Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40 (A). (1,136.) 7 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
Liksom man satte sig öfver
skolmannens erfarenhet och omdöme, så
satte man sig ock öfver allmänhetens.
Det uttalande riksdagens båda
kamrar gjort, bevisade enligt biskop
Billing ingenting, ty de flesta
riksdagsmännen hade ju aldrig läst 1878 års
utveckling! Biskopen synes härvid
ha glömt, att nämda utveckling i
själfva verket enligt samstämmiga
vittnesbörd är svårare att inlära än
den gamla Lindblomska och alltså i
än högre grad drabbas af
allmänhetens fällande dorn.
För att undkomma den förargliga
pedagogiska kritiken togo biskop
Billing och hans meningsfränder sin
tillflykt till det påståendet, att
»utvecklingen» vore ej blott en lärobok
utan ock en »församlingsbok», ja en
»bekännelseskrift».
Att Luthers lilla katekes är en
bekännelseskrift, är ingen nyhet, men
intressant skulle vara att veta, med
hvad rätt samma benämning kan
användas om »utvecklingen»? För
öfrigt: Augsburgska bekännelsen och
Luthers stora katekes äro ju
bekännelseskrifter, men icke har det
därför fallit någon in att göra dem till
läroböcker i folkskolan?
Att kalla »utvecklingen» för en
>församlingsbok» kan ju vara riktigt,
för sä vidt den begagnas i
konfirmationsskolan och vid husförhören,
hvilka äro församlingsangelägenheter.
Men häraf följer alldeles icke, att
samma utveckling tillika måste vara
lärobok i folkskolan. Tvärtom tala de
allra starkaste skäl för den af
nuvarande kanslirådet Lyttkens för länge
sedan inom kyrkomötet framlagda
åsikten om lämpligheten af olika
undervisningsböcker för olika
utvecklingsstadier: en enklare för barndomsskolan,
en utförligare för konfirmander och annan
ungdom.
Rörande lämpligaste
beskaffenheten af den bok, som borde
användas vid konfirmation och husförhör,
kunna visserligen äfven
folkskolemännen ha sina meningar, men i
fråga om den lämna de dock med
största möjliga villighet första ordet
åt de män, hvilka undervisa i
konfirmationsskolan och vid husförhören,
d. v. s. prästerna. Ty här är det
dessa, som saken närmast rör och
som sitta inne med den personliga
erfarenheten. Hvad däremot
undervisningsboken för folkskolan angår,
kunna folkskolans lärare omöjligen
böja sig under tycken och
påståenden, framställda af personer, hvilka
ej äro med denna skolas arbete
personligen fullt förtrogna.
Trots den långa debatten var det
egentligen blott professor Seved
Ribbing, som något närmare och
bestämdare uttalade sig om nu berörda
kärnpunkt af frågan. De flesta
ta-larne tycktes sakna blick för det
upp-penbara sakförhållandet, att någon
tillfredsställande lösning af den s. k.
katekesfrågan icke kan vinnas, så
länge man aflas att påtvinga 9-åringen
en undervisningsbok, som möjligen
kan motsvara 14-åringens utveckling
och fattningsförmåga, men att en
möjlighet till försoning mellan de
stridande intressena däremot yppar sig
i samma stund, man beslutar sig för
att göra en skillnad mellan dessa
båda åldrars olika behof.
Den oklarhet, som i förevarande
hänseende rådde, föranledde helt visst,
att det tillägg, som under debattens
lopp fogades till riksdagens uttalande
och inflöt i kyrkomötets beslut, erhöll
en formulering, som kan misstydas.
Enligt detta tillägg bör Luthers lilla
katekes allt framgent förblifva
»underlaget» för
kristendomsundervisningen. Ordet »underlaget» kan passa
förträffligt i fråga om undervisningen
i konfirmationsskolan. Men att det
ickelikalyckligtuttrycker,hvadkyrko-mötets+} majoritet tänkte om
undervisningen i folkskolan j framgår redan
däraf, att förslaget om ett dylikt
till-lägg först framkastades af förre
folkskoleinspektören Kjellin, hvilkens
anförande gick ut därpå, att
barndomsskolans kristendomsundervisning
borde ha till underlag en bred
åskådlig framställning, som borde utmynna
i Luthers lilla katekes på samma
sätt som motiveringen i ett
betänkande utmynnar i slutklämmen. Denna
fyndiga bild upprepades och
utvecklades af flera bland de följande
ta-larne och uttryckte utan tvifvel hvad
den reformvänliga majoriteten
önskade med afseende på
kristendoms-undervisningen under själfva
barndomsåldern. För konfirmationsåldern
blir förhållandet gifvetvis ett annat;
då kan Luthers lilla katekes i sin
ordning bli »underlaget» för en
utläggning af dess grundtankar i
öfverensstämmelse med de önskemål,
som blifvit framställda särskildt af
dompi osten Eklund.
Den oklarhet, som sålunda inkom
i det under debattens lopp »på
stående fot gjorda tillägget, torde dock
icke behöfva medföra några
olägenheter under sakens fortsatta
utveckling. Af debatten framgår med
tillräcklig tydlighet, hvilken lärogång
för kristendomsundervisningen i
folkskolan, som kyrkomötets
reformvänliga flertal tänkte sig, och k. m:t lär
därom icke kunna misstaga sig. Det
är i k. m:ts händer, frågan nu är
lagd, och folkskollärarekåren afvaktar
med stora förväntningar och stor
spänning de åtgärder, k. m:t skall
vidtaga. Att reformens genomförande
skulle anförtros åt
reformsträfvan-dets principiella motståndare lärer
väl icke kunna komma i fråga.
»Samskolornas»
undermineringsarbete
gentemot folkskolan och dess
Öfverbyggnader fortgår ute i bygderna.
Öfverallt där ett litet samhälle växer
upp, önska sig stöttepinnarna inom
detsamma och i närmaste omnejden
ett ofverklassläroverk för sina barn.
Kan detta inte sticka ens det allra
minsta upp öfver folkskolans nivå,
så vill man ha det ändå; förr eller
senare kan det ju ökas på med nya
klasser, och om man ställer sig väl,
kan man ju slutligen agitera sig till
statsanslag.
För närvarande - under det
staten knyter handen om pungen -
friar man till landstingen.
Så hade bland annat styrelsen för
samskolan i Mönsterås gjort, i det den
hos Kalmar läns södra landsting begärt
ett anslag af 200 kr. för innevarande
hösttermin samt 400 kr. för hvartdera
af åren 1904 och 1905. Dess anhållan
hade emellertid af landstingets
undervisningsutskott af styrkts. Utskottet hade
dock lifligt behjärtat nyttan af en
samskola i Mönsterås men höll fore, att
skolans intressen bättre skulle tillgodoses
genom dess organiserande som högre
folkskola, i hvilket fall äfven dess ekonomi
skulle förbättras.
Vid ärendets föredragning hade
seminarierektor J. Vickbom ett längre
anförande till belysande och förklarande af
utskottets förslag. Han ville ifrån första
början betona, att han betraktade frågan
uteslutande ur principiell synpunkt.
Mönsterås samhälle önskade han allt
godt, men om landstinget beviljade detta
anslag, så följde därutaf, att det måste
beviljas åt andra församlingar, som
komme med liknande begäran. Detta skulle
ju vara en god sak, om de s. k.
samskolorna uppfyllde billiga anspåk, men
detta ansåg talaren dem ej göra; i
stället ville han förorda inrättandet af en
högre folkskola, ty en sådan vore att
betrakta som en gemensam skola för
barnen, och sedan det visat sig, att staten
börjat bevilja högre anslag iör dyhka,
ändamål, så vore det ju en god sak, om
Mönsterås lyckades blifva banbrytande i
detta hänseende inom landstingets
område.
Riksdagsmannen P. O. Lundell ansåg
likaledes en högre folkskola mera lämplig,
och han trodde äfven, att anslag till en
dylik ej vore omöjligt erhålla. Men det
vore ju foga troligt, att detta skulle lyckas
genast, hvarför han ville inskränka sig
till att föreslå landstinget bevilja 200
kr. för innevarande hösttermin och 400
kr. för år 1904, på det att Mönsterås
måtte hinna vidtaga nödiga anstalter till
1905.
Riksdagsmannen -Alfr.^ Petersson i
På-boda skulle i likhet med hr Vickbom
vara böjd för att se saken ur principiell
synpunkt, men landstinget har förut,
då det varit fråga om högre skolor,
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
