Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
219
denna hemska skildring rinner oss i minnet det ordet: »sa jag malar, ty sa roar mig att måla.» Vi tvivla nämligen på att någon av läkarna, hr Wykman inbegripen, kan i Östergötland leta fram ett enda barn, som under hela skoltiden får leva endast på »smörgåsar och torrskaffens» eller som varje dag får gå till och från skolan »utan mat». När hr W. refererat det sistnämnda av tjänstläkarnas uttalanden, har han uppenbarligen i sin heta iver for halvtidsläsningen alldeles glömt läkarnas kort förut refererade uttalande, att barnen oftast få kaffe med bröd på morgonen, då de skola gå till skolan, men bröd ar väl ändå mat, om an kaffet mycket väl skulle kunna utbytas mot t. ex. varm mjölk i detta på mjölk rika landskap. I detta sammanhang torde också böra erinras, att vad läkarna kalla »torrskaffens» mycket väl skulle kunna avhjälpas genom en sådan anordning i skolorna, att barnen kunde till sina smörgåsar få ett eller ett par glas varm mjölk, om man bara ville. Dylika anordningar äro mycket vanliga i utlandet, framför allt i Amerika, och de hava med stor framgång kommit till användning på många ställen även i vart land. Men vi konstatera även här den resignation, med vilken läkarna funnit sig i förefintliga missförhållanden utan att ens lämna någon antydan om åtgärder till en radikal förbättring. Mjölkdieten ha de icke kunnat hitta på Det enda de veta att ordinera ar - halvtidsläsning. Av halvtidsläsningen vänta de, att barnen skola »få njuta lämplig föda åtminstone varannan dag». Men slippa barnen därför ifrån kaffedieten morgnar och kvällar? Den gäller ju enligt läkarnas utsago även barnen i de halvtidsläsande skolorna. Och i hem med flera barn finnas alltid några, som gå i skolan den ena dagen och några den andra, vilket ger anledning till kaffe med bröd varje dag, varav säkerligen även de barn, som skola vara hemma, bliva delaktiga. Däremot få barnen vid halvtidsläsningen deltaga i hemmets middagsmåltid varannan dag, vilket givetvis ar en fördel. Fråga ar emellertid, huruvida denna fördel ar sa stor, att den uppväger allt vad barnen förlora genom halvtidsläsningen, och om icke en mera utsträckt mjölkdiet skulle vara for barnens kroppsliga utveckling sa betydelsefull, att den skulle fullt uppväga det nämnda middagsmålet. Vad veta provinsialläkarna härom? Tydligen ingenting, ty de tyckas aldrig hava kommit på den tanken, att skolbarnens diet skulle kunna omläggas på ett förnuftigt sätt. Sedan man i Amerika i stor utsträckning gjort försök med mjölkdiet för skolbarn och genom noggranna mätningar och vägningar av barnen kon-
staterat denna diets fördelaktiga inverkan på deras fysiska utveckling, har man där alltmer övergått till en sådan i både hem och skola.
Beträffande födan återstår emellertid den frågan, dels huruvida icke barnen i allmänhet verkligen få ett middagsmål, när de komma hem från skolan, dels huruvida de icke även på morgnarna få någon annan mat an kaffe med bröd. Provinsialläkarna synas icke hava anställt någon undersökning därom. De uttala sig nämligen ganska svävande, då de säga, att födan under skolgången tyckes bestå oftast av kaffe etc. Det ar sa lunda icke uteslutet, att en närmare undersökning rörande östgötaskolbarnens föda skulle giva ett bättre resultat, an det läkarna antytt.
Nu säga läkarna vidare, att vid halvtidsläsning och arbete i hemmet bliva barnen mindre trötta och nervösa och få bättre matlust. Hur veta läkarna detta? Med vilka heltids -och halvtidsläsande barn hava dessa läkare anställt trötthets- och andra undersökningar, och därvid fått tillfälle till jämförelser? Med inga. Vad de här saga ar alltså endast ett löst påstående utan reellt underlag och således fullkomligt värdelöst. Vi erinra, att här ingalunda duger att på induktiv vag draga slutsatser från ett eller annat fall.
Det tredje skälet läkarna ur hygienisk synpunkt anföra för halvtidsläsningen, ar, att »kläder och skodon, som i synnerhet höstetid på grund av det ofta ymniga regnandet bliva våta och fuktiga, få ej tillfälle att torka, då de skola användas varje dag i skolan.» Om detta måstesägas, att det ar ett rent svepskäl. Erfarenheten från de heltidsläsande skolorna i andra delar av landet visa, att kläder och skor mycket väl hinna att torka, när föräldrarna vilja göra sig besvär med den saken. Det vanligaste argumentet i de efterblivna delarna av Öster- och Västergötland ar annars, att barnen regnvädersdagar måste sitta med våta fötter i skolan och därigenom taga skada till sin hälsa. I andra delar av landet, där befolkningen ar något mera försigkommen, händer icke sådant. Det förekommes därigenom, att varje barn har i skolan torra strumpor samt torra tofflor eller andra skor, som de taga på sig, när de blivit våta på vägen, och behålla på, tills de skola gå hem. Då hava de våta strumporna och skorna hunnit torka.
Den, som skriver detta och som har en rik erfarenhet angående skolväsendets alla detaljer i ett helt landskap med mer an 1,000 lärare och därjämte icke ar alldeles främmande för Skolförhållandena även inom andra delar av riket, talade för icke sa länge sedan med åtskilliga föräldrar i en typisk halvtidsläsande bördig
och tättbebyggd trakt, där de kommunala folkskolförbundens agitatorer huserat som värst. I en familj, som hade ett icke sa litet jordbruk, fördes talet på heltidsläsningen, varvid hustrun uttalade den meningen, att om barnen bara sluppe att vid svårt väder sitta väta om fötterna i skolan, sa vore det nog bra, om de finge gå i skolan varje dag Samtalet fortsattes ungefär med följande:
»Regnar det då aldrig, sa att barnen bli våta om fötterna, när de gå varannan dag i skolan?»
»Jo, de’ gör de’ ju förstås.» »Vad gör Ni då med barnen?» »Ja, de få ju sitta våta i skolan.» »Och det låter Ni dem göra?» »Ja, vad ska man göra vid de’?» »Men har Ni då aldrig tänkt på att barnen skulle kunna ha ett par torra strumpor och ett par torra skor i skolan till ombyte under ovädersdagar?»
»Nä, de’ ha vi inte. De’ har ingen annan heller.»
»Då ar Ni inte sa värst kvicktänkta här i trakten.»
Den senaste anmärkningen väckte uppenbarligen hustruns munterhet, och rådet angående de torra strumporna och skorna tilltalade hennes modershjärta, sa att, då hon förut talat långsamt och släpigt, hon nu utbrast i tydlig förtjusning:
»Ånej, men de’ skulle man ju kunna skaffa förstås.»
När sedermera den frågan riktades till mannen:
»Men säg mig, ar inte ändå det egentliga skälet till ert motstånd mot en ordentlig skolundervisning på denna ort, att en agitation i det avseendet pågått här i trakten, och att ni kommit överens att motsätta eder en sådan undervisning?»
svarade han helt ärligt:
»Åjo, när man kommit överens, skall man ju hålla det.»
Det anförda exemplet visar en till ytterlighet trög, för att icke säga orörlig intelligens. Vad man icke lärt av far och mor, det ar man ur stånd att hitta på själv. Icke ens föräldrakärleken hade här förmått att sätta fantasien i rörelse och upptäcka det enkla medlet: de torra strumporna och skorna. Men fallet ar icke enastående. Det ar typiskt för sådana trakter, där folkundervisningen varit under generationer försummad.
När nu alla de tjänstläkare, som yttrat sig på hr Wykmans begäran, icke kunnat finna på något annat råd i fråga om skolbarnens vila, föda och beklädnad an hr W:s universalmedel halvtidsläsningen, sa ter sig detta närmast, såsom torde framgå av det förut framförda, som ett fattigdomsbevis och ett skolhygeniskt kvacksalveri. Därmed hava vi icke sagt något förklenande om dem sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
