Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,129.) 19 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
621
högre grad än deras sydsvenska kolleger
äro i behof af en sådan minimiaflöning som
den föreslagna.
Åt frågan om behofvet af större
statsunderstöd till många fattiga skoldistrikt ägnar
han en utförligare belysning. Han
omnämner exempelvis, att i hans inspektionsdistrikt
finnas blott 2 examinerade folkskollärare i
första lönegraden med endast 300 kronor i
lön. Utom husrum och ved åtnjuta 59
lärare 350, 47 hafva 400, 17 blott 325, 14
däremot 450 kronor o. s. v. Många distrikt -
däribland flera svagt situerade i ekonomiskt
afseende - hafva således måst höja
grundlönen till 400 kr. och därutöfver. Till detta
belopp borde också lagliga grundlönen
bestämmas, då statsbidraget utginge med 266
kr. 67 öre och distriktens bidrag1 rned blott
133o kr. 33 öre.
Alderstilläggen borde utgå efter 5 och 10
års tjänstgöring och uteslutande af
statsmedel. De oexaminerades löneförmåner
borde fastställas till samma belopp som de
examinerades grundlön. Men åklerstillägg
borde ej utgå till oexaminerade, och dessa
icke äga rätt att söka och innehafva
ordinarie befattning.
Beträffande den af centralstyrelsen
för S. A. F. framställda anhållan om
att minst en lärarekraft vid hvarje
småskola borde bli ordinarie har
inspektören Holmvall afgifvit ett längre yttrande.
Visserligen riskera - sägner han -
lärarinnor, som plikttroget fullgöra sina
åligganden, mera sällan att bli uppsagda från sina
platser. Men det saknas dock icke exempel
på, att lärarinnor, mot hvilkas tjänstgöring
eller vandel ingen berättigad anmärkning
kunnat göras, af vederbörande skolråd
likväl afskedats från innehafvande tjänster.
Med hänsyn till dylika dess bättre mycket
sällsynta undantag torde ett stadgande som
det af lärareföreningen önskade kunna vara
till någon nytta.
Dock böra i skolans intresse vissa villkor
uppställas. Ingen bör - såsom ock af
centralstyrelsen framhålles - bli ordinarie utan
vederbörlig examen eller dispens. Men
detta är ej nog. Också har man i flera
skoldistrikt, där småskollärarinnor redan fått
ordinarie anställning, ansett sig böra fordra
viss tids oförvitlig tjänstgöring och ogift
stånd: det förra för att ej genom ordinarie
anställning uppmuntra sådana lärarinnor, som
tilläfventyrs brista i sedlig vandel. I
sammanhang härmed förordar
folkskoleinspektören en omarbetning af § 32 i
folkskolestadgan, så att skolrådet vid vissa fall af
sedltga förvillelser skulle äga rätt att utan
föregående varning afsätta lärare eller
lärarinna, som därtill gjort sig bevisligen
skyldig1. Med afseende på en husmoders viktiga
plikter och svårigheten för gift
småskollärarinna att aflöna erforderligt biträde för
barnens och hemmets omvårdnad bör skolrådet,
på det ej skolan skall bli lidande, äga rätt
att »då omsorgen om skolans bästa det
kräfver», efter domkapitlets medgifvande
och sedan vederbörande folkskoleinspektör
afgifvit yttrande, från innehafvande tjänst
uppsäga "gift ordinarie småskollärarinna.
Med dessa inskränkningar och villkor
hemställer folkskoleinspektören om bifall
till ifrågavarande ansökan.
Statsbidraget och
bostadsförmånerna. Bollebygds skoldistrikt
anhöll hos länsstyrelsen i Älfsborgs län
att för år 1903 utbekomma statsbidrag
till aflönande af, bland andra läraren
vid folkskolan i Hedegärde K. H.
Ved-nell och lärarinnan vid småskolan
därstädes Lydia Lidsell, med 600 kronor
till den förre och 200 kronor till den
senare.
Länsstyrelsen förklarade emellertid
den 14 maj 1903, att enär
folkskoleinspektören ej ansett sig kunna vitsorda,
att Vednell och Lydia Lidsell af
skoldistriktet försåges med tjänlig bostad,
förty, under åberopande af kungörelsen
den l juni 1900 angående statsbidrag
till aflönande af lärare vid folkskolor
och småskolor samt § l mom. 2 och §
2 mom. 3 af kungörelsen samma dag
angående aflöning åt lärare vid
folkskolor och småskolor, funne sig
länsstyrelsen förhindrad att utanordna de för
Vednells och Lidsells aflönande begärda
statsbidrag.
Med hänsyn till hvad i målet blifvit
upplyst, särskildt angående tilläinnadt
uppförande till år 1905 af nytt
folkskolehus i Hedegärde samt anordnande
i sammanhang därmed af nya bostäder
för lärarepersonalen därstädes, har k. m:t
den 7 dennes funnit den af
länsstyrelsen åberopade omständigheten ej
skäligen böra utgöra hinder för nu
ifrågavarande statsbidrags utgörande, i följd
hvaraf länsstyrelsen äger att detta ärende
ånyo till behandling företaga och
därmed vidare lagligen förfara.
Ingen pension kunde för
närvarande beviljas. Skolrådet i
Sandhems församling anhöll hos direktionen
öfver folkskollärarnes pensonsinrättning
om beslut angående den rätt till pension,
som kunde tillkomma på grund af
sinnessjukdom tjänstledige folkskolläraren
C. Kjellander, å hvilkens vägnar
hemmansägaren J. H. Berggren som
förmyndare för Kjellander anhållit om
afsked från folkskollärarebefattningen
under förutsättning, att pension blefve
Kjellander tillerkänd.
Enligt resolution den 27 april 1903
förklarade direktionen,
att enär med afseende å ett i ärendet
åberopadt läkarebetygs innehåll det icke
kunde anses vara behörigen styrkt, att
Kjellander genom obotlig sjukdom blif vit
urstånd-satt att sin tjänst vidare sköta, förty och då
lärare, för att utan dylik anledning1 kunna
komma i åtnjutande af pension, skulle
jämlikt §§ 16 och 17 i det för
pensionsinrättningen gällande reglemente hafva, jämte
det viss lefnadsålder uppnåtts, vid folkskola
tjänstgjort minst 25 år, däraf 20 år såsom
ordinarie, men Kjellander, hvilkens
tjänstgöring i egenskap af extra ordinarie
folkskollärare såsom icke Öfverskjutande 5 år
icke finge emot § 17 i någon mån räknas
honom till godo, i öfrigt, efter afdrag
jämlikt § 18 af de tider, hvarunder han
åtnjutit tjänstledighet, ägde beräkna allenast 22 >5/u
tjänsteår, alla ordinarie, hade direktionen
funnit pension icke kunna för närvarande
Kjellander tillerkännas.
K. m:t har pröfvat direktionens
utslag rätteligen grundadt och funnit de
af Berggren och skolrådet i Sandhem
däröfver anförda besvär ej kunna
bifallas.
Gemensamhet i skolväsendet,
så snart sådan påyrkas. Stora
[Jppåkra församling beslöt å
sockenstämma den 23 okt. 1859, att Uppåkra
socken dädanefter skulle vara delad i
tre skollag under namn af Stora Upp*
åkra, Lilla Uppåkra och Hjärups skollag,
af hvilka hvart och ett skulle hafva sin
egen kassa och draga försorg om sitt
eget skolväsende med allt hvad därtill
hörde, oberoende af de öfriga. Sedan
Flackarps kommun, som vid nämda
tidpunkt utgjorde själfständig församling,
sedermera förenats rned Stora Uppåkra
till en gemensam kyrkoförsamling, hade
nämda kommun städse betraktats såsom
det fjärde själfständiga skollaget inom
distriktet.
I anledning af väckt förslag om
anordnande af gemensam ekonomi för
församlingens skolväsende förenade
församlingen efter skolrådets hörande frågan
härom till behandling å kyrkostämma
den 4 augusti 1902, och med 8,794 röster
mot 1,422, som afgifvits för bifall till
nämda förslag, beslöts därvid, att
församlingen för framtiden såsom för det
dåvarande skulle vara delad i fyra
ekonomiskt skilda skollag. Kyrkovärden
Nils Larsson i Hjärup besvärade sig hos
länsstyrelsen i Malmöhus län öfver
sistnämda kyrkostämmobeslut, och
framställde med åberopande af föreskriften i
§ 57 i folkskolestadgan, att kostnaderna
för alla inorn ett skoldistrikt befintliga
folkskolor, småskolor och mindre
folkskolor skulle, såvida annorlunda
därom ej öfverenskommes, bestridas
gemensamt af hela skoldistriktet, det yrkande,
att, enär i förevarande fall ej förelåge
sådan öfverenskommelse, som i berörda
§ åsyftades, samt öfverklagade
kyrkostämmobeslutet följaktligen stode i strid
med gällande lag, länsstyrelsen med
undanröjande af beslutet måtte
förständiga ifrågavarande skoldistrikt att
från och med l januari 1904
gemensamt bestrida samtliga utgifter för sitt
skolväsende.
Genom utslag den 13 november 1902
utlät sig länsstyrelsen,
att enär öfverklagade
kyrkostämmobeslutet finge anses innefatta öfverenskommelse
om utgörande af kostnaderna för
församlingens skolväsende efter annan grund än
den, som funnes bestämd i § 57 af
folkskolestadgan, alltså och då Nils Larsson icke
visat, att beslutet kränkte hans enskilda
rätt eller eljest hvilade på orättvis grund
eller att det icke i laga ordning- tillkommit
eller att det stode i strid med allmän lag
eller författning eller annorledes öfverskrede
deras befogenhet, som beslutet fattat, funne
länsstyrelsen skäligt lämna de därstädes
anförda besvären utan afseende.
Kammarkollegium, där Nils Larsson
fullföljt talan, förklarade genom utslag
den 2 mars 1903,
att enär den år 1859 träffade
ofverens-kommelsen om församlingens indelande i
vissa skollag med skyldighet för dem att
hvart för sig hafva sin egen kassa och draga
försorg om sitt eget skolväsende med allt
hvad därtill hörde, oberoende af de öfriga,
icke afsett någon bestämd tid och sålunda
måste anses hafva upphört att gäll a, då
församlingens medlemmar ej längre sig därom
förenade, funne kammarkollegium flertalets
beslut å kyrkostämman den 4 augusti 1902
icke hindra tillämpningen fr. o. m. den l
januari 1904 af allmänna stadgandet i § 57
mom. l af folkskolestadgan den 10
december 1897 i frågan om skyldighet för alla i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
