Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (1,141.) 11 november 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
871
nomgås 16:e och 17:e sanit andra året
18:e och 19:e århundradena.
De egentliga fackämnena, hvilka gifva
skolan hennes säregna prägel, äro
ekonomilära, lagkunskap, försäkrings väsen,
protokollskrifning, registratur- och
aktväsen, bokföring, Stenografi,
skönskrifning och maskinskrifning.
Kursen i ekonomilära är ganska
vidlyftig. Här behandlas den enskildes och
statens behof och sättet för dessa
behöfs fyllande, egendom, produktion och
konsumtion, myntväsen (banker),
arbetsfördelning, kapital, kredit, bolagsväsen,
aktie- och kommanditbolag, lotteriväsen,
statsskuld, lån, frihandel och skyddstull,
handelsfördrag och ekonomiska partier.
Åt detta ämne ägnar man sig med stor
förkärlek och på ett synnerligen
ingående sätt i Tysklands fackskolor. Man
nöjer sig härvid ingalunda med ett blott
kunskapsmeddelande, utan man håller
de unga för ögonen tyskarnes
framstående insikter på detta område och deras
förslagenhet samt eggar dem att om
möjligt öfverträffa sina fäder.
I anslutning till ekonomiläran
redo-göres för de viktigaste lagarna:
riksförfattningen och Sachsens speciella
statsförfattning, militärväsen, yrkes-,
kyrko-och skollagar, växellag, konkurs- och
processlag, hypoteks- och skatteväsen,
brandförsäkring m. ni.
Den" personliga försäkringen har sitt
särskilda kapitel. De gällande lagarna
för sjuk-, invaliditets-, ålderdoms- och
olycksfallsförsäkring genomgås, och
lärjungarna få anvisning om huru de hafva
att förhålla sig i särskilda fall, hvilka
papper för detta försäkringsväsen äro
behöfliga samt huru hithörande formulär
skola ifyllas.
. Ett ämne, som väl har sin största
betydelse för de lärjungar, som komma
att ägna sig åt ämbetsmannabanan, rnen
som äfven kan vara af intresse för de
öfriga, är protokollskrifningen. Konsten
att föra protokoll inläres på så sätt, att
lärjungarne till en början få afskrifva
mönsterprotokoll; därefter skola de
gruppera och protokollföra ett gifvet
material, och slutligen erhålla de som
uppgift att utföra ett själfständigt utkast
till protokoll.
Huru alla handlingar och papper i ett
ämbetsverk eller på ett kontor skola
ordnas och registreras för att vara lätt
till hands, då man närmare vill studera
ett ärendes gång, eller då man vill söka
en enskild uppgift, få lärjungarne också
praktiskt lära sig. Tyskarna äro i
dylika ting som i så mycket annat
ängsligt noggranna. Man spar sig hvarken
tid eller möda för att få ordning och
öfverskådlighet i allt, i
ämbetsförvaltningen, i driften af en affär eller ett
företag, ja, i den minsta angelägenhet.
Efter förestående kortfattade
öfversikt Öfver ämnen och kurser torde det
vara af intresse att också kasta en blick
på den nuvarande timplanen. Den har
följande utseende:
Första Andra
året. året.
Kyrkohistoria ___...................... l l
Tyska....................................... 6 5
Litteraturhistoria..................____ l l
Franska ._................................_. 4 4
Engelska................._............... 3 3
Räkning.................................... 3 3
Geometri ___............................ l l
Kulturhistoria .....__.................. l l
Kulturgeografi ._....._.............._____ l l
Naturlära ___._............................ l l
Förklaringar af främmande ord- l l
Protokollföring........................... l l
Stenografi ..........._.............._.__.__ 2 2
Ekonomilära\ 0 Q
Lagkunskap/ ...................... °
Registratur- och aktväsen........_.__ l l
Bokföring __________................. l 2
Försäkringsväsen ......._...........__ - l
Maskinskrifning, skönskrifning och
rundskrift.............................. 3 2
Gymnastik................................. 2 2
Summa timmar 36 36 _
En skola så organiserad som
Freibergs »Béarntenschule» måste helt
naturligt omfattas med sympati af såväl
de unga som deras målsmän. Vid
åldern 14-17 år riktas nämligen af sig
själfva ynglingens tankar på, att han
måste blifva något med tiden, äfven
om han ej kan afgöra, hvad han önskar
blifva. Att läsa blott för att uppöfva
sin själskraft, vidga sitt
kunskapsförråd och förädla sin smak intresserar
honom i allmänhet icke. Han vill lära
sig något, som han har direkt nytta
af i framtiden. Är undervisningen
därför så praktisk, att den utpekar för
lärjungen ett visst mål, dit han kan
sträfva, så sporras han att följa med
och arbeta sig fram till detta. En
fördel är också, om planen är så bredt
tilltagen, att lärjungen får en inblick i
verksamheten på olika områden inom
det praktiska lifvet. Han får därigenom
tillfälle att välja emellan olika lef
nåds-banor och får tid på sig för detta val.
Tankarna "på hvad han skall blifva hinna
bli mera mogna, och man har större
garanti för, att han ej- skall »förfela sin
kallelse».
Den rena fackskolan har naturligtvis
den förtjänsten framför en af ofvan
nämda slag, att den uppdrifver
lärjungens kunskaper och skicklighet i en viss
sysselsättning, men den har också sina
olägenheter. Först och främst fordrar
den, att valet af lefnadsbana skall göras
långt före inträdet i densamma, och vidare
är den undervisning, den lämnar, af sådan
art, att den lätt gör människan till en
arbetsmaskin, som med precision sköter
sin syssla utan att tänka eller känna
i fråga om något, som ligger utanför
det dagliga släpet, så vida icke
allmänintresset på ett föregående stadium
hunnit slå djupare rötter.
Förmånligast måste därför alltid vara,
att den rena fackskolan hänvisas till
åldern öfver 17 år, och att den
undervisning, som bjudes ungdomen under
Öfvergångsstadiet, till sin grundton är
allmänbildande, på samma gång den
banar vägen till en framtida utkomst.
Alfr. Fridén.
Katekesfrågan
i belysning af kyrkomötets protokoll.
Under den diskussion, som föregick
senaste kyrkomötes uttalande i
katekesfrågan, ordades rätt mycket om
huru pass lätt eller svårt det skulle
bli för vederbörande att tyda detta
uttalande. Motståndarne till
detsamma förklarade^ att det för såväl k.
m:t som för en af k. m:t tilläfventyrs
utsedd katekeskommitté skulle bli
rent af omöjligt att bilda sig en
föreställning om hvad uttalandet
egentligen innebure.
Sålunda yttrade biskop Lindström:
Då man går åstad till k. m:t med en
skrifvelse så affattad som reservanterna
ha föreslagit, ja, då står k. m:t
spörjande: hvad vill kyrkomötet? Man kan
ju visserligen gå till kyrkomötets
förhandlingar och se, hvad de innehålla.
Men ringa är den upplysning, som därur
kan hämtas.
Biskop Sitting begagnade ännu
skarpare uttryck. Enligt honom skulle
den ifrågasatta kommittén lämnas
alldeles utan ledning, ifall kyrkomötet
icke stannade vid att önska »en
varsam revision» utan i stället yrkade
en ny undervisningsbok.
Begär man - sade han - en ny
lärobok, så frågar jag: hvar skall denna
kommitté, sedan den läst kyrkomötets
förhandlingar i dag, begynna, och
hvarthän skall den gå? Den vet då icke,
vare sig hur den skall begynna eller
hur den skall fortsätta eller hvar den
kan komma att sluta.
Sedan domprosten Personne
gentemot dessa påståenden invändt, att
k. m:t vore genom
ecklesiastikministern representerad vid kyrkomötet
och antagligen läste tidningarna,
hvilka ibland refererade mycket bra,
samt för öfrigt naturligtvis komme
att ta kännedom om kyrkomötets
förhandlingar, svarade biskop Billing:
Ja, om k. m:t skall ur kyrkomötets
protokoll för i dag ta reda på, hurudan
den nya läroboken skall vara, då skall
k. m:t vara en femtonkonstnär.
Visserligen vet jag, att vår regering har en
alldeles märkvärdig förmåga att reda
härfvor, men denna härfva reder
regeringen nog icke, äfven örn den tager
tidningarna till hjälp.
Man erinrar sig lifligt denna
ordfäktning, då man läser kyrkomötets
i dagarna offentliggjorda protokoll
öfver förhandlingarna i
-katekes-frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
