Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 9
SVENSK LÄKARETIDNING,
165
Den erfarenhet, som vunnits i, fråga om de hittills hållna fortbildningskurserna, har, enligt vad skolöverstyrelsen i sina skrivelser anfört, oförtydbart givit vid handen, att dessa kurser på ett synnerligen verksamt sätt bidragit att göra de uti dem deltagande lärarna och lärarinnorna dugliga för sin uppgift och därmed även att göra deras arbete i skolan mera fruktbärande. Särskilt torde böra framhållas att just nu, då det gäller att i det praktiska skolarbetet genomföra de i vissa avseenden nya grundsatser, vilka kommit till uttryck i den nya undervisningsplanen for rikets folkskolor, kurser av ifrågavarande art äro i alldeles särskild grad av behovet påkallade. Att dessa kurser äro högt skattade även av lärarna själva, framgår såväl av de omdömen kursledarna lämnat om deltagarnas intresserade och nitiska arbete, som ock därav, att ett betydligt större antal lärare anmält sig till deltagande i kurserna an vad som vid dem kunnat mottagas.
Ar 1922 anordnades eller understöddes med bidrag ur det av riksdagen beviljade anslaget å 75,000 kr. icke mindre an 46 kurser* därav 25 i hembygsundervisning, 15 i sang* och talteknik, l i teckning, l i experimentell fysik, l i fysik och kemi, 2 i gymnastik och lek samt l i fysisk fostran.
Såsom exempel på antalet sökande till dessa kurser må nämnas följande. Till Sveriges allmänna folkskollärarförenings två hembygdskurser i Göteborg anmälde sig 357, av vilka blott 80 kunde antagas, till hembygdskurserna i Umeå 164 (antagna blott 37), Skurup 72, Vadstena 44, Laholm 72, Vaggeryd 38 samt till kurs i fysik och kemi i Upp-^ sala 135 (antagna blött 32).
Det sammanlagda antalet deltagare i kurserna ar 1922 uppgick till 2,231.
Då ifrågavarande kurser alltså visat sig ha en mycket stor betydelse, och då de omfattats med det livligaste intresse, vore det synnerligen beklagligt, om ett alltför långt avbrott i anordnandet skulle äga rum. På grund av det anförda får jag föreslå, att riksdagen ville till allmänna fortbildningskurser for lärare vid egentliga folkskolor och småskolor för budgetåret 1924-1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 75,000 kr.
En lika lydande motion, nr 231, har i A. K. väckts av hrr Carl Sehlin och Ruben Wagnsson.
Statsbidrag för underlättande av skolgång.
I motion nr- 326 hava hr Carl Sehlin jämte två andra ledamöter av A. K. föreslagit skrivelse till k. m:t angående statsbidrag i vissa fall för underlättande av långt från skola boende skolpliktiga barns skolgång. Ur motionen återgiva vi följande.
Gå vi till de enskilda skoldistrikten, skola vi mångenstädes finna, att uppoffringarna för barnens skolgång drabba byar och föräldrar mycket olika. Detta gäller företrädesvis glest befolkade trakter av vårt land med små avlägset liggande skogsbyar och lägenheter, som icke kunna erhålla någon skola, och där föräldrarna alltså måste inackordera sina barn under deras skoltid. Inbyggarna i sådana byar, som ofta befinna sig i mindre goda ekonomiska förhållanden, måste vidkännas extra utgifter for vägar, transporter av livsförnödenheter m. m., och därjämte åläggas de särskilda uppoffringar för att fullgöra statens krav på barnens skolgång. Att inrätta skolor för fyra ä fem skolpliktiga barn ställer sig orimligt dyrt för både kommun och stat och likväl bli dessa skolor of f äst av sämsta undantagsform. Under sådana förhållanden har frågan om statsbidrag till skoldistrikt for inackordering av skolplik-
tiga barn gång efter annan förts fram i riksdagen.
Vid 1921 och 1922 års riksdagar framfördes denna fråga i motioner av herrar C. Sehlin och C. J. Öberg. Statsutskottet förklarade, att syftet var mycket beh j ärtans-värt, men att utredning saknades. Med anledning härav vilja vi erinra om att en utredning angående denna sak redan föreligger, ehuru den endast avser vissa delar av riket. Genom skrivelse den 4 maj 1916 anmodade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet K. G. Westman skolöverstyrelsen att taga under omprövning, huruvida inackorderingsbidrag av det slag, som redan beviljats vissa församlingar i de nordligaste lägen for beredande av möjlighet till skolgång, borde tilldelas även andra församlingar i Norrland och tilläventyrs även i andra delar av landet, och sedan inkomma med förslag. Med anledning härav avlämnade skolöverstyrelsen den 6 november 1917 både utredning och förslag, vilka dock ännu ej lett till någon k. m:ts åtgärd. Rörande innehållet i denna utredning vilja vi hänvisa till C. Sehlins motion vid 1922 års riksdag. Därav framgår, att inom de sju län, denna redogörelse omfattar, voro skolrådsordförande och folkskolinspektörer ense om behovet av ett sådant bidrag och fördelarna därav både för barnen, skoldistrikten och staten.
Det synes oss knappast lämpligt att i fråga om detta bidrag begränsa möjligheterna att komma i åtnjutande därav till vissa delar av landet, utan varhelst ett skoldistrikt kan uppvisa, att det ställer sig ekonomiskt fördelaktigare och för barnens undervisning bättre att i vissa fall lämna bidrag till föräldrarna för barnens skolgång an att inrätta skolor med ytterst ringa barnantal, där skall möjlighet också finnas att av statsmedel erhålla någon del av detta bidrag. Denna hjälp skulle kunna ges i olika former t. ex. for uppförande av skolhem, där sådant kunde anses lämpligt, för inackordering av skolbarn hos enkilda eller för anordnande av skolskjutsar. Med den utveckling motortrafiken nu vunnit, kunna vi väl tanka oss fall, där det skulle ställa sig billigare både för kommun och stat att genom bil eller buss föra fram barnen till någon skola med centralt läge och god skolform an att bygga skolhus och underhålla lärarinnor i små byar med permanent ringa barnantal. Utomlands börjar man också i vissa fall att på detta sätt centralisera folkundervisningen. Frågan om lämpligheten att vidtaga sådana anordningar även i vårt land synes oss lämpligen kunna upptagas i samband med prövningen av frågan om statsbidrag för uppförande av skolhus.
Den statshjälp, vi i denna motion avse, bor icke betraktas som något fattigunderstöd, utan såsom ett statsbidrag i vdss form for folkundervisningen.
Med stöd av vad vi ovan anfört och med den erfarenhet, vi i denna fråga vunnit på skilda håll, äro vi förvissade om att den utredning, som icke begränsades till vissa områden av landet och som skulle kunna utföras av skolöverstyrelsen med anlitande av folkskolinspektörerna och skolrådsordförande, kommer att ådagalägga, att det i avsevärt många fall skulle vara ändamålsenligare att lämna statsbidrag till undervisningen i den av oss föreslagna formen. Därmed skulle enligt vår mening barnen erhålla bättre undervisning, skoldistrikten slippa från betydande kostnader för att anskaffa lokal och Skolmateriell för skolor i sådana småbyar och staten i många fall göra besparingar. I sitt anförande i denna fråga vid 1921 ars riksdag anförde hr Öberg, att enligt detaljerad uträkning av skolrådsordföranden i Björna församling i Ångermanland skulle staten kunna med avseende på detta skoldistrikt inbespara ungefär 4,000 kronor årligen, om statsbidrag utgingo till skolbarns inackordering i stäl-
let för till avlöning av lärarinnor i småbyar med 5, 6 ä 7 skolbarn.
På grund av vad vi sålunda anfört, få vi härmed föreslå,
att riksdagen hos k. m:t måtte hemställa om skyndsam utredning angående behovet och lämpligheten av statsbidrag i vissa fall för underlättande av skolgång för långt från skola boende skolpliktiga barn samt sedan framlägga det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.
Högre folkskolor.
Hr Rydén har vidare i motion nr 99 föreslagit höjning av anslaget till understöd åt högre folkskolor m. m. Denna motion har i sin helhet följande lydelse:
Det betydelsefulla beslutet angående upprättandet av praktiska ungdomsskolor, som fattades av 1918 års lagtima riksdag, omfattade jämväl den högre folkskolan, i det att grundläggande bestämmelser för denna skolas organisation genom sagda beslut fäste ställdes. Därigenom skapades förutsättningar för den högre folkskolans framtida utveckling. Särskilt ar att marka, att för denna skola upptogos två olika typer, nämligen en allmän och en yrkesbestämd. Även om skolor enligt förstnämnda typ skola sa långt som möjligt hava en praktisk läggning, ar det dock framför allt de yrkesbestämda skolorna, som äro ägnade att tillgodose en direkt på olika sidor av det praktiska livet inriktad utbildning. I och med den yrkesbestämda högre folkskolan har skapats en skolform, som, på samma gång den lämnar ökad allmänt medborgerlig bildning, direkt förbereder lärjungarna för olika grenar av arbetslivet, såsom jordbruk, industri, handel och husligt arbete, och såsom en med realskolan och den kommunala mellanskolan sidoställd skola med daglig xmdervisning i hög grad ar ägnad att motverka en icke önskvärd alltför stark tillströmning till de båda nyssnämnda mera teoretiska skolarterna.
Den yrkesbestämda högre folkskolan har också under den korta tid, den funnits till, haft att uppvisa en jämförelsevis stark utveckling. Efter fem ar finnas nämligen 22 högre folkskolor av denna typ. Dessa utgöra ungefär tredjedelen av hela antalet, som upp-
får till 67. Den angivna siffran för de yresbestämda skolornas antal ger dock icke en riktig uppfattning av deras utveckling. De yrkesbestämda skolorna äro nämligen i regel större an de allmänna. Detta framgår bland annat därav, att deras klasser i större utsträckning äro uppdelade på parallellavdelningar. Under det att av de 45 allmänna högre folkskolorna blott 10 hava någon klass uppdelad på parallellavdelningar, förekommer sådan uppdelning inom 17 av de 22 yrkesbestämda skolorna. Dessutom ar att märka, att det endast ar bland de senare, som skolor med något större antal parallellavdelningar förefinnas.
Den begränsning av anslagsmöjligheterna till högre folkskolor, som föreslås i punkt 153 under åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition, kommer därför att huvudsakligen gå ut över de yrkesbestämda högre folkskolorna. Enligt sagda förslag skulle k. m:t för varje ar bestämma, huru stort belopp av förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor, som finge utgå till parallellavdelningar, vilket belopp sedan skulle fördelas av skolöverstyrelsen.
Om nämnda förslag må först sägas, att dess antagande skulle innebära en makt for k. m:t, som icke torde gälla beträffande andra förslagsanslag under åttonde huvudtiteln. Då det eljest ansetts lämpligt, att för anslag till ett visst ändamål fastställdes ett bestämt maximibelopp, har riksdagen plägat besluta i detta hänseende. Riksdagen skulle i förevarande fall egentligen överlämna sin ratt i en anslagsfråga till k. m:t och sedan ej kunna öva något inflytande på det satt, varpå det ifrågavarande behovet bleve tillgodo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
