Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 11
riktigt mjuka och naturliga former, hunden sprang rätt ledigt, skidlöparen lutade sig ganska naturligt mot sina avspända skidor, något slags Ivar Vidfarnne kilade flinkt upp till Uppsala slott o. s. v.
Naturligtvis kommo snart nog flera tecknare underfund med att de gripit sig an med för svåra uppgifter. Men den upptäckten var enbart hälsosam. De korrigerade sig själva under följande timmar.
Det säger sig självt, att icke önskvärda detaljer, t. ex. annonsmomentet i annonserna m. m., utelämnades. Vederbörande tecknare fick även själv tänka ut ett lämpligt och piggt namn på sin teckning.
För läraren bli dylika teckningstimmar en källa till intressanta iakttagelser rörande elevernas individualitet. Han upptäcker den ordningssamma, husliga flickan, den fantasirika, som älskar leken och sagan. Han finner pojken, för vilken jakten, idrotten, äventyret ar livet, men han träffar även drömmaren vid sagoslottet och den religiöst anlagde vid kyrkan. Stundom stöter han även på humoristen.
Gott och väl, säger någon, men hur går det med den goda regeln »från det lättare till det svårare?» Rätt bra. Efter några mindre lyckade försök leta barnen sig snart till uppgifter, som de orka med, och sedan gå de av egen drift framåt ganska varsamt. På frågan: skulle du inte kunna försöka rita det här nu? får man rätt ofta svaret: Det ar nog för svårt ännu. Eller också får man veta, att det ginge nog bra, om inte det eller det partiet vore, men just detta ser sa svårt ut. En smula självkännedom alltså.
Men hur stämmer förfaringssättet med undervisningsplanens lärogång? Inte alls illa. Sa småningom få barnen ordna sina urklipp i en biologisk avdelning, en geografisk, en historisk och en med sagomotiv. Ur våra tidningar, särskilt deras söndagsbilagor, torde rätt mycket kunna hämtas. De förses ju i regel med illustrationer av durkdrivna tecknare. Och teckningar bör det helst vara, enär det här gäller att giva barnen blick och sinne just för linjer.
Om dessa urklippsförråd ökas med bilder från vår och andra världsdelar, sa torde det inte bli synnerligen svårt att få fram geografiska, biologiska och historiska bilder, i den mån sådana behövas, i synnerhet om barnen t. ex. en
vecka i förväg fått bereda sig på att anskaffa motiv till en bestämd uppgift. På sa satt få tidningar och tidskrifter, som nu likgiltigt kastas i vedlåren eller på skräphögen, ett större värde. Barnen få ett nytt och annat intresse för att studera »gubbarna». Detta för dem närmare livet och - konsten.
Naturligtvis vill jag med detta icke ha sagt, att man ej bör sa mycket som möjligt teckna efter verkliga föremål. Detta bör givetvis ske i största möjliga utsträckning. Men liksom vi lära oss skriva bokstäverna genom att efterbilda, sa torde vi val lära oss en god del av färdigheten att teckna genom att kopiera. Medelst ett dylikt ständigt och intresserat studium av teckningar samla barnen också ett ingalunda föraktligt material till sina minnes- och fantasiteckningar.
Att komma med några teorier i fråga om teckningsmetodik har emellertid inte varit meningen med dessa enkla rader. Syftet har endast varit att visa på ett litet experiment, vars huvudtanke varit att sa att säga skicka barnen ut på jakt efter teckningsmotiv och låta läraren stanna hemma. Experimentet synes ha lett till några ur pedagogisk synpunkt goda ting, nämligen intresse, arbetslust och upptäckarglädje samt som en följd därav uppövad färdighet.
Per Skantz.
Sådana experiment som det här skildrade, vilka sätta barnen i livlig s j älv verksamhet och strålande humör, äro givetvis ur flera synpunkter av mycket högt pedagogiskt värde, på samma gång som de bereda läraren själv sa mycken glädje och sa stor uppmuntran i hans arbete, att detta mer an väl uppväger den möda, han för ändamålet måste underkasta sig. Nya försök av olika slag kunna tydligen göras inom alla skolans ämnen. Enligt vad vi veta, företagas också
dylika försök av icke sa få lärare och lärarinnor både i folk- och småskolan. De, som sysselsätta sig därmed, skulle utan tvivel göra sina kamrater inom lärarkåren en stor tjänst genom att i Sv. Ltg publicera kortfattade redogörelser för desamma. Sådana redogörelser mottagas med största tacksamhet.
Beträffande resultatet av det ovan relaterade försöket med förstoring och förminskning av teckningar säger förf. i ett åtföljande brev: »Felaktigheter finnas naturligtvis i teckningarna. Men de äro fullständigt barnens arbete. Ingen hjälp på papperet ar regel.» Visst får man felaktigheter vid dylika försök. Ty försök äro endast försök, och barn äro barn. Man skall inte begära orimligheter varken av sig själv eller barnen. Men även om ett försök skulle misslyckas, vad sen! Man har i alla fall vunnit en ny erfarenhet, som kanske kan medföra, att det lyckas bättre nästa gång. Den, som skriver detta, har under sin lärartid utfört många försök av olika slag, alla med mer eller mindre goda resultat. Ett sådant, som avsåg, att genom ästesiometer undersöka trötthetsföreteelserna hos barnen vid olika tider på dagen, misslyckades fullständigt, emedan barnens förnimmelsenerver sa småningom blevo sa vana vid instrumentet, att detta icke gav utslag. Detta negativa resultat visade emellertid, att den på den tiden av tyska vetenskapsmän mycket använda ästesiometern icke var något tillförlitligt instrument för mätning av trötthetsgraden, och försöket hade sålunda icke varit förgäves. Man måste givetvis hava mod att misslyckas för att sa småningom komma ett steg framåt. Det ar ingen annan an den enskilde läraren själv, som i metodiskt avseende kan föra sin skola framåt, och även ett misslyckat försök kan i sig rymma ett gott uppslag, som kan komma till nytta framdeles. Det ar framför allt med hänsyn till dylika uppslag, som det kan vara värdefullt, att nu berörda försök av olika slag bekantgöras i Sv. Ltg.
Bed.
Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett eller annat avseende
värdefullt,
sa skulle Ni göra Svensk Läraretidning en tjänst och gagna den fria lärarpressen om Ni ville
visa det
for de medlemmar av folk- elkr småskol-kåren, som ännu ej äro prenumeranter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
