Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,146.) 16 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
978
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 50
ning, som därpå byggdes, icke gjordes
effektiv och därför under ett tjugutal
år ostraffadt kunde åsidosättas. Som
ingen reservation af gaf s, torde man få
antaga, att Meijerberg åtminstone i
hufvudsak delade kommitténs åsikter. I
likhet med så många andra kom han
emellertid senare till den uppfattningen,
att kommittén gått f or långt i sina
humanitära fordringar, och inför den nya
skyddslagstiftningskommittén af 1891 framlade
han därför ett af reservanterna inom
denna kommitté åberopadt förslag,
enligt hvilket arbetsgifvarne borde erhålla
friare disposition öfver de minderårigas
arbetskrafter.
Den andra politiska kommitté, i
hvilken M. insattes, var den stora
läroverkskommittén af 1882. Såsom folkskolans
representant afgaf han här en
synnerligen beaktansvärd reservation mot
kommitténs förslag om första
läroverksklassens | bibehållande. Denna reservation
bär visserligen tydliga spår af påverkan
från annat håll, men den uttrycker dock
en mening, som M. äfven under sina
senaste år troget vidhöll, och den äger
dessutom ett särskildt intresse därigenom,
att den torde vara det enda aktstycke
af mera pedagogisk art, som han
lämnat efter sig. Inom kommittén stod
han alldeles ensam, icke ens
landtmanna-partiets representanter fick han på sin
sida, och af regeringen lämnades hans
argumentation, huru bindande den än i
det väsentliga var, utan afseende.
I det hela låg Mrs styrka icke heller
i utredningar och öfvertygande
argumentationer utan i omedelbar
verkställighet. Äfven hans politiska verksamhet
visar, att han ej var den pedagogiske
tänkaren utan först och främst den
drifvande organisatören.
B.
Meijerbergs senaste år.
Sedan Meijerberg lämnat sin
befattning som inspektör vid hufvudstadens
folkskolor, ägnade han sig helt åt
språkstudiet, som alltid stått hans hjärta
nära men under mannaåldern fått maka
åt sig för skolan.
Han behöll sina enkla, regelbundna
vanor och bodde kvar ända till sin död i
sin gamla våning 3 tr. upp i ett hus
vid Smålandsgatan, där han bott nära
40 års tid. Punktligt infann han sig kl.
7 hvarje söckendagsmorgon på
gymnastiska centralinstitutet, där han tog sina
rörelser. Efter frukosten slog han sig
ned vid sitt skrifbord. Vid 4-tiden
begaf han sig till »Stora sällskapets» lokal
vid Arsenalsgatan och intog där sin enkla
middag, hvarefter han återvände hem.
och begrof sig i lexika och språkläror.
(Under de allra sista åren intog han dock
sin middag i hemmet.)
Sommartiden var han ’ en daglig gäst
uti Köhlerska badinrättningen: han hade
alltid värderat simkonsten liksom andra
idrotter och var hedersledamot af Stock-
holms simsällskap. Ännu in på sena
ålderns dagar badade han kallbad långt
ut på hösten.
Han begaf sig så godt som aldrig utom
hufvudstadens hank och stör: i dess parker
samt till och från k. biblioteket gjorde
han sina regelbundna promenader, oftast
ensam, liksom han heller aldrig sökte
en följeslagarinna genom lifvet.
Men vid skrifbordet blef det ena
bandet efter det andra frukten af hans lärda
mödor: det fanns väl knappast något af
de europeiska språken, som han ej
studerat, och inalles skall han varit
hemmastadd i icke mindre* än 25 språk.
Särskildt ägnade han sig åt de slaviska
språken och nygrekiskan - det sistnämda
språket var en lång tid hans dagliga
samtalsspråk med en i hufvudstaden
bosatt grek. Redan under sin lifstid
donerade han ett betydande belopp till
fortsatt bearbetning afdet material, han
samlat, och till utgifvande af det svenskt
etymologiska lexikon, som han
ursprungligen själf hoppats kunna fullborda.
Tillika uppdrog han åt professor Ivar
Bendixson att sörja för att hans vilja i
detta afseende blir förverkligad.
Sitt rikhaltiga bibliotek har han, som
kändt är, testamenterat till det län, där
hans vagga stod – det skall införlifvas
med det bekanta Frösöbiblioteket.
Verkställare af hans yttersta vilja i detta
afseende äro professor Ivar Bendixson
samt f. d. förste lärarne Sv. A. Kinnwall
och C. Thun i Stockholm.
Utredningsmän af boet äro
folkskoleinspektören d:r C. G. Bergman samt
folkskoleöf verstyrelsens sekreterare,
protokollssekreteraren O. Blixén.
Först på fredagen den 4 dennes kände
Meijerberg sig så sjuk, att han
tillkallade läkare. Det visade sig, att det var en
svår magåkomma. Dagen därpå blef han
sämre, och den 8 dennes kl. 4 e. m.
slocknade lifslågan. -n-
Tre porträtt
af C. J. Meijerberg meddelas å första
sidan i dagens nummer. Det i
skarpskytteuniform är taget vid medlet af
1860-talet, då M. som ifrigast verkade
för skarpskytterörelsens utbredning i
Stockholm.
Den ovala bilden i midten visar
Meijerberg just då han omkring 1870 var som
mest verksam med omdanandet af
hufvudstadens folkskoleväsende. Helfiguren
slutligen är tagen under 1890-talet, då han
under en middagspromenad kommit i
vägen för en amatörfotografs kamera.
Det i förra numret återgifna porträttet
med C. J. Meijerbergs egenhändiga
namnteckning är, så vidt vi känna, den sista
verkliga fotografi han tagit och
förskrifver sig frän tiden närmast efter det
han slutat som folkskoleinspektör
härstädes.
Meijerbergs jordafärd.
I Jakobs vackra kyrka, till sista plats
fylld af begrafningsgäster, däraf större
delen utgjordes af lärare och lärarinnor,
hvilka så godt som mangrannt infunnit
sig, vigdes i lördags till den sista h vilan
stoftet af den forne folkskoleinspektören
i Stockholm.
Bland de närvarande sågos en mängd
mer bemärkta personer:
ecklesiastikministern von Friesen, f. d.
ecklesiastikministern, universitetskanslern Gilljam,
öfverståthållaren Dickson, generalen, f. d.
krigsministern frih. Rappe, generallöjtnant
Eiliot, landshöfdingen Öfver Jämtlands län,
friherre Sparre (Meijerberg var ja född
i Jämtland), föregående och nuvarande
cheferna for ecklesiastikdepartementets
folkskolebyrå C. V. Kastman och I. A.
Lyttkens, f. d. ordföranden i Göteborgs
folkskolestyrelse, professor Ernst Carlson,
nuvarande folkskoleinspektören d:r C. G.
Bergman, kammarherren, friherre
Cederström (ordförande i »1816 års män», af
hvilka Meijerberg var en),
stadsfullmäktiges vice ordförande kamrer Ekgren,
bibliotekarien H. Wieselgren,
folkskoleöf verstyrelsens ordförande d:r A.
Land-qvist och flere dess ledamöter äfvensom
medlemmar af hufvudstadens prästerskap,
kyrkofullmäktige och stadsfullmäktige
m. fl.
Kistan, alldeles öfverhöljd med kransar,
hade bisatts i koret fore högtidligheten.
Efter ett stämningsfullt förspel på orgeln
inleddes akten med afsjungandet af
psalmen 476: l-3, hvarefter
församlingens kyrkoherde d:r E. Bergman höll
griftetalet med anslutning till skriftens
ord: »De, som redligen vandrat hafva,
komma till rö.»
Om någonsin, yttrade talaren, ägde
detta bibelspråk här sin tillämpning.
Om den aflidne kunde med skäl sägas,
att hans lif varit uppfylldt af ett
redbart och plikttroget arbete i
folkupplysningens tjänst.
Och sedan detta hans egentliga lifsverk
fullbordats, hade den gamle som väl
varit förtjänt af att njuta h vilan, ändå
hängifvit sig åt- ett kräfvande arbete.
Vid sitt sista besök hos den aflidne
- på hans 87-åriga födelsedag - hade
talaren funnit hans själskraft spänstig
och stark som vanligt, ehuru
kroppskrafterna hos åldringen voro i det
närmaste uttömda. Vid detta tillfälle, då
döden och begrafningen kommit på tal,
hade den gamle bestämdt undanbedt sig
lof tal vid grafven. »Men», hade han
tillagt, »något måste du väl säga men så
litet som möjligt. Två saker kan du
dock nämna: att jag älskat arbetet, och
att jag älskat den sak, för hvilken jag
mest arbetat, den svenska
folkupplysningen.»
Om hans stora lifsgärning, ordnandet
och nydanandet af Stockholms folkskolor
vore mycket att säga, men tal:n ville
tillmötesgå hans önskan att nämna så
litet som möjligt. Det ville han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
