Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,130.) 26 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 34
Kvartärtiden
Postglacialtiden ......... \
yngre äldre
Glacialtiden ............... >
2:a istiden interglacialtiden l:a istiden
Tertiärtiden.. ................... 1
yngre mellersta äldre
PROFESSOR A. G. HÖGBOM.
Kvartärtiden kan uppskattas till några
hundratusen år och tertiärtiden till ännu
längre tidsrymder. Så långt tillbaka
som under tertiärtiden finnas ytterst få
spår af människan. Vid första
nedisningen bli spåren inom vår världsdel
fullt tydliga: äldre stenåldern. Dess
människotyper företedde en lägre grad
af utveckling, närmast liknande vissa
aparter. De spåras tillsammans med
lämningar af dåtidens växt- och
djurvärld. Man lefde af jakt och fiske och
hade nått en viss färdighet i tillverkning
af redskap och föremål. När isen drog sig
tillbaka, utbredde sig människan liksom
äfven växt- och djurvärlden öfver större
områden, möjligen äfven till Norden.
Emellertid ha de äldsta spåren af
människans uppträdande där antagligen
blifvit utplånade under andra nedisningen,
som dock utbredde sig inom mindre
områden. Först långt in i postglacialtiden
finna vi därför den skandinaviska eller
yngre stenåldern, som i alla afseenden
visar en långt högre utveckling än den
äldre. Eftersom inga nya invandringar
senare synas ha företagits till Norden,
torde dessa äldsta människor böra
hänföras till samma ras som det nu lefvande
släktet. De lefde af jakt och fiske,
idkade något åkerbruk samt hade
åtminstone hunden som husdjur.
Denna korta, skelettartade
framställning af professor Högboms intressanta
föreläsningar har endast haft för afsikt
att ge någon liten föreställning om
gången af desamma. De afsågo närmast
att ge åhörarna en inblick i de omätliga
tidsåldrarnas rätta perspektiv och i
metoderna för den vetenskapliga forskningen
å detta område.
Föreläsningarna illustrerades af
skioptikonbilder, teckningar och fornfynd samt
talrika kartor. Vid sista föreläsningen
gafs anvisning på lämplig tillgänglig
litteratur i denna vetenskapsgren.
Professor Arvid Gustaf Högkorn är född
den 11 januari 1857 i Vännäs i
Västerbottens län. Blef student 1877 5 fil. licentiat
1884, disputerade pro gradu 1885, blef docent
i geologi 1885, t. f. lärare i mineralogi och
geologi vid Stockholms högskola 1891 men
tog afsked från docenturen 1893. Professor
i mineralogi och geologi vid Stockholms
högskola 1895 och i samma ämnen i
Uppsala 1896.
Ända från sin studietid har professor
Högbom sysslat med en omfattande litterär
verksamhet å sitt område. Otaliga uppsatser i
tidskrifter och vetenskapliga sällskaps
förhandlingar bära vittne därom. Exempelvis
må här anföras: Kort f ram ställning af
väderleksläran, 1884. Istiden, ett skede i jordens
historia, 1886. Marche des isothermes en
automiie dans le nord de 1’Europe, 1883.
Studier öfver de glaciala aflagringarna i
Uppland, 1892. Om högsta marina gränsen
i norra Sverige, 1896. Om isomorfi och
mor-fotropi 1895, m. fl.
V Mor Ekelund.
Utflykt
till Skokloster och Sigtuna var i söndags
anordnad för sommarkursdeltagarna. Kl.
8 f. m. af gingo två båtar från kajen
vid Islandsbron. Den första båten gick
direkt till Sigtuna, under det att den
andra, »Enköping I», hvilken förde
omkring 100 lustresande, gjorde ett 2
timmar långt uppehåll i Skokloster. Där
besågos under vaktmästarens ledning
slottets rikhaltiga samlingar.
Vid ankomsten till Sigtuna vid l-tiden
togos kyrkoruinerna i betraktande under
kyrkoherden Hennigs ledning, hvarefter
middag intogs. Vid båtens afgång kl. 6
talade kyrkoherden för kursdeltagarne.
Betygande Sigtunabornas känslor för de
besökande sade sig kyrkoherden hafva
tänkt, att staden skulle äfven materiellt
hafva undfägnat de lustresande, men som
dessa till antalet voro flera än stadens
invånare, hade det ej kunnat låta sig göra.
Därpå svarade professor v. Schéele med
ett tal, som utmynnade i ett lefve för
.Sigtuna, dess ärorika forntid, idylliska
nutid och förhoppningsfulla framtid,
åtföljdt af ett fyrfaldigt hurra.
Under hemfärden rådde den bästa
stämning ombord på »Enköping I». Man
höll tal för Sverige, Norge och Danmark,
för förbrödringssträfvandena mellan
Nordens folk och för Finland, tal, hvilka
ledsagades af respektive folksånger och
lifliga hurrarop. Ett särdeles gripande
intryck gjorde talet för Finland. Det
åtföljdes ej af hurrarop, utan i stället
blottades hufvudena under en stunds
andaktsfull tystnad, och i månget öga
glimmade en tår. En särskild hyllning
ägnades professor v. Schéele och dem,
som med honom dragit försorg om
utfärden.
Vid V 2 9-tiden ångade man sakta
under tonerna af »Hell dig, du höga Nord»
in i Uppsala hamn, och hvar och en
återvände till sitt med de angenämaste
minnen. S. M.
Till 800
steg i lördags e. m. antalet af
sommarkursernas deltagare, hvilka sagda dag
gruppfotograferades utanför
universitetshuset. Den oväntadt höga siffran talar
tydligare än något annat om den
kunskapstörst, som finnes hos vårt folk och
isynnerhet hos vår folk- och småskollä*
rarepersonal. Och det är ej blott
siffrorna, som härvidlag tala - intresset
för föreläsningarna har kanske aldrig
varit så varmt som i år bland
deltagarna.
Folkupplysningen och
näringslifvet.
Betydelsefulla tidstecken.
I det föredrag vid sommarens
allmänna folkskolläraremöte, hvarmed
omedelbart efter mötets
konstituerande de egentliga förhandlingarna
inleddes, framhölls, att vårt nya
århundrade kommer att på
folkbildningsarbetet ställa vida större kraf
än något föregående. I främsta
rummet betonades, att fordran på en
djupare och allmännare folkbildning
vore en oundgänglig konsekvens af
de nya förhållanden, som genom
vetenskapens och teknikens utveckling
i allt högre grad gjort sig gällande
på näringslifvets område.
Förutsättningen för att under nationernas
ekonomiska täflan kunna hålla sig uppe
i alstringsförmåga och
konkurrensduglighet vore nämligen högsta
möjliga tillgodogörande af den mänskliga
intelligensen, och detta icke blott hos
uppfinnaren och arbetsledaren utan
äfven hos arbetaren.
Denna uppfattning har som bekant
hittills varit tämligen främmande för
den stora massan af vårt lands
yr-kesidkare. Därom har den mycket
inflytelserika och framför allt
mycket anspråksfulla tidsriktning, som
man’sammanfattat under
benämningen »agrar- och industripedagogiken»,
varit ett lysande vittnesbörd. En
stor del af våra godsägare,
fabriksherrar och handtverksmästare ha i
folkundervisningen icke sett en
bundsförvant utan en fiende, och
ingenstädes ha »folkskoleundervisningens
begränsning», »minimikurserna»,
»half-tidsläsningen» och det s. k.
barnarbetet haft så hängifna vänner och
befrämjare som just bland dem. Och
deras mening - om man kan ge
kortsynta bch egoistiska fördomar en
dylik benämning - har hittills ägt en
sådan makt, att folkskolevännerna år
efter år fått så godt som ensamma föra
kampen däremot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
