Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 36. (1,132.) 9 september 1903
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erbjöd synnerligt intresse att närmare få
skärskåda dessa strålar, som inom
medicinen fått en så vacker tillämpning.
De framställdes medelst induktorium och
s. k. Röntgenrör.
Sedan de elektriska ljusfenomenen
genomgåtts, demonstrerade föreläsaren
likriktade och växelströmmars värme- och
fysiologiska verkningar. Är vid
urladdningen af en laddflaska motståndet stort,
erhållas likriktade strömmar; är
motståndet åter litet, fås s. k. oscillerande
strömmar. Medelst dylika oscillerande
strömmar framställdes Teslaströmmar af
hög spänning.
De två sista föreläsningarna rörde sig
om uppkomsten af åskväder, olika arter
af elektriska urladdningar i atmosfären,
»blixtfaran» för byggnader och de
faktorer, som inverka på densamma, och till
sist olika anordningar af åskledare. Det
nyaste antagandet till förklaring af
elektricitet i luften är, att i denna finnas
partiklar, laddade med både positiv och
negativ elektricitet, samt att vattnet vid
kondensation fäster sig vid den negativa,
och när det sedan träffar marken, gör
denna negativt elektrisk, under det den
positiva stannar kvar i luften. Åskan
slår ogärna ned i torr mark men
uppsöker med begärlighet lågor, byggnader,
sjöar och skogar eller öfver hufvud
taget ledande partier. Åskslagen ha under
de senaste 30 åren ökats med tredubbla
beloppet och sker ökning år från år,
beroende på skogarnas uthuggning.
Omständigheter, som öka »blixtfaran» för
byggnader, äro markens beskaffenhet,
husets höjd, fuktighet och det material,
hvaraf det består, samt närvaron af
metallmassor, hvilket allt på ett åskådligt
sätt visades därigenom, att »åskan fick
tillåtelse slå ned» i miniatyrhus af papp.
Flera slags anordningar ha under
tidernas lopp föreslagits till skydd mot
åskan, t. ex. Gay Lussac’s och Melsens,
hvilka emellertid, efter att en tid hafva
pröfvats, öfvergifvas, och tillämpas
numera i de flesta fall de regler för byggande
af åskledare, som uppställts af
elektrotekniska föreningen i Berlin åren 1886
och 1897. Åskledaren skyddar blott
ett cirkelområde, hvars rädie är
ungefär lika med ledarens höjd. På ett
större hus måste därför flera spetsar
anbringas, 3-5 m. höga, så att alla hörn
och högt belägna delar falla inom skyddszonen,
och dessa spetsar sedan
sammanlöpa i en hufvudledning, som med en
metallplatta slutar i grundvatten. I
byggnaden befintliga metallmassor måste
förbindas med hufvudledningen.
Detta är nu blott ett svagt försök tiil
återgifvandet af hufvudpunkterna i dessa
intressanta och instruktiva, med talrika
experiment illustrerade föreläsningar. Det
var väl näppeligen någon af deltagarna,
som ej ansåg dessa timmar väl använda,
och förmodas, att äfven de, som
möjligen låtit locka sig af den från man till
man gående upplysningen om, att »åskan
skulle slå ner i föreläsningssalen», ej
heller känt sig besvikna. Laborator
Granqvist dokumenterade sig för sina
åhörare ej blott som vetenskapsmannen
utan äfven som den populäre föreläsaren,
hvilken på ett verkligt »elektriserande»
sätt förstod fängsla sina åhörares
uppmärksamhet.
*
Per Gustaf Daniel Granqvist är född i
Tegnaby af Kronobergs län 1866; student i
Lund 1887; fil. kand. 1889; fil lic. 1892; fil.
doktor 1894; docent i fysik vid Lunds
universitet samma år; docent i samma ämne
vid Uppsala universitet 1898; laborator
därstädes i experimentell fysik 1899; förestått
professorsämbetet i nämda ämne en tid
under år 1900. G. har gjort studieresor till
Holland, Frankrike, Schweiz och Tyskland
samt från trycket utgifvit en hel del
skrifter, bland hvilka må nämnas:
Undersökningar öfver den elektriska ljusbågen; Öfver
bestämning af induktionskonstanter med
differential- vibrationsgalvanometer; Öfver
katodens sönderdelning i förtunnade gaser;
Öfver en metod att bestämma fasskillnaden
vid ljusets gång genom dubbelbrytande
metallskikt.
And. Elmgren.
*
Samhällen och bolag bland djuren.
Vid de nu afslutade sommarkurserna
i Uppsala hade mycken tid anslagits åt
naturvetenskapen. Rätt så! Vid en del
af våra seminarier för att ej säga vid
det stora flertalet lämnar nämligen
undervisningen i naturkunnighet mycket öfrigt
att önska, hvadan den unge läraren måste
genom själfstudium fylla luckorna i
ifrågavarande ämne. Populära föreläsningar
och öfningar underlätta i hög grad denna
hans sträfvan.
Bland de föreläsningar i
naturkunnighet, som voro talrikast besökta, intaga
docenten L. A. Jägerskiölds »Om samhällen
och bolag bland djuren» främsta rummet.
Föreläsningarna höllos i salen X, hvilken
var till sista plats fylld af intresserade
åhörare.
Hvad som under de 6
föreläsningstimmarna särskildt tilldrog sig
åhörarnes intresse var framställningen om
myrornas lif och verksamhet. För
närvarande äro omkring 1,500 arter kända,
hvilka alla afvika mer eller mindre från
hvarandra. De äro alla samhällsbildande
för att bättre kunna taga sig fram i
kampen för tillvaron. Myrorna äro mera
långlifvade än andra steklar. Man har
exempel på honor, som blifvit ända till
14 år gamla. Därigenom kunna de
naturligtvis utvecklas och blifva mera
erfarna och dugliga i att skydda och värna
sig än öfriga kortlifvade insekter. Också är
deras sinne för befästningskonst mycket
utveckladt. För sådant ändamål göra
de ingångarna till sina samhällen mycket
trånga, då man däremot inuti samhället
kan påträffa stora salar. Sina bon, hvilka
stundom sträcka sig ända till tre meter
djupt i jorden, förse de t. o. m. med
särskilda fästen, hvilka de besätta med
de största och kraftigaste arbetarne.
Man får ej föreställa sig, att ett
myrsamhälle och en myrstack är liktydigt.
I Alleghanybergen påträffades här om
året af en forskare ett myrsamhälle, som
DOCENTEN L. A. JÄGERSKIÖLD.
bestod af omkring 1,700 stackar. Dessa
stackar voro förbundna med hvarandra
genom breda vägar.
Stundom utbryter strid på lif och död
mellan två myrsamhällen. Djuren i samma
samhälle känna nämligen igen hvarandra,
troligen med luktens tillhjälp, och kunna
äfven meddela sig med hvarandra genom
antennerna. En del arter kunna äfven
åstadkomma ljud och på så sätt meddela
sig med hvarandra. Som äkta krigare
taga de äfven fångar, dels lefvande myror,
dels ock puppor, hvilka de omsorgsfullt
sköta, tills de blifva utkläckta. Särskildt
är den lilla röda rofmyran en mästare
i konsten att taga fångar. Hon är ock
den intelligentaste af dem alla.
Vidare berördes myrornas bekanta sätt
att hålla bladlöss som mjölkkor, samt
huru en del myror äro åkerbrukare
och insamla frön från växter. Den lilla
åkerbruksmyran i Texas insamlar det
därstädes växande s. k. myrgräset för
vinterbehof.
Vissa myrarter ingå bolag med växter.
Så t. ex. växer i tropikerna en art akasia,
försedd med långa, ihåliga, hvassa taggar.
På dessa taggar gnaga myrorna hål och
bereda i dem sin boning. De hvassa
taggarna skydda myrorna mot fiender,
och de å sin sida hålla i gengäld trädet
rent från bladlöss och andra smärre
djur.
*
Det nu antydda må vara nog om det
utomordentligt intressanta ämnet. Lägges
därtill, att framställningen var mycket
god och att föredragen illustrerades med
öfver 100 goda ljusbilder förutom
teckningar å »svarta taflan» vid flera
tillfällen, torde med skäl kunna sägas, att
föreläsningsserien var en af de mest
intressanta och instruktiva, som
förekommo vid 1903 års sommarkurser.
S. Mogren.
Docenten Axel Leonard Krister Edvard
Jägerskiöld föddes 1867 i Helsingfors,
genomgick nya elementarskolan i Stockholm samt
blef student i Uppsala 1887, fil. kandidat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0689.html
