- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
69

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 4

SVENSK LÄRARETIDNING.

Protestanter och katoliker ha var sina gudstjänstlokaler i skolan med söndagliga predikningar. En rabbin predikar om onsdagarna for de judiska gossarna. Ett lyckligt samarbete sker mellan de olika bekännelserna, och ingen religion, färg eller nationalitet framhäves.

Till slut några antydningar om arten av de brott, som lett till gossarnas internering under sistförflutna ar: stölder 221, inbrott och rån 108, bilstölder 57, hotelse med vapen 13, fickstölder 5, våldtäkt 14, otillåtet spel 2, drap 8, lösdriveri 59, allmän brottslighet 19, förfalskning 11, och revolverbärande 3. Det ar således i regel grova brottslingar, som skyddshemmet har att fostra. Utom dessa 520 återfördes 53 gossar till anstalten från sina hem och 47 sändes till ungdomsfängelset i S:t Charles, en plats, som besöktes, men där intet tillfälle gavs till iakttagelser.

116 av gossarna voro under 14 ar, 117 hade genomgått 8 kl. i folkskolan och 61 hade gått i överskolan längre eller kortare tid. 80 gossar voro födda utomlands och 272 voro söner till immigranter. Följande nationaliteter representerades: Polen 130, Italien 69, Amerika 69, Irland 52, England 36, Skottland 2, Grekland l, Frankrike 3, Schweiz 2, Tyskland 41, Ryssland 44, Österrike 20, Kanada 5, Böhmen 11, Rumänien 2. Norge 11, Sverige 9, Kroatien l, Danmark 2, Holland 4 och Littauen 6.

Å. W.

a ord.

Från hr K. J. Ekman har vi mottagit följande, för vilket vi gärna bereda plats.

Anslaget till inspektörer och konsulenter.

I motion i F. K. nr 4 har jag yrkat, att åtgärder måtte vidtagas »for att, om sa efter verkställd utredning befinnes kunna ske, antalet inspektörer och konsulenter inom skolöverstyrelsen måtte kunna inskränkas.»

Jag har i motionen erinrat, att vissa av dessa biträden redan den l juli 1923 helt och hållet indragits. Men andra hava bibehållits, om ock med en anställning av mera tillfällig art beträffande vissa av dem.

I årets statsverksproposition rekommenderas att fortgå på den vägen att »ersätta årsavlönade inspektörs- och konsulentbefattningar med mera tillfälligt anställda biträden.» Men enligt min mening bör hela detta konsulentväsende fullständigt avskaffas, där icke en undersökning visar det vara i ett eller annat fall av oundgängligt behov påkallat.

Angående det »byggnadssakkunniga biträdet» har jag i särskild motion framfört ett yrkande om avslag å vad till arvode åt ett sådant hiträde begärts, enar jag anser det tillkomma kungl, byggnadsstyrelsen att tillhandagå skolöverstyrelsen med utlåtanden i byggnadstekniska frågor.

Slutligen kan jag icke underlåta att uttala min förvåning över den ton, som i Sv. Läraretidning anslås mot dem, som i skolfrågor äro av annan mening an tidningens redaktion. Jag hänvisar i detta avseende till vad jag därom yttrat i årets remissdebatt i riksdagen. Jag tror icke, att män sådana

som Fridtjuv Berg m. fl. hans samtida någonsin skulle tillåtit sig ett sådant sprak.

Högaktningsfullt K. J. Ekman.

Till hr Ekmans ovannämnda motion rörande skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga biträde skola vi snart nog återkomma i Sv. Ltg. För dagen inskränka vi oss till det meddelandet från vår sida, att den ton, vi använt mot hr Ekman, icke med rätta kan väcka någon förvåning. I likhet med Fridtjuv Berg, som av hr Ekman åberopas, välja vi nämligen vapen med hänsyn till den motståndare, med vilken vi ha att fora strid.

Hr Ekman må gärna for oss ställa sig i spetsen for dem, som vilja föra folkskolan och folkbildningen tillbaka. Hans åsikter bekämpa vi med sakskäl. Men när han, såsom skedde vid förra årets remissdebatt, söker nå sitt mål genom att leverera första kammaren oriktiga och vilseledande uppgifter, något som vi då ovederläggligt uppvisade att han gjort, och när han nu i den ovannämnda motionen åter söker giva riksdagen en fullkomligt felaktig syn på den sak, som ar i fråga - vi skola framdeles uppvisa detta - sa far han ursäkta, att vi icke kunna ta på honom med silkesvantar. Detsamma gäller hans medagitatorer inom de kommunala folkskolförbunden, då de genom sofismer och förvanskningar av sanningen söka förvärva proselyter bland en på vissa orter okunnig landsbygdsbefolkning. Till hr Ekmans anförande vid den senaste remissdebatten skola vi komma, när protokollet över densamma blivit tryckt. Red.

En kyrkans tjänare.

Rättvisligen och med tillfredsställelse måste konstateras, att i stort sett råder ett goit och förtroendefullt samarbete mellan skola och kyrka. Inom folks kol kretsar erkännas allmänt de betydande insatser, kyrkan och dess tjänare gjort för den allmänna folkbildningens höjande. På många platser i vart land har ju prästen ofta varit den enda, som haft öppen blick för skolans betydelsefulla fostrargärning och mången gång gått i bräschen för folkskolan och mot likgiltiga eller direkt fientliga strömningar, som avsett att skada folkskolan och dess arbete. Ingenting ar ju for övrigt naturligare an ett gott förhållande mellan kyrkans och skolans representanter. Båda institutionerna sträva ju mot samma mål: vårt folks religiösa, etiska och intellektuella höjande.

Någon enstaka gång spörjes det emellertid om mindre gott samarbete, ja, t. o. m. om öppet krigstillstånd mellan prästerskapet och lärarpersonalen. Villigt lämnas det medgivandet, att felet icke alltid ligger hos den ena parten. Vill man därför rättvist bedöma en uppkommen konflikt, bör man icke a priori bryta staven över den självskrivna ordföranden utan först efter grundlig prövning pro et contra fatta ställning till saken.

I en församling nara Malmö - namnet utelämna vi tillsvidare - har sedan många ar rått ett latent krigstillstånd mellan prästen å ena sidan, lärarpersonalen och den överväldigande delen av församlingshorn a å den andra. De mest otroliga saker ha berättats rörande prästens monomana förföljelselusta mot misshagliga personer. Kränkande och på heder och ära gående beskyllningar har han icke dragit sig för att vid skolrådssammanträden, kyrkostämma och examens-

tillfällen utslunga mot ledamöter, församlingsbor och lärarpersonal. Någon gång har man reagerat sa kraftigt, att ett åtal följt, men på grund av sin advokatoriska och dialektiska knepighet har prästen i regel, fast med något tilltuvsad pals, lyckats draga sig ur spelet. Detta har givetvis verkat som ett incitament på denna stridslystna och krigiska Herrans tjänare. Hans stridsmetoder ha varit sa sluga och beräknande, att han i regel överlistat och uttröttat sina motståndare och som segrare behållit valplatsen, tack vare i främsta rummet sin ihärdighet och sin sedan många ar genom ständiga kontroverser upptränade taktiska fintlighet.
Under de senaste veckorna har det ryktats, att denne väldige Tinnerholm förberedde en förkrossande attack mot en av församlingens småskollärarinnor, som hade haft den djärvheten att beträffande ett lärarinue-fö^slag vaga hysa en annan uppfattning an prästen. Lärarinnan i fråga skulle platt fördärvas och oskadliggöras, därest han gent emot den självskrivna vågade hävda sina lagliga rättigheter. Till den ändan associerade han sig me-1 en nyinflyttad lantbrukare, som för cirka 10 månader sedan haft en meningsskiljaktighet med lärarinnan rörande behandlingen av hans fosterson. Till skolrådet inkom helt nyligen en misstänkt väl formulerad angivelse mot lärarinnan för orättvis aga m. m. från var lantbrukare. Då författaren till dessa rader, som nyss antytts, hyllar satsen audiatur et altera pars, reste han för några dagar sedan ut till platsen i fråga och hade ett samtal med skolrådsledamöter och vederbörande angivare. Det var minst^sagt gemena och tarvliga interiörer, som då blottades. Lantbrukaren föreföll vara en hygglig och välmenande men måhända en något hetlevrad herre. Utan att vilja lärarinnan något ont och utan att ha en rätt uppfattning om den verkliga och allvarliga innebörden av angivelsen hade han efter påtryckning av prästen ingivit sin anklagelseskrift till skolrådet. Prästen själv hade författat klagoskriften, och bonden, som ar föga läs- och skrivkunnig, hade vid ett hesök i prästgården tubbats till att underteckna den. Efter några minuters samtal blottade bonden för oss hela intrigen och förklarade sig icke vidare önska tjänstgöra som pjäs i prästens schackspel. Angivelsen togs tillbaka som fullständigt obefogad, och nu står prästen där ensam och med skammen. Det vore emellertid att alltför mycket underkänna den självskrivnes missriktade ihärdighet och energi, om man antoge, att saken nu vore från hans sida utagerad. Fortsättning kommer tvivelsutan att följa,-men vi lova att fortfarande agna affären var mycket intresserade uppmärksamhet. Egendomligt ar, att biskop Billing och hans domkapitel icke ^ ännu funnit sig föranlåtna att ta i med hårdhandskarna gentemot denna härsklystna herre, då ryktet om hans bra-vader omöjligt kunnat gå deras öron förbi. Men inom kort torde de - sa vitt vi icke äro alltför illa underrättade - få anledning att ex officio taga förhållandena i allvarlig omprövning. Det ligger då icke minst i kyrkans eget intresse, att det icke strykes över med hartassen.
Vi ha här synnerligen kortfattat redogjort for uppspelet till denna konflikt, som, alltefter den synpunkt man lägger på den, kan betecknas som på samma ^ång tragedi och fars. Allvarliga prästmän klaga över den till synes obönhörliga förvittringsprocess, for vilken kyrkan ar utsatt. Det måtte vara tragiskt tör präster, som rätt fattat sitt tjänar-kall, att bevittna, huru undermineringsarbetet bedrives med den största framgång av män innanför vallarna. Det ar både tragedi och fars att se denna modärna Sancho Panza som en tapper hjälte och ädel riddersman ikläda sig krigsrustning och med bart huggande träsvärd gå till storms mot -. en ensam och värnlös kvinna.
T. W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free