Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 3
SVENSK LÄRARETIDNING.
39
min uppfattning, inte tu tal om att icke en mera betydande framgång för denna rörelse skulle medföra fara för upprivande av de stora skolreformerna åren 1913-1919.
Statens tyångsmakt utövas med stor varsamhet.
Till en viss grad söker naturligtvis skolreaktionen sitt stöd i de nuvarande finansiella svårigheterna inom åtskilliga kommuner. Det bör emellertid framhållas att, sa långt jag kunnat bilda mig en uppfattning om förhållandena, förfara myndigheterna nu för tiden mycket varsamt vid utövande av den tvångsmakt, som staten anda sedan folkskolans tillkomst genom sina organ förfogat över gentemot de enskilda skoldistrikten. Vi skola komma ihåg, att det ar domkapitlen allenast, som i första hand kunna ålägga skoldistrikten att förbättra sitt skolväsen. Dessa bergfast konservativa myndigheter skena minsann inte åstad i ogjort väder. Från domkapitlen kunna skoldistrikten vädja till k. m:t. Jag gjorde på sin tid en undersökning angående de principer, som tillämpats av de båda senaste årtiondenas ecklesiastikministrar i fråga om avgörandet av sådana besvärsmål. Såvitt jag kunde finna, har praxis hela denna tid varit densamma - hela tiden från den Lindmanska regeringens tillträde våren 1906 till och med nuvarande stund synas regeringar av olika färger ha följt ungefär samma principer - någon variation i detaljer innehålla ju alltid dessa mångskiftande skolmål. Jag har ej kunnat finna, att exempelvis Åke Hammarskjöld, P. E. Lindström eller K. G. Westman i dessa stycken handlade annorlunda an Fridtjuv Berg, Olof Olsson eller jag. I regeln ha domkapitlens åtgöranden vid prövning i högsta instans befunnits starkt grundade och fastställts. Och den nuvarande ecklesiastikministern, som dock ofta under sin verksamhet i konstitutionsutskottet framträtt såsom meningsfrände till K. J. Ekman och Per Pehrsson, har under sin statsrådstid haft att föredraga åtskilliga skolmål, därvid även han funnit sig nödsakad att gå skolreaktionärerna emot. Givetvis beror detta därpå, att varken han eller någon annan an-svarskännande ecklesiastikminister kan handla mot lag och författning eller de tydliga direktiv, som riksdagen vid upprepade tillfällen givit i fråga om skolväsendets utveckling.
Några siffror som tala ett oj avigt språk.
Den skolreaktionära verksamheten i särskilt Öster- och Västergötland riktar sig nu principiellt mot heltidsläsningen som sådan. Därvid uppställes ofta kravet på halvtidsläsning oberoende av om dess avskaffande kräver byggandet av nya skollokaler eller ej. Man vill på vissa orter under inga omständigheter böja sig för riksdagens ar 1917 fattade beslut om att sträva för heltidsläsningens genomförande. En må-
lande illustration till denna agitation får man, om man tar del av siffrorna beträffande antalet hel- och halvtidsläsande folkskolbarn* å landsbygden för ar 1921 - de färskaste uppgifter jag har till hands. I procent ställde sig förhållandena inom de olika länens landsbygd sålunda:
Helt. Halvt.
1. Kopparbergs län .................. 97,7 2,3
2. Gottlands län...................:. 96,6 3,4
3. Uppsala län ........................ 96,4 3,6
4. Västmanlands län ............... 95,9 4,1
5. Malmöhus län ..................... 95,7 4,3
6. Örebro län........................... 95,7 4,3
7. Stockholms län..................... 95,6 4,4
8. Kristianstads län.................. 94,4 5,6
9. Södermanlands län ............... 90,8 9,2
10. Blekinge län........................ 90,5 9,5
11. Norrbottens län .................. 82,6 17,4
12. Hallands län........................ 74,1 2*,9
13. Jämtlands län ..................... 71,3 28,7
14. Gävleborgs län..................... 65,5 34,5
15. Kalmar län........................ 63,5 36,5
16. Västernorrlands län ............ 60,1 39,9
17. Värmlands län..................... 59.8 40,2
18. Västerbottens län.....,............ 55.9 44,1
19. Kronobergs län..................... 51,7 48.3
20. Östergötlands län.................. 51,3 48,7
21. Göteborgs o. Bohus län......... 44,9 55,1
22. Jönköpings län..................... 43,0 57,0
23. Skaraborgs län..................... 40,3 59,7
24. Älvsborgs län ..................... 29,8 70,2
Studerar man dessa siffror, sa falla genast två sakförhållanden i ögonen. Först och främst finner man, att det ar inom de sex län, som ha det sämsta skolväsendet i riket, som de kommunala folkskolförbunden egentligen arbeta - sammanhanget mellan agitationen och det faktiska tillståndet beträffande folkskolorna torde envar kunna söka sig till. Därjämte ar det uppenbart, att det ar långt ifrån säkert, att det ar våra fattigaste bygder, som ha det sämsta skolväsendet. Somliga av de sämst ställda länen rymma inom sig Sveriges, näst Skåne, rikaste och bördigaste landsändar. Jämför man exempelvis Gotlands 3,4 procent mot Östergötlands 48,7 procent, Blekinges 9,5 procent med Skaraborgs 59,7 procent, Norrbottens 17,4 procent med Älfsborgs 70,2 procent, sa förstår varenda människa i detta land, att det icke ar den större rikedomen i ena och fattigdomen i det andra, som skapar dessa skiljaktigheter. Siffrorna tala själva sitt o j avi ga språk om f öget för de kommunala folkskolförbundens agitation.
Det skall ej lyckas förvilla tänkesätten bland Sverges allmoge.
Jag vill med vad jag sagt, slutade hr Rydén, ingalunda förneka, att åtskilliga skoldistrikt ha det svårt och att all rimlig hänsyn måste tas till dessa svårigheter - detta har jag upprepade gånger framhållit både i riksdagsdebatter och å skolmöten. Men när, såsom i alla de fall jag som ecklesiastikminister hade att handlägga, motståndet mot heltids-läsningen icke kommer vare sig av fattigdom eller särskilt ogynnsamma lokala förhållanden, utan av ren ovilja mot heltidsläsningen som sådan, då finnes ingen anledning för regering eller riksdag att
falla undan för en an sa högröstad opposition.
För övrigt tror jag inte, att herrarna Ekman, Pehrsson och Eisberg skola lyckas att i någon större utsträckning förvilla tänkesätten bland Sverges allmoge. De siffror jag förut anfört utvisa - detta t. o. m. i de sex länen med sämsta skolväsendet - en stark utveckling fram mot heltidsläsning i jämförelse med siffrorna för tio ar sedan. Därest staten kan finna utvägar att hjälpa behövande skoldistrikt med byggande av skolhus - och därom föreligger nu ett väl genomtänkt och ekonomiskt överkomligt förslag, som jag hoppas må kunna förverkligas - sa hyser jag de bästa förhoppningar, att snart nog kampen mot heltidsläsningen skall tillhöra det förflutna.
De i skolhänseende sämst ställda länen klaga.
Från andra landsändar med tyngre bördor höras inga klagomål.
Som tillägg till hr Värner Rydéns uttalande om de kommunala skolförbun-den och den politik, som döljer sig bakom dem, har Dagens Nyheter gjort några siffersammanställningar med ledning av Sveriges officiella statistik, vilka på ett nästan genant sätt ådagalägga hur sjuk denna provinsiellt färgade folkskolaktion ar. Att den utgått från skolorganisato-riskt efterblivna landsändar framgår av följande tablå över i heltidsläsande fasta skolor undervisade folkskolbarn på Sveriges landsbygd Procentsiffrorna äro beräknade efter Årsbok för Sveriges kommuner 1923 och gälla för tiden 30 juni 1922. De äro sålunda något färskare an hr Rydéns. Städernas barn ha bortsub traherats från totalsumman av i fasta heltidsläsande skolor undervisade. Skulle möjligen i någon svensk stad ännu finnas någon halvtidsläsande skola, sa kan detta endast omärkligt inverka på en eller annan bråkdel av procentsiffrorna.
De län, i vilka den åsyftade rörelsen har försänkningar, ha spärrats.
Den 30 juni 1922 undervisades här i Sverige i runt tal 562,000 barn i fasta heltidsläsande folkskolor, eller, om samtliga stadsbarn därifrån frånräknas, 389,000 (73 procent). I fasta halvtidsläsande skolor undervisades cirka 124,000 (23,5 procent) och i flyttande skolor cirka 18,000 (3,4 procent). För de olika länen ställa sig siffrorna inom den första kategorien, som måste anses som den normala, på följande satt:
Antal barn i fasta heltidssfcolor. Över genomsnitt (73 %).
Uppsala lan................................. 97,9 %
Kopparbergs län ........................... 97,9 »
Västmanlands län ........................ 97,5 »
Malmöhus län .............................. 97,4 »
Stockholms län............................. 97,0 »
Örebro län................................... 96,4 »
Gotlands län........................... ...... 95,8 »
Kristianstads län.......................... 95,2 »
Blekinge län................................. 93,2 »
Södermanlands län ........................ 91,7 »
Norrbottens län........................... 85,8 »
Jämtlands län .............................. 82,6 »
Hallands län................................. 75,4 »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
