Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,134.) 23 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
737
en seminarierektor, hvilken låter sina
barn få hela sin fostran i seminariets
folkskola, i vida kretsar spridt
förtroende för nämda institution. Och lika
själfklart är, att om dessa ledande män
såsom intressenter i andra skolor till
dessas förmån påverka »föräldrar och
målsmän», eller om de såsom
inflytelserika medlemmar i de respektive
orternas lokalstyrelser framtvinga skolpalats,
hvilka med sin luxuösa inredning,
genom sin blotta tillvaro »dra», så skall
detta ovillkorligen försinka folkskolans
utveckling till sin egentliga bestämmelse:
en hela nationens skola.
Men har det också någon betydelse,
hvad en folkskolans arbetare, en lärare
eller lärarinna, gör eller låter? Kan
deras exempel också verka hämmande eller
främjande för folkskolans anseende?
4£an det t. ex. ha någon betydelse,
om föreståndaren för en rikt utrustad
folkskola ej anlitar den för sina egna
barn, eller om folkskolläraren å en plats,
hvars folkskolor räknas bland rikets
bästa, sänder sina barn icke till dessa
folkskolor utan till - den s. k.
flickskolan? Kan det ha någon betydelse,
oni folkskolans lärare visa så ringa
förtroende för sin egen gärning, att de råda
sina alumner att från I och II klass
öfvergå till läroverk, äfven fastän
folkskolan kunde bjuda dem på 9-årig
undervisning? Kan det ha någon
betydelse, om läraren öppet bekänner, att
han ej kan gifva mera begåfvade barn
den andliga kost, de tarfva, eller om
han helt kategoriskt förklarar, att
»folkskolans barn äro mindre begåfvade», eller
»så litet utvecklade», att de ej kunna
läsa en barntidning o. s, v.?
Visst är det sant, att folkskolans lärare
ingalunda höra till de tongifvande i de
större samhällena, men är det tänkbart,
att hans föredöme och hans uttalanden
ej ha någon räckvidd?
När våra dagars korstågshär fylkar
sig allt tätare till kamp för utbredningen
af den nya tron - den att alla äro bröder
och att broderskapets anda inplantas i
unga sinnen bättre genom exemplets
. makt än genom tomma ord - kan det
ej då vara af betydelse om läraren för
folkets barn söker sig en plats i de
främre leden, där faran är störst men
också utsikten att gagna störst, eller
om han försiktigt dröjer, tills mängdens
rop tvingar honom in i härens
efter-trupp?
Äro vi verkligen genomträngda af en
lefvande tro - och tron utan gärningar
är död - på vår skolas höga mål,
stora mission och rika möjligheter? Om
»vårt eget folk» vore vunnet för
striden, om folkskolans målsmän i
trosvisshet kämpade för vår skolas ljusare
framtid, då skulle seger ovillkorligen vinnas,
ty ännu i dag står det ordet fast: »Om
I hafven tro som ett senapskorn, skolen
I kunna säga till detta berg (hindrande
fördomar): flytta dig härifrån! och det
skall flytta sig.» -y.
Per Envall.
Åter hafva vi ett oväntadt dödsbud
att bringa våra läsare.
Folkskolan har förlorat en af sina
bästa krafter. Lärarekåren står med
saknad vid en god kamrats bår. Natten
till i söndags afled nämligen efter blott
några dagars sjukdom -
njurinflammation - folkskolläraren Per Envall i Falun.
Sorgebudskapet kom så oväntadt. Vi
tyckte alla, att han var i sin
mannaålders kraft. Om han fått lefva till
den 27 dennes, hade han fyllt 49 år.
Men liemannen räknar icke åren, då han
afbryter vår jordiska tillvaro till saknad
och sorg för efterlämnade när och fjärran.
Om man kan säga, att en
människa genom sin verksamhet gör en rik
insats i lifvet och.att hon under denna
sin sträfvan offrar sig själf, ka,n detta
med allt skäl sägas om den hänsofne.
Han skonade sig aldrig. Mänskligt sedt,
skulle nian måhända kunna säga, att han
arbetade för mycket och rastlöst. Och
när hans verksamhet nu är ändad, skulle
man vilja önska, att han fått fullborda,
hvad som dock syntes återstå af hans
lifsuppgift.
Folkskolläraren Per Envall vax dalkarl.
Han föddes den 27 september 1854 i
En vikens socken af Kopparbergs län.
Föräldrarna voro jordbrukare. Efter
genomgången skolkurs deltog han i
landt-mannasysslorna intill sitt 18:e år, då
han, ehuru oexaminerad, antogs till
lärare vid en af födelsesocknens småskolor.
1873 ingick han vid Uppsala
folkskol-larareseminarium och kallades efter
aflagd afgångsexamen 1876 till lärare vid
uppfostringsanstalten Lugnet invid
Stockholm. Eedan 1877 återvände han dock
till Dalarne för att vid Falu folkskola
tillträda den lärarebefattning, som han.
vid sin död innehade.
Envall var en djupt religiös
personlighet. Detta i förening med stora
kunskaper och ett ledigt sätt att i tal och
skrift ge uttryck åt sina tankar satte
en allvarlig och tilldragande prägel på
allt hans uppträdande. Med dylika
förutsättningar är det icke underligt, att
han som lärare stod högt. Inom vida
kretsar var han därjämte en afhållen
och populär talare och ledare.
Inom Envalls omfattande verksamhet
intog katedern främsta platsen. E. skötte
sin skola med känsla af kallets höga
vikt och med hopp om god frukt.
Grundtanken i hans undervisning var att söka
utbilda religiöst sedliga och
fosterlandsälskande medborgare.
Under sin lärareverksamhet var E. vid
förfall för ordinarie innehafvaren flera
gånger tillförordnad öfverlärare samt
under sista åren äfven föreståndare för
stadens lånebibliotek. Som
gymnastiklärare vid. landstingsseminariet i Falun
tjänstgjorde han under en lång följd af år.
Äfven utom skolan utöfvade Envall en
omfångsrik verksamhet. Så tog han alltj amt
liflig del i flera föreningars verksamhet och
beklädde ofta förtroendeposter i dem.
Särskildt i nykterhetsverksamheten tog
Envall en verksam del. Falu
lokalkommitté af länets allmänna
nykterhetsförbund har han tillhört allt från dess
bildande och därunder varit dels
sekreterare och dels ordförande.
Länsförbundets ordförande blef han redan vid dess
uppkomst och deltog såsom dess ombud
i flera nykterhetskonferenser. Han var
ock en gärna hörd nykterhetstalare.
Äfven som religiös talare var Envall
omtyckt. Hans håg låg under senare
åren åt det prästerliga kallet. Nyligen
var han under tre terminer tjänstledig
för idkande af prästerliga studier.
Efter att hafva med goda vitsord bestått
i alla tentamina inför domkapitlet i
Västerås sökte han med domkapitlets förord
hos k. m:t dispens från akademiska
examina för inträde i prästämbetet. Denna
ansökan blef visserligen afslagen, men
E. uppgaf dock icke hoppet att nå
målet utan fortsatte sina studier. Så
deltog han förliden vår i
studentskrifning-arna i svenska språket vid Falu högre
allmänna läroverk och bevistade årets
sommarkurser i Uppsala. Under sina
prästerliga studier hade Envall
domkapitlets tillstånd att predika.
Äfven inom det kommunala och
politiska lifvet hann Envall vara verksam.
Flera gånger var han uppställd som
stadsfullmäktigkandidat för Falun utan
att dock gå in, och någon gång nämdes
han t. o. m. som
riksdagsmannakandi-dat för Falun, Säter och Hedemora. Vid
sin politiska verksamhet leddes E. äfven
af den grundsatsen: samhällets höjande
i sedligt och religiöst afseende.
Nu har hans verksamhet afbrutits,
och han har ingått i den eviga hvilan.
Men många stå där undrande och
sörjande vid hans tidiga bortgång. När-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
