Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (1,127.) 5 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 31
pelsehistorien utan med t. ex. berättelsen
om hur Jesus välsignade barnen. Bibliska
historien vore ej ett dugg bättre än
katekesen som första lärobok; katekesen hade
en opedagogisk form och vore ej ens fullt
kristlig: i tionde budet likställdes t. ex. vår
nästas hustru med hans oxe och åsna.
Öfverläraren Dalin tog
resolutionsförslaget i försvar. Prästerskapet skulle endast
försöka att i kyrkan lära de vuxna
utvecklingen, och de skulle se, huru illa detta försök
skulle slå ut. Hur kan man då begära, att
barnen skola lära den i skolan ? Här gäller
frågan att välja mellan människoord och
Guds ord - tal:n ville obetingadt ställa sig
bland dem, som valde det senare. Och
valde vår skola och dess målsmän alla på detta
sätt, skulle man bli förskonad för sådana
uttalanden, som man i dag nödgats åhöra,
och från sådana demonstrationer, som man
nyss afgifvit. (Starkt bifall.)
Folkskoleinspektören kyrkoherden
Vitalis Karnell i Karesuando ville, då han nyss
anländt till staden, skynda att delgifva
mötet de erfarenheter, han gjort i nordligaste
lappmarkerna. Marken vore hårdbruten
däroppe, men hos lärarne funnes kraft och
energi, och många af dem vore sanna och
lefvande kristna. Resultatet af deras arbete
vore också förvånande stort. De
finsktalande barnen hade redan hunnit stor
färdighet i att behärska svenska språket, och flera
af dem hade visat sig vara de styfvaste i
sina kristendomsstycken. Frihet borde få
råda vid meddelandet af
kristendomsundervisning-en; är läraren själf en lefvande
kristen, kan han äfven med den nuvarande
katekesen dana de små till Guds barn. Men
ehuru talrn älskade den nuvarande
utvecklingen, ville han gärna hafva en bättre, som
ej lede af den gamlas brister.
Tal:n slutade sitt anförande med att till
lärarekåren inom all Sveriges bygd
frambära ett tack för allt godt, som skänkts åt
de nödställda däroppe, i synnerhet barnen.
För dessa tusecitals bevis på broderlig
kärlek från det öfriga Sverige ville tal:n å allas
vägnar i det af nöden hemsökta Norrbotten
frambära ett hjärtligt tack.
Varma handklappningar besvarade denna
flärdlösa, vinnande och sympatiska hälsning.
Härmed var diskussionen afslutad.
Ordföranden framställde proposition på
de tre framställda resolutionsförslagen:
inledarens, Larséns i Göteborg att
diskussionen skulle utgöra svar på frågan
och Lindbergs i Fränsta om uppskof med
katekesens läsning till 3:e och 4:e
klasserna. Med dånande jarop antogs
inledarens förslag till resolution, och med
kraft instämde mötesdeltagarna uti sv.
ps. 124: 4 (»Guds ord och löfte skall
bestå»).
Därmed var andra mötesdagens
förmiddagssammanträde slut.
H. W-r.
FÖR DAGEN
Två slags möten.
Bland de »stämningar och intryck
från skolmötesveckan i Stockholm»,
som under förliden månad förekom-
mit i pressen, finner man äfven (i
Göteborgs-Posten) följande
betraktelser:
Det var en klok och försiktig
anordning bestyreisen vidtagit, då den
verkställt en sorgfällig utgallring mellan
spörsmål af ekonomisk och rättslig art
från dylika af rent pedagogisk natur. De
förra, som visat sig i hög grad ägnade
att hålla tal trängd het en vid makt och
gifva anledning till långrandiga,
intresselösa och stundom pinsamma
öfverläggningar, hade denna gång helt och
hållet hänvisats till ombudsmötet, där de
erhöllo en saklig och grundlig
behandling och sedermera såsom ett slags
programpunkter öfverlämnades åt
centralstyrelsen; de senare däremot voro
uppförda å allmänna mötets program, på det
att lärarekårens tänkesätt och åsikter i
desamma måtte tränga ut i allt vidare
kretsar och så småningom äfven på
lagstiftningens och administrationens
område bana väg för en nyare och bättre
tingens ordning.
Det har sagts, att Sveriges
folkskollärare och deras möten mera vore
sammanslutningar till främjande af kårens
ekonomiska intressen än diskuterande af
de stora spörsmålen. Detta är
visserligen en sanning, men en sanning med
mycket stor modifikation. På det
trettonde allmänna folkskolläraremötet
passar det då alldeles icke in, ty dess
program har varit, kan man säga, så godt
som kemiskt rent från allt hvad
ekonomiska spörsmål heter och i detta
afseende utgjort en viss motsats till det
nyligen hållna läroverksläraremötet i
Malmö, där lönefrågan sannerligen icke
var den, som tog upp minsta tiden.
Med den grundsats för
anordnandet af årets båda
folkskolläraremöten, som här påpekats, har en af de
väsentligaste "frukterna af de senaste
femton årens utveckling på
folkskoleområdet blifvit träffande angifven.
Intill 1880-talet utgjorde de s. k.
allmänna svenska
folkskolläraremötena det enda organ, hvarigenom
folkskollärarekåren kunde uttala sina
uppfattningar och önskemål såväl i
afseende på folkskolans allmänna
ärenden som med hänsyn till sina
ekonomiska och rättsliga
kårintressen. Det var därför naturligt, att
deras program måste blifva blandadt.
Men lika naturligt var, att detta
förhållande måste lända båda slagen af
ärenden till skada.
De ekonomiska och rättsliga
kårangelägenheterna äro af den art, att
kåren bör förbereda och klargöra
dem alldeles för sig själf. Först när
densamma inom sig kommit till
enighet om hvad den bör och med någon
van till framgång vågar begära, är
tidpunkten inne att med sina
önskemål .träda inför offentligheten. Och
rätta vederbörande, till hvilka önske-
målen då böra riktas, äro regering
och riksdag, icke en tillfällig
mötespublik, hvilken för deras
förverkligande intet nämnvärdt kan uträtta.
Bringas de i oförberedt och kaotiskt
skick inför en dylik publik, så måste
de, såsom en tråkig erfarenhet till
fullo ådagalagt, visa sig »i hög grad
ägnade att hålla talträngdheten vid
makt och gifva anledning till
långrandiga, intresselösa och stundom
pinsamma öfverläggningar». Följden
häraf blir åter, att allmänheten
ledsnar vid »de pratsjuka skolmästarne
med deras orediga och öfverdrifna
anspråk» samt alldeles upphör att
deltaga i möten, där uti
uppfostringsfrågor af djupare och mera
omfattande intresse så föga är att
inhämta.
Ville man vinna aktning såväl för
folkskollärarekårens pedagogiska
re-formsträfvanden som för dess
önskningar med afseende på sin egen
ekonomiska och rättsliga ställning, så
var en boskillnad mellan de båda
slagen af mötesärenden följaktligen
nödvändig.
En sådan boskillnad har ock under
de senaste femton åren steg för steg
blifvit genomförd i samma mån som
Sveriges allmänna
folkskollärareförening vuxit fram att bli ett med den
organiserade folkskollärarekåren.
På programmet för allmänna
folkskolläraremötet i Stockholm 1888
voro flera af de stora genomgripande
pedagogiska reformfrågorna uppförda,
men vid sidan af dem hade beredts
rum äfven för tre frågor af annan
art, nämligen »om
småskolepersonalens ställning», »om folkskollärarnes
löneförmåner» och »om lön vid
sjukdomsfall». Vid mötet i Göteborg
1893 behandlades endast en fråga
af dylik natur, den »om
småskolepersonalens rättsliga ställning». Från
programmet för Norrköpingsmötet
1898 (i hvars anordnande som bekant
nuvarande chefen för folkskolebyrån
tog verksam del) hade egentligen
alla ärenden af liknande
beskaffenhet blifvit uteslutna, ehuru i ett af
resolutionsförslagen (det som rörde
utbildningen af småskollärarinnor)
inledaren inryckt en punkt angående
aflöningsförmånerna för
småskoleseminariernas lärarepersonal. Och hvad
det nyss hållna mötet i Stockholm
slutligen beträffar/ var det verkligen,
hvad lärarekårens förhållanden
vidkommer, »kemiskt rent från allt hvad
ekonomiska spörsmål heter».
Den utveckling, som sålunda ägt
rum och som medfört utgallrandet
från de allmänna
folkskolläraremötenas program af alla frågor rörande
speciella kårintressen, innebär en
tillämpning af arbetsfördelningens
stora grundsats samt måste anses
såsom både naturlig och hälsosam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
