Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (1,147.) 23 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,002
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 51
af folkskolans undervisning. Deras
antal, som lämnat skolan med
minimi-betyg, har därför ständigt minskats, och
sådan afgång hör numera till
undantagsfallen. Flera förmåner, såsom stipendier,
afkastning af särskilda donationer m. m.
ha förbehållits öfversta klassen, för att
detta i sin mån må bidraga till
sporrande af elevernas intresse. Då
fattigdom, brist på kläder eller skodon
anförts som motiv för tidigt afbruten eller
oordentlig skolgång, har inspektören
mången gång ej tvekat att med bidrag
ur egna medel bryta udden af
motståndet. Han har, såsom hans ord en gång
föllo, »köpt många till att gå i skolan».
Barnens antal i de olika klasserna har
efter hand betydligt minskats. Då för
ett tiotal år tillbaka 60 barn och
däröfver i folkskoleklasserna och 40 eller
flera i småskoleafdelningarna ej hörde
till det ovanliga, ha dessa siffror
numera nedbringats till 30 å 40 i folkskolan
och 24 å 30 i småskolan. En följd
häraf har åter blifvit, att hela
lärarepersonalen ökats från respektive 25 år
1891 till 39 innevarande år.
Folkskolans högre afdelning med
undervisning i allmän historia, hälsolära,
huslig ekonomi, bokföring m. m, har
inrättats i såväl flick- som goss-skolan.
Slöjdundervisningen har utsträckts till
alla folkskolans klasser, äfven inom
goss-skolan. Från år 1894 har ordnad
gymnastikundervisning meddelats jämväl i
flickskolan, som nämda år erhöll en för
ändamålet särdeles lämplig gymnastiklokal.
Då idén om skollofskolonier började
vinna framgång i vårt land, var
Kristianstad, tack vare inspektörens och en
intresserad läkares nitiska och
framgångsrika bemödanden, ett af de samhällen,
som gingo i spetsen och omsatte den
vackra idén i handling. Redan år 1891
utsände staden den första kolonien,
bestående af 6 flickor, och följande år
jämväl en goss-koloni. Sedan dess har
antalet kolonister ständigt ökats, så att
under de senaste åren ej mindre än 56
barn hvarje sommar fått åtnjuta denna
förmån. Ett mindre antal barn har
be-redts tillfälle att 20 gånger under
sommaren företaga badresor till det
närbelägna Åhus.
Genom inspektörens bemedling ha alla
folkskolans lärjungar satts i tillfälle att
årligen erhålla fyra afgiftsfria bad i
stadens varmbadhus. Skolläkare har
också blifvit anställd.
Skolmaterielen har ökats och
skollokalerna väsentligen förbättrats. År 1894
gjordes en tillbyggnad vid stadens norra
folkskola för en kostnad af 35,000
kronor, och med detta läsårs början togs
i bruk den i n:r 39 afbildade präktiga
Östra folkskolan, som hvad praktisk
inredning och "modern skolbyggnadsteknik
angår öfverträffas af högst få skolhus i
vårt land och helt säkert saknar sin
like i med Kristianstad jämförliga
samhällen. Att detta skolhus kommit till
stånd och blifvit sådant det är, måste
till allra största delen skrifvas på inspek-
törens förtjänstkonto. Egoismen och
småsinnet har visserligen i detta skolpalats
velat se ett oerhördt slösande med
allmänna medel, men den imponerande
byggnaden står där som ett inspektörens
testamente till stadeus skolväsende,
såsom en maning till kommande släkter,
att för barn, äfven folkets barn, är
endast det bästa godt nog.
Till hvad ofvan blifvit sagdt kan
äfven läggas, att lärarekårens ställning i
ekonomiskt hänseende väsentligen
förbättrats under den tid, generalmajor C.
Sjöcrona haft ledningen af stadens
skolväsende.
Det må’ villigt medgifvas, att det
uppsving, stadens skolväsende tagit, inte
uteslutande får tillskrifvas inspektörens
förtjänst; det kan inte heller förnekas,
att meningarna kunnat vara delade om
ändamålsenligheten af en eller annan
åtgärd, som i skolorganisatoriskt syfte
vidtagits; men lika bestämdt måste
framhållas, att när helst det gällt åtgärder
till främjande af folkskolans utveckling
och folkskolans lyftning, när helst det
gällt införande af nödiga och nyttiga
reformer på skolans mark, då har aldrig
inspektören saknats bland skolans
målsmän och skolans förkämpar.
General S. har för sitt uppdrag som
inspektör af staden årligen uppburit 500
kronor, men om man nämner, att han
under sin inspektörstid donerat 4,000
kronor till en stipendiefond vid skolan,
Sjöcronska fonden, att han på egen
bekostnad låtit uppsätta ett dyrbart
urverk vid två af stadens skolor, att han
vid examina och flera andra tillfällen
såsom uppmuntran åt flitiga och
behöfvande lärjungar utdelat ganska af
sevärda belopp, då kan äfven den med
förhållandena obekante förstå, att han vid
uppgörandet af sitt inspektörskonto haft
svårt att få debet och kredit att
stämma ihop. Hans arbete har varit i bästa
mening oegennyttigt.
Det är svårt, om ens möjligt, att i
en kortfattad tidningsuppsats söka
värdesätta general Sjöcronas betydelse för
stadens skolväsende, allra helst då det
gäller hans rent personliga insats i
skolarbetet. Han har förstått att sprida
glädje i skolan, han har hjälpt och
understödt de svaga, han har än med
vänliga ord, än på ett mera materiellt sätt
uppmuntrat de arbetsamma och
intresserat sig för deras framgång. Han har
också på grund af sin sociala ställning
och sina förbindelser med samhällets
öfre lager väckt intresse för folkskolan
och hennes arbete hos personer, som
kanske annars aldrig nedlåtit sig till att
skänka denna läroanstalt en tanke. Där
män sådana som general S. ha
ledningen af skolans angelägenheter, där
behöfver ej folkskolan riskera att sjunka ned
till en blott och bar fattigskola. Hans
arbete för skolans bästa skall därför
af både lärare, föräldrar och barn alltid
med tacksamhet erkännas och
ihågkommas.
Lärarepersonalen vid stadens skolor
hade efter slutadt skolarbete sistlidna
måndag inbjudit sin afhållne inspektör
till en enkel festlighet å Östra
folkskolans samlingssal för att blifva i tillfälle
att samfäldt till honom framföra sitt
tack. Skolan strålade i rik belysning,
och personalen inställde sig i
högtidsdräkt. Då inspektören inträdde,
hälsades han med sång. Därefter
framträdde den äldste läraren, hr V. Fredriksson,
och höll till honom ett varmhjärtadt
tal, hvari han frambar sitt och hela
kårens tack. Såsom ett minne från
personalen och en gärd af tacksamhet
öfverlämnades på samma gång en af artisten
K. Brinck komponerad, på pergament
utförd textad adress, inlagd i en
smakfullt arbetad portfölj af pressadt läder
med handfyllda orneringar. Adressen bar
följande tillägnan:
Herr folkskoleinspektör, generalmajor C.
Sjöcrona!
För eder outtröttliga omsorg om stadens
folkskolor, för Eder innerlig-a kärlek till de
små, för Edert oegennyttiga och
sjelfuppoffrande arbete i folkbildningens tjänst vill
Kristianstads lärare- och lärarinnekår bringa
Eder ett vördsamt och hjärtevarmt tack.
Generalen tackade djupt rörd. Sedan
ytterligare några sånger sjungits, var
den enkla och allvarliga högtidligheten
slut. Då generalmajor C. Sjöcrona
fortfarande kvarstår i församlingens skolråd,
hoppas personalen ännu många gånger
få se honom besöka sina älsklingsbarn
- stadens folkskolor.
- de -
H. Ä, Hjorth.
De äldsta skolveteranernas led
glesna. Fredagen den 4 dennes gick
f. d. folkskolläraren i Karlskoga
församling af Örebro län Herman August
Hjorth ur tiden i den höga åldern af
närmare 90 år.
Hjorth var född i Skara den 20 april
1814, äldste sonen af kofferdikaptenen
Johan Hjorth och hans maka, född
Lil-jenstjerna. Efter att hafva åtnjutit
privat undervisning i hemmet inskrefs han
vid 11 års ålder vid Skara högre
lärdomskola, som det på den tiden hette,
och här fortsatte han i 4 år.
Det var föräldrarnas mening, att han
i likhet med sina släktingar skulle gå i
krigstjänst. Själf ville han dock ägna
sig åt den prästerliga banan. Efter
moderns inträffade död vistades han ännu
några år i hemmet och fick fortsätta
sitt skolarbete, men då fadern kort därpå
ingick nytt äktenskap med änkefru
Löwenhjelm, lämnade han hemmet och tog
plats som informator för att själf skaffa
sig medel till fortsättande af de afbrutna
studierna och ägna sig åt det kall,
hvartill hans håg stod.
Efter att hafva konditionerat på flera
olika platser återkom han till Skara, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
