- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 /
726

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,134.) 23 september 1903 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

726

SVENSK LÄRARETIDMNG,

N:r 38

samt fram med honom. Till sist
önskade han, att Guds beskydd och
välsignelse måtte i rikt mått hvila öfver
församlingen och dess skolor.

Församlingens patronus grefve Magnus
Brahe samt hans grefvinna öfvervoro
högtidligheten och lyckönskade Vahlroth
efter festlighetens slut.

Södra Roslags kretsförening, hvars
tillkomst väsentligen är Vahlroths förtjänst
och hvars styrelse han tillhört i ett
30-tal år och ännu tillhör, sände honom
telegram: »Honnör för veteranen! Tack
och lyckönskan på 70-årsdagen!»
Enskilda minnesgoda vänner ihågkommo
honom med skriftliga lyckönskningar och
dessutom en gedigen snusdosa af silfver,
två ljusstakar af silfver, blommor och
blomstervaser.

Anders Vahlroth föddes den 6 september
1833 i Valö socken af Stockholms län.
Redan vid 5 års ålder inskrefs han i
församlingens folkskola, hvilken han
begagnade till 1847, då han för att
intagas på seminarium åtföljde sin äldre
broder, som gick i katedralskolan, till
Uppsala, men kunde i anseende till sin
ungdom ej där intagas, hvarför han
inskrefs i Prins Gustafs folkskola, den
han begagnade, till dess han 1849
intogs på seminariet; vikarierade i Tuna
i Uppsala län från den 24 mars till
den 14 juni 1851 för 20 kronor i lön
och fritt vivre; aflade skollärareexamen
med mycket höga betyg i Uppsala 1852;
var e. o. lärare i Väster-Åker 1853-
1856 emot en lön af 8 tunnor
spannmål in natura och 8 tunnor efter länets
markegångspris = 140 å 150 kronor pr
år; ordinarie lärare i Markim’och
Or-kesta från 1856 till 1862 med samma
lön som i Väster-Åker samt därjämte 2
tunnor spannmål i kofodersersättning;
aflade organistexamen i Uppsala 1858;
blef ordinarie lärare i Rydboholms skola
1862, hvilken befattning han ännu
innehar; vikarierande.organist i Östra Ryd
1867; ordinarie organist, kantor och
klockare därstädes den -1 maj 1871.

Att han både under sin studietid och
under de 20 första åren af sin lärarebana,
då lönen var otillräcklig, haft att kämpa
med försakelser och umbäranden, är helt
naturligt. Men begåfvad med god hälsa,
gladt lynne och en sällspord arbetshåg
och förmåga i förening med ett starkt
ordningssinne har han genom
biförtjänster besegrat svårigheterna. Under sin
seminarietid läste han med lärjungar af
katedralskolans I och II klasser samt
renskref rättegångsprotokoll. Under de tre
åren i Väster-Åker var han på ferierna
informator i angränsande socken emot
fritt vivre och med villkor att få taga
betalt för familjen icke tillhörande barn,
hvilken betalning erlades med 3 kronor
för hvartdera under hvarje ferie,
hvarförutom han då och sedermera sysslade
som glasmästare.

Men därför har han ingalunda
försummat sin skola. Tvärtom. Redan

1879 framhölls han uti en längre
uppsats i »Svenska Medborgaren» såsom en
för lärarekallet ovanligt lämplig och
synnerligen rikt begåfvad man samt Östra
Ryds skola som en verklig mönsterskola.
Och under den tid Stockholms läns
landsting af satte premier till de lärare
i länet, hvilkas skolor voro i bästa skick,
erhöll Vahlroth det högsta’belopp, som
någon lärare fick.

Invid det af Vahlroth innehafvande
klockarebostäliet, som hän medels
täckdikning m. m försatt i ett mönstergilt
skick, har församlingens patronus åt
honom afgiftfritt upplåtit mark att bebygga
och bebo, och har han därå uppfört sin
ålderdomsbostad samt från såväl
bostället som från den upplåtna marken
söndersprängt och bortfört flera tusen lass
sten samt å jorden planterat inköpta
fruktträd af ädlaste slag och bärbuskar
till det omfång, att trädgården
sannolikt är en af de största, som något
klockare- och skollärareboställe inom
länet har att uppvisa. Också erhöll han
för några år sedan Svenska
trädgårdsföreningens med alj4 F.

2. Småskollärarinna i 40 år.

Västerås lärareförening hade
fredagen den 11 dennes anordnat
samkväm för att bringa sin hyllning
åt lärarinnan fröken Louise Melin, som
nu lämnat sin plats vid Västerås
småskola efter att i 40 år hafva där
tjänstgjort.

Då hedersgästen anlände, mottogs hon
af den samlade lärarekåren. Dess
ordförande, folkskolläraren J. P. Malmberg,
frambar till henne föreningens tack och
välönskan i ungefär följande ordalag:

Det är oss väl bekant, att
småskoleinstitutionen är jämförelsevis t .D g. Långt efter
det att nyare, mera humana grundsatser för
uppfostran börjat göra sig gällande på
folkskolans område, anförtroddes ännu de
mindre barnen vid deras första steg på den
bokliga kunskapens fält åt hårda händer och
skrumpnade sinnen. Huru förhållandena
här i Västerås ändrats till det bättre, därom
erinras vi i dag.

’s För 40 år sedan invigde en ung flicka
sitt lif åt uppfostran af dessa små i vår stad.
Det var vår hedersgäst, Louise Mejin. En
skara små barn från mer eller mindre
fattiga hem samlades i en tarflig skolsal. De
inträdde med bäfvan, alstrad af det
skräckvälde, som hittills varit utmärkande för
konsten att lära barn läsa. Denna känsla
skingrades emellertid snart vid anblicken
af lärarinnans vänliga ansikte. De
värmdes af hennes ungdomliga sinne, de fingo
mottaga oförgängliga skatter af hennes
hjärtas rika förråd. Detta gäller ej blott
om hennes vår- och sommartid, ty om’än
kroppens krafter någon gång velat svika,
ha dock de 40 åren ej förmått släcka
sinnets eld eller kväfva kärleken till kallet.
Lycklig därför du, Louise Melin, som så
kunnat utföra och afsluta ditt egentliga
dagsarbete ! Vi veta väl, hvem som i första
rummet bör prisas harf or,v men det har ej skett
utan energisk sträfvan från din sida, och
då du nu står framför oss med oförminskad
verksamhetslust, är du uti allt detta ett
föredöme för oss. Mottag därför vårt tack! Det
är icke blott vi, som velat uppskatta ditt

arbete. Vår stad har ock gjort det, då
församlingen tilldelat dig en pension,
visserligen ej för stor men dock enastående i sitt
slag inom hela vårt land.*

Såsom äldsta medlem af vår kår har du
sett oss alla göra vårt inträde här. Alla
har du omfattat med den uppriktigaste
vänskap, utan att du på något sätt velat öfva
förmynderskap öfver någon. Därför har du
ock kunnat med både intresse och
framgång verka för sammanhållning och
kamratanda inom kåren.

Det är för allt detta vi i dag velat bringa
dig vår hyllning. Det är ock därför som
jag å mina och kamraternas vägnar ber att
till dig få öfverlämna ett skrifbord som en
visserligen ringa minnesgåf va. Att vi valt en
sådan sak, torde visa, att vi icke anse dig"
utarbetad utan hoppas att länge ännu fä
se dig i vår krets. I denna förhoppning
utbringar jag ett fyrfaldigt lefve för vår
hedersgäst i dag. Lefve Louise Melin!

Fröken M. tackade djupt rörd samt
framhöll bl. a., att hon visserligen ej
kunde jämföra sig med yngre kamrater
i fråga om modern
undervisningsskicklighet, men i ett vågade hon mäta sig
med dem: i pin kärlek till barnen och
arbetet.

En liten flicka - för kort tid sedan
fröken M:s skolbarn - trädde nu fram,
öfverlämnade till henne en lagerkrans
och frambar barnens tack med dessa
ord:

Från alla dem, du fostrat har,
tag mot en hälsning kär!
Vårt varma tack för hvad du var
för hvad du ännu är:
Barnens vän!

Så sjöngs unisont en för dagen
författad sång. Sedan följde supé, musik
och sång m. m. Samkvämet präglades
af den glädje och gernytlighet, som
festföremålet alltid haft förmåga att sprida
omkring sig.

Louise Melin är född i Västerås 1845.
Hennes historia är nära förbunden med
den skolas, hon ägnat sitt arbete. Hon
lärde sig läsa hos en gammal gumma,
Malin, som bodde vid gamla tullen.
Sedan fröken Melin genomgått folkskol an,
vidtog hennes utbildning till lärarinna.
Något seminarium för utbildande af
småskollärarinnor fanns, som bekant, ej då,
utan skaffade hon sig den nödtorftiga
förberedelsen genom att - mot en
ersättning af 12 skilling i veckan - åhöra
undervisningen hos en gumma, hvilken
lärde små barn läsa. Så utrustad
anställdes hon 1863 som biträdande
småskollärarinna i Västerås stad. Då
sedermera landstinget i Västerås län
anordnade kurser för utbildande af
småskollärarinnor, deltog hon i tvänne sådana,
nämligen 1865 och 1869.

Lönen var då ej stor. Till en början
erhöll hon 100 kr. pr år i ett för allt,
hvilket belopp sedermera höjdes till 250
kr. För att få lönen ökad till 300 kr.
måste den-nya ljud- och
skrifläsemeto-den inhämtas, och hon genomgick för
detta ändamål en kurs vid Stockholms
folkskollärarinneseminarium.

* 500 kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free