- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
199

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 11

SVENSK LÄRARETIDNING.

199

vinsialläkaren i Östergötlands län, dr E. Wykman, ett föredrag om vardagsläsningens inverkan på barnens hälsotillstånd. Tal. sökte därvid visa, att var-annandagsläsning i skolorna på landsbygden vore att långt föredraga såväl i hygieniskt som i sanitärt hänseende. Då föredraget sedan kritiserades i Svensk Läraretidning och ar Wykman beskylldes för att ha »målat på fri hand», föredrog han frågan i Linköpings läkarsällskap den 26 sistlidne januari, varjämte han utsände en cirkulärskrivelse till samtliga provinsial- och extra provinsialläkare inom länet för besvarande av en del punkter, som berörde denna fråga. Alla i Linköpings läkarsällskap närvarande ledamöter uttalade enhälligt den åsikten, att på landsbygden vore varannandagsläs-ning den lämpligaste skoltypen. Av de på cirkulärskrivelsen ingångna svaren framgår, att även övriga tillfrågade läkare i länet intaga samma ståndpunkt i den nu sa aktuella frågan. Östergötlands Dagblad har genom tillmötesgående av dr Wykman blivit satt i tillfälle att återgiva de synpunkter, läkarna ute i länet anfört.

3O proc. av skolbarnen ha 3 km. eller därutöver till skolan.

Vad då först angår det ungefärliga procenttalet av skolbarn, som inom varje läkardistrikt hava 3 km. eller därutöver till skolan, variera uppgifterna helt naturligt mycket, såsom 10-30 proc. i Kisa provinsialläkardistrikt, ingen siffra uppgiven från Linköpings distrikt, men provinsialläkaren anser att det ar »fler an man tror», 5-55 proc. i Mjölby distrikt, intill 27,5 i Motala distrikt, intill 10 i Norrköpings distrikt, omkring 60

- 70 i Stegeborgs distrikt, 35-50-76 i Söderköpings distrikt, 10-34-25 i Tjällmo distrikt, c:a 60 i Valdemarsviks distrikt, 11-37 i Ödeshögs distrikt, 30

- 60- i Boxholms distrikt och l i Torpa distrikt eller socken.

Man skulle således gott kunna säga, att cirka 30 proc. av skolbarnen hava 3 km. eller därutöver till skolan.

Som svar på vad inflytande våglängden bör ha på de olika skoltyperna hava alla läkarna med en mun anfört, att en väglängd av 3 km. och därutöver för barnen till skolan bor tala för varannandagsläsning. Likaså bör vägens dåliga beskaffenhet tala for en dylik skolform.

De flesta läkare anse, att skolorna ej böra pågå de värsta vintermånaderna, såsom ifrån medio av december till och med i medio av februari.

Skolbarnens föda under skolgången tyckes i hemmet bestå oftast av kaffe med bröd på morgonen, då de skola gå till skolan och likaledes av kaffe på kvällen, då de komma hem från skolan, mera sällan av lagad mat. Undernärda barn förekomma numera rätt sällan, men någon gång dock bland mera fattiga och mot slutet av terminerna. I alla fall ar det en högst olämplig diet för ett barn att 8 månader på året leva på

smörgåsar och »torrskaffens». De flesta tjänstläkare anse, att barnen äro klenare, då de gå i skolan an eljest, i synnerhet mot slutet av vårterminen.

Blodbrist och allmän kraftnedsätt-

ning vanligare under skoltiden

an eljest.

En del tjänstläkare angiva, att blodbrist och allmän kraftnedsättning med avmagring, trötthet och håglöshet äro vanligare under skoltiden an eljest; mag-och tarmrubbningar uppgivas ej vara ovanliga, kanske beroende på den olämpliga dieten och långa tiden mellan måltiderna; skrofulösa barn uppgivas oftare an annars visa manifesta symtom; nervöst anlagda barn bliva nervösare under .skolgången, i synnerhet om de överansträngas. Vissa nervsjukdomar exempelvis danssjuka uppträda ej sällan just i samband med skolgången.

Nästan allmänt anföres, att barnen å landet deltaga i hemmets sysslor, i synnerhet de äldre och under sommartiden, beroende dels på att barnen äro intresserade därav, dels på att föräldrarna såväl behöva dem därtill i denna brist på arbetskrafter.

En del läkare anse obetingat, att skolarbetet ar alltför ansträngande för vår tids ungdom, en annan del att barnen ej sällan drivas för hart med alltför många ämnen å schemat. Och de anse vidare, att enda botemedlet för att avhjälpa det onda ar begränsande av antalet skolämnen och kursernas storlek samt införande av varannandagsläsning, där sådan ej redan tillämpas.

Alla tjänstläkare uttala sig entusiastiskt for varannandagsläsning.

Alla tjänstläkare uttala sig entusiastiskt for varannandagsläsning, vilket de motivera med att barnen då få vila ut och njuta lämplig föda åtminstone varannan dag samt beredas tillfälle att bättre bereda sig för skolan och genom att hjälpa föräldrarna lära sig arbeta. Barnen bliva härvid mindre trötta och nervösa, få bättre matlust och matordning samt tillgodogöra sig det inlärda bättre och få uppfostras i det yrke, som skall bliva deras framtida; varannandagsläsning torde ock räcka mer an väl till för barn, som i framtiden skola agna sig åt kroppsarbete. De övriga böra redan tidigt söka sin utbildning i särskilda skolor av en eller annan art, det anses nästan orimligt att låta ett barn gå i genomsnitt en mil varje dag och detta under 8 månader varje ar och därtill utan mat; kläder och skodon, som isynnerhet höstetid på grund av det ofta ymniga regnandet bliva våta och fuktiga, få ej tillfälle att torka, då de skola användas varje dag i skolan; vardagsläsning blir alltför ansträngande för de barn, som ha längre väg (3 km.) till skolorna, och även vid kortare, svårare väg och dåligt väder; yngre och klenare barn kunna vid vardagsläsning överansträngas och äldre

böra få mera tillfälle till att ’deltaga i arbete i hemmen; en läkare anser att för alla barn bör varannandagsläsning tillämpas oberoende av väglängd och väglag.

Alla tjänstläkare äro samstämmigt av den åsikten, att medicinska och hälsovårdsmyndigheter böra höras vid utfärdandet av regler för när vardags- eller varannandagsläsning skall tillämpas.

Alla läkare anse, att det vore önskvärt att skolläkare anställdes för skolorna på landsbygden, men de vilja ej yrka därpå, emedan kostnaderna kanske bleve väl stora i förhållande till de resultat, som därmed vunnes; fyra läkare yrka emellertid därpå under alla förhållanden.

Detta läns provinsial- och extra provinsialläkare till antalet 15*, vilka hava sin verksamhet å landsbygden med cirka 205,000 invånare, hava således alla förordat varannandagsläsning. Till min stora glädje, säger dr Wykman, står jag alltså icke ensam om min åsikt utan har ett starkt stöd i landsbygdens tjänstläkarkår för att icke tala om Linköpings läkare, som likaledes dela min åsikt. Denna enighet i åsikter och uppfattning kan således ej vara någon tillfällighet utan måste bottna i ett fast rotat omdöme om vad skolfrågan och situationen kräva. Alla dessa läkare, som nu yttrat sig, äro äldre**, i det praktiska livet och allmänna läkareförhållanden väl förfarna män, och deras mening torde därför hava något att betyda vid denna frågas bedömande.

Många fall av tuberkulos förorsakade genom barnens överansträngning.

Såsom framgår av läkarnas svar å cirkulärskrivelserna hava en rätt sa avsevärd procent av barnen 3 km:s skolväg och därutöver, betydligt längre i skogsbygden an på slätten. Att tillryggalägga denna för barn betydliga väglängd dag in och dag ut fram och åter måste ovillkorligen inverka menligt på barnets fysik, även om barnet ej direkt blir angripet av sjukdom för tillfället, men förr eller senare ge sig nog sviterna tillkänna. Man tanke på alla tuberkulossjuka vid 16-20 års åldern, vem vet om ej denna hemska sjukdoms manifesterande framkallats av överansträngning under de närmast föregående åren. Barnets fysik ar nämligen sa »funtad», att den fördrager tämligen bra enstaka retningar, här överansträngningar, men bliva dessa retningar alltför ihållande, framkalla de utbrott eller sjukdomar, som bliva stabila och kanske ödesdigra nog för all framtid.

* Enligt statskalendern äro de 14, men en mer eller mindre spelar väl ingen roll, när det gäller ett sa gott ändamål som att verka för halvtidsläsning. Not av Sv. Ltgs red.
** En ar 33, en 38 och en 39 ar. Läkare vid den åldern bruka annars räknas till de yngre. Not av Sv. Ltgs red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free