Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (1,147.) 23 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,006
SVENSK lARARETIDMNG,
N:r 51
han för bevisningen tog sin tillflykt
till undervisningen i främmande språk,
om hvars värde äfven för
Asker-sundsbarnen han hyste mycket höga
tankar. »I våra dagar», sade han,
»är språkstudiet af stor betydelse
på grund af våra ganska lifliga
internationella förbindelser. I det
fem-klassiga läroverket läsas alla tre
kulturspråken.»
På ett särdeles underhållande sätt
påpekade författaren vidare
läroverkets välsignelser, icke blott för
As-kersunds öfverklass, som i brist
därpå skulle nödgas sända sina små till
orebro, utan ock för dess invånare i
allmänhet.
Äfven för stadsbefolkningen i gemen
- yttrade han - skulle det medföra
ekonomisk förlust, om staden förlorade
sitt läroverk, som onekligen är en af
dess största inrättningar. De lärjungar,
som äro frän landsbygden, bereda
förtjänst åt dem, som hafva inackorderingar,
och såsom konsumenter af
lifsförnöden-heter äfven indirekt åt dem, som handla
med sådana. Vidare förse de sig nog
ofta med beklädnadsartiklar här i
staden. Och hvad mera är: deras vistelse
vid läroverket blir en orsak till en
lifligare förbindelse mellan landsbygden
och staden, i det att deras anhöriga vid
sina besök hos dem göra sina inköp i
staden och där knyta sina
affärsförbindelser.
Efter att ha uppräknat alla de
många lärokurser och verksamhets
-banor, för hvilka öfverklassbarnen i
Askersund med närmaste omnejd
skulle genom realskolexamen bli
kompetenta, sökte författaren med
hvarjehanda kalkyler påvisa, att
kommunen mycket väl stode ut med
kostnaderna; efter upprättande af en
»samskola» skulle den årligen kunna
påräkna 75 stycken lärjungeafeifter
å 40 kronor hvardera (?) samt af
»samskolans» lärare och lärarinnor
i kommunalskatt 1,362 kronor (!), och
»såsom en nödfallsutväg för staden»
skulle man provisoriskt kunna nöja
sig med att tillbygga och reparera
det nuvarande läroverkshuset o. s. v.
I allt komme »samskcftan» att
omedelbart kräfva en utgiftsökning af
högst 72 öre pr bevillningskrona,
hvilket »icke skulle ruinera staden».
För öfrigt - tillade författaren
slutligen - är det ju ingalunda omöjligt,
att Askersund, med åberopande af
sin »relativt mindre ekonomiska
bärkraft än öfriga städer, hvilka
erbjudits samskola», kunde få en sådan
på billigare villkor än dessa2 ifall
man nämligen med tjänliga medel
lyckades stämma regering och
riksdag till mildhet.
Det gäller därför - hette det
karaktäristiskt - att intressera stadens
riksdagsman för frågan och före nästa
riksdag för honom uttrycka stadens
tacksamhet, om han ville kraftigt medverka
till frågans lösning på ett för staden
gynnsamt sätt, och vidare att för saken
intressera riksdagsmännen i staden
närliggande valkretsar, hvilkas befolkning
har fördel af en samskola i Askersund,
och anhålla om deras kraftiga understöd
i riksdagen.
I slutorden, som nästan ägde
karaktären af en underskrift,
meddelades, att läroverkets rektor vore
villigj lämna ifrågavarande
riksdagsmän behöfliga upplysningar.
En helt annan uppfattning
häfdades i samma tidning af
»Folkskolevän» under rubriken »Folkskolan
kontra samskolan». Däri påvisades
gentemot -r-r-r, att äfven i en
folkskola, ifall den är väl ordnad,
undervisningen kan vara omsorgsfull
och individuell, att skolrådet enligt
gällande bestämmelser, är skyldigt
att skilja vanartade barn från
folkskolan, att mindre begåfvade barn
finnas i läroverket likaväl som i
folkskolan, att en högre folkskolas
lärjungar snarare kunna betraktas som
eliter än småläroverkets elever samt
att de senares öfverlägsenhet öfver
de förra i verklig bildning vore
ganska tvifvelaktig.
Studiet af främmande språk - hette
det - har ju sin betydelse, äfven om
Askersunds »internationella förbindelser»
icke skulle kräfva något sådant. I högre
folkskolan läres ock ofta ett främmande
språk, vanligen tyska. Folkskolan
upptar på sitt program ämnen, som äro
främmande för läroverket, t. ex.
pedagogisk trä- och metallslöjd för gossar
och för flickor icke blott slöjd utan äfven
matlagning och hushållslära. För de
elever, som komma att få någon
praktisk sysselsättning i lifvet, äro nog dessa
ämnen af lika stor betydelse som några
glosor franska.
Genom upprättande af en tvåårig
högre folkskola skulle, såsom
insändaren visade, Askersund utan ökade
kostnader och utan termins af gif ter
kunna få en läroanstalt, som
tillsamman med den allmänna
folkskolan kunde ganska väl fylla stadens
behof af undervisningsanstalter. »I
den händelse att herrar vederbörande
här i staden», slutade han, »skulle
finna samhällets skattebörda
tillräcklig, utan att den ökas genom dryga
utgifter för en samskola, glömmen
då icke den högre folkskolan!»
Naturligtvis fick »Folkskolevän»
sina fiskar varma, för det han vågat
lägga sig i den lärda skolans affärer.
I ett högdraget genrnäle gaf honom
-r-r-r den upplysningen, att i
allmänhet inga andra barn skiljas från
folkskolan än de, »hvilkas vanart är
af den beskaffenhet, att de på något
sätt kunna anses Samhällsvådlige.
(»Dessa sändas till någon särskild
anstalt för vanartiga barn, t. ex.
Hall».) Genom sin hänvisning till
folkskolan s speciellt praktiska ämnen
hade »Folkskolevän» vidare
»förväxlat yrkesskicklighet med allmän
bildning». Högre folkskolans läsår vore
ju för öfrigt endast 24 veckor.
En högre folkskola i Askersund
blefve - yttrade författaren - ej någon
ersättning för läroverk eller samskola;
den blefve endast en dålig konkurrent
till länets präktiga, i Sköllersta socken
belägna folkhögskola. Vid denna
meddelas af lärare med omfattande
akademisk bildning (en filosofie licentiat och
en filosofie kandidat) en gedigen
undervisning, lämpad att åt dem, som
genomgått folkskolan, bibringa en viss
allmänbildning.
I händelse af läroverkets
indragning skulle stadens herrar
vederbörande därför bättre befrämja dess
kulturella intressen genom
ekonomiska uppoffringar för ett
privatläro-verk för flickor än för en högre
folkskola. Förslaget om denna senare
vore »en dödfödd idé».
Till svar härå hemställde
»Folkskolevän» i ett genmäle, huruvida
ej till förmån för folkskolans
undervisning talade »det faktum, att man
i somliga småstäder formligen
nödgas värfva elever till
elementarskolorna från folkskolorna»,hvarjämte
påpekades, att folkskolans
slöjdundervisning alldeles icke vore af
yrkesmässig utan af allmänbildande art,
att högre folkskolans läsår enligt den
officiella statistiken kunde uppgå
ända till 34 veckor samt att vid högre
folkskolan användes lärare med
akademisk eller därmed jämförlig
bildning. Blefve högre folkskolan så
organiserad, att de kunskaper och de
färdigheter, som där inhämtades, vore
likvärdiga med dem, som
»samskolan» kunde meddela, sä borde hon väl
ock skänka samma »kompetens».
En annan samskoleförfäktare, som
kallade sig »Vän af bildning», täflade
i sakkunskap och bildad ton med
den förut omnämde.
Idén med högre folkskola - skref
han - är ju pröfvad på flera andra håll
men med rätt klena resultat(?). Att få
bibehålla, om ock i ändrad form,
elementarskolorna för gossar och flickor borde
väl vara ett önskemål för hvarje vän
af vårt samhälle (i all synnerhet som
detta torde kunna ske utan allt för stora
ekonomiska uppoffringar), ty hvilka
lärdomsanstalter ha vi kvar, om de båda
elementarskolorna slopas? Jo, folkskolan
och - idiotskolan.
Liksom för att icke lämna minsta
tvifvel om hvad andas barn
insändaren var slutade han med att till »Folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
