- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
120

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 7

1) Om något »åläggande» har i detta fall aldrig varit ens tal. Distriktet har, såsom ock kommunalordföranden i sitt svar på hr Kronlunds beryktade frågor riktigt uppgav, fullt frivilligt uppfört två småskolhus och ett bostadshus för folkskol lärarinna.

2) Entreprenad summan för nämnda tre byggnader uppgick till - efter vad man meddelat mig - sammanlagt 36,000 kr., således ungefär hälften mot vad hr Bengtsson uppgivit skola utgå endast från det lilla Kjestad.

3) Till svar på hr Kronlunds fråga meddelades från kommunen, att uttaxeringen pr bevillningskrona till kommun, kyrka och skola m. m. då utgjorde sammanlagt »omkring 3 kr». Nämnde hr Bengtsson även detta?

4) Distriktet har icke behövt upptaga något lån för sitt ar 1922 fullbordade skolhusbygge. Ändock uppgick uttaxeringen for folkskolväsendet inom distriktet nämnda ar enligt den officiella Skolstatistiken till endast Jl kr. 59 öre pr inkomsthundra.

Detta var hr Bengtssons utgångsexempel. Hurudan fortsättningen var, har man alltså lov att tänka sig.

Hr Kronlunds uppgifter ha grundligt vederlagts av de myndigheter, vilka haft att yttra sig över hans framställning. Naturligtvis kommer också hr Bengtsson, såsom en - även politisk - gentleman ägnar och anstår, ätt sedan hans del i saken nu av eder blivit påpekad, vid blivande skoldebatt under detta års riksdag beriktiga sina till 1921 års riksdags protokoll meddelade uppgifter. De lämnades förmodligen i god tro. Fast 70,000 kr. på 180 invånare och 15 skolbarn...

Skara den 25 januari 1924. Gottfrid Björkman,

folkskolinspektör i Skaraborgs norra inspektionsområde.

etagen.

Den 6 februari.

»Det ar icke något nöje.» JL. J. Ekman.

Den bebådade sammanslutningen av de kommunala f olkskolförb Linden kom till stånd den 6 februari. Att det blev nämnda datum, hade sina skal, ehuru dessa, åtminstone enligt referaten, icke vid det högtidliga tillfället blevo uttalade. Ett stort tioårsminne skulle i sin mån användas som stimulans i det av lektor Risberg igångsatta befrielseverket!

^irets bondetåg synes ha blivit av mindre omfattning, an arrangörerna väntat och avsett. De mycket kortfattade referat, som dagspressen meddelat, varsla därom. Av huvudstadstidningarna var det endast Nya Dagligt Allehanda och Dagens Nyheter, som mera utförligt stannade inför

tilldragelsen. Den förra tidningen, som ständigt varit linköpingslektorns liv- och husorgan i hans kamp mot folkskolan, kunde naturligtvis icke denna gång lämnq, sin medarbetare i sticket. Vad vidkommer Dagens Nyheter har den tidigare detta ar i ett flertal artiklar klarläggande och förtjänstfullt uppvisat den verkliga beskaffenheten av folkskolförbundens mål och metoder, och tidningen ville tydligen inte låta detta tillfälle gå, utan att det jämväl nu sades ett sanningens ord.

Avsikten med den nya riksorganisationen har angivits vara att ge större kraft och eftertryck åt de önskemål, förbunden vilja framföra. Några nya programpunkter utöver dem, som lektor Risberg och östgötaagrarer tillformade i Linköping för halvtannat ar sedan, synes icke ha varit; på tal.

Programpunkterna ha i Svensk Läraretidning vid ett flertal tillfällen blivit belysta. Vi få helt visst tillfällen att ytterligare återkomma. För dagen må det vara nog att fastslå, att den nya rikssammanslutningen ar en klart reaktionär organisation, riktad mot folkskolan. Därmed ar ock ställningen given för alla dem, som hålla på folkskola och folkbildning. Vi kunna här instämma med Östergötlands Folkblad, som, efter att ha framhållit, hurusom bondetåget mot folkskolan leddes av män, vilka utan överdrift kunna betecknas som mycket måttligt intresserade för modärn folkupplysning, i ämnet bi. a. skriver: »Sannerligen ar det icke på hög tid, att ett energiskt motstånd reses mot denna avkultivermg, som nu under falska och bestickande motiv håller på att gripa sinnena även på håll, om vilka man ändå trott, att där skulle förefinnas en stark och sund misstänksamhet mot sådana falska profeter som en lektor Risberg och en Bengtsson i Kullen, for att nu nämna ett par av de mest skinande ljusen.»

I den försvarskamp för folkskolan, som ar nödvändig, kunna alla vänner och bef ram j are av en god folkbildning deltaga med det mod och den tillförsikt, som känslan av att man strider för en riktig och god sak alltid förlänar.

Ledaren för de kommunala folk-skolförbunden, hovrättsrådet K. J. Ekman, försäkrade i årets remissdebatt första kammarens ledamöter, att »det icke ar något nöje att uppträda såsom förespråkare för en större sparsamhet i fråga om utgifterna för folkskolan», och skälet därtill angav han vara »det språk, som uti vissa av folkskollärarnas fackorgan föres mot mig och mina meningsfränder.» Det fattas nu bara, att hr Ekman skulle oemotsagt få verka för allmänhetens förvillande. Emellertid

har hr Ekman ofta, då han uppträtt mot folkskolan, eller för att begagna hans mera "oskuldsfulla talesätt, »för större sparsamhet i fråga om utgifterna till folkskolan», närmast givit intrycket, att det skedde vid dåligt humör, men man har ändå inte velat tro, att han utförde sin roll sa där halvt motvilligt, halvt undergivet ett tungt ödes bud. Nu har man hans egna ord: »Det ar icke något nöje!» Folkskolans målsmän ha alltid fått kämpa för sin sak. Under det mursleven hållits i ena handen, har den andra måst gripa om svärdet. Det må vara sant, att striden i och för sig aldrig ar ett nöje. Men striden för ett som nödvändigt befunnet mål föres med hopp och tro. Ett sådant mål ar en god folkbildning och en god folkskola, och därför kan det i kampen för dessa mål åtminstone aldrig vemodsfullt klagas: »det ar icke något nöje». Tvärtom. Ty hoppet om framgång och medvetandet om det berättigade i ens strävan äro redan i sig själva ett nöje.

Hur hr K, J. Ekman vill främja kommunernas ekonomi.
Vi hava i nr 5 av Sv. Lig redogjort för hr K. J. Ekmans motion angående inskränkning av antalet inspektörer och konsulenter hos skolöverstyrelsen. Till nämnda befattningshavare hänför han i denna motion även överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde, ehuru sistnämnda tjänsteman icke alls hör dit. Det misstag han sålunda begått i fråga om placeringen av det byggnadssakkunniga biträdet har han emellertid sökt att rätta - huruvida han själv efteråt upptäckt misstaget eller han av någon annan fått upplysning därom må vara osagt - genom en senare väckt motion, i vilken han yrkar avslag på k. m:ts framställning angående fortsatt anslag till ifrågavarande byggnadssakkunniga biträde. Motiveringen för sistnämnda yrkande har han emellertid lustigt nog infogat under den ovannämnda felaktiga rubriken, och där står den givetvis kvar. Nåja, det må ju vara hr Ekmans ensak att skriva motioner, som han behagar. Vi ha fäst uppmärksamheten på denna formella oegentlighet, därför att den i sin mån utgör ett nytt vittnesbörd om hans förmåga att behärska till skolväsendet hörande områden.
Vi skola nu något belysa hr Ekmans sakkännedom rörande ovanberörda bef attuingshavare.
Skolöverstyrelsen har haft den lyckan att för befattningen som bygg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free