Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
117
Skall kristendomsunder visningen kunna bliva av verklig betydelse for den unges sedliga personlighetsutveckling, får undervisningen i skolans övriga ämnen icke hindra eller försvåra verkningarna av densamma. Och ej nog härmed: ett vart ämne måste efter sin art lämna sin tribut till skolans fostrande verksamhet- I detta syfte ar också den nya undervisningsplanen uppbyggd. Här ar icke tid eller tillfälle att närmare inga på varje särskilt ämne. Jag kan emellertid icke underlåta att till ytterligare belysning av under visningsplanens syften i antydda avseendet erinra om hurusom ett annat av skolans gamla huvudämnen - modersmålet - fått sin läroplan lagd efter linjer, som syfta att skapa ett personlighetsdanande arbete: jag tänker härvid närmast och särskilt på den i ämnet ingående grundfunktionen, som består i att bibringa de unga läsningens konst, att leda dem till en rätt ställning till det tryckta ordet, till boken. Den nuvarande t ids situationen har medfört icke blott ökade utan även synnerligen svårlösta krav på skolans omsorger och arbete på denna punkt. Den nutida samhällsutvecklingen och det rastlöst f ortgående allmänna kulturarbetet ha i förening medfört väsentligen stegrade anspråk på individernas förmåga att bruka boken - det tryckta ordet - icke blott som kunskapskälla utan även som ett i högsta grad betydelsefullt organ för det personliga livets fostran. Å andra sidan ha tidsomständigheterna skapat vissa förhållanden, som äro ägnade att lägga väsentliga hinder i vägen för ett rationellt ordnande av arbetet med boken. Det utomordentligt rika, men tillika ödesdigert splittrade och sönderslitna kulturlivet har medfört en produktion av tryckalster, som, för varje dag växande, översköljer människornas själar med störtsjöar av nya intryck och frestar dem att, under uppgivande av varje försök till grundlighet, med bästa gottköpsmetod skaffa sig någon aning om innehållet i det lästa. Förmågan att på ett verkligen personligt aktivt sätt göra till sin -egendom det tryckta ordets innehåll ödelägges allt mer; den passivitet, varmed själen låter intrycken passera revy för sig, vänjer människorna bort ifrån ett självständigt kunskaps- och personlighetsbildande arbete och utlämnar dem handlöst åt auktoritetstro eller åt ledning av andra personer, vilkas självhävdelse ar starkare. Tidigt mötes den unge av en uppsjö av läsning, som lockar honom att läppja på allt och försöka sig på allt. Och när han sedan hinner göra bekantskap med var alltjämt svällande tidningspress, men saknar förmåga och ur-skillning att tillgodogöra sig dess innehåll, förvärras situationen allt mer, och både lusten och förmågan att läsa med eftertanke och allvar blir allt mindre och mindre.
När sa samtidigt härmed tryckpressen missbrukas till massproduktion av en nöjes- och tidsfördrivslitteratur, som icke
blott ar sedligt nedbrytande utan även serverar sina tankar i en form, som utan att äga tillstymmelse till förmåga att egga till allvarlig eftertanke, ar ägnad att kittla och locka människans lägre natur, kommer den läsfärdighet, som skolan en gång som sin förnämsta gåva lade i de ungas händer, att bliva ett förstörelseredskap för deras både intellektuella och sedliga liv.
Och vad värre ar. Den nöjeslystnad, det jagande efter sinnesretande förströelser, vartill läsningen sålunda blir en anledning, driver den unge alltmer och mer i armarna på de mångahanda per-sonlighetsmördaade nöjen och förströelser, som hora till den nuvarande tidens ödesdigraste företeelser. Och därmed skapas ytterligare konkurrenter till en sund läsning, till ett rätt bruk av boken. Skall nu skolan fylla sin höga uppgift att, på samma gång den sörjer för de ungas kunskapstillägnelse, tillika vårda sig om deras personlighetsdaning, måste hon anda från det i individens liv sa hög viktiga ögonblick, då han införes i läsningens konst, ha klart for sina ögon målet, som skall genom den konsten nås; målet att väcka kärlek till den goda boken och förmåga att tillägna sig och använda dess lärdomar. Det gäller att aldrig släppa detta mål ur sikte, ej ens i lärandets första ögonblick. Från första början måste det unga människobarn, som det här gäller, ha ett intryck av att läsningen ar till för det lästas skull och att detta senare i sin ordning ar till för läsarens nyttas och välfärds skull. Därför böra barnen också sa snart som möjligt få läsa ord och uttryck med innehåll, som kan väcka deras intresse. De gamla abcböckernas ståtliga tupp, som med sina härligheter behövdes för att få oss äldre abcdarier att, utan att tröttna, bryta stavningens hårda skal, den skall i stället osedd locka i själva det innehåll, som för barnasinnet upplåter sig, i och med det att det lär sig att lösa de trollrunor, under vilkas insegel människorna lyckats förvara fantasiens och tankens, diktens och historiens skatter. Barnet skall, i mån som det med sin lärares hjälp löser bokstavsbandet, ha en känsla lik den, som det har, när det vid julgranens tindrande ljus lossar på julklappens höljen och dess lyckostrålande Ögon omsider möta den for detsamma avsedda gåvan. Ja, sa skall det i stort sett alltjämt gå den unge under hela hans umgänge med det tryckta ordet; sa skall det gå även oss vuxna.
Läsningen skall göra oss lyckliga - lyckliga som den ar lycklig, som känner sig äga en skatt, som kan lända till hans eget bästa och med vilken han kan gagna sina medmänniskor. De unga måste hela skolan igenom få ett intryck av att läsningen ar ett medel att tillägna sig ett värdefullt och sunt vederkvickande innehåll.
Men när skolan nu skall leda de unga till en sådan uppfattning, måste hon akta
sig att gå fram med tung och klumpig hand. Hon måste först och främst taga sig till vara for att hos den unge kväva kärleken till den goda boken. Och i det avseendet har skolan helt säkert åtskilliga synder på sitt samvete. Eller hur har icke hon i den allra bästa välmening trott sig böra införa de unga i de lästas innehåll genomett själlöst sönderstyckan-de i snusförnuftiga småsmulor; hur har skolan icke förelagt det unga sinnet litterataralster, vida överstigande dess mottaglighet och behov, och sökt genom allehanda konstgrepp inbilla den unge och sig själv, att det lästa verkligen blivit fattat; hur har skolan icke genom att i alltför stor utsträckning låta det lasta endast tjäna som material för övande av läsfärdigheten kommit barnen att betrakta innehållet i det lästa såsom något mindre väsentligt; hur har icke skolan ofta, när det sedan gällt att göra barnen bekanta med vår skönlitteratur, genom krav på en oförberedd högläsning av våra diktares verk försatt de läsande barnen i en situation, för dem sa foga tilltalande, att den kanhända för alltid betagit dem lusten att söka sig han till de vårt folks andliga kraftkällor, om vilka Geijer en gång sagt: »allt vad den friskaste luft har renande; allt vad den klaraste våg har läskande; allt vad det skäraste ljus har livande ar intet däremot;» hur har icke skolan genom att göra skolboken till skolans nödvändiga men tråkiga redskap kommit den unge att taga sin tillflykt till »roliga böcker» utan att därvid sörja för att de böcker, som föllo i hans händer, voro av den beskaffenhet, att de, på samma gång de utfyllde undervisningens lärdomar, kunde uppfriska och förädla det unga sinnet.
Den nya undervisningsplanen för folkskolan söker nu råda bot på de antydda bristerna. Den vill, att de stycken, som föreläggas barnen till läsning, redan från början skola hava ett för barnen värdefullt innehåll och därmed ock äga förmåga att väcka deras intresse; den vill, att vad som i fortsättningen bjudes barnen skall passa för deras andliga ståndpunkt, sa att det utan sönderstyckande andemördande begreppsutredningar kan verka på de unga sinnena; den vill därvid ingalunda förkväva eller stäcka barnens fantasi, den vill fostra och leda fantasien in på ratta vägar; undervisningsplanen vill vidare, att barnen skola vänjas vid att bruka lämpliga hjälpmedel för att på egen hand arbeta sig in i ett stycke; den vill inskärpa den viktiga synpunkten att aldrig läsa en sak ytligt eller utan eftertanke utan att alltid söka få någon behållning av det lasta; den vill, att läsningen genom det sätt, på vilket det lästa innehållet väljes, skall ge impulser, väcka kärlek till god läsning framför allt av fosterländsk, upphöjd och förädlande art.
Skall skolans undervisning i läsningens konst leda till ett resultat, som blir av verklig betydelse for de ungas livsutveckling, då måste undervisningen söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
