Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (1,135.) 30 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
747
naturalier, hvarvid professor Nilsson
gärna stod till tjänst med äskade
upplysningar. Professorn lofvade honom nu att
delvis bekosta hans vistande vid
katedralskolan i Lund men föreslog senare,
att han skulle söka inträde vid Lunds
folkskollärareseminarium, hvilket också
erhölls 1870.
Seminarietiden var för honom en tid
af stor försakelse. Djupast kändes det,
att han icke kunde köpa böcker. Till
och med de rent nödvändiga- måste han
ofta låna af kamrater. Ur professor
Nilssons bibliotek - i dennes hem var
han ofta - läste han mycket,
företrädelvis arkeologi och geologi. Den
myckna beröringen med professorn och
dennes samtal oin lärda och forskningar
i hela världen gjorde, att den unge
seminaristen tyckte sig lefva i en
vetenskaplig luft, och ofta manades han af
professor Nilsson att använda den
komparativa metoden vid forskandet efter
sanningen. 1873 erhöll han
afgångsexamen från seminariet.
Strax efter examen kom han att under
ett par veckor för professor Nilsson
af-rita försteningar, funna vid Hörs
sandstensbrott. Denne föreslog då, att han
skulle blifva xylograf och lofvade
honom rekommendationer till ryktbara
dylika i utlandet, men kärlek till
lärarekallet förmådde Bergkvist att ej
mottaga anbudet. Efter att hafva vikarierat
i Hassle-Bösap ett halft år kom han till
Öremölla i Skifvarps socken, där han blef
ordinarie i april 1874 och där han
verkade till 1880, då han tillträdde sin
nuvarande befattning.
Bergkvist har ända sedan sin
lärareverksamhets början varit mycket
intresserad af och ifrigt arbetat för
föreningsväsendet. Ett par månader efter sin
examen var han (i november 1873) med
om att stifta Vemmenhögs och Ljunits
härads skollärareförening, som 1881
delade sig i två kretsar af S. A. F. med
namn efter respektive härad. I flera år
var han sekreterare i den förstnämda
föreningen, vice ordförande i den
äfvensom senare i kretsföreningen, och
slutligen blef han 1884 dennes ordförande,
hvilken befattning han alltsedan
innehaft. Som sådan har han på det mest
nitiska och oegennyttiga sätt verkat för
föreningens framgång. Genom att gå
från kamrat till kamrat har han förmått
dessa att ingå i föreningen och genom
en mängd af föredrag har han sökt lifva
dess möten. Icke mindre än 13
föredrag ha inom föreningen hållits af
Bergkvist: om språket i allmänhet; om
historiens betydelse; om lärarens
uppfostrande verksamhet; om sångens och
musikens betydelse; om lärarens fortsatta
utbildning; jämförelse mellan läraren och
bildhuggaren; om lärarens lust för sitt
kall; om det beståndande i skolarbetet;
om lärarens sådd och skörd; om svenska
folkskolan före och efter 1842, hennes
strider och segrar; om straff i skolan,
om växtvärlden i polartrakterna, om
uppfostran i klostren under medeltiden.
J. L. BERGKVIST.
Därjämte har han i varmhjärtade
föredrag 1898 skildrat föreningens 25:åriga
och 1903 dess 30:åriga verksamhet. Att
han dessutom väckt många frågor inom
föreningen och genom alla till buds
stående medel sökt lifva dennas
verksamhet, behöfver, efter hvad redan sagts,
knappast nämnas. Vid stiftsmötet i Ystad
1891 höll ban ett längre föredrag om
folkskolearbetet och den varaktiga
frukten däraf.
Trots allt detta har han dock hunnit
med att arbeta äfven utom föreningen.
Genom nitiskt arbete har han inom
socknen lyckats åstadkomma ett betydligt
föreningsbibliotek, hvars ordförande och
bibliotekarie han ständigt varit och vid
hvilken förenings sammanträden han
hållit flera väckande föredrag. En
sjuk-hjälpsförening inom pastoratet har ock
honom att tacka för sin tillvaro. Äfven
dennas ordförande har han de senare
åren varit. Till sist kan nämnas, att
han likaledes inom denna har hållit flera
föredrag och på särskild anmodan har
han hållit föredrag i föreningar i Östra
Torp, Svedala och Tullstorp samt i en
ortstidning skrifvit många väckande
uppsatser i olika ämnen. Sedan 1897 har
han varit distriktsombud för
Vemmenhögs härad inom Skånska
trädgårdsföreningen.
Sist vill jag säga honom ett »tack f Or
god vakt» och önska, att framtiden
måtte blifva så glad och ljus som alla
hans vänner önska.
Nils Nilsson.
Våra vänner
ombedjas att godhetsfullt verka för, att
Svensk Läraretidning varder känd bland allt
flera lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsmedlemmar och skolvänner. Profnummer
erhålles gratis.
Sommarkurserna i Uppsala.
Kurserna i tyska.
Enligt programmet för
sommarkurserna skulle undervisniagen i tyska
omfatta två kurser, en för nybörjare och
en for mera försigkomna, båda under
ledning af docenten Lange. På grund
af det stora antalet anmälda nybörjare
måste dock anordnas fyra parallellkurser,
af hvilka tvänne leddes af docenten L.
Gr. H. Hultenberg och de båda öfriga
samt fortsättningskursen af docenten P.
A. Lange. Undervisningen fortgick hvarje
dag under hela tiden kl. 10-12 uti de
Hultenbergska två samt kl. 5-8 uti
de tre Langeska kurserna. Den senare
hade nämligen den ansträngande
uppgiften att undervisa tre timmar dagligen
omedelbart i följd i samma ämne.
Då en kort redogörelse af studiegången
vid dessa kurser kan vara en vägledning
för språkintresserade, som vilja taga sig
fram på egen hand, meddelas här nedan
en kort öfversikt.
De läroböcker, som användes, voro
Hjorts tyska grammatik samt Hjorts och
Lindhagens praktiska lärobok i tyska
språket, båda grundade på den imitativa
metoden. Något »plugg» i grammatiken
förekom icke, utan de förberedande
grunderna i form- och satslära inöfvades
praktiskt i samband med de föreliggande
styckena i öfningsboken. Kursdeltagarna
voro ock synnerligen belåtna med denna
metodiska anordning, hvarigenom den
korta tiden hufvudsakligen fick användas
för inlärande af språkljudens och
språkets rätta uttal och läsning. Att detta
icke är så lätt som man måhända ganska
allmänt föreställer sig, därom vittnar den
svårighet, som hos de flesta bland
ny-börjarne visade sig vid uttalet af de
gutturala och palatala »auch»- och
»ich»-Ijud, som äro utmärkande for tyskan,
och hvilken svårighet ännu hos »de
mera försigkomna» visade sig vara en
långt ifrån öfvervunnen ståndpunkt. Men
tack vare lärarnes öfverlägsna
skicklighet, okufliga energi och orubbliga tåla^
mod samt lärjungarnas allvarliga
bemödanden, hvilka stundom gåfvo
anledning till munterhet, lyckades det
genom mångfaldigt återupprepade före- och
eftersägningar att uppnå ett enligt
lärarnes omdöme jämförelsevis godt resultat.
Själfva kände vi oss ganska
tillfredsställda med mödans lön.
Beträffande kurs II besannade sig
docenten Langes ord, då han vid första
lektionstimmens början yttrade, att
uttrycket »mera försigkomna» måste fattas
i dess mest anspråkslösa betydelse.
Undervisningen bestod äfven här i läsning
samt muntlig redogörelse för det lästa
under form af frågor och svar - allt
på tyska. Det gick knaggligt i början.
Man hade svårt såväl att uppfatta
frågorna som att uttrycka sig vid svarens
afgifvande. Men enligt lärarens på
förhand gifna uppmaning svarade man i
värsta fall: »Ich verstehe Sie nicht»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
