Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40 (A). (1,136.) 7 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
nas, utan genomgående grunddrag,
hvarför en partiell omformning skulle kunna
försvåra vinnandet af verkligt resultat,
hvaremot man kunde få ett lappverk
utan enhet och harmoni. För egen del
ville tal:n som önskemål vid den
blifvande katekesomarbetningen uttala, att
man ej i utvecklingen borde inskjuta
delar af lilla katekesen, så att barnet
tror, att katekeserna äro två, eller i
citerade delar af lilla katekesen inskjuta
förklarande tillägg, som förvirra barnens
tankegång; noggrann pröfning borde äga
rum beträffande bibelspråken, hvilka
borde bli färre men fylligare, hvarigenom
de skulle bli lättare att lära sig. Tal:n
stode tveksam i frågan om gagnet af
två upplagor: han vore mera böjd för
en upplaga i fortlöpande framställning
med öfverskrift å styckena samt frågor
under texten till ledning för läraren,
barnen och dessas handledare i hemmen.
Danska katekesen tillämpade båda
metoderna. Täl:n yrkade bifall till
reservationen.
Biskop E. H. Rodhe framhöll, att
kyrkomötet hade valet fritt att begära
en ny eller en reviderad lärobok.
Reservanterna hafva varit med om
riksdagens beslut och anse nu olämpligt,
att kyrkomötet ej ansluter sig till detta,
men k. m:t har hemställt, icke att
kyrkomötet utan vidare skall godkänna
riksdagens beslut utan pröfva och välja.
För sin del tvekade tal:n ej: han ville
för. ingen del hafva en ny lärobok utan
en revision. Och hvarför? Han
fruktade, att något af det goda, dyrbara
läroinnehållet skulle gä förloradt, som
Vi hafva i vår katekes, denna den största
gåfva till vårt folk under förra
århundradet med sitt i det stora hela
klara och bekännelsetrogna
framställningssätt. Begära vi en ny lärobok,
kan den bli omarbetad äfven till
läroinnehållet, detta bli grumladt och
för-flackadt. Att en sådan fara finnes för
handen kan ej förnekas af den, som
har blick för strömningarna i tiden.
Det är verkligen i Gustaf II Adolfs land
bra litet sinne för luthersk tro, och
likgiltigheten har utbredt sig så, att ett
fasthållande vid den äkta lutherdomen
stämplas som en stenhård, trångbröstad
dogmatism, hinderlig för tidsenlig
utveckling, under det att i stället detta
fasthållande ’är ett nödvändigt villkor
för sund andlig lifsutveckling.
Kärlekens plikt kräfver därför, att vi värna
om den bok, hvarur ungdomen
förnämligast hämtar sin kristliga kunskap.
Helst skulle tal:n velat bibehålla den
nuvarande utvecklingen oförändrad, då
de formella bristerna lätt af hjälpas af
en skicklig lärare, men skall
framställning göras, må det bli om blott en
varsam revision. En sådan kan ej lägga
för snäfva band på dem, som skola
revidera, då i prästerliga afdelningens
utlåtande tillräckligt utrymme gjorts i
detta afseende. Till detta yrkade han
därför bifall.
Biskop U. L. Ullman kritiserade det
afgifna utlåtandet från den prästerliga
afdelningen. Den blifvande katekesens
framställning skulle vara lämpad efter
barnens mottaglighet, vara kortare, men
konkret och på nutidens lif mera
praktiskt tillämplig. Allt det där låter
förträffligt, men torde i praktiken bli svårt
att tillämpa. Huru skola de öfriga
kraf-ven förlikas med korthet? Kort måste
den vara - blott grundlinjer och
konturer, dem läraren sedan har att utfylla
med värmande förklaringar och
tillämpning. Tal:n erinrade om sitt vid ett
föregående kyrkomöte framställda kraf
på en kateketis k läsebok, som läraren
behöfde vid sidan om läroboken. Denna
skulle nämligen innehålla blott de stora
ledande sanningarna. Krafvet på
behandling af nutidens socialt-etiska
förhållanden är opraktiskt och ej ens
sakligt berättigadt: det socialt etiska är
alltid väsentligen detsamma. Så innehålla
4:e, 5:e, 6:e och 7:e buden exempelvis de
stora grundsanningarna härvidlag:
till-lämpningen af dem, på nutida speciella
förhållanden borde icke stå i läroboken,
utan göras af läraren.
Tal:n ingick därefter på en längre,
skarp granskning af professor F. A.
Johanssons katekesmotion, hvars
motivering han i vissa fall fann betänklig.
Talet om »modern» och »den
nuvarande tiden» är obestämdt och oklart och
stöter lindrigast sagdt på »fras». Hvem
representerar den nuvarande tiden? Är
det mängden, som i tidningspressen och
skönlitteraturen har sina läromästare och
språkrör? Eller den moderna teologiens
män, som omsätta religionens
världshistoriska innehåll i idéer eller
värdesättningar? Eller är det den
bibeltrogna församlingen? Under den senare
förutsättningen kunde uttrycket något så
när försvaras, men ändå vore det
tvetydigt. Kristendomen är icke blott idéer
utan lifsrealiteter, Jesu person och verk
samt den enskildes subjektiva
erfarenheter. Dessa fakta böra genomlefvas,
bekännas, förkunnas och föras fram i
den kristliga uppfostran. Men professor
Johanssons kristendom vore ett slags
religionsfilosofi, en pedagogisk orimlighet,
när det gäller barnauppfostran. Det
gudomliga är upphöjdt öfver alla tiders
och tidsopinioners skiftning samt har
absolut giltighet och suverän auktoritet
i alla världsåldrar. En annan sak är,
att undervisning och predikan böra
individualiseras. Anslutande sig till biskop
Rodhe yrkade tal:n bifall till prästerliga
afdelningens hemställan.
Kyrkoherden K. E. A. Strandell i Klara
stod på motsatta sidan. Alla klaga
öfver den nutida katekesutvecklingens
brister: något måste göras, och endast
ett fåtal äro nöjda med status quo. Vid
katekesläsningen blef läxan plugg och
därför svår - nu är själfva
katekesfrågan svår, Där har växt upp en
storm mot vår nuvarande lärobok liksom
för 25 år sedan mot den Lindblomska,
hvilken ju måste slopas. Den prästerliga
afdelningen finner visserligen
anmärkningarna ej betydande, men
reservationerna visa, att det är klent med
enheten i denna fråga. Skall man göra
revision mecl varsam hand, blir
belåtenheten liten hos de många, som önska
en genomgripande förändring. Det kan
vara nödvändigt att använda den
varsamma handen vid t. ex. en
ögonopera-tion, men det behöfs en kraftig hand,
när något snedvridet skall vändas till
rätta.
Vår nuvarande lärobok skulle var^a en
utveckling af Luthers lilla katekes. Är
den det? Ja på titelbladet står det så.
Och där står till och med, att det är en
kort utveckling. Men 268 frågor är just
inte så kort. Och inte heller är den en
utveckling. Nej, den är en ny katekes,
en lång sådan, i hvilken Luthers lilla
katekes är invecklad, en populär
dogmatik, där Luthers liffulla framställning
är sönderhackad. Tal:n visade detta
genom en längre kritisk granskning af
andra artikeln i Luthers lilla katekes,
där utgångspunkten tages från ordet
herre, därför att Kristus återlöst oss,
hvadan Luther åstadkommit en
underbart härlig historisk utläggning, under
det långkatekesen har en lång dogmatisk
sådan, olämplig, oformlig, med afbrott i
tankegången och utan möjlighet att göra
ett välgörande intryck på barnen. För
egen del ville tal:n hafva en katekes,
som utöfver Luthers lilla katekes ej
innehölle mer än nödvändigt är: låtom
oss rätt utveckla lilla katekesen och vi
hafva nog! De många lösryckta
bibelspråken äro svåra att lära för barnen
men gifva dessa ingen vidare ledning.
Låtom oss därför få färre men
sammanhängande bibelställen och många
kyrkopsalmer! Barnen lära sig ju
lätt och gärna psalmverser. Och i stället
för dogmatiska definitioner böra vi,
som domprosten Eklund i sin
reservation yrkat, i den blifvande läroboken
låta Luthers ande och tankegång
dominera. Tal:n berättade till kyrkomötets
fägnad en historia om huru
utanläs-ningens värme förkämpe, den välbekante
Ludv. Harms i Hermannsburg sport en
samling präster, om någon kunde 7:e
budet. Det trodde sig nu alla kunna,
förstås, men när det kom till kritan,
var det skralt med saken: någon kom
af sig vid ingången, och en slutade med
Luthers förklaring till 9:e budet, sedan
han börjat med 7:e, hvilket visade, att
lilla katekesens »hvad är det?» är svårt
äfven for de lärde. Tal:n slöt med att
yrka bifall till reservanternas hemställan,
ehuru hån erkände sig stå närmast
domprosten Eklunds ståndpunkt.
Domprosten J. V. Personne i Linköping
skulle helst önskat en ny lärobok men
hade dock anslutit sig till dem, som
önskade en revision, enär han ej ville
vara med om inknappning på
trosinne-hållet. Men af pedagogiska skäl ville
han annars hafva revisionen så vidtgå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
