Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,130.) 26 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 34
na för att därigenom kunna i större
utsträckning behärska naturen och utnyttja
dess krafter i det mänskliga
framåtskridandets tjänst.
Det är denna växande förståelse, som
under de senaste 30 åren satt sin
prägel på Amerikas och Tysklands
ekonomiska utveckling och satt dem i stånd
att deltaga i den internationella
konkurrensen på det sätt, som de gjort.
Folkupplysningen har lagt an på att göra
det uppväxande släktet
konkurrenskraftigt i en omfattning, hvarom vi här
hemma knappast göra oss någon
föreställning, och genom denna uppfostran
har ungdomen gått full af initiativ samt
rik på kunskaper och energi till
lösningen af de uppgifter, som möta på de
olika områdena inom det praktiska
lifvet. Konkurrensen har ytterligare skärpt
<le ungas intelligens. Det har blifvit
en hederssak att vara bland de främsta
på den internationella marknaden och
att vara med och sätta sin nations
stämpel på tidsåldern. I jämförelse ined
dessa kardinalegenskaper hos ett folk,
sådant som t. ex. det amerikanska,
kommer en fråga sådan som protektionismen
blott i andra ledet, och man förstår, att
det icke är först och främst genom lagar
och system utan genom intelligensens
rationella utveckling, som ett folk är i
stånd att skapa sig en erkänd
ledareställning.
Bland de sniå folken ha danskarne
under loppet af den senaste mansåldern
visat oss, hvilka segrar kunna vinnas
åt det fredliga arbetet genom en
praktiskt anlagd folkupplysning, och det är
detta exempel, som det ligger oss
närmast att beakta. Här finnas i vårt land
många utvecklingsmöjligheter - flera
än vi själfva ofta göra oss reda för -
men innan vi kunna tillgodogöra oss
dem, måste vi lära känna dem, och
detta kan allenast ske genom intensivt
arbete i en folkskola, som med stigande
insikt om det rationella arbetets såväl
ekonomiska som etiska värde vinnlägger
sig om att göra det unga släktet så
konkurrenskraftigt som möjligt i kampen
för tillvaron.
Vi se i nu anförda uttalanden
glädjande tidstecken. Kommer den
stämning, åt hvilken de ge uttryck, att
gripa omkring sig - och i den
riktningen synes utvecklingen gå – så
skall man icke kunna undgå att helt
och fullt godkänna
folkskollärarekårens program: en väl ordnad och
utrustad folkskola för bibringande af
allmänt grundläggande bildning under
barndomsåldern samt där ofvan
Öfverbyggnader på folkskolan med en för
ofvergångsålderns mottaglighet
afpassad undervisning såsom förberedelse
för lifvets praktiska värf.
Särskildt betydelsefull synes oss
hr Beckmans maning, att man vid
den nu hos oss på dagordningen
stående reformen af de högre lärover-
ken måste noga vakta sig för
vidtagande af sådana mått och steg,
som kunna hämma folkskolans
utveckling. Måtte denna välbehöfliga
maning vinna största möjliga gehör
hos alla vänner af en verklig reform!
Glasbruksuppfostran.
Med anledning af de många
rymningar af stockholmsgossar från
Kungälf s glasbruk, som vi förut omtalat,
har Göteborgs-Posten på ort och ställe
sökt skaffa närmare besked.
Då oklarhet rådt bland allmänheten
angående orsaken till de allt talrikare
rymningarna, ha vi - yttrar tidningen
- satt oss i förbindelse med
uppsy-ningsmannen för gossarne, hr Borg, för
att af honom erhålla upplysningar i
saken.
- Orsaken är, svarade hr Borg på
vår förfrågan, att här för närvarande
råder fullständig anarki.
När jag emottog anställningen som
uppsyningsrnan, så var det min fasta
föresats och mitt ärliga uppsåt, att gossarne
på sin fritid, då det var min plikt att
taga dem om hand, skulle hållas till
ordning, utan att de därför skulle känna
sig på minsta sätt såsom fångar. Då
jag kommit hit, fann jag snart, att de
icke behandlades på sådant sätt, att
deras moral kunde förbättras. Tvärtom. De
voro bl. a. underkastade misshandel från
glasblåsarnes sida, och när jag efter
många ansträngningar lyckats utverka
förbud häremot, väcktes glasblåsarnes
harm emot mig, och de ha sedan gjort
allt för att trakassera mig och därvid,
tyvärr, rönt medhåll af personer, af
hvilka man i stället bort ha rätt att
påräkna stöd. - - -
- Fara gossarne annars illa
beträffande mat o. d.?
- Nej, maten är utmärkt. Arbetet
är heller icke svårare, än att de mycket
väl kunna stå ut därmed. Men på tal
om kosten kan jag icke underlåta att
påpeka, att den husmoder, som nu
förestår köket, är allt annat än skickad att
öfva ett godt inflytande på gossarne.
- Men skulle icke sådant kunna
af-hjälpas?
- Nej, tyvärr. Min myndighet i
köket sträcker sig icke längre än till att
efterse det gossarne ej där uppföra sig
illa, och om jag klagar, så bryr man
sig lika litet om att vidtaga några
åtgärder som då det gäller att skydda
gossarnes logement från besök af
sådana, som vilja ge dem brännvin.
- Är det möjligt, att någon skulle
vilja ge gossarne brännvin?
- Ja, det är det visst. Och när jag
klagat, har jag aldrig fått annat svar
än: »klå upp dem!» Hur * skulle jag
ensam kunna taga upp kampen mot en
hop glasblåsare? - - -
Ett annat oskick, som är mycket
vanligt, är, att glasblåsarne skicka gossarne
efter brännvin åt sig. Och då jag sökt
af styra det, har jag ock rönt
svårigheter,
Ni förstår nog, att det under nu
relaterade omständigheter är mig alldeles
omöjligt att göra något för gossarnes
förbättring. De bli tvärtom sämre här
än de voro, när de kommo hit. Detta
inse de också själfva. De kunna
naturligtvis heller icke finna trefnad, då de
känna sig såsom utstötta ur samhället,
ty på så sätt behandlas de af alla inom
Kungälf med undantag af polisen. Har
något ofog bedrifvits inom samhället, så
få de skulden för det, antingen de äro
skyldiga eller icke, och jag kan försäkra,
att oftast äro de oskyldiga. Häri ligger
orsaken till rymningarna och icke i
pe-nalism, som det i tidningarna påståtts.
Gossarne säga själfva: »Vi få ingenting
lära, blåsarne och andra människor äro
elaka mot oss, och hr Borg har ingen
makt att skydda oss.» Häri ha de också
fullkomligt rätt.
- Men kan då ingenting göras för
att få deras ställning förbättrad?
- Icke för närvarande. Jag har
gifvit upp hoppet och sagt upp min plats,
emedan jag ser, att jag ingenting kan
göra, och finner förhållandena olidliga
sådana de nu äro. Men min privata
mening är, att gossarne borde få lämna
sin plats, då den kontrakterade tiden af
ett år är till ända. Härför lägger man
nu alla möjliga hinder i vägen, troligen
på grund däraf, att industrien är
beroende af pojkarne. Och dock kunna af
hundra pojkar icke mera än två å tre
komma så långt, att de få lära yrket
fullständigt.
Nu anförda intervju har haft den
goda följden, att föreståndaren för
»Kristna sedlighetsföreningens»
arbetsförmedling, pastor Jolin Hedberg,
nedrest till Kungälf och anställt
undersökning, vid hvilken pressens män
inbjudits närvara. Från Göteborgs
Handelstidnings representant
föreligger en längre berättelse, hvarur vi
meddela följande.
Herr Borg, hvilken först tjänstgjort
soin biträde å »Kristna
sedlighetsföreningens» expedition och därpå af denna
förening utsetts till »husfader» för
gossarne, bekräftade på ett oväsentligt
undantag när riktigheten af det
intervjureferat, som Göteborgs-Posten
offentliggjort.
Gossarne åter, hvilka på
Handelstidningens skildrare »gjorde ett
öfvervägande godt intryck», angafvo såväl
enskildt som vid det af pastor Hedberg i
närvaro af hr Borg anställda förhöret,
att rymningarna och rymnings försöken
berodde dels på hemlängtan, dels på
misshandel från - hr Borgs sida. De
gossar, som gjort sig skyldiga till någon
förseelse, hade af honom tilldelats aga
i form af slag för mun och näsa samt
sparkar i hufvudet m. m. Att bruk af
rusdrycker (äfven brännvin) förekommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
