sig endast vid Luthers lilla
katekes, de olika kyrkosamfunden föga skilja
sig med afseende å innehållet af de tre
första hufvudstyckena. Men om man,
såsom under nuvarande förhållanden är
nödvändigt, tager hänsyn äfven till
gällande s. k. katekesutveckling, lärer ej
kunna nekas, att lärostycken, rörande
hvilka olika kristna äro af mer eller
mindre skiljaktiga meningar, förekomma
ej blott i fjärde och femte
hufvudstyckena, utan ock i de öfriga, särskildt
i det andra. Den af hr Byström
förordade utvägen skulle därför svårligen
leda till målet. Härtill kommer det
enligt utskottets mening principiellt
oriktiga uti att låta planläggningen af den
allmänna folkskolans
kristendomsundervisning bestämmas efter uppfattningar,
som icke göra sig gällande hos det stora
flertalet af vårt lands befolkning utan
endast hos ett fåtal.
I stället härför har utskottet ansett
sig böra i hufvudsak förorda den utväg
för frågans lösning, som blifvit
föreslagen i hrr Johanssons och Broomés
motion, nämligen att föräldrar, sorn
omfatta annan kristen lärouppfattning än
statskyrkans och själfva sörja för sina
barns undervisning i kristlig tros- och
sedelära, må få rätt att för sina barn
erhålla befrielse från folkskolans
undervisning i katekes. Den rättighet af
denna art, som redan länge tillkommit
föräldrar, hvilka formligen utträdt ur
statskyrkan,’ har, såvidt utskottet
känner, icke medfört några som helst
olägenheter eller föranledt missbruk af
.något slag, och man synes därför icke
behöfva hysa betänkligheter mot att
utsträcka densamma äfven till de
föräldrar, om hvilka här är fråga.
Enligt hvad utskottet har sig bekant’,
lär det också i flera fall hafva
förekommit, att skolrådet på begäran af
föräldrar, som på grund af från kyrkans
lära afvikande religiös uppfattning icke
kunnat gilla folkskolans
katekesundervisning, befriat deras barn från denna,
I sådana fall hafva vederbörande
skolråd förmodligen ansett sig äga
befogenhet till en dylik åtgärd på grund af
föreskriften i § 38 af gällande
folkskolestadga, enligt hvilken skolråd under
vissa förutsättningar och villkor äger
att från skolgång befria barn, hvilka
föräldrarna vilja bereda undervisning i
hemmen. Enligt en allmännare
uppfattning af nämda föreskrift torde
densamma emellertid icke hafva afseende
på eller rätteligen kunna tillämpas vid
sådana fall, om hvilka i förevarande
motioner är fråga. Då emellertid det
förfaringssätt, som vissa skolråd i dylika
fall iakttagit, måste anses i sakligt
hänseende alldeles riktigt, torde det vara
välbetänkt att åt detsamma bereda den
formellt lagliga grund, som det nu strängt
taget möjligen saknar, och synes detta
lämpligast kunna ske genom en
förändring af eller ett tillägg till nyssnämda
38 § i folkskolestadgan, så att densamma
komme att under liknande villkor, som
där äro stadgade för barns befrielse från
skolgång och undervisning i hemmet,
inrymma äfven sådan rätt för föräldrar
att för sina barn erhålla befrielse från
katekesundervisningen, hvarom hrr
Johansson och Broomé i sin motion
hemställt.
Såsom utskottet redan påpekat, har
vid sidan af det företrädesvis
kyrkopolitiska intresse, som i det föregående
blifvit berördt, i de föreliggande
motionerna äfven en annan sträfvan gjort sig
gällande, hvilken går ut därpå, att
folkskolans kristendomsundervisning måtte,
oafsedt hänsynen till de från
statskyrkan afvikande föräldrarnas önskningar
och intressen, blifva omgestaltad efter
rent pedagogiska grundsatser.
Med afseende härå framhålles i den
af hr Byström väckta motionen såsom
en uppfattning, hvilken motionären
delar, att nu gällande s. k.
katekesutveckling på grund af sin föråldrade
affatt-iiing i frågor och svar föranledt »ett
alltför omfattande och ofta förhatligt
utanläsningsplugg» och att den i
allmänhet är svårfattlig för barnen, samt att
detta särskildt är fallet med fjärde och
femte hufvudstyckena. Motionären skulle
därför helst önskat, att läsningen af
nämda katekesutveckling måtte helt
och hållet utgå ur folkskolans läroplan,
men under afvaktan på en dylik mera
genomgående reform har ban velat för
närvarande inskränka sig till ett
utelämnande af de båda sista hufvudstyckena,
genom hvilken partiella förbättring man
enligt hans mening skulle hafva »i
betydlig grad afkortat den för barnen
under de yngre åren ofta besvärliga
läroboken och sålunda äfven verksamt
inskränkt utanläsningen ».
Ensamt från den sålunda antydda
pedagogiska synpunkten har frågan
blifvit behandlad i den af hr Berg
framlagda motionen. Enligt densamma bör
det hufvudspörsmål, som måste
uppställas, då det gäller att bedöma, huruvida
det ena eller det andra lärostycket
rätteligen tillhör folkskolans läroplan, vara
detta: lämpar det sig för barnets andliga
mottaglighet och behof, och är det
ägnadt att på dess nuvarande
utvecklingsstadium lända detsamma till uppbyggelse
och upplysning?
Från väsentligen samma synpunkt
har frågan ock nyligen varit skärskådad,
af senaste läroverkskommitté, som i sitt
betänkande ägnat en särskild afdelning
åt kristendomsundervisningen i den af
kommittén föreslagna s. k. realskolan.
Kommittén framhåller därvid, att
kris-tendomsundervisningen, i likhet med
realskolans undervisning öfver hufvud,
måste taga hänsyn särskildt till barnets
förutsättningar och behof och att den
sålunda icke får utgå från ett abstrakt,
färdigbyggd t system utan tvärtom måste
åsyfta att genom en bred och åskådlig
framställning, som är ägnad att gifva
näring åt känslan och fantasien, bibringa
ett underlag af insikter, på hvilket å ett
högre stadium sammanfattade öfversikter
kunna byggas. »Mer och mer har man
nämligen», yttrar kommittén, »kommit
till insikt därom, att den schematiska
öfversikten, liksom öfver hufvud taget
allt det mer begreppsmässiga: regeln,
teorien, systemet o. s. v., vid
undervisningen bör vara en slutpunkt och ej en
utgångspunkt». Vid uppgörandet af sitt
kursförslag förkristendomsundervisningen
i realskolan har ock för kommittén den
ledande synpunkten varit, att det
dogmatiska elementet i allmänhet och
särskildt i realskolans lägsta klasser fått
träda tillbaka för det historiska. I
enlighet härmed föreslår kommittén en
nedsättning »i de nu gällande, med rätta
såsom ofverd rifvet höga och olämpliga
klandrade inträdesfordringarna i katekes».
Ifall den för folkskolan nu gällande
läroplanen för kristendomsundervisningen
ej lagt hinder i vägen, hade kommittén
velat uppskjuta all katekesläsning till
realskolans tredje årsklass, hvilket
önskemål emellertid af hänsyn till det
samband, som borde finnas mellan
folkskolans första årsklass och realskolans
lägsta klass, ej för närvarande läte sig
genomföra. Under genomgåendet af
realskolans sex klasser borde, enligt
kommitténs åsikt, Luthers lilla katekes
inpräglas i minnet, medan däremot af den
antagna »utvecklingen», vid hvilken
kommittén vid uppgörandet af sitt
kursförslag ansett sig bunden, utanläsning borde
fordras endast beträffande viktigare
bibelspråk. Rörande nämda »utveckling»
uttalar kommittén slutligen det omdömet,
att den lider af väsentliga brister i
pedagogiskt hänseende, som göra den mindre
lämplig såsom lärobok för barn på det
åldersstadium, för hvilket realskolan
skulle vara afsedd (9-15 år), hvadan
kommittén hemställer, att k. m:t måtte
vidtaga åtgärder för åstadkommandet
af en ny, efter barnaålderns
mottaglighet afpassad lärobok i den kristna
tros-och sedeläran.
Utskottet, som finner
läroverkskommitténs uppfattning i denna fråga
förtjäna största afseende, anser i likhet
med kommittén, att Luthers lilla katekes,
såsom en autentisk sammanfattning af
vår kyrkas grundläror, bör vid
kristendom sundervisningen i våra skolor
bibehållas, men att nu gällande
katekesutveckling är alltför abstrakt och
svårfattlig för barn på folkskolans åldersstadium
och därför bör, hvad dess användande
i folkskolan angår, ersättas af en ny
handledning i den kristna tros- och
sedeläran af konkret-bibliskt innehåll samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
