Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 27. (1,123.) 8 juli 1903
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 27
bankrutt, och af rikets samtliga hushåll
måste icke mindre än 72 % helt eller
delvis försörjas af de öfriga.
Det är visserligen icke utan fog, som
man vid tanken härpå känner sig
frestad att utropa: huru -mycket lättare är
icke lifvet att lefva nu mot för hundra
år sedan!
Och dock - man skulle med lika
stort skäl, ehuru i en helt annan
bemärkelse, kunna kasta om spörsmålet
och i stället utbrista: huru mycket
svårare är icke lifvet att lefva nu mot för
hundra år sedan!
Lifvets svårighet ligger nämligen icke
blott i knappheten af hvad det ger.
Den ligger ock i strängheten af hvad
det fordrar.
Hvilka välgärningar det tjugonde
seklet, i hvars begynnelse vi nu befinna
oss, kan komma att bringa vårt, folk,
det veta vi icke. Men att det kommer
att ställa stränga kraf på detta folk och
därmed äfven på dess folkskola, det veta
vi; det framgår af de karaktärsdrag,
som det redan lagt i dagen.
Några af de mest framträdande bland
dessa karaktärsdrag skall jag här
antyda.
*
För det första är det uppenbart, att
det tjugonde århundradet för vårt land
blir den allmänna industrialismens
århundrade.
Ännu i nittonde seklets begynnelse
var Sverige nästan uteslutande ett
jordbruksland med en gles bondebefolkning
samt några byartade småstäder strödda
. här och där. Industrien var hemslöjd
med en smula handtverk, ångmaskinen
var ej i bruk, och den första mekaniska
verkstaden inrättades först 1809. Men
under seklets lopp har folkmängden mer
än fördubblats, arbetsfördelningens stora
grundsats har gjort sig gällande, och en
industri har uppstått, som sugit till sig
arbetskrafter samt förorsakat en
folkströmning till städerna, hvilka
härigenom kommit att växa med stor
snabbhet. Samtidigt med denna förflyttning
af landtbefolkningen in till industrien
i städerna har en i viss mening
motsatt förflyttning ägt rum genom
industriens spridning från städerna ut öfver
landsbygden, där på grund häraf bildat
sig en mängd större och mindre
industriorter. Den jordbrukande
befolkningen, som i början af 1800-talet utgjorde
den öfverväldigande massan och ännu
1870 höll sig vid 72’ %, har under
senaste mansåldern sjunkit till närmare
50 %.. Och icke nog härmed.
Industrien liar ej blott omgestaltat
handt-verket utan efter hand äfven andra
näringsgrenar; så bergsbruket och
trävaru-handteringen samt vissa grenar af
boskapsskötseln och jordbruket, hvarom
särskildt mejerirörelsen och
sockerbetsodlingen vittna; ja, genom
användningen af jordbruksmaskiner har den efter
hand omdanat själfva jordbruket. Hela
näringslifvet har blifvit så att säga
in-dustrialiseradt, och i samma mån s,om
genom vetenskapens och teknikens
framsteg våra naturliga kraftkällor kunna på
elektrisk väg tillgodogöras, nalkas vi
hastigt den tidpunkt, då vårt lands
ekonomi hufvudsakligen skall hvila på dess
industri.
Hvilka följder kommer nu denna
industrialismens triumf att medföra?
De stora industriländernas erfarenhet
ger härpå två olika svar. Under en
lång tid har industrien i likhet med
trävaruhandteringen och åtskilliga andra
näringar uppträdt som s. k. rö f drift, d.
v. s. den har satt som sitt mål den
största möjliga profit för ögonblicket
utan omsorg för framtiden och utan
hänsyn till den förödelse af lif, som
den lämnar efter sig. För att nedpressa
driftkostnaderna har den lagt beslag
äfven på kvinnorna och barnen ända
ned till den spädaste ålder samt
därigenom vid sidan af det manliga
proletariatet skapat ett kvinnoproletariat
och ett barnproletariat. I det den
söndrat arbetets intelligenta sida från dess
rent materiella och fysiska samt
tilldelat arbetarne endast den senare, har
den förnedrat människorna till ett
surrogat för så och så många mekaniska
hästkrafter. I de trakter, där
industrialismen af denna art hållit sig
under flera släktled, har densamma, i
enlighet med den lag, som bjuder alla
varelser att anpassa sig efter sina
lefnadsförhållanden, gifvit upphof åt en
urartad människotyp med förtvinad kropp
och förkrympt själ och med djuriskt
låga anspråk på lifvet. Det är detta slags
industrialism, som skalden symboliserat
i sin gripande Grottesång, och det är
betraktelsen däraf, som skapat den
ryktbara marxistiska hypotesen, enligt
hvilken samhällsutvecklingen med
nödvändighet skrider hän mot ett allt djupare
elände för att till sist finna sin
afslutning i en plötsligt omhvälfvande
katastrof.
Låge det i industrialismens väsende
att på detta sätt betrakta människan
såsom ett stycke mekanisk kraft och intet
vidare, då hade vi sannerligen all
anledning att motse framtiden med bäfvan
och att öfver porten till industrialismens
århundrade skrifva Dantes ord: I som
här inträden, låten hoppet fara!
Men lyckligtvis är det icke så.
»Rof-driften» tillhör endast det lägsta skedet
af en närings utveckling, den kan genom
enskilda samhällsklassers motvärn och
genom hela samhällets ingripande
stäc-kas och bringas att skifta ham. Redan
nu finner man därför två olika slags
industrialism bredvid hvarandra. Å ena
sidan- den gamla, som begär arbetare
med låga anspråk på lifvet och låg
kultur samt har sitt stamhåll i Asien
och Ryssland och för öfrigt dröjer sig
kvar hos alla efterfclifna folk. Å andra
sidan den nya, som brutit igenom hos
de mera framskridna nationerna, dem,
som gå i spetsen för industrien, framför
allt England och Amerika, och som
kräfver arbetare af en fullkomligare typ,
med större och allsidigare utveckling
och med en högre lefnadshållning i det
hela.
För de ni, som icke taga
människonaturens utvecklingsmöjligheter med i sina
beräkningar, är och förblir det en gåta,
att de land, hvilka genom sina låga
varupriser behärska världsmarknaden, äro
icke de, som begagna den billigaste
människokraften, utan tvärtom de, som
kräfva den dyraste. Men den gåtan är ingen
gåta alls. Industriens väsende är högsta
möjliga användning af naturens krafter,
villkoret härför är högsta möjliga
fullkomning af tekniken, och
förutsättningen härför är åter högsta möjliga
tillgodogörande af den mänskliga
intelligensen, detta - väl att märka - icke
blott hos uppfinnaren och arbetsledaren
utan ock hos arbetaren. De underbart
sammansatta alster af mänskligt snille,
som föreligga i nutidens snabbaste och
mest fulländade maskiner, kräfva för
sitt rätta handhafvande en insikt och
omtänksamhet, en uppmärksamhet och
påpasslighet, hvaraf endast den nya
typens arbetare äro mäktiga. Där dessa
egenskaper saknas, där måste man, äfven
med den yppersta arbetsledning, afstå
från den fulländade tekniken och från
den alstringsförrnåga och
konkurrensduglighet, som däraf följa, samt nöja sig
med att stanna på en lägre ståndpunkt.
Hvad som gäller om det
industrialiserade handtverket, det gäller äfven om
alla andra industrialiserade näringar.
Skola de hålla sig uppe i
alstringsförmåga och konkurrensduglighet, så måste
de tillgodogöra sig vetenskapens rön och
teknikens uppfinningar, och detta kunna
de icke utan en arbetarestam med vaken
intelligens och odlad tanke.
Man jämföre i det afseendet olika
land med hvarandra! Man betrakte detta
stora Ryssland, som i sitt inre rymmer
ofantliga landsträckor med den mest
gifvande jord, som vår världsdel känner,
men där just dessa samma landsträckor år
efter år härjas af missväxt och
hungersnöd! Hvarför? En rysk tidning må ge
svaret. Verkliga orsaken till vårt
utarmande - skrifver den - roten till det
onda, hvars bekämpande borde vara alla
ryssars omsorg, det är bristen på
bildning. Hvad den ryska bonden i sin
slöhet tarfvar, det är icke knutpiskan,
icke återvändandet till lifegenskapen, icke
utvidgandet af förrnynderskapet och
polisväldet, nej, det är helt enkelt en väl
ordnad folkskola, genom hvilken bonden
kunde göras delaktig i sin nations lif
och förvandlas från ett stycke
arbetskraft till en förnuftbegåfvad lem af
samhällets lifshelhet. Så länge mörkret
ruf-var öfver vårt ryska land, blir allt hvad
vi företaga oss endast vanmäktiga
half-hetsåtgärder.
Vid sidan häraf ställe man vårt lilla
brödraland Danmark, som under
nittonde seklet tvänne gånger blifvit stympadt
och genomgått de fruktansvärdaste
politiska kriser men trots detta äger ett
mönstergillt jordbruk och en lifskraftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0492.html
