Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 26. (1,122.) 1 juli 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 26
SVENSK LÄRARETIDNING.
473
antal hade ökats från 210 -till 251 och
medlemmarnas från 5,628 till 8,350 - alltså en
tillökning i medlemsantalet af i det allra
närmaste 50 procent, och detta trots den
fördubblade årsafgiften, hvilken på många
håll troddes skola minska anslutningen.
Förhållandet utgjorde ett vackert vittnesbörd
därom, att samhörighetskänslan inom
lärarekåren började växa sig allt starkare fast.
Under de fem år? som förflutit sedan förra
ombudsmötet, hade föreningen sett
åtskilliga af sina önskningsmål förverkligade.
Tal:n erinrade om några af dessa. Så hade
folkskollärarekåren tillerkänts ett andra och
slutligen äfven ett tredje ålderstillägg.
Ehuru dessa vore små, ja, allt för små, vore
dock principen om dylika ålderstillägg nu
fullt erkänd. I sammanhang härmed hade
under dessa fem år pensionen blifvit ökad
från 525 till 750 kr. samt änkepensionen
från 140 till 200 kronor. Småskollar ar ep
er-sonalen hade tillerkänts ett andra
ålderstillägg och fått pensionen höjd från 150 till
200 kronor, hvarjämte samma personal
kommit i åtnjutande af statsbidrag vid
sjukdomsfall. Eesestipendier för folkskolans
lärare och lärarinnor utginge numera årligen
af statsmedel. En lag angående skydd för
minderåriga i arbete hade blifvit utfärdad,
visserligen ganska otillfredsställande men
dock en början till en lagstiftning på detta
område, och från årets början hade den nya,
för folkundervisningen betydelsefulla lagen
om vanartade barns behandling trädt i kraft.
Men det återstodo mycket att göra.
Under de senaste åren hade på föreningens
program stått åtskilliga för föreningens
medlemmar viktiga ekonomiska och rättsliga
spörsmål. Då en lösning af dessa frågor
utgjorde en viktig kårangelägenhet, hade det
ansetts lämpligt att upptaga dem till
behandling vid detta ombudsmöte, som ju
representerade icke blott skilda orter, från
sydligaste Skåne ända upp till Of ver-Kalix, utan
äfven skilda skolformer, skilda intressen i
mångt och mycket samt i högre grad än
någon annan representantförsamling kunde
sägas vara ett uttryck för lärarekåren själf.
Det gällde att bestämma den hållning,
föreningen skulle intaga till dessa frågors
lösning. Gifvet vore, att i frågor af för den
enskilde så ingripande natur meningarna
icke alltid kunde vara lika utan skulle bryta
sig mot hvarandra. Må gärna så ske, men
må striden sluta med frid, och må alltid det
stora målet - folkskolans och
folkbildningens höjande - vara det, som i alla våra
rådslag främst hägrar för oss!
Val af funktionärer.
Till mötets ordförande valdes därpå
föreningens ordförande hr E.
Hammarlund, till vice ordförande hrr Nils
Lundahl i Lund och P. Lagerblad i Tumba
(föreningens vice ordförande var hindrad
att närvara), till sekreterare hr
Alexander Jonsson och till biträdande
sekreterare hrr A. Branzell i Stockholm och
G. A. Vesterin i Västerhaninge.
Mötet öfvergick så till behandling af
programmets särskilda punkter. Främst
stod uppförd
folkskollärarnes lönefråga.
Inledare var hr Aug. Karlsson i
Grö-dinge.
Talrn sökte dels genom exempel från egen
erfarenhet, dels genom jämförelser med
folkskollärarnes och olika yrkesarbetares
aflö-nmgsförhållaiiden visa det ekonomiska
kraf-vets berättigande på en löneförhöjning. Men
frågan hade äfven en social sida, som ej
finge förbises. Icke allenast skolläraren
själf utan äfven det arbete, han utförde,
värderades efter den aflöning, hanåtnjöte. Så
länge folkskollärarn e vore allt för illa
aflö-nade, skulle folkskolan också betraktas så-
som en fattigskola, till hvilken bättre
bemedlade samhällsklasser ej ville sända sina
barn.
Beträffande de belopp, man borde begära,
hade olika meningar gjort sig gällande,
hvaremot alla varit ense om, att grundlönen
borde höjas. För egen del hade tal:n ej
vågat förorda högre belopp än 800 kronors
grundlön med två ålderstillägg å 200 kr.
efter 5 och 10 års tjänstgöring. Då
emellertid centralstyrelsen accepterat ett af
åtskilliga kretsar förordadt förslag om 800
kronors grundlön med tre ålderstillägg å
200 kr., ville talrn understödja detta förslag,
om det visade sig ha större sympatier vid
mötet, ehuru han hellre önskat grundlönens
höjande till 1,000 kr. med fyra ålderstillägg
å 100 kr. Slutligen yrkades, att
ålderstill-läggen helt och hållet skulle utgå från
staten samt att centralstyrelsen skulle erhålla
i uppdrag att vidtaga de åtgärder, den
finner lämpligast för förslagets genomförande.
Diskussionen blef synnerligen liflig och
upptog hela den för första dagens
sammanträde bestämda tiden. Under
öfverläggningen framställdes af hr O.
Bergström i Espö förslag om grundlönens
höjande till 900 kr. med tre
ålderstill-lägg å 200 kr., hvilket förslag
understöddes af hr Lundberg i Malmö m. fl.
Hr J. Gerdelius i Bromma ansåg ingen
löneförbättring behöflig för lärarinnorna, som
bättre än lärarne kunde reda sig på den
nuvarande lönen. Han fick några
instämmanden men också bestämda protester mot
detta uttalande af bl. a. hr O. Bejbom i
Strängnäs och Aug. Karlsson i Grödinge samt af
fröknarna Adéle Vetterlind i Jönköping och
Lina Gren i Malmö.
Hr E. Hammarlund påvisade egentliga
innebörden såväl af den föreslagna
skillnaden mellan lärares och lärarinnas lön - en
skillnad, som han ej ville förorda - som ock
af de föreslagna lönebeloppen, och hr Fr.
Berg framhöll, att en lönemotion från
folkskollärarne till nästa riksdag, då
läroverks-lärarnes lönefråga kommer att framläggas,
i hög grad skulle försvåra och fördröja
lösningen af vår egen lönefråga.
Sedan flera talare haft ordet, beslöt
ombudsmötet:
att ingen skillnad mellan lärares och
lärarinnas lagstadgade lön skulle
ifrågasättas ;
att grundlönen borde sättas till 900 kr.;
att ålderstilläggen borde blifva tre å
200 kr. samt helt och hållet utgå af
statsmedel; samt
att uppdraga åt centralstyrelsen att
vidtaga de åtgärder och välja den
tidpunkt, den funne lämpligast för frågans
vidare framförande. A. K.
En hyllning.
Stämningsfull blef afslutningen på
första dagens förhandlingar. Under det
de församlade sjöngo Richardts vackra
»Alltid modig», uppsattes nämligen å
estraden de af professor Axel Jungstedt
målade oljefärgsporträtten af Fridtjuv
Berg och Emil Hammarlund. Därpå
framträdde vice ordföranden Nils Lundahl
och erinrade i ett hjärtligt tal örn det
förhållandet, att inga i högre grad än de
båda arbetat för främjande af svenska
folkbildningen genom skolans utveckling,
för höjande af lärarekårens goda anda,
ställning och villkor liksom för dess
sammanslutning - kort sagdt för S. A.
F:s program.
Låt vara att deras arbete krönts med
framgång genom gynnsamma förhållanden,
kamraters och medborgares förtroende, men de
vore all heder värda för det de begagnat
sig af dessa förhållanden. Den kår, hvilken
de representerat, hade därför låtit
konstnären fästa deras drag å duken för att
därigenom gifva ett synligt uttryck åt sin
tacksamhet. Bilderna visade dem, medan deras
lefnads sol ännu stode på sin middagshöjd
och under ifrig verksamhet mot det föresätta
målet. Tal:n erinrade om Geijers ord: »Visa
mig föräldravördnad hos ett folk, och jag
förespår det en stor fram tid!» Berg och
Hammarlund hade varit lärareföreningens fäder.
Hammarlund hade varit med om att stifta
och sedan ledt lärareföreningen, och Berg hade
troget stått vid hans sida. Under dess barnaår
hade de fått mottaga och besvara de
anmärkningar, som till och med af d ess släktingar
gjordes mot dess uppträdande, särskildt att
föreningen utve cklades i f or stor frihet. Genom det
lugna sätt, hvarpå de ledt detta försvar, hade
de i hög grad gagnat föreningen. Nu vore
S. A. F. myndig och insåge sin
tacksamhetsskuld till fostrarna, och just därför, att dessa
fått för föreningens skull uppbära klander,
kände den ett behof att visa dem sin
vördnad och tacksamhet. Alla* vore väl
öfver-tygade, att S. A. F. hade för sig en lång
framtid och skulle med tiden både behöfva
och få ett eget hem. Sorn en grundplåt
därtill ville tal:n öfverlämna öfverskottet af
de till porträtten influtna medlen, 400 å 500
kronor - en liten början men dock en
början. I detta hem skulle sedan de två
taflorna få sin plats och erinra om de män,
som ledde föreningens första steg.
Folkskolläraren P. Lagerblad i Tumba
uppläste och öfverlämnade
tacksamhetsadresser till hrr Berg och Hammarlund
från Södertörnskretsen.
Fridtjuv Berg uppsteg å tribunen.
Han anmärkte först på sitt säregna
godmodigt skämtsamma sätt, att en egenskap,
som han aldrig kunnat förlika sig med hos
sin vän Hammarlund, var att denne vore
yngre än han själf. Därför måste han själf
i dag fram på tribunen först. Han framhöll
därefter under rörelse, att den känsla, som
i dag måste besjäla honom, vore
tacksamhet och stolthet. Han vore också tacksam
och stolt och hade all anledning att vara
det, efter han i den bevisade hedern såge
ett uttryck för känslorna hos den enda kår
han ville tillhöra. Han kunde ju ock känna
sin ärelystnad tillfredsställd, då han varit
den förste, som rönt denna utmärkelse af
kåren. Men den förnämsta känslan vore
dock vemod: solen har gått öfver
middagshöjden och nu bär vägen nedåt utförsbacken,
ja, man blir påmind om sin dödlighet när
man ser sig upphängd - äfven med
hedersbevisning. Men ett tack ville han uttala
för all den sympati och det förtroende, som
han och hans sträfvanden rönt, framför allt
som föreningens sekreterare. Det är alltid
ljuft att veta sig hafva varit ett medel för
något stort, och han ville därför tacka för
det förflutna, som han alltid skulle bevara i
kärt minne.
Emil Hammarlund ville ock frambära
sitt tack.
Han erinrade om hvad han sagt, då
porträttet på hans 50-årsdag aftäcktes: att han
i denna hedersbevisning icke sett en
hyllning åt sig personligen utan åt den sak,
h varåt han ägnat sina bästa år, nämligen
folkskolans och folkbildningens heliga sak.
Porträttet hade tillkommit med anledning
af 50-årsdagen, den gräns, då man passerar
zenit. Då är det vanligen slut med nya
idéer, helst om man ägnat sig åt
tidningsmannens nervslitande arbete, kraften att
föra fram en sak är ej längre densamma.
Det tillkomme nu ungdomen att taga vid
och fortsätta, där de äldre slutat - sådan är
utvecklingens lag. Framträdde ej nya kraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
