Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,134.) 23 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
729
Luftens bakteriehalt är störst i
storstäderna. I det inre af Paris t. ex. är
bakteriernas antal tio gånger så stort
som i stadens utkanter. Ju längre man
aflägsnar sig från människoboningarna,
desto mera undkommer man bakterierna,
af hvilka knappast någon vågar sig ut
på det vida hafvet - såvida han ej
får följa som passagerare på något
smutsigt fartyg. De våga ej heller
företaga fjällvandringar eller arktiska
forskningsresor. " Af lätt insedda skäl växlar
äfven bakteriehalten under de olika
årstiderna.
För det mesta ’är det ofarliga
bakterier, som finnas i våra rum, så vida
ej några sjuka personer vistas där. De
bekanta åtgärderna för smittoämnenas
bekämpande påpekades särskildt i fråga
om tuberkulos, som äfven kan spridas -
kanske lika mycket som af de torkade
upphostningarna - genom s. k.
droppinfektion. Vi böra därför hålla oss
åtminstone på en meters afstånd från en
tuberkulos person, som vänd mot oss
hostar, nyser eller talar högt. Genom
de fina trådar af sekret, som därvid
utslungas, kan nämligen smittan spridas.
Damm, innehållande tuberkler,
kommer i allmänhet ej ned i lungorna till
följd af de i luftrören befintliga
flimmerhårens verksamhet. Äfven om så skulle
ske, behöfver dock icke en fullt frisk
person vara rädd för sjukdom, såvida
de giftiga bakteriernas antal ej är
alltför stort. De of ver f allas nämligen och
dödas af de inom den mänskliga
organismen verkande s j älf läkedomskrafterna.
Det har visat sig, att personer, som
vistats bland t. ex. difteripatienter, haft en
ganska stor mängd difteribaciller i
munnen, utan att de därför blifvit sjuka,
äfvensom .att den sjuke efter
tillfrisknandet fortfarande kunnat bibehålla en
god del af nämda baciller under en
tid af 3 månader. Efter att hafva
skildrat bakteriernas stora roll vid
jäsnings- och förruttnelseprocesserna och
påvisat metoderna vid de bakteriologiska
undersökningarna öfvergick föreläsaren att
redogöra för de mest typiska
infektionssjukdomarna: tuberkulos, difteri, tyfus,
malaria m. fl. samt i sammanhang
därmed grunderna för den moderna
serum-terapien.
Före 1894 voro dödsfallen 25-26 ^
bland de difterisjuka mot 5 %’, sedan
antidifteriserum började allmänt
användas.
En lofvande början är sålunda gjord
för att finna läkemedel mot olika slag
af infektionssjukdomar men det gäller
för en hvar att i sin mån bidraga till
medicinens högsta mål: att förebygga
sjukdomarna.
Vid bekämpandet af de giftiga
bakterierna sättes i främsta rummet
renlighet, renlighet i detalj dagligen och
stundligen, icke blott som en-söndagsåtgärd.
Först gäller detta vår kropp, sedan våra
kläder och därnäst våra hem med allt,
hvad där finnes. Vårt folk behöfver
fostras till renlighet. En ung kvinna,
som intogs på ett sjukhus och skulle
taga det oundvikliga badet, utbrast: »Jag
är väl inte så sjuk, att jag behöfver
bada!»
Skolbad förordas varmt ,af flera skäl.
Ventilation alla årstider! Trångboddhet,
som förekommer särskildt i större
industrisamhällen, är ett svårt hygieniskt
missförhållande. Kaserner äro hygieniska
oting.
Sol och ljus, hvilka döda bakterier på
jämförelsevis kort tid, kunna ej
undvaras i sunda lokaler.
Ropet tegna hem» bör af hygienen
mötas med varm sympati. En liten treflig
stuga med solljus, ordning och renlighet
därinne och en väl vårdad
trädgårdstäppa där ute är idealet.
Skolorna böra hållas så rena som
möjligt. Sopning med våt trasa (ej
torrsop-ning!) bör företagas hvarje dag. Det är
önskligt att golfven oljedränkas och
väggarna oljemålas. De senare böra
rengöras grundligt 2 gånger örnaret.
Tillgång på godt dricksvatten får ej
saknas.
Vid sidan af alla dessa och många
andra hygieniska sträfvanden böra vi
stärka vår kropp genom ett i allo sundt
lefnadssätt. Undvik alla osunda
njutningar! Alkoholmissbruket bör bekämpas,
vare sig vi kampa .under den rent
absolutistiska fanan eller icke.
Efter sista föreläsningen uttalade en
af deltagarna å allas vägnar ett varmt
tack till föreläsaren för de angenäma
timmar man fått tillbringa å
»Patolo-gicum» och för det okonstlade och
trefliga sätt, hvarpå professorn fört
auditoriet omkring i mikroorganismernas
underbara värld.
A. E. Forsander.
Professor Ulrik Quensel är född i Malmö
1863, blef student i Lund 1881, med.
kandidat 1887, med. licentiat 1892 och med.
doktor 1894. Han blef 1893 laborator i
patologisk anatomi vid Karolinska institutet samt
professor i patologi och allmän hälsovård
vid nordsvenska universitetet 1902. $
Han har företagit studieresor i
vetenskapligt syfte 1888 till Paris, 1894 till Berlin,
1897 till Leipzig och Prag, 1900-01 till Hålle
och Berlin. Från trycket har han utgifvit
en mängd afhandlingar ofch uppsatser, alla
af medicinskt innehåll.
Undervisning i broderlandenes sprog.
Undervisning i broderlandenes sprog
- norsk for de svenske deltagere og
svensk for de norske og danske - var
nyt af aaret ved sommerkurset i
Uppsala.
Det var en udmserket idé. Det er
faa ting af alt det gode, kurset bragte,
vi, der deltog i disse ovelser, venter os
saa meget af, som netop disse praktiske
kurser i broderfolkenés sprog. Og et
saa udm83rket middel, som det var til
ät bringe kursdeltagerne i rapport med
hinanden! Jeg tvivler ikke paa, ät de
gode f sedre, der havde baaret tan-
DOCENT ODAL OTTELIN.
ken frem, vilde glsedet sig med os og
smilet i skjsegget, om de havde vseret
med os, der vi sad omkring i
privat-husene, i krogene borti en eller anden
nation, eller ude paa en »soffe» og gav
eller modtog privatundervisning i de
respektive sprog. Og f ra
»sprogunder-visningen» var ikke veien läng til ät
komme paa tale om literatur, skole,
lande og folk. Af de månge vakre
minder fra Uppsalafserden er det faa,
jeg med saadan glsede tager frem som
netop disse »privattimerne» - det var
mode lige med lige, broder med broder,
- folk med folk.
Odal Ottelin, Fil. Dr., Docent i nordiske
sprog, var manden, som underviste os
danske og norske i svensk. Han var
ikke bare manden men ogsaa netop rette
manden. Jag har sjelden hört nogen
saa skarp til ät trseffe manden paa
kornet - sömmet paa hodet som Dr.
Ottelin. Först gjennemgik vi et af Hr.
Docenten udarbeidet »Utkast till svensk
uttalslära, vägledning för norrmän og
danskar». - Vi studsede i begyndeisen;
det blev meget, svsert meget, saa det
ud til, bare paa et kursus i 10 timer;
men nu, da vi er kommet i rö hjemme
og skal til ät hjselpe os selv Hr.
Docenten foruden, nu skjönner vi, ät det
indeholder ikke et gran for meget, men
ikke for lidet heller. Hr Docenten gaar
igjen: han har truffet sömmet på hodet.
Da »uttalsläran» var gjennemgaaet,
begyndte praktikken. »Svensk
Vitterhet II» blev anskaffet, og vi Iseste. I
förstningen havde vi nok en vis
tilböie-lighed til ät föran dre »svensken» til et
slags dansk-norsk-svensk, men dette sprog
vilde Hr Docenten - -trods sin store
imödekommenhed forövrigt - paa ingen
maade akseptere, han retted os stadig og
b en viste til sin »uttalslära», og da den
udtale, vi brugte, ikke havde nogen
ud-talslsere i ver den ät stötte sig til, maatte
vi give kjöb og lidt efter lidt gaa över til
et saa rent svensk, som vi msegted ät
prsestere det.
Fuldkomne blev vi jo ikke, men det
var heller ikke ät vente paa saa kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
