- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
155

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 9

SVENSK LÄRARETIDNING.

155

for nybörjare lättare med för korta an för långa. För skolornas skidparker böra därför ej längre skidor an 7 fots anskaffas, men väl kortare.

Bindningarna äro ej det minst viktiga vid skidutrustningen. I de delar av landet, där den osulade pjäxan allmänt användes, ar en mjuk tårem med någon enkel bakbindning tillräcklig. En bindning med tåjärn och stramanordning ar dock att föredraga i en skidpark. En sådan bindning ger en betydligt bättre styrning åt skidorna, och detta underlättar nybörjarens handhavande av dem i hög grad.

Årets förteckning över undervisningsmateriell upptar såväl skidor som bindningar och stavar.

Skall skidlöpningen bli ett verkligt nöje för utövaren, ar det nödvändigt kunna tämligen väl behärska skidan under olika förhållanden. Anordnas lektionerna omedelbart som utfärder, under vilka stavarna användas från första stund, kommer sa småningom en del av avdelningen att tillägna sig en rätt god skid-färdighet, men åtskilliga barn komma säkert aldrig att känna sig säkra, och när skolan ar slut, ar det kanske också slut med skidlöpningen.

Ett bättre resultat ger undervisningen, om vissa förberedande övningar genomgås under de första lektionerna. I anvisningarna till undervisningsplanen uppräknas dessa. Vad som inte får behandlas för lättvindigt, ar löpningen utan stavar. Stavarna skola användas att driva på med och även att hålla igen med. Det sista kanske inte det minst viktiga med hänsyn till skidornas livslängd. Men balansen bör löparen i regel kunna hålla utan hjälpmedel, och när nybörjaren skall lära sig den konsten, äro stavarna uteslutande till hinder.

Även den skidkunnige läraren kan vid dessa förövningar ha stor nytta av en metodiskt uppställd hjälpreda. En sådan finns numera i V. von Feililzens »Första handledning vid utbildning i skidlöpning», Svenska Andelsförlaget, pris kr. 1: 90. För den mindre erfarne läraren ar handledningen ovärderlig.

Full säkerhet på skidorna vinnes endast genom lång övning, men det bör inte avskräcka. De grundläggande övningarna kunna läggas i en terräng av lämplig svårighetsgrad och ändå ge barnen en kunskap, som de själva kunna tillämpa under svårare förhållanden. Den lärare, som själv ar nästan nybörjare, får nog finna sig i att eleverna tämligen snart gå förbi honom.

En gren av skidlöpning, som i hög grad intresserar gossarna, af backlöpningen. Det behövs inte sa stora anordningar för att åstadkomma ett litet stup, där början kan göras. Därvid bör man särskilt iakttaga, att stupet lägges tillräckligt högt upp i backen, sa att nedslaget ej sker på plan mark. Backlöpningen utvecklar hos gossarna den djärvhet och behärskning, som de ha nytta av även vid vanlig terränglöpning.

För att uppmuntra intresset for skidlöpning i allmänhet och backlöpning i synnerhet ha skidorganisationerna instiftat ett ungdomens skidlöparmärke, avsett att vara ett belöningstecken för färdighet i kombinerad back- och terränglöpning. Fordringarna för märket äro ej större, an att varje duktig pojke med litet övning kan erövra detsamma. Närmare upplysningar rörande detta märke lämnas under adress Ungdomens skidlöparmärke, Stockholm 3.

I fordringarna för Skolidrottsmärket ingår även terränglöpning på skidor för såväl gossar som flickor. Detta märke kan dock endast förvärvas av medlemmar i förening, ansluten till Sveriges Skolungdoms Gymnastik- och Idrottsförbund. (Adress Lia Nygatan 4, Stockholm).

Ha barnen fått tillfälle att öva sig i skidlöpning, sätta de också värde på att få visa och jämföra sin färdighet med andra barn, att få tävla. Skolan har i detta fall en mycket viktig uppgift att fylla. Intressera vi oss för barnens skidtävlingar, kunna vi också leda in dessa på sunda banor, sa att barnen ej överansträngas och taga skada av dem. Av stor vikt ar tävlingsbanornas längd för de olika åldersklasserna. Svenska Skid-delegationens standardprogram vid skidtävlingar för skolungdom upptar följande sträckor.

För skolflickor.

a) ålder 10 men ej 12 ar l km. lätt terrängbana.

b) » 12 » » 14 » 2 » medels var »

c) » fyllda 14 ar och

däröver 5 » » »

För skolgossar.

a) ålder 10 men ej 12 ar l km. lätt terrängbana.

b) » 12 » » 14» 2 » svår »

c) » fyllda 14 ar och

däröver 5 » svår »

Samtliga löpningar med stavar. Detta under förutsättning, att de elementära grunderna i skidlöpning, således löpning utan stavar, inlärts i skolan.

Mot detta program kan den anmärkningen göras, att banorna äro avsevärt kortare an de banor, som fordras för fullgörandet av prov för skolungdomens skidlöparmärke och Skolidrottsmärket. Vid »märkesåkningen» gäller det dock endast att utföra en viss prestation inom en rätt rundligt tilltagen maximitid, och ansträngningen behöver därför ej bli större. I de delar av landet, där skidlöpningen ar allmänt utövad från tidiga ar, kan givetvis banornas längd utökas rätt betydligt, utan att någon fara för överansträngning förefinnes.

Tävlingar i allmänhet böra dock förekomma mycket sparsamt, särskilt större sådana, där det gäller barn från olika orter.

I skidutbildningen böra enligt anvisningarna även ingå övningar i skidvård. Vad vallningen beträffar, ar det för skolbruk tillräckligt med enbart tjärvallning. I samband med vallningen kan anvisning ges, hur brätte och spann vid behov kunna förbättras. Särskilt viktigt ar, att skidorna förvaras på lämpligt

sätt. Enklast sker detta genom att omsorgsfullt binda samman dem framtill och baktill och sedan spänna in en lämplig träbit något bakom remhålet. Spann-klotsen bör ej vara mer an c:a 2 cm. högre an skidornas naturliga spann. Om skidorna sedan ställas på spetsarna hållas även brättena upp. Få skidorna stå utan att vara hopbundna på detta sätt eller insatta i någon slags spannställning, bli de lätt skeva och sidkrokiga. Skevheten kan tagas bort vid vallningen, men sidkrokigheten ar nästan omöjlig att helt och hållet få bukt med.
Det ar således en hel del, som hör samman med undervisningen i skidlöpning, men har man en gång satt sig in i ämnet, sa glömmer man inte gärna bort det.
Personligen har läraren lika stor nytta av övningarna som eleverna, och under dessa lektioner kommer han barnen närmare och lär känna dem på ett helt annat sätt an inne i skolsalen, en sak, som för undervisningen i övrigajimnen också har sin stora betydelse.
Många vackra ord ha sagts om Skididrotten av dess vänner och utövare, och ännu många fler komma att sägas, allteftersom flera och flera av Sveriges inbyggare lära sig den. Ett ar ock visst: ej mycket kan stämma sinnet till större andakt och djupare glädje, an den man erfar, då man på skidor glider genom snötyngd skog, där solskenet silar in och ger de underbaraste reflexer åt allt. En sådan stämning skapar kärlek till vårt härliga land, och detta ar ju ett av de mål vi som uppfostrare sträva efter. August Dalfors.
"Ett nytt tråd i skogen."
Tiden låter i sin rikedom av idéer ej heller skolan bli lottlös. Det ar även på dess fält sa mycket, som tränger sig på, att man ej må förundras, ifall en och annan av de i katedern »gamla och vana» tycka att det börjar gå runt i huvudet, när de tänka över dagens ställningar och förhållanden.
Men rörelse ar i alla fall liv, och liv, fortlöpande liv, rikare utveckling, ar Mimersbrunnen, som människorna måste stå i kontakt med, om det skall bli något av dem, och om det skall bli något bevänt med vad de äro kallade att göra. Att livet då rätt sa ofta ar respektlöst, lär ej mycket löna sig att Per och Pål sätta sig på höga hästar för. Odin satte som bekant sitt öga i pant. Sägnen förtäljer ej, när det skedde, men hände det till äventyrs vid den tid, då Balders-sagan utformades, får man säga, att priset för att få kunskap om vad som rörde sig under isarna, ingalunda var för högt. I vara dagar och häruppe i vår lugna nord kräves det för att bli lyhörd och förstående på sin höjd att offra några fördomar.
Nåväl, men det kan vara svårt nog! En viss uppfattning kan vara en sa kar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free