- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 /
731

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,134.) 23 september 1903 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 38

SVENSK LÄRARETIDNING.

731

I svaret på- dessa frågor ligger
förklaringen till vår djupa misär.
Besjälade af de olycksdigra
traditionerna från de preussiska
regulativer-nas dagar, ha vederbörande inom
vårt ecklesiastikdepartement länge
betraktat den ödmjuke Tdoclmren
såsom det ideal, i hvars beläte
folk-.skollärarne borde utdanas, och när
ändtligen ett annat betraktelsesätt
bryter igenom, har kärran kört så
fast, att man knappast vet, huru den
åter skall kunna komma loss.

Att den skarpa kritik, för hvilken
seminarierna nu blifvit föremål, skulle
åstadkomma någon nämnvärd
väckelse, är mera att hoppas än att
vänta. De seminariemän, som
föranledt denna kritik, taga sig nog
ganska litet däraf; de äro antingen
så vissa om den öfverväldigande
förträffligheten af sina luntor eller så
stelnade i gammal trall, att någon
sinnesändring knappast är tänkbar.
Skefva åskådningar och oförnuftig
praxis rättas för öfrigt sällan genom
teoretisk kritik; de undanträngas
vanligen endast genom sannare
åskådningar, förkroppsligade i en bättre
praxis. Någon kraftigare
uppryckning af våra seminarier skola vi,
all kritik till trots, säkerligen
aldrig bevittna, förr än äfven på
lärareutbildningens område konkurrensens
eggande och lifvande kraft får göra
sig gällande.

Redan för länge sedan har från
folkskollärarehåll det förslaget blifvit
framställdt, att i vårt land liksom i
grannlanden enskilda seminarier måtte
erhålla rätt att under nödig kontroll
anställa folkskollärareexamen. Vi
hänvisa med afseende härå bland
annat till en längre uppsats i
uppfostringstidskriften Verdandi för år
1883: »Om folkskollärares utbildning».
Efter tjuguårig hvila har nu i
anledning af seminariediskussionen i
Uppsala tanken blifvit upptagen af
en författare i Uppsala Nya Tidning,
som härom yttrar sig sålunda:

Diskussionen om våra nuvarande
folkskollärareseminarier och deras sorgliga
efterblifvenhet .har nu börjat på allvar
komma en smula i gång.

Nästan dagligen framdragas i pressen
nya vittnesbörd om
seminarieundervisningens otidsenlighet, ja, skadlighet.
Missnöjet med seminarierna är icke minst
starkt bland en mängd af dess f. d.
lärjungar, som inse, hvad de föråldrade
undervisningsmetoderna och den
otillräckliga utbildningen vållat dem för
hinder i verklig modern pedagogisk
utveckling. Hela andan i seminarierna
bidrager också att i hög grad beröfva
de blifvande lärarne det lifssunda, glada
intresset för deras framtida kall, och
seminariernas mörka teologregim gör den

svenska folkundervisningen till en bitter
och motbjudande spis för de unga.

Allt som allt, man börjar vakna upp
till- insikt om hvilken oerhörd nation
al-förlust, som Sverige årligen lider
därigenom, att folkets lärare och genom dem
folkets egna barn ej erhålla den bästa
möjliga undervisning i våra folkskolor.

Och man frågar sig litet hvar: hvad
är att göra? Reformprojekten snart hagla
om hvarandra. Allt måste ändras:
ledningen, undervisningens innehåll,
metoder, anda - allt.

Men huru skall detta ske? På
lagstiftningens väg naturligtvis. D. v. s.
i riksdagen skall det motioneras. Så
skall ett utskott yttra sig etc. eller, för
att tala med August Strindberg i Röda
rummet: »motionen skall genom
utskottskvarnen, kanslisikten, rikshackelsekrstan,
klubbskäktan och tidningsbråkan».

Nå, denna väg bör och måste ju
anlitas - för att få reformer in i
statsseminarierna, men under det gräset gror,
dör kon. Den svenska
folkskollärareutbildningen måste snarligen vändas in
på reformvägen. Hvarje år är dyrbart.
Hvad är då att göra? För vår del vilja
vi framställa en tanke, som stöd klart
för oss vid åhörande af lördagens
semi-nariedisktission: Vi böra så fort ske kan
efter svenska behof följa det danska
exemplet och inrätta privata eller ett
privat lärareseminarium.

Under de ständiga
läroverksreformprojektens eviga växlingar börjar ju mer
och mer den tanken bli rotfast: att
statsskolorna icke äro ett uteslutande godt,
utan att vid deras sida måste konkurrera
enskilda privata läroanstalter, som i
kampen för tillvaron måste följa med sin
tid och bjuda på det yppersta. Sådana
anstalter med statsunderstöd mot
friplatser bli saltet i en sund
skolutveckling. Och i deras spår komma då
statsinstitutionerna så småningom efter.

Hvad vore nu egentligen enklare än
att, under det vi fortfarande arbeta på
seminariereformerna, helt kort och godt
inrätta ett privatseminarium, till en
början med mindre antal lärjungar, hvilka
här skulle ges en modern
undervisning och samtidigt förberedas till
statens afgångsexamen. Denna finge
eleverna naturligtvis i likhet med
»student-privatisterna» vid läroverken aflägga vid
statsseminarierna. Inom kort skulle dock
ett sådant privatseminarium gifvetvis
erhålla dimissionsrätt. För vår del skulle
vi vilja föreslå, att ett sådant
seminarium startades här i Uppsala. Och det
bland annat af det skälet, att här skulle
man inom akademilärarekåren när som
helst kunna erhålla en
seminarielärare-uppsättning af helt enkelt yppersta slag.
Dessa universitetslärare kunde ju med
lätthet vid sidan af sin* akademiska
tjänstgöring delta i privatseminariets
undervisning. En särskild yngre .lärare
för prof skolan behöfver ju alltid fast
anställas.

Hvad som för idéns realisering
behöfves är nu först några mecenater, som

vilja för några år trygga skolans ekonomi.
Och därtill kräfvas ju icke sådana
storsummor. Säkerligen skulle man kunna
reda sig med ett ensiffrigt tusental.

Men hvad som skall göras, bör göras
snart. Att ett intresse från
pedagogiskt-akademiskt håll för denna sak lätt skall
uppstå, anse vi gifvet. Och det .vore
sannerligen en heder, om den gamla
alma mäter Uppsaliensis finge vårda en
sådan yngstfödd telning.

Och vi äro öfvertygade om, att man
skulle , från såväl stad som landsbygd
slåss om att få engagera de från ett
sådant privatseminarium utbildade
lärjungarna.

Att det nu i vårt land ges mecenater,
som kunna inse vikten af att på denna
väg söka lösa en fosterländsk fråga af
största intresse, synes nästan vara
själfklart.

Men framför allt må frågan om ett
modernt privatseminarium »för
utbildande af folkskollärare» genast nu, medan
tiden är gynnsam och intresset varmt,
tagas upp till diskussion eller ännu bättre
till - handling. A. J.

Med tillfredsställelse finna vi, att
tidningen »Folkskolans Vän» förklarat
sig icke ha något emot förslagets
realiserande. »Vårt Land» däremot
har skyndat att ropa >\i gevär»
genom följande högst besynnerliga
uttalande :

Några tidningsorgan ha under de
senaste veckorna ägnat en allt annat än
välvillig uppmärksamhet åt våra
folkskollärareseminarier. Man har kritiserat
undervisningen vid dem, särskildt
religionsundervisningen, och man har roat
sig med att omtala historier, af hvilka
en och annan mycket sannolikt är alster
af dess upphofsmans fria fantasi, att
döma däraf, att de förefalla såsom nya
upplagor af gamla skolhistorier(?). Mot
bakgrunden af de anmärkningar, som
nian sålunda framställt, och hvilkas
befogenhet eller allmängiltighet alldeles
icke uppvisats(I) har man såsom ett
botemedel yrkat på upprättandet af privata
seminarier med rätt att utexaminera
folkfolkskollärare, låt vara under censur.
Staten borde understödja företaget med
årsanslag – naturligtvis!

Vi omnämna dessa projekt egentligen
för att visa, hvilka besynnerligheter en
tidningsmans hjärna kan hitta på under
rötmånaden. Staten skulle åt enskilda
personer öfverlämna att utbilda dess
tjänare utan att hafva någon kontroll
öfver hvilka lärarne vore eller huru
deras undervisning vore beskaffad. Ty
en examen under allmän censur räcker
icke till för att i denna viktiga sak
bevaka statens intressen. Att här söka
analogier med de privata läroverken, af
hvilka ju några ha rätt att anställa
af-gångsexamina, är oriktigt, ty
studentexamen är ingen ämbetsexamen -
såsom folkskollärareexamen –, äfven om
den ger rätt att vinna anställning såsom
elev i vissa verk. Däremot måste staten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free