Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (1,144.) 2 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
SVENSK LÄRARETIDNING,
N:r 48
Den nya handledningen iden
kristna tros- och sedeläran.
(Bref till Svensk Läraretidning-.)
Pedagogiska sällskapet i Örebro
diskuterade vid sitt sammanträde den 24
november om religionsundervisningen och
den nya undervisningsboken i kristendom.
Öfverläggningen inleddes af
läroverksadjunkten och pastorn K. A. Vestling.
Tal:n hade under sistlidne sommar
med statsbidrag studerat
grundtvigianis-men i Danmark och meddelade med
anledning däraf en historik öfver den
danska friskolan samt redogjorde för
religionsundervisningen i denna. Här, sade
tal:n, användes ingen lärobok
motsvarande vår katekes, oca läxor förekomma
endast undantagsvis, i frjga örn
psalmverser eller ett ocli annat bibelspråk.
Det, som rör bjäitelifvet, är afsedt för
hjärtat och icke för förståndet och skall
därför meddelas från hjärta till hjärta.
Detta går ej genom inpluggande af
trossatser, ty de äro för barnasinnet
otillgängliga. Lifvet uppenbaras i det lefvande,
muntliga ordet. Fördenskull berättar
läraren, berättar ideligen utan att
fordra, att barnen skola den andra dagen
gifva igen hvad de den ena dagen
inhämtat. Endast samtalsvis och genom
frågor söker han då och då förvissa sig
om, att hans lärjungar följa med.
Stundom kan han ock låta dem på sitt sätt
återgifva en berättelse, men han fordrar
aldrig, att detta skall ske mecl hans
ord eller ur en bok. Förhör och
censur vill man ej veta af. Lifvet är
frihet. Därför skola barnen lämnas att
fritt mottaga det de önska utan
skyldighet att redogöra härför. De heliga
sanningarna äro frön, som man skall
låta ligga i fred, medan de gro och
skjuta upp. Det duger ej att
oupphörligen peta och pilla på dem för att se,
om de finnas kvar. Då blir det aldrig
någon växt eller frukt af dem.
Med afseende på den af riksdagen
och kyrkomötet begärda nya
handledningen i den kristna tros- och sedeläran
ansåg talrn, att den bör vara fri från
alla dogmatiska lärosatser, ty dessa ligga
barnen fullkomligt fjärran. Ej heller
kunna de vara till någon nytta för
barnets kristliga lif. Detta låter sig
nämligen ej regleras af vissa lärosatser.
Bibelspråken böra ej stå enstaka eller
såsom en beläggning till dogmer utan
läsas i sitt historiska sammanhang. För
läroinnehållet i den nya läroboken bör
Luthers lilla katekes läggas till grund,
och denna kan äfven gärna intagas i
slutet af boken. Frågeformen må ej
förekomma. Vid utarbetandet af den
nya läroboken bör fri konkurrens råda.
Önskligt vore ock, att hvarje skoldistrikt
ägde frihet att välja lärobok i
kristendom på det sätt, som vid allmänna
läroverken sker i öfriga läroämnen, i det
att lärarekollegiets förslag underställes
eforalstyrelsens beslut. Då inom
folkskolan full frihet är rådande vid val af
biblisk historia och öfriga läroböcker,
hvarför skall man då nödvändigt
öfverallt hafva en och samma katekes?
#
Under deri härpå följande
öfverläggningen voro lektor P. Gr. Lyth och fröken
Ottilia Fcrnander, föreståndarinnan för
nya elementarskolan för flickor, de enda,
som togo katekesen i försvar. Den vore
ej så dålig, som man ville framhålla.
Kunna barnen ej fatta dess innehåll
genast, så göra de det, då förståndet
mera mognat.
Fröken Amalia Lundgren,
föreståndarinnan för Eisbergska flickskolan,
önskade helst, att ingen lärobok sattes i
barnens händer. Däremot vore en
handledning för läraren synnerligen lämplig.
Folkskoleinspektören M. Nordell kunde
lika litet förstå talet om, att all
immo-ralitet hos folket skulle vara en följd af
katekesen, som att man så envist
klamrar sig fast vid Luthers lilla katekes.
Luther själf hade aldrig menat, att hans
bok skulle vara gällande for alla tider.
På religionens liksom på alla andra
områden funnes utveckling, och denna
borde äfven komma till synes vid
undervisningen. Icke ens bibeln vore
lämplig som lärobok. Den ligger 2,000 år
före vår tid och är för öfrigt ingen
pedagogiskt utarbetad bok. Hade läraren
den djupt religiösa erfarenhet och den
utbildning, som behöfves för en lärare i
detta ämne, så vore lärobok öfverflödig.
Tal:n vore ej rädd för att öfverlämna
all religionsundervisning åt kyrkan och
låta staten sörja blott för den profana
undervisningen. Så länge det är som
det är, vore äfven han med om en
lärobok, men han ginge i sitt yrkande längre
än både Svensk Läraretidning och
kyrkomötet. Han ville ej hafva Luthers
lilla katekes vare sig i början eller slutet.
Den nya läroboken borde vara något
enhetligt, som i sig inneslöte allt, som
kan hänföras till religionsundervisning i
skolan, bibel, biblisk historia,
psalmbok och katekes. Den skall vara
affattad i en för barnen lämplig form, och
dess utarbetande bör ställas under fri
täflan, sedan en af regeringen tillsatt
kommitté fastslagit de grundsatser, som
böra vara de ledande.
Lektor O. Grilländer, lärare vid
tekniska skolan, fann det obegripligt, att
man vid kristeiidomsundervisningen
ännu fasthölle vid en metod, som vid
undervisningen i fysik för så länge
sedan öfvergifvits. Att i barndomen läsa
dogmer, innan lifserfarenhet vunnit*,
vore detsamma som att först plugga in
naturlagarna och sedan genom
experiment åskådliggöra dem.
Rektor J. Blomkvist ville, att den nya
läroboken skulle innehålla ett urval
bibliska berättelser. Till hvar och en af
dessa skulle fogas lämpliga bibelspråk
och psalmverser samt några enkla,
korta meningar såsom en sammanfattning
af det hela. Dessa meningar kunde
dessutom vid slutet af boken
sammanföras till ett slags katekes.
I diskussionen deltogo därjämte
folk-skollärarne A. Fridén, J. Blomberg, E. G.
Gustafsson och 7. Lundberg, samtliga på
reformvännernas sida.
Som öfverläggningen tagit en tid af
tre timmar och supén väntade, uppsköts
fattandet af resolution till nästa möte.
Sammanträdet var besökt af omkring
60 personer, och stämningen var ytterst
liflig och hjärtlig. Alfr. F.
Sedan litlnimjstaxan för år 1904
nu utkommit, kan prenumeration
å Svensk Läraretidning för nästa
år när som helst verkställas.
Den bör ske å närmaste
postanstalt ju förr dess hellre och
senast inom den 24 december.
Priset är oförändradt, alltså 4
kronor för hel årgång,
postarvodet inberäknadt.
Där folkskolan är bottenskola.
Den bekante energiske ledaren af
Separator, direktör John ’Bernström,
har nyligen hemkommit från ett
besök i Amerika. En medarbetare i
Dagens Nyheter har genast gjort
honom till föremål för en intervju, och
hr Bernström har därvid uttalat sig
om hvarjehanda amerikanska
förhållanden, bland annat äfven om det
amerikanska skolväsendet.
Direktör Eernströrn anförde -.
berättar intervjuaren - den offervillighet,
som förefinnes i Amerika, så snart det
gäller undervisningen. Enskilda personer
kosta på hela förmögenheter för den
saken, och staten är äfvenså generös,
Se här till exempel, sade han och tog
fram en diger volym,
landtbruksdeparte-rnentets årsberättelse! Hvilka massor
af värdefulla upplysningar den
innehåller! Se bara sådana finfina
illustrationer, färglagda planscher af olika slags
plantor och frukter! Om vi bara ville
bekosta något i den vägen! - - -
Direktör Bern ström återgick till att
tala om den amerikanska undervisningen.
I skolan är den ordnad så, att det existerar
en enda gemensam bottenskola. Och detta
är ju det enda riktiga, yttrade han.
Vi tycka oss just se, hvilka miner
våra småborgare af dussinsorten göra,
när de läsa detta uttalande af
chefen för den stora millionaffären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
