Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,131.) 2 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
669
han läst för mycket, skulle han i sin
undervisning komma att »sväfva ut».
Därför begagnades vid seminarierna i
hufvudsak samma läroböcker som i
folkskolan, och läroframställningen var sådan
som man ville hafHi den reproducerad i
skolan. Det var ej fråga om att dana
lärarekandidaten till en rik och fri
personlighet, den där mäktade af sitt eget
taga fram det, som hans lärareinstinkt
sade honom vara lämpligt för hans
auditorium.
Och mången lärare i folkskolan trodde,
hvad seminarierna i berörda afseende
ingifvit honom. Den, som skrifver detta,
minns, hur för 20 år sedan, då lärarens
fortbildning började komma på tal, en
lärare på ramaste allvar förfäktade den
i vår tids öron absurda meningen, att
om läraren finge större kunskaper, skulle
han ej kunna eller vilja vid sin
undervisning hålla sig inom tillbörliga
gränser. Han yttrade bl. a. för att styrka
sin mening: »Inte skulle t. ex. en präst
kunna undervisa folkskolans barn».
Aren ha lyckligtvis medfört en
reformation i tänkesättet. En fläkt af
sundare, modärnare uppfattning har inträngt
vid ett och annat seminarium. En
representant för de kvinnliga seminarierna
har nyligen i en uppsats, innehållande
flera beaktansvärda synpunkter,
framhållit behofvet af större kunskapsmått för
folkskolans lärare och för vinnande häraf
bl. a. förordat ökade inträdesfordringar
till seminarierna och att dessas
undervisning skulle utgöra en fortsättning -
ej en repetition - af de för inträdet
erforderliga kurserna samt mera än
hittills anpassas efter alumnernas mognare
ålder.
Och bland folkskolans lärare gör sig
numera allmänt den meningen gällande,
att ju djupare insikt man har i det
kunskapsområde, på hvilket man i
skolan rör sig, ju mera man behärskar sitt
ämne, ju mera nian vet, desto enklare,
klarare, flärdlösare och mera belysande
kan man göra sin framställning. Att
dess lärare och lärarinnor numera anse
kunskapen vara af stor betydelse för
kallet, framgår däraf, att de ej vilja
medgifva ens den ringaste prutning på den i
förhållande till den viktiga uppgiften
minimala seminariekursen. Detta och ingenting
annat är nämligen innebörden af det
nekande svar, en del kretsar afgifvit på I
och IV punkterna i de af
centralstyrelsen utsända frågorna i ämnet.
Denna aktning för kunskapen står i
samband med den ideala uppfattningen
om folkskolans ställning och mål, som i
vår tid håller på att tränga sig igenom,
och den är ett godt tidstecken.
Centralstyrelsens förslag skulle
medföra en sänkning af
lärarinnekandidaternas bildningsnivå. Hvarken
inträdesfordringarna till de båda slagen af se
minarier (folk- och
småskollärarinneseminarium) eller kurserna vid de samma
medgifva en omedelbar (utan
kompletterande studier förmedlad) öfvergång från
de senare till de förra.
Om inträdesfordringarna yttrade en
småskollärarinneseminariernas målsman
på mötet i Norrköping 1898 (se
mötesberättelsen sid. 209!), att de fordringar,
som enligt k. kungörelsen af den 25
maj 1897 föreskrifvas för afgång från ett
småskollärarinneseminarium, endast
obetydligt öfverstiga dem, som enligt
gällande seminariereglemente fordras för
inträde i första klassen af
folkskollärarinneseminarium (De faktiska
fordringarna i senare fallet äro till följd af
det stora tilloppet af väl förberedda
aspiranter betydligt skärpta.) Och
inträdesfordringarna till
småskollärarinneseminarierna kunna ej f. n. i betydande
mån höjas. Flertalet inträdessökande är
från landsbygden och måste så vara för
skolans egen skull. Och de kunna ej i
allmänhet prestera större kunskapsmått
än det nu uppställda.
Det är visserligen sant, att åtskilliga
af dem, som vid
småskollärarinneseminarierna vinna inträde, besitta
kunskaper utöfver de erforderliga, men
undervisningen vid seminarierna måste dock
rätta sig efter inträdesfordringarna.
Kurserna vid
småskollärarinneseminarierna och I klassen af ett
folkskollärarinneseminarium kunna väl ej heller
med fog sägas vara lika, om man
nämligen ej tänker blott på längden men tar
de andra dimensionerna, bredden och
djupet, med i räkningen. Ty, för att
gifva ex., om man på ett år genomgår
hela katekesen, hela bibliska historien,
hela svenska historien och hela
geografien (småskollärarinneseminarierna), kunna
kurserna, hvad bredden och djupet angår,
omöjligen jämföras med dem, som på
samma tid omfatta blott »gamla testa-*
mentet, första hufvudstycket och första
trosartikeln», »fäderneslandets historia
till 1611» samt »Sveriges geografi, det
öfriga Nordeuropa och en del af
Mellaneuropa» (folkskollärarinneseininariets I
klass.) Tages nu med i räkningen, att
vid småskollärarinneseminarierna
yrkesutbildningen inkräktar på tiden för den,
teoretiska undervisningen, blir
jämförelsen än mer ohållbar.
Men förefinnas luckor i den grund,
hvarpå det fortsatta arbetet vid
seminarierna skall baseras, måste detta alltid
ha menliga följder, och den största
praktiska duglighet kan ej göra teoretisk
kunskap öfverflödig.
Det finnes dock en utgångspunkt, från
hvilken en brygga kan slås mellan
småskolan och folkskolan utan risk, att
stranden å någondera sidan därigenom
upprifves. De småskollärarinnor, som
vid statens seminarier aflagt sin examen,
böra ha rätt att efter viss tids
tjänstgöring utan pröfning vinna inträde i
dessa seminariers III klass. Komme
denna med billighet och rättvisa
öfverensstämmande bestämmelse till stånd,
skulle helt säkert åtskilliga af nämda
seminariers alumner efter aflagd
småskollärarinneexamen träda ut i lifvet för
att sedermera med af den praktiska
verksamheten förrikad erfarenhet åter-
vända till’ seminarium i och för
studiernas afslutande. På detta sätt kunde
ett naturligt och önskvärdt samband
mellan den lägre och högre
lärarinneutbildningen vinnas.
Att småskollärarinna, som söker
inträde vid någon klass af
folkskollärarinneseminarium, bör ha företräde
framför jämngod med sökande utan praktisk
erfarenhet, har genom den praxis, som
följts vid seminarierna, blifvit erkändt
men borde i lag stadgas.
Med anledning af ofvanstående
torde några erinringar från vår sida
vara på sin plats.
Det är alldeles riktigt, att krafvet
på kunskaper hos folkskolans lärare
och lärarinnor måste ställas högt.
Inträngande och lefvande kunskap
om människolif ve t och naturen är
ett af de främsta villkoren för att
kunna vara en god lärare: den gamla
lagen, att en blind ej kan leda en
blind, är oantastlig. Detta kan aldrig
för mycket betonas, och det har
alltid varit vår sträfvan att icke minst
i detta stycke sätta målet för
lärarekåren högt. Vi ha därför yrkat på
höjda inträdesfordringar vid
seminarierna och på förbättrad
undervisning där från lärokursens början till
dess sista dag. Hvarje tecken till
att dessa tankar genomträngt
lärarekåren är då tydligen för oss en källa
till glädje.
Men det är lika visst, att sådan
lifgifvande kunskap endast kan
vinnas af den, som med hängifvenhet
åtrår den. Endast genom att
reg-lementsenligt traggla igenom ett visst
antal sidor i en bestämd bok vinnes
den icke. För våra läsare behöfva
väl inga bevis därför anföras.
För att få en lärarekår, med hög
bildningsnivå fordras sålunda icke
blott höjda lärokurser och
förbättrad undervisning utan äfven unga
män och kvinnor, som på grund af
inre behof söka efter vetandets
skatter. Allt, som öppnar utvägar för
sådana att komma in i
folkskollärarekåren, höjer dennas bildningsnivå;
skrankor, som hålla dem borta,
sänker densamma. Är icke detta
obestridligt?
Nu är det dock så, att ett stort
antal af de för lärarekallet i alldeles
särskild grad begåfvade icke kunna
till en början skaffa sig längre
utbildningskurs än
småskollärarinneseminariets. Intet annat yrke än
lärarens är emellertid mera ägnadt
att utveckla intresse för kunskaper.
Om då de allra bäst begåfvade och
meriterade af småskolans lärarinnor
erhålla lättare tillträde till
folkskol-lärarinneseminariet än personer, om
hvilka man endast vet, att de med
mer eller mindre möda minutiöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
