Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (1,115.) 13 maj 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SVENSK LÄRARETIDNING.
325
af en soldo (3 V» öre) under
middagsrasten erhålla en stor skål vällagad och
kraftig soppa. Myntstycket nedlägges
af barnet vid dess ankomst till skolan
uti en i förstugan uppställd automat,
som i gengäld lämnar en biljett
samtidigt med att den till ledning för
kökspersonalen visar antalet sålunda betalda
portioner. Soppan serveras sedan under
rasten i en rymlig matsal, där det vid
långa bord är dukadt för barnen.
Jag har haft blott goda minnen af
den inblick jag hitintills fått i Roms
folkskoleväsende. Man har i de skilda
italienska staterna och icke minst i
påf-varnes Rom under många sekler
svårligen försyndat sig mot folkets flertal.
Af alla tecken att döma sträfvar man
nu allvarligt inom det unga
konungariket Italien att på folkuppfostrans väg
dana bättre och lyckligare släktled.
Må så ske! »La bella Italia» förtjänar
väl att äfven en gång blifva »L’ Italia
felice». Otto Salomon.
Rom, 24 april 1903.
Läroverksreformen i
Danmark.
Folkskolan som bottenskola.
Det förslag till »Lov om h0jere
Almenskoler», som danske
undervisningsministern Christensen i fjor
förelade sitt lands riksdag (se denna
tidning n:r 45 och 49 år 1902!) har nu
blifvit med några mindre betydande
ändringar antaget.
Vårt sydliga brödraland har på
grund häraf hädanefter en
läroverks-organisation, bestående af:
1) en fyraårig »mellanskola» ;
2) såsom öfverbyggnad på
niellansko-lan en »realklass» (»realafdelning»);
3) likaledes såsoni öfverbyggnad på
mellanskolan ett treårigt »gymnasium»,
fördeladt i tre parallella linjer: a) den
klassisk-språkliga, b) den ny-språkliga och
c) den matematisk-naturvetenskapliga.
Liksom »realklassen» och
»gymnasiet» skola hvila på »mellanskolan»,
så skall ock »mellanskolan» i sin
ordning hvila på folkskolan. Denna
tanke utgör rent af den nya lagens
grundval och utgångspunkt samt
proklameras såsom sådan uttryckligen
i lagens första paragraf, hvilken
lyder:
I anslutning till folkskolans
undervisning för barn i åldern 11-12 år
meddelas den högre allmänbildande
undervisningen först i mellanskolan, därpå i
gymnasiet.
Hade man nöjt sig med detta
allmänna uttalande, hade väl dock den
sålunda fastslagna grundsatsen
kommit att stanna vid en fras. För att
göra den till -en verklighet kräfdes
bestämda föreskrifter dels om
minimiåldern för inträde, dels om öfriga
inträdesfordringar. Sådana ha ock
mycket riktigt blifvit gifna. I § 14
föreskrifves: . . . .
Såsom allmänna fordringar för
lärjungarnas intagande faststälies, att de,
som intagas i mellanskolans första klass,
äro minst 11 år, och att de, som
intagas i gymnasiets första klass, äro
minst 15 år.
Om pröfningen för inträde i
mellanskolan gäller följande
bestämmelse:
Vid inträdesexamen till mellanskolans
första klass får pröfning anställas
endast i folkskolans allmänna
undervisningsämnen, särskildt i modersmålet.
Med afseende å de olika
slutpröf-ningarna skiljer lagen mellan
följande arter:
1) mellanskolexamen, som är en
års-pröfning i mellanskolans högsta klass;
2) realexamen, som är afgångsexamen
från »realklassen» ;
3) student examen j som är
afgångsexamen från gymnasiet å någon af dess tre
linjer, samt
4) flickskolexamen, som är ett slags
realexamen för flickor.
Såväl »realexamen» som
»studentexamen» betecknas såsom
»Afgangs-pr0ver, som helt eller delvis
afhol-des under offentlig Kontrol». I
motsats härtill angifves
»mellanskolexa-men» vara endast »en Aarspr0ve,
der delvis kan afholdes under
offentlig Kontrol.» Afsikten med denna
skillnad i uttrycken har påtagligen
varit att betona, att
»mellanskol-examen» visserligen skall vara en
pröfning, öfver hvars utgång erhållas
vitsord (»Eksamensbeviser og
Vidnes-byrd»), men att den icke får göras
till någon »examen rigorosum», som
tvingar till examensträning och
förhörsdressyr. Uppenbarligen är det
för att särskildt hvad flickorna
beträffar undgå dessa fördärfliga
följder af examensväsendet, som man i
lagens § 18 inskjutit en så lydande
bestämmelse:
Skolor, som uteslutande äro afsedda
för flickor, kunna erhålla tillåtelse att
anordna en särskild flickskolexamen,
hvilken beräknas vara aflagd först vid
fyllda 17 år och träder i stället för
realexamen. Öfriga nödiga
bestämmelser angående ämnena vid och innehållet
af denna examen meddelas af
undervisningsministern.
Såsom redan denna bestämmelse
förutsätter, har rättigheten att
anordna de i lagen föreskrifna examina
alldeles icke blifvit förbehållen statens
läroverk - något som väl ock skulle
varit otänkbart i ett land, där den
grundtvigska skoluppfattningen äger
sådan makt som i Danmark. I § 4
förklaras tvärtom uttryckligen:
Den högre allmänbildahde
undervisningen kan meddelas äfven utom de af
staten underhållna skolorna.
I enlighet härmed lämnas icke
blott föreskrifter angående
privatis-ters rätt till afläggande af examina,
utan i lagens § 18 stadgas dessutom,
att rätten till anordnande af
mellan-skolexamen, realexamen och
studentexamen med samma befogenhet
som statens allmänna läroverk
äfvensom att utfärda betyg öfver dessa
examina kan för viss tid och under vissa
villkor meddelas såväl kommunala
som privata skolor.
De närmare bestämmelserna
rörande pröfningarnas innehåll och
beskaffenhet gifvas icke i själfva lagen
utan skola enligt denna fastställas
genom särskilda kungl, resolutioner.
I fråga om dessa har
undervisningsministern nyligen vid ett samtal med
ordföranden i Danmarks allmänna
folkskollärareförening afgifvit det
löftet, »ät Msend f ra Folkeskolen skal
blive taget med paa Raad, naar de
kgl. Resolutioner skal udarbejdes».
Under sådana förhållanden torde man
kunna känna sig förvissad, att
ifrågavarande närmare bestämmelser
blifva sådana, att de icke kunna
komma att lända utvecklingen af
folkskolans öfre stadium till men.
Det största och märkligaste i den
nu genomförda danska
läroverksreformen är emellertid hvad den
innehåller om inträdesålder och
inträdesfordringar för »mellanskolan».
I Sverige är folkskolan
bottenskola endast till 9 år. Vid den
åldern anser man det hos oss vara
absolut nödvändigt att låta de små
få läsa främmande språk, för att
»bildningsnivån» måtte kunna
uppehållas och kulturen äga bestånd. I
Danmark är man ändtligen
färdig med den vidskepelsen. Där har
man kommit på det klara med, att
det främmande språkstudiet helst bör
anstå ännu ett par år, samt att
folkskolan mycket väl kan vara
bottenskola åtminstone till 11 års ålder.
Hur är det det heter i den gamla
skandinaviska sången? »Men
Sverige, Sverige, Sverige dröjer än».
För sjette gången
äro feriekurser instundande sommar
anordnade vid vårt äldsta universitet,
och torde man kunna med visshet
förutsäga, att de komma att varda
talrikt besökta. Det å annat ställe i
dagens nummer intagna fullständiga
programmet visar, att ramen för före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
