Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (1,148.) 31 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52
SVENSK LÄRARETIDNING.
1,027
ären svenskar! Kommen ihåg, hvad som
enar! Och för det andra vilja de minna
hvarje svensk lärare därom, att då han i
någon stilla stund på årets afton pröfvar
sin egen gärning, han icke får glömma
samvetsfrågorna: Har jag efter måttet af
mina krafter hjälpt till att föra vår svenska
folkskola framåt änder det gångna året?
Har jag för egen personlig del och för
min skolas utveckling tillgodogjort mig de
tillfällen^ de uppslag, den befruktning, som
det samfälda arbetet i stort på skolans
åkerfält haft att erbjuda? Frågorna äro
nödvändiga, ty utan dem icke den rätta
förödmjukelsen.
Som den klaraste stjärnan på våra
skolminnens himmel under det svunna
året strålar otvifvelaktigt det trettonde
allmänna svenska folkskolläraremötet, som
hölls i Stockholm den 1-3 juli.
Rundtom i Sveriges bygder, från Öresund till
Torne älf, sitta nu de, som i likhet med
gamle Fänrik Stål kunna utropa: »Ja,
därom kan jag ge besked, om herrn så vill,
ty jag var med!» Och helt säkert ha de
allra flesta af mötets omkring 2,000
deltagare mer än en gång under kulna
vinterdagar låtit tanken gå tillbaka till den
solljusa Mälardrottningen för att dröja vid
upplefvelserna under mötet, vid gamla
vänskapsförbund, som där upplifvades,
och nya, som knötos, vid
mötesutställningen och lekuppvisningen, vid
Skansfesten och utfärderna till Gripsholm och
Djursholm, Saltsjöbaden och Stockholms
öfriga omgifningar, alla i oförliknelig
midsommarsprakt, för att nu icke tala om själfva
mötet med dess i allo lyckade anordningar
och rika innehåll.
Som bekant var det något nytt med
afseende på tiden för det stora skolmötets
hållande. Det var liksom på försök det
flyttades från den vanliga mötestiden i
augusti till de första dagarna i juli månad,
sedan lärareföreningarna landet rundt satts
i tillfälle att härom afgifva yttrande och
förslag. Detta försök slog också så bra
ut, att det helt säkert kommer att vinna
efterföljd vid följande möten. En påtaglig
fördel vid ett sådant arrangemang är, att den
utsedda mötesbestyrelsen, som under
vinterns lopp planlagt sina arbeten, får föra
sitt verk till slut utan att dessförinnan
behöfva för mycket skingras.
Som i viss mån en vändpunkt i våra
s. k. allmänna skolmötens historia var
sommarens Skolmöte äfven märkligt. Både
det, att från dess program voro
utmönstrade alla frågor af ekonomisk och rättslig
natur, och det, att detta ’möte utan
ringaste skymt af motsägelse uppdrog åt
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening att anordna följande
allmänna möten, kan nämligen betecknas
som led i en historisk utveckling, hvarpå
här icke är platsen att närmare ingå, men
som ändå förtjänar att påpekas. Vare
det nog sagdt, att det nu i motsats mot
fordom är erkändt, att lärarekåren själf
äger rätt till ledningen vid sina egna
mötens anordning.
Först på mötesprogrammet stod
föredraget om den svenska folkskolan i det
tjugonde seklets begynnelse. Och den
platsen var den riktiga, ty detta föredrag
utgjorde så att säga anslagsackordet för
mötet och staf utan tvifvel äfven främst i
de flesta deltagarnas minne.
Osökt ledde föredraget öfver till den
viktiga frågan: Hur skall vår svenska
folkskola komma därhän, att hon kan
motsvara alla de stora samhällsuppgifter, inför
hvilka vi nu äro ställda, att vi lärare och
vår skola kunna blifva dugliga organ i
samhällets, i folklifvets, i framtidens tjänst?
Svaret gafs, kan man säga, af det
trettonde allmänna folkskolläraremötet i sin
helhet: skolan skall gå framåt och
utvecklas; hon skall göra det i afseende på sin
organisation och sina yttre former, i
afseende på en modernare och mera
fördjupad uppfattning af sina
uppfostrings-åligganden och ändtligen i afseende på
en efter lefvande lifvets kraf mera lämpad
undervisning och bättre
undervisningsmetoder.
I stort sedt fingo alla frågor en
grundlig och allsidig behandling, som alltid
utmynnade i bestämda uttalanden från
mötets sida. Dock kan man säga, att
intresset i alldeles särskild grad
koncentrerade sig kring de stora frågorna om
kris-tendomsundervisningen, om den s. k.
half-tidsläsningen i folkskolan, om
folkskoleinspektionen och om Öfverbyggnader på
folkskolan. För den »mobilisering till
tankarnas realisering», som nog kommer
att sträcka sig öfver både ett och flera
årsskiften, må det nu ibland vår kår gälla:
hvarje man på sin post!
I Sveriges allmänna
folkskollärareförenings historia \\ardesssjundeombudsmotesin
gifna plats, och hvad särskildt det gångna
året beträffar, torde detta möte få anses
som föreningslifvets viktigaste händelse.
Det hölls, som bekant, omedelbart före
det allmänna skolmötet, eller den 29 och
30 juni.
Det har angående det allmänna
skolmötet härofvan blifvit anmärkt, att dess
program endast upptog allmänna
pedagogiska frågor, men att det däremot var,
såsom äfven blifvit anmärkt, kemiskt rent
från frågor, som angå lärarekårens
ekonomiska och rättsliga ställning. Detsamma
kan icke sägas om ombudsmötets
program, ty det upptogs nästan uteslutande
af frågor af sådan art. Emellertid kan
man med lika stort fog om en del af
dessa frågor som om de rent pedagogiska
säga, att de äro lifsfrågor för skolan och
hennes utveckling. Det bestämda intrycket
fick man under den allvarliga och
grundliga behandling, som på ombudsmötet kom
både folk- och småskolepersonalens
löne-och pensionsfrågor till del.
Det program, som ombudsmötet
uppsatte såsom reformlinje under den
närmaste framtiden, är så nogsamt kändt, att
det icke behöfver här upprepas. Blott
därom må erinras, att ombudsmötet gaf
centralstyrelsen i uppdrag att välja bästa
tid och sätt för frågornas lösning. Men
det är alldeles klart, att skall
centralstyrelsen något kunna uträtta, så behöfver den
bakom sig som en man icke blott de
nuvarande 8,000 medlemmarna utan hela
kåren; och opinionen landet rundt bör
prepareras så, att folk allmänt får ögonen upp
för det intima sammanhang, som verkligen
existerar mellan lärarekårens prosaiska
lönefråga och skolans lyftning och utveckling.
Helt säkert skola medlemmarna af
allmänna föreningens sjunde ombudsmöte
länge bevara i hågkomst de tvänne
högtidsstunder, som de där fingo vara med
om, båda präglade af en alldeles särskild
lyftning. Den ena af dessa var, då efter
förhandlingarnas slut den första dagen de
af professor Jungstedt målade porträtten
af hrr F. Berg och E. Hammarlund
högtidligen öfverlämnades till deposition hos
dem för att sedan för framtiden tillhöra
föreningen. Den andra högtidsstunden
bereddes ombudsmötet genom ett gästbesök
af den framstående norske författaren och
pedagogen Nordahl Rolf sen, hvars yttre
originella framträdande samt lifliga och
medryckande föredrag öfver ett ämne, som
omnämnes i annat sammanhang, gjorde
ett mäktigt intryck.
Då vi i spetsen för denna öfverblick
öfver det gångna årets viktigaste s kol
händelser ställt erinringarna om de båda
skol-möten, som tillsamman bildade »den
svenska folkskolans stora vecka», har det
skett på goda grunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
