Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
SVENSK LlRABETEDNING.
Nr 7
nämnts, i främsta rummet för att bereda möjlighet till fördjupning i arbetssättet. Sådan skall vinnas genom att bereda större utrymme åt barnens självverksamhet, genom att i största möjliga utsträckning sätta dem i beröring med verkligheten och genom att låta läxbokens lärdomar överallt, där sa lämpligen kan ske, ersättas eller utfyllas av en på barnens egen iakttagelse och egna rön grundad undervisning.
Den nya undervisningsplanen ar alltså uppgjord i ar betstankens tecken, och dess mening ar, att samma tanke skall alltmer genomtränga folkskolans arbete, i mån som lärostoffet inom de olika läroämnena hinner att sovras och ytterligare genomarbetas. Det gäller här ett i många avseenden obrutet fält, där ett varsamt framgående på grundval av alltjämt växande erfarenheter ar av nöden för att ej äventyra skolans arbete och ej bringa det nya arbetssättet i mispkredit. Här finns inom ganska vida linjer en rikedom av tillfällen att allt efter skiftande lärarkrafter och olika orters förhållanden låta arbetssättet taga individuell utformning.
Genom sammanhållningen av kunskapsstoffet och den därigenom möjliggjorda fördjupningen i arbetssättet har man velat tillrättalägga förutsättningarna för en kunskapstillägnelse, som kan lämna betydelsefulla bidrag till karaktärens bildning. Dessa bidrag komma emellertid närmast personlighetslivets formella sida till godo. Sa bilda de samlade och fast organiserade föreställningarna, det skolade tänkandet, de odlade känslorna, den stegrade förmågan av arbete på egen hand, den ökade företagsamheten och arbetslusten närmast ryggraden eller stommen i en karaktär, som kan främja och befordra individens och samhällets sunda och sedliga växt. Huruvida den verkligen kommer att göra detta, beror av vad de föreställningar innehålla, som förläna de ungas känsloliv dess färg och bilda motiven för deras handlingar. Närmast går tanken härvid till kulturvärden av religiös och etisk natur. Den nya undervisningsplanen strävar därför också att lägga lärokurserna sa, att de olika läroämnena i möjligaste grad må allt efter sin egenart kunna lämna positiva bidrag till barnens sedliga karaktärsdaning.
Den största betydelsen i detta avseende har givetvis kristendomsundervisningen. Utgående från den gamla, av livet, ej minst av det religiösa livet, givna erfarenhetssanningen, att när det gäller den sedliga karaktärsdaningen, de rent personliga inflytelserna äro de starkaste och mest verkningsfulla, söker den nya undervisningsplanen göra barnen i mån av utveckling och mottaglighet bekanta med de stora, religiöst och sedligt högt stående eller banbrytande personligheterna i mänsklighetens historia, närmast och främst i den heliga historien.
Och här gå strävandena framför allt ut på att leda barnen till en samlad och levande bild av historiens största personlighet, av Jesus, hans liv och hans verk, att ställa barnen in under det mäktiga inflytandet av hans upphöjda och heliga personlighet. Detta ar den högsta och ledande synpunkten i den nya undervisningsplanen. Den formuleras där sålunda: »Ämnets olika grenar böra vid undervisningen sammanhållas till en enhet, sa att barnen från kristendomsundervisningen i skolan må medföra en samlad och levande bild av Jesus, hans liv och verk.» På detta mål ar kursen i smått och stort inriktad. Steg för steg, på grundval av åskådliga och levande skildringar ur bibeln föras barnen i mån av vunnen utveckling in i Jesu religiösa och sedliga åskådning, sådan denna uppenbarar sig i hans egna ord och gärningar eller i de människors ord och gärningar, i vilka hans ande fått verka. Sa ofta sa kan ske, skall därvid på ett enkelt och okonstlat sätt anknytning sökas med barnens liv och med förhållanden, som ligga barnens egna erfarenhetsområden nära. På det religiösa och sedliga området gäller emellertid detsamma som på alla andra områden, från vilka den mänskliga viljan hämtar sina motiv, att endast fasthet och reda i föreställningslivet kan skapa en känslans och viljans odling, som av individen danar en verklig karaktär. Därför ar också den nya undervisningsplanen mån om att de religiösa och sedliga intryck och lärdomar, barnen under undervisningens fortskridande erhålla, allt mer bindas tillhopa till ett helt, sa att barnen omsider besitta en efter deras mottaglighet och behov avpassad samlad insikt i den kristna tros-och livsåskådningen, en insikt, som genom sitt innehåll kan bliva en .person-lighetsfostrande makt under den kommande livsutvecklingen.
Sådan ar undervisningsplanens tanke och avsikt. Redan vunnen erfarenhet bekräftar emellertid vad man från början kunnat förutse, att vissa svårigheter förknippa sig med dess förverkligande. Det lider intet tvivel, att den nya undervisningsplanen, som i åtskilligt ar att betrakta som ett försök, i enskildheter kan visa sig vara i behov av jämkningar. Olika meningar ha ju i fråga om vissa punkter varit rådande redan mellan dem, som hade att framlägga förslaget till den nya planen, och dem, som hade att fatta det avgörande be slutet. Och det ar ju helt naturligt, att en liknande meningsskiljaktighet som den, vilken gav sig tillkänna vid planens tillkomst, kan yppa sig vid till-lämpningeri av densamma.
Hårda ord och stränga domar ha blivit uttalade om den nya undervisningsplanen. Att sa kommit att ske, ar val att beklaga, men far allra minst föranleda dem, som varit med om att skapa det nya, till att i sin ordning gripa till samma vapen mot de missnöjda. Det
religiösa livet kräver mer an någon annan yttring av människoanden respekt för det personligt upplevda, för det känslobetonade traditionella. De religiösa känslorna kunna i sin personligt färgade gestaltning lätt nog göra blicken skum för det universella i de religiösa problemen och fordra därför medhänsyn till sina yttringar en tålmodig fördragsamhet. Med allt detta måste man räkna, när det gäller en nygestaltning av religionsundervisningen. Framför allt böra framkommande önskemål göras tillföremål för en omsorgsfull prövning. Och visa sig önskemålen grundade, böra de leda till jämkande anordningar. Sådana ha ju också redan delvis vidtagits. Men omsorgsfullheten i prövningen kräver be-sinningsfullhet, kräver prövning på grundval av vunna erfarenheter. Lärarna måste få tid att arbeta sig in i de nya krävande uppgifterna, lämpliga undervisningsmedel, framför allt läroböcker, måste hinna åvägabringas. Besinnings fullhet ar här av nöden ej minst for kristendomsundervisningens egen skull; ty denna undervisning har intet att vinna men väl mycket att förlora, i fall en -. lat vara aldrig sa välment - iver att tillgodose dess krav skulle raka åsidosätta den respekt för given lag och författning, som ar vårt liksom varje annat ordnat samhälles enda säkra grund och värn. Får man sålunda for sig icke fördölja, att den nya undervisningsplanen för kristendomsundervisnisningen kan i vissa avseenden komma att påkalla jämkningar, måste å andra sidan en bestämd protest inläggas mot de försök, som gjorts och göras att misstänkliggöra eller smutskasta avsikten och tendensen i den nya planen. Till ett personligt vittnesbörd på denna punkt känner jag mig sa mycket mer befogad, som jag själv varit med bland dem, som ursprungligen utformat den grundtanke, som ännu bär upp planen. Som jag redan förut framhållit, innebär denna tanke ingenting mindre, an att de unga skola föras till Kristus - skola ställas in under det mäktiga inflytandet av hans höga och heliga personlighet och under inverkan av andra personer, som i hans efterföljd besjälas av hans ande. Med detta som mal vill undervisningsplanen skapa en undervisning, som även i våra dagar, efter våra människors och vårt samhällslivs behov, kan lata det eviga livets krafter, sådana de en gång i historiens mitt satts in i mänskligheten, verka till gudsrikets växt och fullkomnande. De, vilka om en undervisningsplan, som uttryckligen och otvetydigt ställer sig detta som mål, fälla det omdömet, att planens syfte ar att avkristna vårt folk, de tala ord, som stå i dålig överensstämmelse med verkligheten. Och till dem vågar jag rikta den uppmaningen att studera den nya undervisningsplanen icke med en förutfattad mening utan med det obundna prövningssinne, som en kristen människas frihet både skapar och gillar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
