Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,143.) 25 november 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
918
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 47
Från oktoberkyrkostämmorna.
Bosjökloster, Mim.: Två folkskollärare
erhöllo hvardera 100 kronors förhöjning’ öfver
lagstadgad lön. Skolrådet hade endast
tillstyrkt 75 kr. åt en af dem.
Bjärtrå, Vrnl.: Arbetaren A. J. Boja i Koja
föreslog indragning af anslaget till samtliga
fem fortsättningsskolorna, men ordföranden
nekade att framställa proposition på
förslaget, då detta måste hafva en
reglements-ändring till följd, och någon dylik ej blifvit
pålyst. Kommunalstämmoordföranden 01.
Björner väckte förslag om införande af
hvar-annandagsläsning i Vallens och Geresta
skolor, men ordföranden vägrade att
sammankalla stämman för dylikt ändamål samt
lämnade besvärshänvisning till domkapitlet.
LITTERATUR
Nytt i bokhandeln.
Mors Ulla Olle och andra visor af A. T.
Bilder af Elsa Beskow. Sthm, Fr.
Skoglunds förlag. 2 kr. 75 öre. Praktupplaga,
6 kr. 75 öre.
Komedier af Aristophanes. Föreläsningar
af Johannes Paulson. II. Gtbg, Vettergren
& Kerber. 2 kr.
Religiösa meditationer och stämningar af
O. E. Lindberg. Tredje samlingen. Gtbg,
Vettergren & Kerber. 2 kr. 50 öre.
Gustaf Sparfverts roman. Berättelse af
Per Hallström. Sthm, Albert Bonniers
förlag. 3 kr.
Valda berättelser af Lea. Femte serien.
Efterskörd. Sthm, Albert Bonniers förlag.
Två delar å 2 kr.
När kejsarne bestämde Nordens öde af
Gustaf Thorsander. Sthm, Fröléen & k:i.
2 kr. 25 öre.
Elisabet Olin och Carl Stenborg. Två
gustavianska sångargestalter. Bilder från
svenska operans första tider af Johan
Flodmark. Sthm, Fröiéen & k:i. 3 kr.
Astrar af Harald Jacobson. Sthm, P. E.
Nilssons bokförlagsaktiebolag, l kr. 50 öre.
Frideborg. Folkkalender för 1904,
utgifven af B. Vadström. Sthm,
Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. l kr. 25 öre.
Marcella af Horn. En berättelse från den
äldsta kristna kyrkan af Frances Eastwood.
Sthm, Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. l
kr. 50 öre.
Nina af Kuna. Sthm,
Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. l kr. 50 öre.
För våra barn. Fortlöpande
bibelförklaringar vid morgonandakten af Ada von
Krusenstjerna. Sthm, Fosterlandsstiftelsens
förlagsexp. 2 kr.
Albert Bonniers förlagskatalog n:r 3 (1897
-1902). Utdelas gratis.
Nykterhetsverlcsamheten bland barn och
ungdom i Sverige af Elof Ljunggren. Sthm,
Centralförbundet f or nykterhetsundervis ning.
25 öre.
Centralförbundet för nykterhetsundervisning
juli 1902-juli 1903. Kortfattad berättelse
af August Ljunggren. 15 öre.
Katalog öfver undervisningsmat er iell från
Centralbyrån för nykterhetsundervisning i
Sthm.
Julkärfven. Illustrerad jultidning för barn.
Sthm, Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. 15
Öre.
Nordisk Familjebok. Haft. 6. l kr.
Paulus, hans lif och verksamhet af F. W.
Farrar. Sthm, Fahlcrantz & k:i. Haft. 13-
15 (slutet) å 60 öre.
Kvinnokroppen, dess byggnad och hygien
af Ellen Sandelin. Sthm, Aktiebolaget Ljus.
Haft. 6-9 å 30 öre.
Djurvärlden. Sthm, Hugo Gebers förlag.
Haft. 68 o. 69 å 60 öre.
Jerusalems förstöring af I. Spillman. Sthm,
Aktiebolaget Ljus. Haft. 9-11 å 30 öre.
Predikningar öfver de nya
högmässotexterna, andra årgången, af F. Landahl. Lund,
C. V. K. Gleerups förlag. Haft. 8-9 å 50
öre.
Fryxells berättelser ur svenska historien.
Sthm, P. A. Norstedt & söner.
National-upplaga. Haft. 139-155 å 30 öre.
Läsning för svenska folket, utgifven af
sällskapet för nyttiga kunskapers spridande.
Sthm, P. A. Norstedt & söner. Haft. 3. 30
Strödda tankar om
seminarieutbildningen.
Knappast finnas väl några
läroanstalter med större räckvidd och af mera
ingripande och djupgående betydelse än
våra folkskollärare- (lärarinne-)
seminarier. Omkring 700,000 af Sveriges barn
äro för sin skoluppfostran beroende af
dessa anstalter. De äro så att säga
kraftstationer, från hvilka ledningar löpa
ut till skilda bygder af vårt land. Skall
skolan, som ligger därute på skäret bland
bränningars svall, i den djupa skogens
tysta ensamhet, på den bördiga
landsbygdens vida slätter eller bland
maskinernas rassel i den folkrika staden, å
dessa olika orter kunna liknas vid
strålkastare, hvilkas ljus skingrar nattens
mörker, underlättar arbetet och väcker
längtan efter okända men för alla
afsedda skönhetsriken, då måste för visso
kraftstationerna vara af bästa
beskaffenhet och ledningslinjerna vara »klara».
Liksom denna tanke på seminariernas
utomordentligt betydelsefulla uppgift
borde gifva tillräcklig näring åt
ansvarskänslan hos deras lärare, så är det ock
tanken på seminarieverksamhetens
vidsträckta följder, som kommer
folkupplysningens vänner att förskräckas och
upphäfva ångestrop, då de se, att dessa
institutioner ej äro, hvad de borde vara.
Såsom sådana känsloutbrott måste väl
en del i Svensk Läraretidning synliga
uttalanden i frågan betraktas, och med
sådana hafva de det gemensamt, att de
innehållit åtskilligt, som vid lugnare
besinning skulle blifvit osagdt.
Af ifrågavarande uttalanden tyckes
framgå, att förhållandena vid de
kvinnliga seminarierna i många stycken ställa
sig fördelaktigare än vid de manliga,
och åtskilliga nära till hands liggande
förklaringsgrunder härtill skulle ock
kunna angifvas, af hvilka dock blott må
påpekas, att det säkerligen ej är utan
betydelse, att det kvinnliga elementet
vid de förra seminarierna tagits med i
arbetet.
Då frågan kommit på tal, torde en
diskussion om själfva seminsniesystemet,
förd af dem, som skollifvets
erfarenheter gifvit skärpt syn på behof ven, vara
af nytta, och en sådan innebär intet
underskattande af det uppoffrande
arbete och intet underkännande af de goda
krafter, som mångenstädes vid våra se.
’minarier förekomma.
Nedanskrifna är ämnadt att utgöra
början till ett sådant meningsutbyte.
Ett fruktbringande seminariearbete
förutsätter en riktig upp skattning af själfva
folkupplysningsarbetet. Den åskådningen
måste genomtränga alla vederbörande -
från departementschefen ner till
seminarieeleven - att folkbildning och
folkskola äro lika viktiga faktorer i
nationens lif som den högre bildningen och
den s. k. lärda skolan. Af en sådan
åskådning skall både seminariets
utrustning och arbetssätt påverkas.
I fråga om den förra borde intet offer
anses för stort. De dugligaste
lärarekrafterna borde genom anordningarnas
makt dragas till dessa anstalter. Rik
undervisnmgsmateriell samt välförsedt
bibliotek borde vara från seminarierna
oskiljaktiga appendix.
Önskligt vore, att dessa lärare fått
någon del af sin egen undervisning i
folkskola, ty däraf väckes kärleken till
denna, och nödvändigt är, att de äro
förberedda genom fackstudier i sina resp.
ämnen. Man borde väl ha rätt att
antaga, att de i detta afseende åtminstone
skulle likställas med våra fullständiga
allmänna läroverk, ty ingen vill väl
påstå, att undervisningen vid en anstalt,
som utbildar lärare, skall vara af lägre
rang än den, som bestås nämda
läroverks alumner, af hvilka ju en del
blifva rätt och slätt sifferoperatörer och
blott ett mindretal få en lifsuppgift,
som i betydelse kan jämställas med
lärarens. Må man besinna, att folkets
barn äro af samma material som de
högre samhällsklassernas och att de
därför ha samma behof af klarhet i
undervisningen som dessa! Eller behöfver ej
ängsblommans knopp, om den skall
kunna slå ut sina blad och fylla sin
uppgift, i samma grad solens ljus och
värme som den kultiverade växten inom
trädgårdens hägn?
Men äfven på seminariernas studieplan,
arbetsmetoder och behandling af sina
elever skall värdesättningen af
folkbildningens sak öfva inflytande. Uppfattas denna
som en nationens lifssak, får den
tanken ej innästla sig, att hvad läraren
för folkets barn får eller icke får af
kunskaper, alltid räcker det till för hans
behof. Nej, denna åskådning skall föda
den lefvande öfvertygelsen, att folkskolan
sannerligen kräfver helgjutna, i tanke- och
viljelif själfständiga personligheter, i
möjligaste mån rikt utrustade med sann och
lefvande, intelligensen befruktande kunskap.
Med detta mål i sikte skulle
seminarierna mera än hittills ge undervisningen
karaktär af själfständigt studium från
elevernas sida: undervisningen skulle i
vissa fall kunna anordnas med
föreläsningar, studium af större arbeten och
tentamina. Visserligen äro icke de
nykomna eleverna bekvämliga härför, ty
föreläsningsformen, som passar utmärkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
