Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (1,147.) 23 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
1,005
Lekplanen, som omgifver huset, är
mycket rymlig och inhägnad med ett
präktigt järnstaket. Omedelbart intill
lekplanen finnes ett ganska stort
jordland reserveradt för skolans
trädgårdsodling och trädplantering, ett ändamål,
som icke minst i en storstad förtjänar
beaktande.
Slutligen bör ej glömmas den lilla
nätta villa, som ligglr inom
Anässkol-gårdens gränser, utgörande i skilda
våningar bostäder åt en lärare- och en
vaktmästarefamilj.
Ånässkolan, som ger intryck af icke
blott ändamålsenlighet utan ock af
hemtrefnad, invigdes som sagdt den 19
dennes. Folkskolestyrelsens ordförande,
auditör Hugo Segerdahl, redogjorde därvid
för byggnadsföretagets utveckling och
hembar styrelsens tack till de personer,
som därvid medverkat. Därjämte
framhöll tal:n önskvärdheten däraf, att de
olika samhällsklasserna besjälades af
enighet och samhörighetskänsla.
Härtill kunde skolan bidraga. Man kunde
hoppas, att det nya, tidsenliga
skolhuset skulle till folkskolan draga allt
flera, som annars anlitade andra
läroanstalter.
Tal:n vände sig därpå till barnen.
Då Ni, barn, nu och då ni blifvit stora,
under stjärnljusa aftnar och nätter skåda
Karlavagnen - hvars bild pryder denna
byggnad - däruppe i stjärnerymden, så låt
densamma utgöra en sinnebild af detta
Norden, hvarom jag förut talat. Tänk då på
att, om ofärd skulle komma, så drabbas alla
däraf! Och tänk på, att Ni skola göra allt
för att hindra sådant och för att bevara det
arf af frihet och oberoende, som våra tappra,
hugstora förfäder åt oss efterlämnat, ett arf,
som ofta köpts med deras lif och blod.
Gifve Gud, att vi aldrig måtte behöfva
bringa ett sådant offer! Men om det skulle
behöfvas, så tveka icke att gå fram i de
spår, våra förfäder gingo för att värna vårt
folks frihet!
Sedan Joh:s Johanssons
skolinvignings-sång afsjungits, höll församlingens
kyrkoherde d:r Ivar Vallerius afslutningstalet,
och akten afslöts med ps. 3:7.
En ljusglimt på julekväll.
[)et var en mörk och snötung julekvätt.
Den gamle »Mäster» satt i torftigt tjäll
Hans arbetsdag var all och skämt hans öga :
det skönjde ingen stjärna i det höga.
l minnets spegel såg han gångna år.
På fagra löften rik låg ungdoms vår,
men sommarn svek, och ingen gyllne gröda
han spira sett af all sin myckna möda.
orkeslöst inhyseshjon han var
och ägde ej ens ljufva minnen kvar:
han genom hela lifvet gått allena,
och ensam satt han nu i kvällen sena.
fjan hade månget ädelt frö dock sålt
i barnasjäl Föll det på vägen blott?
Bar månne ingen mer i tacksamt sinne
den bleke, bo j de} brutne »Masters» m inne f
Den gamle Svärd, som kring med posten
gick,
i stugan steg. Ett bref sig »Mäster» fick.
Det stämpladt var långt bort i höga
Norden,
men balsam bjödo hjärtevarma orden.
ff vem var det från? Jo, från en klarögd
fyr,
i skolan sällan slilla, oftast yr.
Han kunde sina läxor som ett vatten
men hade för sig tusen hyss med katten.
yV« var han man och hade bra det fått,
och utaf brefvet märktes det så godt,
att »Masters» minne ofta hade manat
till tålamod och flit, som vägen banat.
[)är gick ett jubel genom »Masters» själ:
förgäfves ej han varit mödans träl!
En man han fostrat upp till dygd och
seder,
ett älskadt fosterland till gagn och heder.
HENRIK WRANÉR.
»Rädda lärdomssätet!»
Typiska småstadsinteriörer.
Hvarje gång en läroverksreglering
förestår, blir det stor oro ute i
småstäderna. Så obetydlig är nämligen
ingen småstad, att den inte har sin
»societet», och dennas honetta
ambition är aldrig så liten, att den
medgifver någon sammanblandning af
dess barn med det s. k. folkets barn.
Helst vill man förstås ha ett
fullständigt läroverk, i vidrigt fall får
man nöja sig med en sexklassig
»realskola», och i vidrigaste fall håller
man till godo med en »högre
samskola». Men kom inte till
stödjepelarna i en svensk småstad och tala
om en väl ordnad och utrustad
folkskola med en därpå byggd högre
folkskola! Sådant kan passa i
New-York och Boston, i Zurich och
Munchen, men i Askersund - aldrig!
För närvarande finnes i Askersund
ett femklassigt allmänt läroverk.
Senaste läroverkskommitté har ej vågat
yrka, att staten skulle kosta på
samhället en sexklassig »realskola». I
stället har den föreslagit, att staden
skulle få en sexklassig »samskola».
Men till denna måste den i så fall
själf bidraga med en tredjedel af
lärarelönerna, hvartill komma
kostnaderna för anskaffandet af ett
läroverkshus. Bidraget till lönerna skulle
uppgå till 7,067 kronor, kostnaderna
för ett läroverkshus kanske till
närmare 100,000 kronor. Som stadens
finanser äro mindre lysande, har man
inom dess styrande kretsar råkat i
tvekan, huruvida man verkligen
kunde få densamma att upprätta och
underhålla en dylik särskola .för
bättre mans barn. Detta har i
»Askersunds Veckoblad» föranledt ett
meningsutbyte, som är i hög grad
betecknande för det sätt, hvarpå den
högre lärdomens representanter i
småstäderna betrakta skolan i allmänhet
och folkskolan i synnerhet.
I en uppsats med titeln »Några
ord om allmänna läroverkets
betydelse fpr Askersunds stad och om
dess framtid» tillbakavisade en
författare, som kallade sig -r-r-r,
energiskt den tanken, att samhället i
fråga skulle i en utvidgning af
folkskolan söka ersättning för sitt
utdömda femklassiga läroverk.
Folkskolan skänker visserligen, sade
han, »en gedigen folkbildning». Men
hon kan ej ge »en så omsorgsfull
individuell uppfostran» som läroverket.
Dessutom måste hon inom sig hysa mindre
begåfvade barn, »ofta nog äfven rent
af vanartiga», hvilka hindra arbetet.
»Nu kan anmärkas, att för närvarande
förhållandet är i viss mån detsamma
vid en stor del af de lägre allmänna
läroverken. Detta missförhållande torde
dock vara af öfvergående natur. Det
har säkerligen sin grund i dessa
läroverks osäkra ställning, den förestående
läroverksomorganisationen, vid hvilken
de respektiva läroverkens lärjungeantal
kan blifva bestämmande för deras
fortbestånd eller indragning, och den af
omsorg om läroverkets bestånd framkallade
sträfvan att till hvarje pris hålla
lärjungesiffran så högt upp som möjligt - äfven
om man vid intagning af lärjungar i
läroverket och vid flyttningar får låta
nåd gå före läroverksstadgans föreskrifter.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
