Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 6
SVENSK LÄRARETIDNING.
105
ändamål höja samma anslag med 15,000 kr., från i statsverkspropositionen beräknade 7,651,377 kr. till 7,666,377 kr.;
i motion nr 96,
att riksdagen ville i riksstaten för budgetåret 1924-1925 till resstipendier åt lärare i främmande levande språk vid kommunala mellanskolor på extra stat bevilja ett reservationsanslag av 3,500 kr.;
och i motion nr 97,
att riksdagen ville i riksstaten för budgetåret 1924-1925 till resstipendier åt lärare i främmande levande språk vid privatläroverk på extra stat bevilja ett reservationsanslag av 9,000 kr.
Utbildningskurs för småskollärarinnor.
I motion nr 57 hemställer hr And. Pers i F. K. om anordnande vid folk-skolseminariet i Skara av en utbildningskurs för småskollärarinnor. Ur motionen må anföras följande1
I motion till 1922 års riksdag föreslog jag, att riksdagen måtte besluta underdånig skrivelse till k. m;t med anhållan om utredning angående lämpligaste sättet att genom tvåårig ytterligare utbildning bereda från småskol-seminarier utexaminerade lärarinnor, som en tid tjänstgjort i små- eller folkskola, full kompetens att undervisa i den egentliga folkskolan. Riksdagen biföll vad sålunda hemställts och uttalade bland annat, »att frågans avgörande nu bör skyndsamt förberedas».
Den begärda utredningen anförtroddes åt skolöverstyrelsen, som den 5 december 1922 till k. m:t avgav förslag i ärendet.
Överstyrelsens framställning föranledde emellertid tyvärr intet förslag till 1923 års riksdag. Ej heller vid innevarande års riksdag har k. m:t ansett sig böra vidtaga åtgärder för frågans lösning. Såsom framgår av statsverkspropositionen har emellertid överstyrelsen i skrivelse den 14 nov. 1923 ånyo bragt sin föregående framställning i i erinran. Med hänsyn till lärarbristens avtagande har överstyrelsen dock denna gång begränsat förslaget till att omfatta en dylik kurs, och ansett, att denna borde förläggas till folkskolseminariet i Skara, där de nuvarande parallellavdelningarna syntes i samband med kursens upprättande böra indragas. Föredragande departementschefen har godtagit överstyrelsens förslag i vad det angår parallellavdelningens indragande, men beträffande den förutsättning, som av överstyrelsen uppställts såsom villkor för åtgärden, uttalat, att han »hyser mycken tvekan om lämpligheten av att ersätta parallellavdelningarna vid Skara-seminariet med den ifrågasatta utbildningskursen för småskollärarinnor». Saken ställes alltså uttryckligen på framtiden och någon hänsyn till riksdagens för två ar sedan uppställda krav söker man
no n.. i .*..*.
lafangt.
Jag har med ledsnad konstaterat denna departementschefens negativa hållning till detta lika betydelsefulla som behjärtansvärda önskemål. Riksdagens ståndpunktstagande i den föreliggande frågan giver vid handen, att riksdagen ur social och pedagogisk synpunkt fann rättfärdigheten bjuda, att snara åtgärder för möjliggörande av småskollärarinnornas fortsatta utbildning vidtoges. Det kan under sådana förhållanden icke få inträffa, att upprättandet av småskollärarinnekurserna uppskjutas till en oviss framtid. Skulle ytterligare begränsningar i lärarutbildningens omfattning bliva av nöden, böra och kunna dessa uppnås på annan väg. Den enligt en-si ämmigao vittnesbörd synnerligen goda tillgången på lärarinnor med utbildning för småskolan utgör enligt min mening ett ytterligare starkt talande skäl att icke dröja med frågans avgörande.
Jag hemställer,
att riksdagen ville besluta, att från och med läsåret 1926-1927 vid folkskolsejmi-nariet i Skara skall anordnas en tvåårig utbildningskurs för småskollärarinnor for förvärvande av kompetens till lärarbefatt-ning vid egentlig folkskola.
Reskostnadsanslaget till folkskolinspektörer.
Hr Waldén i A. K. har väckt följande motion, nr 108, som vi återgiva in extenso.
I bilaga till 1924 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, upptages under punkt 141 anslag till reskostnadsersättning åt folkskolinspektörer, och har k. m:t föreslagit dels nedsättning av det för budgetåret 1923-1924 bestämda anslaget å 300,000 kronor med 50,000 kronor till 250,000 kronor, dels ändring av förslagets natur från förslagsanslag till reservationsanslag samt av grunderna för anslagets utgående.
Ändringarna motiveras huvudsakligen med att genom dem skulle en besparing i statens utgifter vinnas. Visserligen anser även jag, att åtgärder for begränsning av statens utgifter böra vidtagas överallt, där de kunna anses befogade. Det synes mig dock ägnat att väcka förvåning, att strävandet i den angivna riktningen skall gå ut på en begränsning av folkskolinspektörernas resor. I den nu gällande, den 15 december 1914 utfärdade instruktionen for folkskolinspektörer, kontra-signerad av dåvarande ecklesiastikministern K. G. Westman, framhäves, att den tillsyn över skolväsendet, som åligger inspektör, har han att i främsta rummet utöva genom besök i de olika skoldistrikten och där befintliga skolor. En folkskolinspektör eftersträvar därför helt naturligt att göra inspektionsbesöken till huvudsak i sin verksamhet. Det går tydligen stick i stäv mot instruktionens mening och mot den hittillsvarande utvecklingen, om statsmakterna skulle vidtaga åtgärder, som egentligen innebure, att den inspektör bäst fyllde sin plikt mot sin arbetsgivare, staten, som reste sa litet som möjligt.
Folkskolinspektörernas verksamhet ar huvudsakligen dels kontrollerande, dels rådgivande. Det ar inspektörerna, som å statens vägnar närmast skola tillse, att de anslag, som staten lämnar åt folkundervisningen, bliva använda enligt gällande föreskrifter och på ett sätt, som motsvarar folkundervisningens viktiga uppgift för det uppväxande släktets bildning och fostran. De anslagsbelopp, som det här gäller, äro avsevärda. I årets statsverksproposition upptagas sålunda för folkskolor, fortsättningsskolor och högre folkskolor avsedda anslag, vilka skola stå under folkskolinspektörernas kontroll, till ett sammanlagt belopp av omkring 53,600,000 kronor. Det ar givetvis ett statsintresse av största vikt, att dessa medel bliva använda på ett sätt, som motsvarar de med anslagen avsedda ändamålen, men det står i ringa överensstämmelse härmed att begränsa den verksamhet, som i särskild grad ar ämnad att befordra en sådan användning av medlen. Vid sin kontrollerande verksamhet hava inspektörerna givetvis att tillse, att de for anslagens åtnjutande gällande villkoren blivit av skoldistrikten uppfyllda. Framför allt hava de dock att kontrollera lärarnas verksamhet och vaka över att denna verkligen giver bästa möjliga resultat i fråga om barnens undervisning och uppfostran. Men skall en sådan kontroll kunna utövas, måste inspektörerna tydligen ej alltför sällan besöka de särskilda lärarna i deras skolor, varför de i stor utsträckning måste agna sin tid åt resor.
Ej mindre viktig an den nu nämnda verksamheten ar den, som avser att stödja det vid skolorna bedrivna arbetet. En inspektör blir kanske i främsta rummet en rådgivare. Han måste stå lärarpersonalen till tjänst med rad och anvisningar angående skolarbetets
ändamålsenliga bedrivande. Särskilt gäller detta i vår tid, då i många avseenden en nydaning på undervisningsområdet gör sig gällande. Han skall emellertid också städse vara beredd att stå skolråd och skolstyrelser till hjälp med rad och upplysningar. Det kan gälla olika sidor a\? det egentliga skolarbetet men också skolväsendets lämpliga anordning samt ett ändamålsenligt och ekonomiskt tillgodoseende av skolornas byggnadsbehov m. m.
Av det nu anförda torde med tydlighet framgå, att en folkskolinspektör icke kan på förhand uppgöra en bindande plan för sina resor. Naturligtvis skall han, såsom ock instruktionen föreskriver, sa långt som möjligt i förväg planlägga resorna. Men det kommer alltid för honom oförutsedda resor, som nödvändiggöra avvikelser från den ursprungliga planen. Det ar därför icke möjligt, att inspektörernas resor alltid ske efter en på förhand av överordnad myndighet godkänd plan, utan något utrymme måste finnas för resor av mera tillfällig natur.
För ett ändamålsenligt tillgodoseende av de nu nämnda olika behoven skulle den av departementschefen i statsverkspropositionen förordade ordningen för planläggande av inspektörernas resor och fördelning av medel för dessa lägga mycket stora hinder i vägen. Enligt denna ordning skulle för varje inspektör av skolöverstyrelsen ett visst maximibelopp till resor för ar bestämmas. Dessutom skulle skolöverstyrelsen tillse, att av reservationsanslaget ett visst belopp skulle stå till buds, därest för någon inspektör det bestämda beloppet ej skulle räcka till de för honom nödvändiga resorna, i vilket fall han på särskild framställning skulle kunna få ytterligare anslag.
Det ar tydligt, att en sådan ordning skulle bliva icke blott hinderlig utan också tung och byråkratisk. Man torde kunna utgå ifrån att överstyrelsen för att främja det ändamål, for vilket folkskolinspektionen ar till, vid vid sin första fördelning av anslaget ville tilldela varje inspektör sa stort belopp som möjligt. Men härigenom kunde lätt den situationen uppstå, att vid slutet av budgetåret några medel till resor icke voro tillgängliga. Det skulle då kunna inträffa, att ett skolråd, som tillkallat inspektören för en viktig angelägenhet, finge till svar, att staten icke tilläte inspektören att resa. Det vore ej förvånande, om man ute i skoldistrikten skulle hava svårt att förstå en dylik ordning. Om överstyrelsen till undvikande av sådana situationer som den nämnda ansåge sig nödsakad ^att reservera ett mera avsevärt belopp for sådana oförutsedda behov, bleve följden tydligen den, att de belopp, som kunde lämnas till de regelbundna resorna, bleve sa begränsade, att huvudändamålet m ed folkskolinspektionen kunde äventyras. För övrigt föreligger med den föreslagna ordningen också den faran, att ett brådskande besök icke skulle kunna komma till stånd, därför att det nödvändiga medgivandet från överstyrelsen icke hunne inhämtas.
Av det sagda framgår, att den ordning i förevarande hänseende, som departementschefen förordat, enligt min mening skulle bliva till skada för vårt folkskolväsen och kunna leda till åsidosättande av viktiga statsintressen samt stå i strid mot folkskolinspek-tionens i instruktionen fastställda uppgift. Med det sagda har jag dock icke velat förneka, att icke större planmässighet i fråga om folkskolinspektörernas resor bör eftersträvas. Det synes mig därför lämpligt, att mera ingående föreskrifter angående inspektörernas resor lämnas av skolöverstyrelsen och, att därvid tillses, att resplanerna uppgöras med största hänsyn till nödig sparsamhet samt, i den utsträckning sa ar lämpligt, efter enhetliga grunder för hela landet. Sker detta, torde anslaget till resekostnads-ersättning åt folkskolinspektörer, då detta, såsom av departementschefen framhålles, av vissa skal under alla omständigheter kan väntas nedgå, kunna hållas ungefär vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
