Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
SVENSK LÄEARETIDNmGo
Nr 2
livsuppfattning följde Sven Nylund föreningen med djupaste intresse och deltog snart personligen i loren ingens arbete tör dess höga mål: att höja den svenska folkskolan och folkbildningen, att främja enighet och god anda inom dess lärarkår och att söka
fivii denna kår en ställning, ägnad att un-er åtta fyllandet av dess betydelsefulla samhällsuppgifter.
Sa kom Sven Nylund att bliva löreningens sekreterare, och han beklädde denna utomordentligt krävande post under nära två årtionden.
I egenskap av sekreterare har Sven Nylund nedlagt ett arbete, som icke kan tör högt uppskattas. Han har också under sin sekreteraretid haft glädjen se föreningen gå kraftigt framåt i olika hänseenden. Dess medlemsnumerär har starkt ökats, dess verksamhetsområde har utvidgats, dess arbete har blivit allt mera mångskiftande.
Redan förmågan att på det sätt, Sven Nylund varit mäktig, bara den arbetsbörda, s*»m påvilar föreningens sekreterare, en börda, som i mån av föreningens utveckling allt mera ökats, ar i och för sig värd det mest oförbehållsamma erkännande. Men det ar dock den kvalitativa karaktären av Sven Nylunds arbete, som framför allt ar respektin-fivande. De hundratals utredningar, som an utfört, och skrivelser, som han avfattat, ha kännetecknats av mogen erfarenhet^ klokhet och klarläggande grundlighet.
Om någon gång meningarna mera an vanligt brutit sig mot varandra inom föreningen eller dess ledning eller annars därute bland arbetarna på skolans fält, har man^j kunnat undgå att - till det helas båtnad - lyssna till och taga intryck av en lugn, saklig, vederhäftig stämma, som ofta hörts ovan stridslarmet och som varit just Sven Nylunds.
Kärleken till den svenska folkskolan och dess lärare, troheten mot den institution, han ägnat sitt livsverk, i förening med sällsynt lyckliga personliga förutsättningar ha möjliggjort hans högst betydande och betydelsefulla arbetsinsats inom vår förening och särskilt inom dess centrala ledning.
Vi, som haft förmånen att närmare lära känna Sven Nylund, värdera icke blott hans arbetskraft utan även - och icke minst - hans godhet, hans vänfasthet och vackra karaktärsegenskaper i övrigt.
I den hyllning, som agnades honom på hans femtioårsdag, deltogo varmt och i enhällig anslutning vår förenings medlemmar inom landets skilda delar.
Redan före denna tidpunkt hade centralstyrelsens Övriga ledamöter och föreningens revisorer i hänvändelse till föreningen velat bereda dess medlemmar tillfälle att ge uttryck åt sin tacksamhet och erkänsla genom att bekosta ett av konstnär utfört porträtt av Sven Nylund, en hedersbevisning alltså, liknande den, som tidigare ägnats två av den svenska folkskolans märkesmän, Fridtjuv Berg och Emil Hammarlund.
Det sålunda givna tillfället har allmänt och med glädje begagnats av föreningens ledamöter, och sa har konstnären, intendenten Sigge Bergström fått förtroendet att fasta Sven Nylunds drag på duken.
Din bild. Sven Nylund, skall tillhöra vår förening. Den skall för nutid och framtid hugfästa din gärning. Må täckelset nu falla! Ett fyrfaldigt leve för Sven Nylund!
Sedan de därpå följande applåderna tystnat, sjöngo de församlade gemensamt: »Framåt, framåt på ljusets bana», varefter hr Nylund svarade ungefär följande:
Riktigast vore nu, att jag i likhet med mm bättre människa här på duken förhöllo mig alldeles tyst. Säkerligen skulle mina vänner här omkring mig ändå förstå de känslor av inre rörelse och tacksamhet, som nu
överväldiga mig. Dock vill jag söka med några få ord ge uttryck åt dessa känslor.
Ett gammalt ord säger, att julen varar ända till påska. Men> kuru länge varar egentligen firandet av min 50-årsdag? Dock, sa vitt jag fattat saken ratt, gäller det vid detta tillfälle mindre de tillryggalagda 50 åren och mera de senast förflutna 20 åren, som omfatta min sekreterartid i S. A. F. I nyårsnumret av Svensk Läraretidning ar 1904 fanns en liten bild av den då nyvalde sekreteraren jämte några vänliga textord av Emil Hammarlund. Nu, nästan på dagen 20 ar senare, hänger här denna konstnärliga bild av den avgångne sekreteraren. Uppenbarligen ligger det ingen vikt uppå, hur sekreteraren såg ut, när han började och slutade, huvudsaken ar ju bilden av den verksamhet, som fyllt mellantiden. I det avseendet har nu vännen Lidman, med penseln doppad i de mest glänsande färger, skisserat ett porträtt, som väl behöver i åtskilliga avseenden modifieras.
Det ar sant, att jag under min långa sekreterartid utfört ett kvantitativt stort och slitande arbete Men det ligger i sakens natur, att om man arbetar på en uppgift i 20 ar, sa hinner man med mera och hinner på ett fullständigare sätt gråna i tjänsten, an om man sysslar med saken i blott 10 ar. For egen del ser jag saken sa, att jag med det tysta knogandet i föreningens tjänst gjort en ganska slät figur. Icke sa, att jag skulle ha alldeles misslyckats, men i den meningen, att detta arbete icke lämnat några märkligare spår efter sig. Det reser sig inga fjälltoppar på den vag, där jag gatt fram. Då den minnesgoda vänskapen ville för framtiden bevara min bild, var det välbetänkt att det målades en sådan. Av livsgärningen kommer säkerligen icke något att for framtiden stå kvar, som kan minna om mannen. När jag satt modell till detta porträtt, hade jag god tid och stark anledning att något grubbla över det förflutna och det sätt, på vilket jag skött mina förtroendeuppdrag. Då greps jag av starkt vemod vid tanken på, hur litet jag motsvarat all den godhet, som kommit mig till del, och inför omotsvarigheten mellan min gärning och det äreminne över densamma, som skapades. Detta föranledde, att konstnären ibland hemställde, huruvida jag icke kunde ta på mig en litet gladare min.
Med glädje och tacksamhet tänker jag emellertid tillbaka på de flydda arbetsåren i S. A. F. Hade jag icke mycket att ge, fick jag taga emot desto mera. Det har varit ärofullt och lyftande att ha fått vara med $å nara hall under den rika utvecklingsperiod i vår folkskolas historia, sam de sista årtiondena beteckna, och att därvid ha fått samarbeta med de många framstående skolmän, som gjort verkliga, bestående insatser för denna utveckling. Detta har givetvis varit lärorikt och ägnat att giva en vidgad och fördjupad syn på många skolproblem. I tacksamt hjärta bevarar jag framför allt det stora förtroende och den omisskänneliga vänskap, som kommit mig till del icke blott från mina närmaste arbetskamrater utan även från kamraterna ute på folkskolans stora arbetsfält och i de många kretsföreningarna.
En långvarig sekreterargarning kan väl ha sina vanskligheter även för utövarens personlighet. En samvetsgrann sekreterare har icke blott att formulera och skriva egna tankar och meningar utan även andras. 6et gäller ofta sammanjämkningar och kompromissande. Faran kan då ligga nära, att det personligen egna småningom avtrubbas, att skrivaren förlorar något av sin självständighet. Intet kan vara mera nedslående, m om hos det offentliga livets män saltet mister sin sälta. For egen del tror jag dock, att åtminstone hittills faran i detta avseende icke varit sa stor vid verksamheten i S. A. F:s centralstyrelse. Alla, som kommit ditin och gått därifrån under min langa sekreterartid, hava i stort sett varit ett h-järta och en själ, när det gallt kärleken till folkskolan o^h dess. lärarkår, och enigheten har desslikes varit stor, när det gallt att finna
de rätta medlen för tjänande av folkbildningens intressen och en förbättrad ställning åt lärarkåren.
Jag ar nu glad att i den gestalt, som konstnären givit mig, få för framtiden tillhöra centralstyrelsen. Det borde, särskilt från ordförandesynpunkt, bli en i åtskilliga avseenden idealisk ledamot. Han kommer icke att i onödan förlänga diskussionen men nicka tyst bifall till alla goda och kloka beslut, som komma att fattas. Men skulle någon gång i framtiden centralstyrelsen komma att besjälas av en annan anda an hittills i fråga om föreningens höga uppgift samt fatta beslut, som icke äro ägnade att befordra folkskolans höjande och icke bidraga att skapa enighet och god sammanhållning inom Sveriges folkskollärarkar, då kommer den gamle sekreteraren att krama hårdare om stolskarmen, där han sitter, och vemodsdraget i hans anlete blir uttryck for inre harm över, att gammal god tradition kunnat sa förändras.
Till sist frambar talaren ett varmt tack till dem, som tagit initiativet till porträttet, till alla dem, som lämnat bidrag till detsamma, och till konstnären, som utfört det goda arbetet.
Under fästens lopp höllos från olika synpunkter ytterligare hyllningstal för hr Nylund av förra statsrådet Värner Rydén, fröken Karola Pålsson, fröken Elin Lundewall (humoristiska verser ined djupt allvar som underlag), undervisningsrådet N. O. Bruce och överläraren Leo Karlsson. Folkskolinspektören Gottfrid Björkman talade för fru Nylund. Sedan hr Nylund svarat å dessä^al, ägnade överlärare Stålfelt konstnären några erkännsamhetens och tacksamhetens ord.
I sammanhang med vad i de föregående talen anförts rörande föreningsarbetet förde hr Lidman tankarna tillbaka till en av allmänna föreningens stiftare, hr Emil Hammarlund, som med klar blick för föreningens behov av ett eget tidningsorgan, där den kunde göra sin rost hörd, grundlagt Svensk Läraretidning, och då fru Amanda Hammarlund var närvarande vid fästen, begagnade tal. tillfället att till heane rikta en särskild tacksägelse lör det trägna, trogna och omsorgsfulla arbete, hon i egenskap £v verkställande direktör i Svensk Läraretidnings förlagsaktiebolag under många ar nedlagt och allt fortfarande nedlägger för den ekonomiska förvaltningen av Svensk Läraretidning.
Vidare riktade hr Stålfelt några tacksamhetens ord till en av föreningens mest hängivna medlemmar, hr Hjalmar Ericsson i Stockholm, som på egen bekostnad låtit i olja utföra ett porträtt av föreningens förste sekreterare A. M. Stefansson och därefter till föreningen överlämnat detta såsom gåva, varpå hr Ericsson svarade med en erinran 0m Jöremingens förste ordförande, öve^ä-raren J. Molin.
Meå anledning av dagerns betydelse haée byllningstelégram ingått till hr Nylund tran, bi. a., lärarföreningarna i Danmark och Norge.
Stämningen vid fästen förhöjdes genom sång av folkskolläraren Edvin Almin med ackompanjemang av överläraren IL Steenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>