Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,132.) 9 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
1889, fil. licentiat 1892 och promoverades
1893. Följande år blef han amanuens vid
zootomiska laboratoriet och är sedan 1893
docent i zoologi. Han har studerat vid
danska och tyska högskolor samt utgifvit
flera afhandlingar i zoologi.
Om seminariebildningen
hölls i lutherska missionshuset i Uppsala
ett mycket besökt diskussionsmöte den
21 augusti. Som ordförande tjänstgjorde
professor J. A. Lundell.
Frågan lydde:
»Folkskollärareseminariernas förhållande till lärareutbildningen
samt om de förändringar i deras
organisation, som kunna vara nödvändiga
med afseende på de uppgifter,
folkskollärareseminarierna ha eller framdeles
kunna få.»
På det frågan skulle bli så allsidigt
belyst som möjligt, beslöts att en
kursdeltagare från hvart och ett af de tre
nordiska landen skulle inledningsvis
redogöra för seminariebildningen i sitt
hemland. Som ordningen talarne emellan
bestämdes af landets alfabetiska plats,
lämnades ordet först åt danske läraren
J. A. Sörensen.
I Danmark är seminarietide Q tre år. Efter
slutad folkskolekurs besöker den blifvande
eleven gärna en folkhögskola, förbereder sig
ett år för sitt kall hos någon folkskollärare,
afläg^er s. k. prelimmärexamen efter att hafva
studerat ett främmande språk och vinner vid
18 års ålder inträde i seminariet. Här äro
ämnena desamma som hos oss. I musik läres
fiol, ej orgel; slöjd och trädgårdsskötsel
införas så småning-om som undervisningsämnen.
Religionskunskap och praktisk färdighet äro
de viktigaste »facken» och betygen, som
gifvas i siffror, gälla fyrfaldt i dessa ämnen.
Examen aflägges inför af regeringen
utsedda censorer. Statsseminarierna äro 4 och
ligga i närheten af städer; flera privata finnas.
Föreståndaren är alltid »teologie kandidat»
och har 4,200-5,600 kronor i lön. Öfriga
lärare aflönas med 1,800 till 3,200 kronor.
Andre läraren är teolog, de öfriga
folkskollärare med vidare utbildning vid Köpenhamns
universitets årliga kurser. Nu arbetas för
att få in ett eller två främmande språk å
seminariets schema, men man yrkar
nedsättning af kunskapsfordringarna och vill att
eleverna skola studera själfva samt få
grundligare praktisk utbildning.
Lärareutbildningen i Norge skildrades af
folkskolläraren G. Änderssen från Eker.
Seminariekursen har Ökats från två till
tre år. Utom trädgårdsskötsel hör äfven
skogsskötsel till ämnena. De skriftliga
prof-ven insändas till en i Kristiania bosatt
examenskommission af tre personer, däraf
minst en är folkskollärare; de muntliga
prof-ven öfvervakas af censorer.
Statssemina-rierna äro sex, ett för hvart stift, samt
dessutom privata. Rektorn är vanligen teolog.
Det är öfverfullt på lärarebanan, fast
lönerna äro låga, och ofta äro de sökande
30-40. Lärarens sociala anseende behöfver
höjas. Ett främmande språk vill man ha
in vid seminariet för att kunna vidare
utbilda sig, och det yrkas,, att folkskolan måtte
bli mera fosterländsk och praktisk.
För de främmande mötesdeltagarne
uppdrog rektor D. Viotti i Uppsala en
konturbild af förhållandena vid våra
seminarier.
Han klandrade det myckna sysslandet med
rättstafning, som ju eleverna skola kunna
vid inträdet, och förordade mera
uppsats-skrifning’ i stället; framhöll olämpligheten
af att seminarielärarne hade bisysslor - tre |
af lärarne vid ett seminarium, däribland
rektor, vore t. ex. folkskoleinspektörer -
yrkade på högre kompetens för lärare,
införande af ett lefvande språk och psykologi
- om behofvet däraf vittnade lärarnes
flitiga besök vid sommarkurserna.
Inträdesfordringarna till seminarierna borde
skärpas, särskildt i modersmålet, så att mera
tid kunde ägnas åt litteraturstudier under
seminariekursen.
Inledningsanförandena hade kraft en
tid af l Va timme. Nu följde en liflig
diskussion.
Folkskolläraren V. Ekelund i Falun
ansåg lärareutbildningen vara bättre i
Danmark med tre års kurs än hos oss med fyra.
Vår utbildning kunde möjligen vara
tillräcklig för 15-20 år sedan; nu hade länge
rådt ett stillastående, ja tillbakagående.
Inträdesfordringarna borde skärpas, ett
främmande språk införas, kultur- och
litteraturhistoria mera tillgodoses, elevbibliotek
anskaffas vid hvarje seminarium och de
praktiska öfningarna ledas efter nyare metoder.
Alla lärarne utom rektor borde hafva aflagd
folkskollärarexamen och efter genomgånget
profår tjänstgjort i folkskola, uppfostran bli
mera fri och ej ske under tryck i viss
riktning, praktik på egen hand i folkskola
fordras for examen och censorssystem införas.
FolkhÖgskolläraren V. Mailing från
Danmark meddelade, att man i Danmark icke vore
nöjd med censorssystemet: det medförde
plugg och motverkade
karaktärsutvecklingen. Tal:n ville hellre ersätta examen med
en högtidlig afslutning. Att under tre år
smälta hvad man lär och idka idrott är mera
vardt än att vara en läshäst.
Fil. kand. Anna Sörensen i Göteborg fann
6 timmars daglig läsning vara för mycket
för 20-åringar. Nej, undervisningen borde
bli mer akademisk med föreläsningar, och
studierna göras djupare och mer
individuella, särskildt under sista året och vid de
kvinnliga seminarierna, hvilkas elever
vanligen hade kursen inne på förhand och
blott sutte på skolbänken därför att de måste
göra det.
Folkskolläraren O. Ideström i Mönsterås
framhöll kraftigt, huru våra seminarier
blifvit efter sin tid: seminarielärarna kunde
ha godt af att infinna sig vid
sommarkurserna och åhöra professor von Schéele. Hvar
bedrefves väl kristendomsundervisningen
mer själlöst än vid seminarierna? Luntor
förekomma vid tre seminarier, kanske lika
löjliga som de i dessa dagar så ryktbara
Uppsalaluntorna. Vid undervisningen i detta
ämne bör mindre vikt läggas vid
kvantiteten, mera vid kvaliteten, lärjungarnes
karaktär utvecklas och förädlas, så att de blifva
sitt höga ansvarsfulla kall värdiga. Den
demoraliserande partiskheten, som lönar
kryperiet med goda betyg, bör stäfjas.
Professor Fr. von Schéele hade ett längre
anförande. Seminarierna borde stå i
jämnhöjd med tidens vetenskapliga forskning,
och deras lärare i liflig beröring med
universitetet. Akademiskt bildade män borde
bli både lärjungar och lärare vid seminarierna
och den teologiska fakulteten borde ej längre
gynnas framför de andra. Hvarför skola
de bästa förmågorna utestängas från
seminariernas lärarekår på grund af olämpliga
befordringsgrunder? Det bör komma in en
frisk anda af nutidens vetenskapliga
forskning vid seminarierna, och allt skall ej gå
i teologisk riktning. Eleven bör få rätta
greppet på den praktiska pedagogiken
såsom i England, där seminariestudierna
afbrytas af praktiska kurser under skickliga
lärares ledning. Men så har också
lärarekåren där större anseende än hos oss. (Starkt
bifall.)
Folkhögskoleföreståndaren J.
Kristensen-Eanders ansåg något främmande språk ej
behöfvas å seminarierna, så länge vi ej be-
härska våra nordiska grannars språk. En
bättre kännedom af dessa ville han varmt
förorda.
Seminarieadjunkten fru Jenny Veländer i
Skara ville tala ett ord till försvar för
undervisningen åtminstone vid de kvinnliga
seminarierna. Väl ville hon hafva denna
förbättrad men ej genom ännu ett språk -
därtill funnes ej tid. Men på hennes ganska
långa önskelista stode bättre hygien, bättre
lokaler, mer materiell, framför allt bibliotek,
effektiv läkareundersökning vid
inträdesprof-ningen. De andra nordiska språken läsas
ganska mycket; orättvisa vid betygsättning
förekommer på lifvets alla områden. Som
seminarieläraren har fria händer vid sin
undervisning, beror det på hans egen
personlighet, hvilket sätt han använder för
kunskapsme ddelelsen. Under nuvarande
förhållanden kan man omöjligen begära att
föreläsningar, som nu stundom förekomma,
skulle uteslutande eller företrädesvis
användas, då tjänstgöringen uppgår till 24 - 28
timmar i veckan. Ingen kan varmare önska
lärarekompetensens höj ande än de,som själfva
bestrida lärarearbetet. Adjunkterna borde
ha bestämda ämnen och ej kunna åläggas
att i alla möjliga ämnen undervisa elever
från 9 till bortåt 40 år. Tjänstgöringen borde
minskas med afseende å timtalet och
lärarnes ekonomiska ställning förbättras. Vittnar
lärarekårens deltagande i sommarkurserna
om liflig kunskapstörst, så har väl denna
blifvit väckt vid seminarierna, och då är det
väl ej så illa ställdt med dessa. Visst är att en
utveckling pågår, om den än ej fått uttryck
i stadgar och förordningar. Hvad
seminarielärarne mest glädja sig öfver vid årets
kurser är att det hos oss växer fram ett
nationellt kraf på att Sveriges lärarekår skall
få en seminarieundervisiiing, som håller
måttet. Ställer nationen kraf på seminarierna
och ger dem medel att fylla sin uppgift, så
skola de nog utvecklas.
Ordföranden gjorde nu en
sammanfattning af hvad som under diskussionen
förekommit och uttalade sin glädje öfver
enigheten i reformkrafven: de nordiska
folken vilja framåt mot samma höga mål.
Vi svenskar studera för litet den danska
litteraturen, som har rikare pedagogiska
skatter än den tyska. Så är det ock
med den danska folkbildningen. De tre
folken i Norden böra lära känna
hvarandra bättre.
Lidt om sommerkurset i Uppsala af
en norsk deltager.
Vi nordmsend, som hade den lykke ät
faa overvsere sommerkurset i Uppsala,
fik indtryk af, ät disse kurser er
om-fattede med stor interesse ikke blöt af
den svenske Isererstand, men ogsaa af
andre samfundslag, til og med den
akademiske stånd. Ät et antal af över 800
msend og kvinder fra de forskellige
samfundslag benytter sine ferier til ophold
i Uppsalauniversitetets auditorier
vid-ner jo om en interesse og träng til
op-lysning, som er et glsedeligt tidens tegn,
og universitetets Iserere, som har taget
initiativet til disse kurser, og som vier
sig til arbeidet for folkeoplysningen, har
ogsaa dermed vist, ät de forstaar sin
opgave som oplysningens fakkelbserere.
Den gamle tid, da videnskaben
forskan-sed sig indenfor sine egne enemerker
eller udtrykte sig paa oldtidens
fremme-de tungemål, er h eldigvis förbi, og den
nye tid er kraftig indvarslet med löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
