Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,132.) 9 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
Landskrona
folkskollärarinneseminarium.
Invigningen,
Det rådde i tisdags förra veckan i
ordets både egentliga och bildliga
bemärkelse solskeiisstärnning öfver den skånska
slätten. Efter veckor af intensivt, en
mycket lofvande skörd förstörande regn
syntes åter sommaren vilja göra en visit,
och det var säkert mera än en af de
.på väg till seminarieinvigningen stadde,
som häri önskade se ett godt omen för
det nya seminariets verksamhet.
Kl. 12,50 hade de särskildt inbjudne:
stadens fullmäktige, prästerskap,
kyrko-och skolråd, allmänna läroverkets
lärarekår samt medverkande vid byggnadens
tillkomst tagit plats. Några minuter
därefter intågade under orgelpreludium
biskop Billing, seminariets lärarekår m. fl.
och intogo sina för dem särskildt
reserverade platser på estraden.
Rektor N. Torpson besteg talarestolen
och lämnade en historik öfver anstaltens
tillkomst, därvid han särskildt uttalade
ett tack till alla, som på ett eller annat
sätt bidragit härtill, hvarefter han bad
biskop Billing inviga den. Dennes
invigningstal var af ungefär följande
innehåll:
När Landskrona
folkskollärarinneseminarium i dag inflyttar i sitt nya hem,
så glädja sig icke blott Landskrona stads
invånare, utan går glädjen långt utöfver
stadens och t. o. m. landskapets
gränser. Seminariet står här som ett bevis
på den omtanke, som hos våra
myndigheter finnes om vår folkskola. Och denna
myndigheternas omtanke är, kan man
säga, ett aftryck af hvad som rör sig
hos hela vårt svenska folk. Detta folks
kärlek till folkskolan framstår allra
tydligast, om man jämför nutiden med förra
seklets midt. Visserligen förefinnes stor
skillnad på alla områden, men
skillnaden framträder dock störst i fråga om
folkskolan. Den högre undervisningen
har visserligen fått och får mycket, men
om vår tid kan man dock säga, att den
är folkskolans. Af denna har man ock
väntat och väntar mycket.
Den frågan framställer sig då
ovillkorligen: har hon uppfyllt
förväntningarna?
Det är ju alldeles gifvet, att mycket
olika svar gifvas. Mycket skryt och
mycket smicker har kommit och.
kommer vår folkskola till del, men ock
mycket klander och många misstankar.
Kritiken är ganska allmän och allvarlig.
Jag för min del, sade talaren, har
funnit skrytet osmakligt och
misstänksamheten ej berättigad. Men må vi ej
fördölja för oss, att allvarliga faror hota!
En af de största är ungdomers sedliga
förvildning.
Hvarje tid har sina frestelser och
lyten. Gå vi framåt i ett, så gå vi
tillbaka i ett annat. Vår ungdoms största
lyte är åsidosättande af fjärde budet.
Allt hvad föräldrars och herrars
auktoritet heter ringaktas. Och för öfrigt är
denna ringaktning utmärkande för alla
åldersklasser, ej blott ungdomen. Det
vore visserligen orätt att kasta all skuld
för detta missförhållande på folkskolan,
men densamma får ej heller känna och
säga sig fri från skuld.
En fråga, som ock framställer sig, är
denna: Kan folkskolan fylla sin höga
uppgift? Må vi vid svarets afgifvande
betänka, att folkskolan ännu är ett barn
eller en yngling! Den är i sin
utvecklingsperiod, att likna vid en yngling,
som ännu ej bestämt sig för, hvad han
skall bli, och som kastas emellan å ena
sidan högt sväfvande planer och å andra
sidan misströstan. Hon har hitintills
fått söka och trefva sig fram. Men
utveckling af densamma är både behöflig
och möjlig. Undervisning för åtminstone
de barn, som, sedan de slutat den
egentliga folkskolan, kommit under fostran af
annat nyttigt arbete, måste man tänka
på. Öfverbyggnader på folkskolan måste
man påtänka.
Just i dessa tider, då man sysslar
med ny läroverksplan, borde man ock
tänka på en lämplig öfvergång från
folkskolan till elementarskolan. Men
folkskolan bör dock ej bli bottenskola
för de allmänna läroverken. Jag vet,
sade talaren, att jag genom uttalande
af denna sistnämda sats kommer att
väcka ogillande, men jag måste säga,
att denna tendens i sig innesluter en
stor fara för folkskolan. Hon är för
god att vara förstuga åt den högre
undervisningen. Det finnes nyinredda hus,
där man har de mest praktfulla
vesti-buler, men de äro och förblifva dock
ingenting annat än förstugor.
Folkskolans arbete skulle genom en dylik
anordning allt för mycket förryckas.
Vägen bestämmes alltid af det mål, till
hvilket den skall leda.
Om vår folkskolas undervisning gäller,
att den icke så mycket beror på hvad
som inhämtas utan fast mera på att
lärjungarna lära sig arbeta på sin vidare
utbildning. Särskildt har plikten att
arbeta på religiös och sedlig utveckling,
kyrkligt sinne och fosterlandskärlek
blifvit gifven åt folkskolan.
Hemmen kasta ofta i våra dagar all
uppfostran på skolan. Visserligen kan
denna ej fullt ersätta hemmen, men den
borde samarbeta med dessa och utfylla,
hvad dern brister. Hon måste bli för
barnen något af ett godt hem. Men då
måste hon ock lära sig använda den
bästa driffjädern vid all uppfostran:
kärleken. En god lärare blir man ej
genom några pedagogiska konstgrepp
utan genom att älska och lära barnen
att älska.
Skolans uppgift är hög och ömtålig.
Hur den blifver uppfylld beror först och
sist på lärarens personlighet. Jag har
under min biskopstid vid visitationer
inspekterat de flesta skolor i Västerås
stift och ganska många i Lunds stift.
Och särskildt kan jag om den kvinnliga
personalen ej afgifva annat vittnesmål
än mycket godt. Om våra lärarinnor
kan man säga, att de vändt sig till sina
studier därför, att en inre lust drifvit
dern därtill. Inom den manliga kåren
finnas ej många, åt hvilka det är gifvet
att helt och odeladt få ägna sina krafter
åt en lifsuppgift.
På folkskolan beror i första hand
vårt folks framtid, och verkningarna af
en god eller dålig lärare sträcka sig
långt utöfver tiden. Därför äro våra
seminarier viktiga anstalter. Deras mål är
att fostra de unga till sanna kristna och
fosterlandsälskande människor. Hvarje
lärjunge ställer alltså stora och
berättigade anspråk på sina lärare. Må också
friskt, ej unket, stillastående vatten
räckas åt hvar och en, som törstar! Må
undervisningen vid våra seminarier aldrig
blifva slentrianmessig utan frisk och
lefvande! Blifve det för hvarje lärjunge
vid detta läroverk lätt att älska och
ära sina lärare! Kärleken är det enda,
som kan komma goda anlag att utveckla
sig och bära frukt. Frid vare detta
hus! Hvile Guds välsignelse öfver allt
det arbete, som här kommer att utföras!
Efter uttalandet af välsignelsen sjöngs
af seminariets kör en af Davids psalmer,
hvarefter deltagarne aftågade under
tonerna af ett utgångsstycke för orgel.
Klockan 4,30 var å Stadshotellets
stora sal middag med anledning af
invigningen.
Sedan rektor Torpson hälsat de
närvarande välkomna, erhölls ordet af
rådman Thestrup, sorn å Landskrona stads
vägnar tackade för att seminariet
blifvit hit förlagdt och slutade med att
utbringa det nya seminariets skål. Rektor
Torpson talade för Landskrona stad, och
seminariets inspektor, prosten Olbers,
för biskop Billing. Under middagen
växlades telegram med
ecklesiastikministern, f. d. och nuvarande kansliråden
Kastman och Lyttkens samt professor
Jakobsson, hvarjämte
lyckönskningstelegram ingingo från Växjö, Linköpings
och Umeå seminarier.
N. S.
LITTERATUR
Nytt i bokhandeln.
Biblisk historia för folkskolor och andra
barndomsskolor, utgifven af Axel Blomqvist,
P. Er. Persson och K. J. Ahlberg. Sthm,
P. Palmqvists aktiebolag-. Ny uppl. 35 öre.
Svensk sats- ocli ordlära, utgörande andra
delen af Lärobok i modersmålet för
folkskolan af Conrad Schwalbe. Sthm, P.
Palm-quists aktiebolag. 35 öre.
Försök till ny katekes i anslutning till
Luthers lilla katekes och den antagna
utvecklingen af Gustaf Löv. Norrköping,
Ossian Humblas boktr, (i distr.) 25 öre.
Djurvärlden. Sthm, Hugo Gebers förlag-.
Haft. 65. 60 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
