Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,130.) 26 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
637
Så ångade vi ånyo ut på Ishafvet med
Nordkap som mål. Vi gingo yttre
vägen, eftersom hafvet låg nästan som en
spegel. Här passerade vi ett brant i
hafvet ned stupande fågelberg. Fartyget
saktade och gick nära intill. Vi
iakt-togo då en oändlig mängd hvita prickar
öfverallt i bergsskrefvorna. Ett
kanonskott aflossades från fartyget, och i ett
nu fylldes luften af tusentals fåglar. Det
var en art små måsar, som här borta i
ödsligheten slagit sig ned men nu blefvo
oroade. Efter en stund återvände de
till berget, men så började ångpipjan
tjuta, och det sällsynt vackra
skådespelet upprepades flera gånger.
I våra geografiska läroböcker står, att
Nordkap är Norges nordligaste udde.
Detta är strängt taget icke fullt riktigt:
strax väster om Nordkap sticker
»Kniv-skjserodden» några meter längre ut mot
norr, men den är en låg, oansenlig udde,
som i olikhet nied Nordkap ej gör sig
gällande. Nordkap med sin branta,
omkring 300 meter höga klippvägg
kommer följaktligen alltid att blifva den
karakteristiska skiljemuren mellan land
och haf häruppe. Haf och fjäll
framhäfva här hvarandras kraftiga karaktär,
i det de mötas sorn ingen annanstädes
i oförsonligt trots.
Kl, 9,30 på aftonen den 4 augusti
förankrade »Hera» i den lilla bukten på
Nordkaps östra sida. Härifrån sker
uppstigandet. Vi blefvo rodda i land, och
så började färden. Först sakta uppåt,
sedan ganska brant, men grofva tåg,
som voro stadigt fastade i järn stolpar,
lämnade god hjälp. Då de första efter
en knapp timmes rask färd voro uppe
på platån (325 meter öfver hafvet), hade
de sist landsatta nyss börjat sitt
klifvande. Det var en säregen syn att där
uppe ifrån kasta en blick ned till
bottnen och se en enda rad af 150 nordiska
pedagoger, alla sträfvande att komma
högre - högre.
Den astronomiska midnattstiden vid
Nordkap är kl. 11,23 - så långt öster
om den mellaneuropeiska
medeltidsmeridianen (hvilken som bekant går genom
Nora) ligger Nordkap. Spänningen var
j nu stor. Himlen hade hela dagen
under vår färd från Hammerfest varit så
godt som molnfri, och solen hade lyst
oafbrutet. Ett litet moln nere vid
horisonten i norr hade emellertid på
aftonen oroat oss. Dock - onödig
fruktan. Kl. 11,23 hade solen icke under
sin långa båge längs horisonten ännu
hunnit midt för molnet. Rakt i norr
stod hon med sin stora blanka skifva
uppskjutande öfver horisonten. Strax
därpå började hon stiga sakta, sakta
mot öster för att vid 12-tiden försvinna
bakom det lilla molnet. Men då vi vid
2-tiden på morgonen kommo ut på
Ishafvet, lyste hon ånyo lika vänligt och
naturligtvis ännu varmare.
En norrman, som plägar tillbringa
somrarna vid Nordkap (förmodligen den-
samme, som är ångbåtsbolagens och
postverkets ombud däruppe), skrifver till
Trondhjemstidningen »Dagsposten» om
vårt besök:
De norske Lserere, som var her den 4de,
havde griddommeligt Veir og ligesaa
»Prin-zessin Victoria Luise», som var her den 5te.
Det var saa varmt, ät flere befriede sig
baade for Tr0ie, Vest og Hat, f0r de kom
til Pavillonen. Jeg har aldrig se et Solen
saa vakker som disse to Aftener, det var
isandhed et herligt Maleri, der den aldeles
blodröd i Havet kastede et purpurr0dt Skjser
udover den uendelige blanke Flade, og man
havde sandelig god Grund ät udbryde, som
nian gjorde, i lutter enthusiastiske Udraab
över det enestaaende prsegtige Skue.
Stem-ningen var h0itidelig, medens man ventede
paa ätter ät faa se den efter nogle
Minutters Forl0b, og med Sang og Hurraraab
hil-sede man den ätter velkommen. Jeg saa
flere, som i Begeistringens Time kun havde
skrevet disse 4 betydningsfulde Ord i
Frem-medbogens Anmerkningsrubrik: »O du
her-lige Land!» Ssesonen fik altsaa en
glim-rende Afslutning.
Samme korrespondent meddelar tillika,
att från den l juni i år, då
turisttrafiken på Nordkap började, midnattssolen
där varit synlig inalles 31 gånger,
hvilket är ungefär dubbelt så många gånger
som i fjol. Inalles 32 ångare hafva i
år anlupit stället, och antalet besökare
däruppe har utgjort omkring 2,900. Af
dessa voro vi 145 pedagoger de näst
sista, som fingo se midnattssolen.
I glädjen öfver den tur vi haft, bjöd
Norsk Skoletidendes representant sina
presskolleger på ett glas champagne - i
paviljongen häruppe är nämligen tillfälle
beredt turisterna att i skummande vin
dricka en bägare för Nordkap och för solen.
Inne i paviljongen gick det för öfrigt lifligt
till. Här har nämligen norska
postverket under turisttiden inrättat ett slags
filialpostanstalt, där man kan få köpa
frimärken och vykort samt få
försändelserna försedda med poststämpeln
»Nordkap». Alla skulle naturligtvis till
fränder och vänner sända dylika unika
kort, och i detta nu är det väl
åtskilliga svenska lärare men ännu flera
lärarinnor, som kunna taga fram ett
vykort med stämpeln NORDKAP 4/vm 03.
A propos vykort, så har nog norska
postverket en vacker inkomst häraf.
Styrmannen uppgaf, att de 150
österrikiska lärarne under sin Nordkapsfärd
afsändt mera än 20,000 vykort, och då
portot utom Skandinavien är 10 öre, gör
detta en portoinkomst af 2,000 kr.
Under vår färd lära hafva afsändts omkring
10,000 vykort, motsvarande en
portoinkomst ^åf 500 kronor. Sammanlagdt
har i år från Nordkaps »postanstalt»
afsändts omkring 36,000 vybrefkort samt
2,000 andra postförsändelser.
Vid 12-tiden på natten samlades
deltagarna utanför paviljongen och blefvo
fotograferade. Författaren pastor And.
Hovden talade i högstämda ordalag för
fäderneslandet, hvarefter såväl »Ja, vi
elsker» som »Gud sign vaart dyre
fedre-land» afsjöngos med blottade hufvuden.
Hr Rustoen talade för Sverige och
Danmark samt framhöll, att en lärarefärd
sådan som denna länge varit påtänkt
men icke kunnat blifva verklighet utan
genom hjälp från Sverige och Danmark,
hvilket visade, att Nordens folk liksom
Nordens lärare behöfde hålla ihop.
Härpå sjöngos »Du gamla, du friska» samt
»Der er et yndigt land». En svensk
deltagare svarade genom att tolka det
intryck Norges storslagna natur gör på
främlingen samt utbragte ett lefve för
Norge. Ånyo följde »Ja, vi elsker» samt
därpå lefve för hela Skandinavien, för
»Ia3rerskibet» o. s. v. Stunden var
högtidlig och skall helt visst aldrig
glömmas af dem, som voro med.
Kl. 2 på morgonen voro vi ånyo
ombord, och »Hera» ångade åstad österut.
Men den natten var det många, som ej
gingo ned i sina hytter utan stannade
på däcket för att se solen stiga allt högre
och1 högre öfver det stolta Ishafvet. Man
visste ju icke, om en sådan syn
ytterligare kunde blifva oss beskärd.
E. H.
Sommarkurserna i Uppsala.
Från de i år mera talrikt än
någonsin förut besökta kurserna i
lärdomsstaden vid Fyriså meddela vi i
detta nummer några redogörelser och
intryck, nedskrifna af kursdeltagare.
Utrymmesskäl tvinga oss att gömma
ett par uppsatser till ett följande
nummer.
N. P. Ödman.
»Pelle Ö», ja det är ju allas vår
gamle bekante, den glade, pojkaktige
och kvicke informatorn, med hvilken vi
så hjärtligt skrattat under »hans första
kondition». Och hvilken af oss
»gamlingar» har ej njutit af hans klangfulla
tenor på Uppsala-studenternas segerrika
tåg till den glada storstaden vid Seine
redan anno sextiosju? Lite hvar af oss
hade nog ryktesvis gjort hans
bekantskap. , Men oaktadt man i vår tid så
gärna ser och talar med »mörk tonfärg»,
älska vi dock i djupet af vårt hjärta
den ljusa. Vi gladde oss därför
obegripligt åt att på sommarkurserna få göra
denne vår så högt uppburne ungdomsväns
personliga bekantskap. Man hade nog sökt
taga ifrån oss illusionerna. Så hade man
satiriskt och, nu förstår jag, afundsjukt,
sagt: »Han är ju så gammal, redan
pensionerad lektor (och det blir man
minsann ej tidigt), var visserligen lite kvick
i ungdomen, t men numera sysslar han ju
blott med några små skildringar från
hufvudstadens - grill j annar och
kolingar. Han kan bestämdt ej föreläsa.»
Jag såsom »troende» kvinna fann detta
ej alls otroligt. Men försiktigt nog hade
jag ännu lite förtroende till mitt eget
omdöme, hvarför jag beslutade att
bevista hans föreläsningar. »Världen vill
bedragas och - den bedrages». Detta
har jag nu klart för mig. Jag var lu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
