Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (1,115.) 13 maj 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 19
att två barn utan hänsyn till ålder resa
på en till fullt pris löst biljett, när
aftal i god tid göres vid afgångsstationen.
Resa med ångbåt mellan Helsingborg
och Köpenhamn eller tvärtom kostar 50
öre för hvarje barn.
Utflykt till Köpenhamn med återkomst
till Helsingborg för dagen kan lämpligen
äga rum. I Köpenhamn få barnen utan
afgift besöka Universitetets botaniske
Have, Kgl. Malerisamlingen,
Nationalmuseet med den danske Samling, den
etnografiske Samling, Antiksamlingen och
Möntsamlingen. Till Zoologisk Have är
afgiften 10 Öre för hvarje barn.
Äfven till Höganäs och Kullen m. fl.
ställen kunna utflykter med fördel
anordnas. I Kullen har byrån sörjt för
logi och kost.
Om logi i Helsingborg önskas genom
byråns försorg, bör anmälan därom -
under adress Helsingborgs skolresebyrå -
i god tid göras hos byråföreståndaren,
som sänder meddelande om, när logi kan
erhållas, äfvensom program för l å 2
dagars besök i Helsingborg m. m.
Helsingborgs skolresebyrå.
Arbetssättet i
landsbygdens folkskolor.
Den i Svensk Läraretidning n:r 13 och 17
offentliggjorda pristäflingsskriften om
arbetssättet i landsbygdens folkskolor har gifvit
uppslag till en diskussion i denna för vårt
folkskoleväsendes utveckling viktiga fråga.
Vi återgifva i det följande några af de
märkligare artiklar, som i ämnet kommit
oss tillhanda.
1.
Ifall det i sin mån kunde öfvertyga
en eller annan eller gifva mod att bryta
med gammal slentrian vis å vis
kurserna i våra folkskolor, ber jag att
härmed få offentliggöra ett litet inlägg i
frågan om »arbetssättet i landsbygdens
folkskolor». Det är med verkligt nöje
jag genomläst hr Krister Hagströms
uppsats i detta ämne och särskildt hvad
som förekommer i n:r 17 af Svensk
Läraretidning.
Att en sådan fördelning af ämnena,
som där föreslås, är utmärkt, kan jag
intyga, då jag i hufvudsak följt en
sådan i härvarande skola bortåt 20 år.
Ja, beträffande kristendom har jag
endast haft 5 timmar i veckan, då vi
slöjdat på lördagarna. »Alla fyra
årsklasserna ha samtidigt åtnjutit samma
undervisning.» I regel har här varit
50-80 barn samtidigt undervisade I fyra
årsklasser af en lärare två terminer pr
år: alltså enligt normalplanens litt. E.
Hur kan det gå till, och hurudant
resultat kan man däraf erhålla? hör jag
frågas. Jo, betydligt mycket bättre än
genom att läsa kristendom med halfva
skolan och låta den andra halfvan
skrifva eller dylikt^och dymedels splittra
lärarens kraft, som så väl behöfs för den
direkta undervisning, som han meddelar.
Utan att framhålla mitt
tillvägagångssätt såsom något mönstergillt vill jag
dock skildra det till ledning kanske för
en och annan.
Då barnen från småskolan inkomma i
folkskolans I klass, få de tillsamman
med II klassen t. ex. börja med början
af s. k. storkatekesen men läsa endast
språk utantill. Med nödiga repetitioner
å smärre afdelningar hinner man godt
till 2:a artikeln på årets två terminer,
och inläras då 4-5 språk hvarje gång,
om de äro korta, annars färre, ja,
stundom kanske blott ett. Ill och IV
klass-serna hafva samma läxa men läsa då
»styckena» utantill. De hinna då äfven
läsa en och annan psalmvers, som
passar till läxan. Alla läsa naturligtvis det
motsvarande af lilla katekesen. Då den
nuvarande I klassen året därpå kommer
i II, börjar den tillsamman med då
inkommande nya I klassen vid 2:a artikeln
och läser till slut alltjämt endast språken.
III klassen, som lärde språken i I
klassen, och IV, som lärde dem, då barnen
voro i II, läsa nu äfven styckena. Nästa
år börjas åter vid början o. s. v.
Olägenheten skulle, om det är någon
olägenhet, ligga däri, att hvartannat år
börjar man i början af katekesen och
hvartannat vid 2:a artikeln. Fördelarna
äro många. Några må nämnas:
Efter att hafva gått i två årsklasser
ha barnen läst hela katekesens språk.
Detta kan vara bra, om ett barn
kommer sent in i skolan och, såsom det
stundom händer, nödgas sluta efter att
hafva genomgått två årsklasser. Detta
hör visserligen till undantagen men har
dock händt här en gång på senaste 20
åren. Vidare behöfva barnen icke läsa
om katekesen många gånger, hvilket är
tröttande, utan läsa den endast två
gånger under fyra år: språk de första två
åren, stycken de andra två åren, alltså
något nytt för hvarje gång.
Vidare kan man därigenom delvis
undvika »Flädieaffären. Det har händt
här, att baptister enskildt talat vid mig,
att deras barn ej borde få läsa
katekesen. Nåväl! Tillåter ni att de läsa
bibeln? Ja, visst! Ja, vi låta dem då
läsa bibelspråken. De äro tagna ur
bibeln. Därpå ha föräldrarna gått in.
När barnen kommit i III och IV
klasserna behöfver läraren aldrig låta dem
direkt läsa utantill ett »stycke». Endast
språk. De öfriga barnen märka aldrig
något undantagsförhållande för dessa
och eggas aldrig att önska något
undantag för sig. Allt går lugnt och bra.
Tror kanske någon, att man hinner
mindre grundligt undervisa, om rnan har
i medeltal 60-70 i ett läxlag, än om
man har hälften och den andra halfvan
sysselsatt med tyst öfning, så bedrar
han sig. Jag har under en 30-årig
lärareverksamhet pröfvat på båda delarna
men gifver ovillkorligen företrädet åt det
nu föreslagna tillvägagångssättet. Många
orsaker tala därför, ehuru1 jag ej nu
hinner uppräkna dem.
Med biblisk historia är förhållandet
detsamma. I de läroböckerna finnas
vanligen olika kurser betecknade att läsa
af olika klasser. En del kunna barnen
från småskolan, hvarför oftare större
läxor kunna tagas, då endast en del
blir nytt. Gamla testamentet
medhin-nes då ena året och nya det andra.
Naturligtvis får man ej begära, att
barnen skola läsa allt utantill, men då
förhållandet här blir alldeles lika som
i katekesen att I och II klasserna alltid
äro med vid preparering och förhör
äfven af III och IV klassernas läxa och
äfven erhålla frågor däri, så mycket
nian kan, fäster sig mycket däraf i
minnet, så att de om två år hafva
mycket lättare att läsa det, som då skall
kallas nytt, än om de aldrig varit med
därom.
Om öfriga ämnen får jag fatta mig
kort för denna gång. I realämnena har
jag haft två linjer: en för I och II, en
för III och IV klasserna men har ändå
fått många flera timmar till »direkt»
undervisning, än hvad man på många
ställen har. Eäkning nästan alltid och
teckning alltid direkt. Två timmar i
veckan med hela skolan på en gång.
Men så hinner man ock dubbelt och i
sistnämda ämne alltid dubbelt bättre, då
man kan få of ver vaka arbetet, än om
teckning skall bedrifvas som tyst öfning.
I synnerhet på lägre stadierna borde
aldrig teckning få bedrifvas som tyst
öfning. Slarfva kan man få lära sig
ändå utan att gå i skolan och lära sig
det.
Härom vore ännu mycket att säga.
Kanske får jag med red:s tillåtelse
återkomma en annan gång. Till dess
hoppas jag, att en och annan vill våga ett
försök med dylik kursanordning.
0~r.
Herman Petersson f. Efter en
svårare sjukdom afled den 27 april
folkskolläraren Herman Petersson i B j orka
skola invid Helsingborg. Helt ung, blott
28 år gammal, rycktes han mänskligt
att se för tidigt från sitt kall.
Född 1875 i Tottarp tog han
folkskollärareexamen 1897. Efter att hafva
tjänstgjort i Landskrona, kom han på
nyåret 189& till B j orka i Kropps
församling, Mim., där han samma år blef
ordinarie. Trots att han sålunda helt
kort tid verkat på sin plats, hade han
genom sitt glada, öppna väsen skaffat
sig många vänner och gjort sig känd
som en nitisk och duglig lärare, en
vän-säll och rättskaffens människa. Många
voro också de, som följde honom till
det sista hvilorummet. I Kropps
församling torde icke på många år en
begrafning rönt så lifligt deltagande. Från
när och fjärran hade kamrater och
vänner sändt blommor till hans graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
