- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 /
891

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (1,142.) 18 november 1903 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 46

SVENSK LÄRARETIDNING.

891

öfveröste hvarandra med tillvitelser om
lögn» är ju i sin ordning ren lögn men
är ju lika fullt ägnad att väcka
uppseende. Hvar och en vid stämman
närvarande vet nog, hvem som använde
tillvitelser.

För vår del instämma vi med
»Malmötidningen» däruti, att sådana
kyrkostämmor som den senaste i
Malmö nästan, ha »en anstrykning af
skandal». Inspektör och lärare böra
båda veta, att deras uppgift icke är
att bekriga och förödmjuka
hvarandra utan att tjäna ett gemensamt,
högt och heligt mål. Göra de ej
detta, visa de ej i hela sitt offentliga
uppträdande den »behärskning och
s j älf aktning», som medvetandet
härom måste medföra, ifall det är
lefvande nog, så kunna de visserligen
ömsevis hofvera öfver hvarandra,
men i längden blifva de därmed
föremål för allmänhetens missaktning
samt draga ned äfven den
institution, för hvilken de båda äro till.

Hvad här kräfves är icke mer eller
mindre parlamentariska torneringar
utan ärligt och allvarligt samarbete.

Har man insett detta i Malmö? Så
vidt man får döma af hvad hittills
blifvit kändt, synes man på lärarnes
sida i det hela taget hafva gjort det.
Men efter hvilken åskådning hafva
inspektör och skolråd handlat? Månne
ej efter den, att lärarekåren ingen
röst äger, icke ens någon
rådgifvande, utan endast har att lystra?

Det lär vid den ifrågavarande
kyrkostämman ha blifvit påpekadt,
att Malmö skolråd underlåtit att ställa
sig folkskolestadgans föreskrift i § 8
mom. 5 till efterrättelse. Någon
vederläggning häraf har hittills ej varit
synlig. Skulle skolrådet verkligen ha
satt sig öfver denna föreskrift, så har
det därmed på det mest oförtydbar a
sätt förklarat, att det icke vill veta
af något som helst samarbete med
lärarekåren.. Men hvems är då
skulden, ifall sådana skismer uppstå som
den, hvilken vid senaste
kyrkostämma i Malmö kom till utbrott?

Skolans väl kräfver, att
lärarekåren erhåller medinflytande på dess
ledning. Detta kraf har tvungit sig
själft fram och skall göra det allt
mer. Efter långa tiders sträfvanden
ha lärarne fått laglig rätt att årligen
yttra sig om sin skolas
angelägenheter. Förr eller senare skola de ock
få rätt att vara representerade i dess
styrelse. Hvilket intresse kan man
egentligen ha att utestänga dem från
något, som för en hvar borde synas
själfklart och helt naturligt? Så vidt
vi kunna se: intet.

Det nuvarande tillståndet i Malmö
utgör ett varnande exempel. Önskar
man missnöje och uppträden, då bör
man handla som där. Vill man åter
fredlig utveckling under ett samar-

bete utan allt för starka slitningar,
då måste man gå vidare på den väg,
som gällande folkskolestadga anvisat.

*



Äfven i Göteborg tyckas
förhållandena tyvärr ha utvecklat sig i
liknande riktning som i Malmö. Från
lärarnes sida har framställts den
önskan, att stadsfullmäktige måtte
insätta en af dem utpekad
representant i folkskolestyrelsen, men detta
kraf ha vederbörande hittills ej velat
tillmötesgå. De lagstadgade årliga
sammanträdena med lärarekåren ha
.visserligen hållits, men en
rådplä-gande församling på öfver 400
personer har naturligtvis visat sig vara
en synnerligen tungrodd och
opraktisk apparat. En af
folkskoleinspektören på egen hand tillskapad
institution, det s. k. lärarerådet, som
bestått af ombud från lärarekåren, har
af denna icke befunnits
tillfredsställande, enär den sammankallats
oregelbundet och alltför sällan.

Med afseende på de årliga
sammanträdena synes folkskolestyrelsen
i Göteborg i allmänhet hyst den
egendomliga uppfattningen, att de
egentligen ej vore till för att bereda
lärarekåren tillfälle att göra uttalanden i
föreliggande frågor. Ibland har man
visserligen medgifvit fattande af
»resolutioner», men ibland har man
förklarat sådana »ej stå i
öfverensstämmelse med dylika mötens natur och
med lagen». Och med en viss
barnslig rädsla har man utmålat för sig,
hvilka följderna skulle blifva, ifall
lärarne i förväg debatterade frågorna
sinsemellan och vid de offentliga
rådplägningarna mötte folkskolestyrelsen
med ett öfvervägdt och samladt
uttryck för sina önskningar. Liksom
om detta kunde förhindras och
liksom det icke i själfva verket vore
det i alla afseenden lämpligaste!

Göteborgs Handelstidning har
nyligen berört dessa förhållanden i en
ledande artikel under rubriken:
»Skol-lärarnes yttranderätt». Den afslutar
sina betraktelser med följande ord:

Vi hafva icke här velat beröra den
misstämning och de slitningar, som då
och då gifvit sig till känna mellan
skolmyndigheterna och en del bland lärarne.
De hafva nog icke varit ena sidans fel
allena. Vid åtskilliga tillfällen har
uppenbarat sig en sårande pågåighet å ena
sidan och å andra dels ibland en viss
oginhet emot framställda önskningar om
ändringar och förbättringar, dels en allt
för stor ömtålighet, hvaraf uppstått
miss-stämning och förargelse. Vi tro, att om
lärarne få en officiell
representationsrätt, skall ett bättre förhållande inträda.
De få då sina meningar i gifna former
framlagda och upptagna till behandling.
Godtagas dessa icke af folkskolestyrelsen
på angifna skäl, så få de finna sig däri.
Ty det är dock skolstyrelsen, som har
att bestämma, och icke de. Skolsty-

relsen å sin sida äger ju makten och
kan därför taga äfven mindre
välbetänkta framställningar lugnt, med den
härdighet mot obehag, som tillhör
offentligheten.

Kunde vederbörande besluta sig
sig för att följa dessa sunda
grundsatser, skulle man visserligen icke
kunna undvika all strid - hvilket
ju ej heller vore önskvärdt, enär strid
är villkor för utveckling - men man
skulle ha omöjliggjort uppkomsten af
ett sådant obehagligt och fördärfligt
krigstillstånd, som nu är rådande i
Malmö och som hotar att bli rådande
äfven i Göteborg.

Nytt prejudikat

angående frikyrkliges behörighet att
inväljas i kyrko- och skolråd.

Våra läsare erinra sig helt visst
det bekanta Järlåsamålet. En
medlem af en friförsamling blef vald till
ledamot af det förenade kyrko- och
skolrådet i Järlåsa, men på grund af
klagomål upphäfde k. m:t år 1901
valet, under förklaring, att den valde
ej vore behörig att vara ledamot i
kyrkoråd. Ärendet af gjordes efter
föredragning af dåvarande
ecklesiastikministern Claéson.

Den 6 d:s har ett nytt prejudikat
fallit i två liknande mål. Det ena
gällde folkskolläraren K. J. Rosén i
Göteborg, hvars val till
kyrkorådsledamot upphäfdes af Göteborgs
domkapitel under hänvisning till
Järlåsamålet. Redan omedelbart efter
domkapitlets utslag tilläto vi oss anmärka,
att detta utslag icke hade utsikt att
blifva beståndande i högre instans,
och detta har nu äfven besannats.

Efter handlingarna i målet
meddela vi följande sammanträngda
redogörelse för detta inom lärarekåren
hittills enastående fall.

På kyrkostämma med Karl Johans
församling i Göteborg den l september
1902 valdes till ledamot af
församlingens kyrkoråd för tiden intill 1904 års
slut i uppkommen ledighet
folkskolläraren K. J. Rosén.

Bokhållaren John Isberg besvärade sig
hos domkapitlet i Göteborg öfver
kyrkostämmans beslut samt anförde därvid,

att det vore allmänt bekant, ej mindre att
Rosén varit ordförande i styrelsen och
fortfarande vore medlem af friförsamlingen
Majornas missionsförening, äfven benämd
missionsföreningen i Majorna, inom hvilken
den heliga nattvardens sakrament
förvaltades i uppenbar strid mot svenska kyrkans
lag och ordning, än äfven att Rosén, såsom
framgingo af de i åtskilliga besvärsskriften
bifogade tidningsnummer upptagna
predikoturer, uppträdde än här och än där med
andliga föredrag, hvilket, det ena med det
andra, vore ägnadt att åstadkomma kyrklig
tvedräkt och söndring, i följd hvaraf
klaganden yrkade, att som Rosén följaktligen
på gruud af bestämmelserna i 22 och 23 §§
i kyrkostämmoförordningen, icke kunde
anses hafva varit behörig att vid valet till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0897.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free