- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
57

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 4

SVENSK LÄRARETIDNING.

57

saken ar sa pass uppseendeväckande, ätt y t ^eriigare några exempel i sammandrag böra befordras till allmänhetens kännedom.

Småskollärarinnan Slädene kommuns taxerade.

I S p ar lo s a socken - annex till Le ven e - finna vi bland de 16 högst bevillnings-taxerade (för 1,000 kr. eller däröver) 2 (säger två) hemmansägare. I övrigt representerades gruppen av följande personer, uppräknade i ordning efter nämnda skattebelopps storlek: l folkskollärare, l landsfiskal, l godsägare, l f. d. folkskollärare, 2 småskollärarinnor, l slaktare, l mjölnare, l disponent, l banvakt, l handlande, l linjearbetare, l stationskarl och l kvarn bolag.

ISlädene socken, också tillhörande samma pastorat, tronar i ensamt majestät såsom kommunens enda skattebetalare med en inkomst av över 1,000 kr. - församlingens småskollärarinna.

For Längnums socken ser förteckningen ut på fogande talande sätt: Komminister J. Friberg 6,560, lärarinnan Johanna Eriksson 2,6 i O, godsägare T. Frödin 2,000. Punkt och slut. Må man icke invän da, att det i ett fall som detta ror sig om en liten socken. Ty de små spegla i miniatyr förhållandena i de stora.

Ryda socken har 42 1,000- krön orss katteobjekt, därav blott 15 lantbrukare, i S ar e-stads socken utgöras de högst taxerade av l kyrkoherde, 4 lärare och 3 hemmansägare, Tan gs socken har 2 hemmansägare, som Överskrida 1,000-kronorsgränsen, i As socken finner man 3 dylika hemmansägare vid sidan av l kamrer, l förvaltare, l rättare, l statdräng, l handlande, l jordbruksarbetare och l lärarinna, i Sals socken ar bland de 14, som taxerats för minst 1,000 kr., blott en hemmansägare, i F lo socken äro motsvarande tal 22 och 4, och i Tuns, Fr i el s och Karaby, veritabla lantbrukarkommuner, tillsammans bildande ett pastorat, finns på 25 skattedragare, som nå upp till en taxerad inkomst av 1,0<K) kr., blott en enda hemmansägare, som ståtar sida vid sida med en jordbruksarbetare.

10 bondesocknar» som inte ha en enda bonde upptaxerad till 1,000 kr. inkomst.

För att ta ytterligare några exempel från en annan del av den räjong det här ar fråga om må nämnas, att Broddetorps, Horn-borga, Norra Vings, Stenums, Skärvs, Varnhems, Eggby, Norra Lundby, Is t rum s och Marum s socknar icke kunna uppvisa en enda hemmansägare som ar taxerad for sa pass stor årsinkomst som ens 1,000 kr. Och anda har exempelvis Norra Ving 44, Skärv 25, Varnhem 18 och Norra Lundby likaledes 18 dylika skattebetalare. Dessa utgöras i stället, förutom av präster och lärare, vilka alltid gå i spetsen såsom de högst beskattade, av hantverkare, olika slag av arbetare, såsom jordbruksarbetare, kalkarbetare, bryggeriarbetare, stenhuggare, torvarbetare och järnarbetare m. fi., chaufförer, montörer, stationskarlar och banvakter, stationsbefäl, handlande och kontorspersonal, barnmorskor, sjuksköterskor och annan sjukhuspersonal (vid Ekebergs sanatorium) samt en del andra löntagare.

Folkskolräsendets motståndare de mest skonade skattelagarna.

Exemplen skulle kunna mångfaldigas, ty i själva verket förhåller det sig på alldeles enahanda satt överallt i denna jordbrukande landsända. Långa kommentarer äro sannerligen Överflödiga. Ty vad finner man av dessa exempel? Jo, att just den befolkningskategori, från vilken de många klagomålen mot de dryga utgifterna för folkskolväsendet komma, eller som man i varje fall lyckats uppagitera till motstånd mot nödiga förbättringar på detta område, ar i högre grad an andra förskonad från sådana utgifter, som krävas av dessa förbättringar. Ty

även om i en kommun uttaxeringen pr be-bevillningskrona ar exceptionellt hög, ar det uppenbart att skatten ändå blir föga tryckande för personer med sa få bevillnings-kronor som vara lantbrukare i dessa trakter kunna prestera. De som däremot på ett verkligen kännbart satt erfara skatte’rycket äro löntagare och arbetare, men nu inträffar det egendomliga att från dessa skattebetalare får man mera sällan, möjligen med undantag från vissa representanter för prästerskapet, höra någon klagan över folkskolut-gi f tern a.

De här berörda förhållandena äro onekligen av den art, att de borde tilldraga sig ett allmännare uppmärksammande an vad hittills skett. De utdrag ur taxeringslängderna som tillkännagåvos i västgötapressen ar 1922 blotta omständigheter vilka måste betecknas som verkligt uppseendeväckande, för att icke säga skandalösa. Och det ar icke blott skolan skandalen galler, utan jämväl det kommunala beskattnin^sväsendet, som på detta sätt fördelar bördorna.

Dödsstöten åt folkskolförbunden i Bohuslän.

Under denna rubrik har tidningen Bohuslänningen haft följande artikel, som vi härmed bringa till vara läsares kännedom.

Göteborgs domkapitel och länsstyrelse ha i dagarna i gemensamt utslag avgjort besvär från ej mindre an fem församlingar över å kyrkostämmor fattade beslut att ansluta sig till nämnda förbund och anslå medel därtill. Samtliga besluten ha blivit upphävda, under motivering att det startade folkskolförbundet ej äc av det slag, att till detsamma må kunna anslås understöd från resp. församlingar, liksom dess verksamhet ej kan vara av den art, att det avser ordnande av folkundervisningen inom församlingarna.

Ett sådant utslag var ju att vänta, då detta och andra landskaps folkskol-förbunds verksamhet ar uteslutande av skolpolitisk art och sålunda icke kan inordnas bland de ärenden, som enligt kyrkoBtämmoförordningens par. 2 tillkommer kyrkostämmans handläggning. Om man dessutom tar reda på namnen under förbundens upprop och studerar deras program, sa ar det icke svart att se, att de kommunala folkskolförbunden äro utpräglade skolpolitiska förband. Det far naturligtvis icke förmenas dem, som hylla dessa förbunds ideal, att tala för dessa och arbeta för deras förverkligande genom att bilda sammanslutningar eller på andra lagliga och lovliga satt. Däremot måste det betecknas som olämpligt och betänkligt att med användande av de statliga och kyrkliga organisationerna tvinga dem, som motsätta sig dylika strävanden att inträda i dessa förbund och finansiera dem. Det torde ännu vara i friskt minne, vilket starkt missnöje som uppstod i vårt land, när medlemmarna i fackföreningarna tvingades in i det socialdemokratiska partiet. Men vad som skedde i vara bygder i maj månad var något mycket värre. Församlingarna beslutade på kyrkostämmor att inträda i det kommunala folkskolförbundet, d. v. s. kyrkostämmornas j majoritet tvingade minoriteten att inga

i och betala till en skolpolitisk förening; vars tendens den ogillar.

Var och en, som har minsta sinne för personlig frihet och enskild rätt, måste förstå, att sådant beslut vilar på orättvis grund.

Det klagas ofta och stundom icke utan skäl över partityranni, Över att folk ibland mot sin vilja tvingas in i de politiska fållorna. Hittills har dock, såvitt bekant ar, intet försök gjorts att med röstöverviktens makt bringa medborgare att ingå i partipolitiska organisationer. Men ett sådant åsiktstvång ar det folkskolförbunden försökt, vilket också blev på många stämmor med styrka framhållet, fast för dova öron. Nu efter domkapitlets utslag får man hoppas, att folk-skolförbundens oblyga manöver här i orten skola få ett slut.

En föga smickrande uppmärk- : samhet

ha de västsvenska provinserna ådragit sig genom att framstå som härden for den reaktion, som vill försämra skolundervisningen för landsbygdens barn, anmärker Ny Tid (s.):

Naturligtvis säger man icke ut den verkliga avsikten med denna rörelse, utan man kläder in den i skenfagra talesätt om skydd åt den kommunala självstyrelsen o. s. v. Men det ar icke att misstaga sig på syftemålet, som ar att vrida utvecklingen av folkskolan tillbaka några årtionden och framför allt att förhindra genomförandet av redan genom lag stadgad förbättring i efterblivna trakter. Dess bättre står ingen utbredd folkmening bakom de »kommunala folkskolförbunden» och deras reaktionära strävanden, oehl ej häller torde rörelsen ha någon utsikt ätt vinna opinionen for sig. Det ar huvudsakligen präster och storbönder, vilka låta sina barn gå i skola i staden, som representera viljan till sparsamhet med kunskaper åt folkets barn. Arbetare, småbönder och lägre tjänstemän, som utgöra den stora massan av landsbefolkningen, torde ha blicken öppen för nödvändigheten av de offer, som behöva göras för folkskolan.

Ur vår praktik.
Också en historia.
Uppsats, skriven av en tolvårig flicka vid ett tillfälle, då hela klassen skrev ö v er självval t ämne. Uppsatsen ej rättad i något avseende.
En stämningsfull vårkväll såg en »ko* pojke» för första gången ljuset i vår ladugård. Han syntes arta sig ganska väl allt ifrån början. Rödbrokig var han, kvick som en loppa och lik nior sin i alla stycken. I synnerhet var han alldeles begiven på papper. Såg han ett stycke omslagspapper ligga på vägen, sa bums över staketet och efter det. Vi barn och även pappa och mamma började allt mer intressera oss för honom. Och en vacker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:08:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1924/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free