- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
2

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr l

nan. Slutligen ar det ju vanligt, att hithörande frågor kombineras med och sättas i direkt beroende av den ställning till sociala och politiska meningar och åsikter, som intagas av bedömaren, och man kan därjämte ej sällan konstatera en svårighet att bortse från vissa individuella intressen, särskilt i deras mera samlade form såsom kårintressen.

Eedan denna oupphörligt framträdande meningsskiljaktighet bör, synes det mig, även om man själv skulle anse sig kunna hysa en aldrig sa fast grundad övertygelse rörande hithörande frågor, mana till varsamhet vid beträdandet av nya vägar. Eljest löper man allt för lätt den risken, att klyftan mellan de olika meningarna blir oöverstigligt vid och att striderna mellan dem, som ha till uppgift att i det levande livet förverkliga de nya intentionerna, bli allt skarpare, till skada i första rummet för den sak det närmast galler, men till sist jämväl för en endräktig och sund medborgaranda.

Klart ar emellertid - därom torde alla vara ense - att något nu måste göras for att avhjälpa de olägenheter, som påtagligen vidlåda det nuvarande systemet och på vilka jag i det föregående fäst uppmärksamheten. Men det synes mig likaledes uppenbart, att ett generellt genomförande av mera genomgripande förändringar ej ar tillrådligt. Först måste erfarenheter i olika riktningar insamlas och kritiskt granskas. Jag vill i sådant hänseende främst peka på de synnerligen viktiga och ingripande frågorna om studietidens längd, om anordnande av samundervisning för gossar och flickor, om formen för inträdesprövningarna, om de enskilda läroverkens ställning samt om de ekonomiska förhållandena, såväl de individuella som de allmänna.

Låter man en tid förflyta, varunder erfarenheter kunna samlas och möjlighet till ett mera lugnt och lidelsefritt bedömande av de olika frågorna kan vinnas, skall detta dock vara ägnat att medföra betydelsefulla vinster. Förf. pekar på ett par sådana.

Framför allt annat erinrar han, att en våra skolors inre reform ar av nöden, ett inre nydaningsarbete, som - länge förberett och under senare tid allt mer märkbart - gör sig gällande i intellektuellt och moralisk såväl som fysiskt avseende. Vinnes nu tid, vinnes därmed också den utomordentligt betydelsefulla fördelen, att detta arbete kan få fortgå relativt ostört och sa bära de frukter, som det lovar och som även för en rationell samorganisation av våra skolor ar av utomordentlig vikt. Förf. rekommenderar därför ett småningom fortskridande yttre reformarbete.

Genom tids vinnande ernår man dessutom en annan fördel, som förf. likaledes tillägger en synnerlig vikt. Han syftar på vara praktiska skolor. Helt nyligen har ju en fast grund lagts för de praktiska ungdomsskolornas, fortsättningsskolors, verkstadsskolors, lärlings- och yrkes-

skolors uppbyggande till ett enhetligt och ändamålsenligt system. Den grundtanke, som ligger bakom den nya organisationen och som varit den drivande kraften vid dess danande, har ännu ej på långt när vunnit den allmänna anslutning, som för dess befrämjande och utveckling ar önskvärd, ja nödvändig. Nämnda skolor ha ännu ej hunnit växa tillbörligt in i det allmänna medvetandet. En tid av lugn i den allmänna utvecklingen skulle givetvis i hög grad bidraga till att befästa dessa skolor såväl inåt i avseende å deras organisation och inre arbete som utåt med hänsyn till deras ställning bland allmänheten och uppskattningen av deras verksamhet.

Redan av nu anförda skäl finner förf. det alltså synnerligen önskvärt, att man vid omläggningen av vårt skolsystem går fram med en viss varsamhet och försiktighet. Till dessa skal sluter sig ännu ett för visso ingalunda betydelselöst.

Skulle nu omedelbart skolkommissionens organisationsförslag generellt genomföras, ar det i betraktande av förefintliga risker ingalunda uteslutet, att den omedelbara erfarenheten av det sålunda åvägabragta sambandet mellan högre och lägre skolformer ej bleve fullt tillfredsställande. Den möjligheten ligger då nara, att ett redan predisponerat missnöje kunde förstora de svagheter, som yppade sig, samt i en grad, som ej vore rättvis, hos folkskolan söka skulden till dem. Häri ser förf. en ej ringa fara, ty en dylik överflyttning av ansvaret skulle vara ägnad att framkalla ett irriterande och oroande tryck på folkskolan och dess arbetskrafter. Det nyss antydda motsatsförhållandet mellan de olika meningarna komme då att an ytterligare skärpas. Ett tryck av den art, förf. här åsyftar, skulle enligt hans mening långt mera an något annat tryck landa skolans arbete till skada och skulle därjämte, fruktar han, över huvud taget lägga svåra hinder i vägen för uppkomsten och utvecklingen av det samarbete mellan de olika skolornas personal, som, fotat på gemensamhet i mål och i känsla for uppgiftens omfattning och art, äger en vital betydelse för undervisningsarbetet.

Härtill kommer nu slutligen, att våra skolors tillstånd och behov på många viktiga punkter alltjämt och d stigande grad måste lita till statens och kommunens ekonomiska stöd. Av vikt ar därför ej minst i dessa det: allmänna välståndets avmattningstider, att utvecklingen får fortskrida i ett tempo, som medgiver ett någorlunda allsidigt tillgodoseende av de föreliggande kraven.

Förfcs förslag.

Efter dessa inledande anmärkningar övergår förf. till att närmare angiva, vad som i frågans nuvarande läge och med hänsyn till de förhållanden utåt och inåt, som nu råda, kan och bör göras i syfte å ena sidan att avlägsna de mera framträdande bristerna i var nuvarande skolorganisation och å andra sidan att

förbereda och successivt genomföra åtgärder, som åsyfta en mera omfattande omgestaltning av undervisningsväsendet eller i varje fall ej äro ägnade att motverka och försvåra en dylik.
Den högre ungdomsskolans anknytning till folkskolan.
Förf. anser först och främst, att på varj*e ort, där högre ungdomsskola finnes, anordningar böra vidtagas, .som möjliggöra en omedelbar övergång till denna från folkskolans sjätte klass.
För uppnående av detta syfte böra de nuvarande kommunala mellanskolorna såsom fyrklassiga realskolor inorganiseras i skolsystemet på ett sätt, som - i det hela överensstämmande med vad Skolkommissionen föreslagit - förlänar dem större möjlighet an för närvarande att motsvara de krav, som ställas på dem. Härför fordras i främsta rummet en förstärkning av ifrågavarande läroanstalters ekonomiska grundval, åvägabragt på olika sätt. Först och främst kan och bör detta ske genom ett förstatligande av skolorna. I vilken omfattning en dylik åtgärd bör vidtagas, kräver visserligen ett sorgfälligt övervägande, men man torde i varje fall böra utgå ifrån att, såsom Skolkommissionen föreslagit, flertalet skolor, övertages av staten.
Det mindretal mellanskolor, som av ena eller andra anledningen fortfarande kommer att förbliva kommunala anstalter, bör komma i åtnjutande av ett statsunderstöd av den storlek, att de ekonomiska förutsättningarna för en framgångsrik verksamhet för dessa skolor ej i betydligare grad understiga dem, med vilka statliga läroanstalter kunna räkna. En följd av den ökade betydelse, statsunderstödet skulle få, borde bliva, att frågan" om lärarnas ställning ytterligare uppmärksammades. Härvid går tanken särskilt till ordningen för deras tillsättning, varvid framstår såsom önskvärt, att bestämmelserna härom jämkades i sådan riktning, att större garantier erhölles för att vid tillsättningen tillfälliga och ovidkommande faktorer bleve uteslutna och att möjligheterna för skolorna framför allt att förvärva lämpliga rektorer ökades.
Vid sidan av den yttre förstärkning, som på nu antytt sätt skulle givas åt de nuvarande kommunala mellanskolorna, står en motsvarande inre förstärkning av skolorna. Den skulle åvägabringas genom en ingående och noggrann revidering av de nuvarande undervisningsplanerna och kurserna. En väsentlig brist hos de nu arbetande kommunala mellanskolorna ar, att det inre sambandet mellan folkskolan och den kommunala mellanskolan på många håll varit mera skenbart an verkligt. Ett viktigt behov ar därför, att den kommunala mellanskolan får en allmän undervisningsplan, liksom förhållandet ar med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free