Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 13
vitt, blått, grönt o. s. v. Därigenom kan man på ett enkelt sätt få en för modellen lämpad bakgrund.
Bygeln göres av järn.
Denna beskrivning ar tillräcklig för att var och en skall förstå idén med det hela och kunna förverkliga den.
Syrach.
Hembygdskunskap i folkskolans högre klasser;
Föredrag av Elof Lindälv.
(Forts. fr. föreg, nr.)
Den nya undervisningsplanen påpekar, att hembygdsundervisningen bör ha stöd i samlingar av olika slag och att barnen kan medverka vid åstadkommandet av dessa samlingar. Jag känner en lärare, som låtit barnen ta med sig till skolan all sönderslagen flinta de hittat. Det låter ju ganska befängt,’men det ar inte sa tokigt, som det ser ut. I den socknen finns nämligen ytterst obetydligt med flinta i jorden. Största delen av den flinta, som finnes, ar ditforslad av stenåldersfolket, som använt den till sina redskap. Därför ar de flesta flintbitar redskap eller avfallsprodukter från tillverkningen av dessa. Den lärarens elever har själva tagit reda på, att stenåldersförfäderna haft boplatser vid Ålkistebarken, S vens torp och Björshagen.
I Träslövs skola har jag sett en präktig liten fornsakssamling, skänkt av en lantbrukare i socknen, som låtit den åtföljas av ett gåvobrev, i vilket han framhållit vikten av att skolan äger dylik åskådningsmateriell. Vid en och annan skola har man skaffat sig en samling redskap och verktyg belysande bygdens arbetsliv i gången tid. Samlingar av det slaget behövs inte blott vid genomgången av våra kläder, vår föda etc. vid den egentliga hembygdsundervisningen, utan även för undervisningen om bygdens näringsliv, som ju behandlas t. ex. i sjätte klassens geografiundervisning eller i fortsättningsskolans arbetskunskap.
Bra vore ju, om vi även hade undervisningsmateriell för studium av äldre tiders samfundsliv vid sjätte klassens historieundervisning och f ortsättnings -skolans medborgarkunskap. Jag tänker på gamla byhandlingar i sitt byskrin, luren eller trumman, som kallade tillsammans byamännen m. m. Det ar emellertid svårt att anskaffa kulturhistoriska samlingar till varje skola, och det ar då lyckligt, att vi som ersättning ha museer att tillgå. Vi ha sådana - mer eller mindre omfångsrika - samlingar i sa gott som varje stad inom stiftet. Dessa hembygdsmuseers föreståndare stå säkert till tjänst med upplåtande av samlingarna för skolbeBök sa gott som när som helst. Det har ju sina besvärligheter för en skolklass, när den har lång väg till museet. Men i många fall
kan en museiresa ge ett utbyte, som mycket väl uppväger den tidsspillan den förorsakar. Den kan ju kombineras med andra studier. Göteborgsmuseerna besökas årligen av omkring 1,000 skolklasser med tillsammans omkring 30,000 elever, varav det stora flertalet ar från folkskolorna. Man träffar där ofta klasser även från grannkommunerna. Men det ar ju givet, att större museer, som bjuder åskådningsmateriell till snart sagt alla ämnen, blir mer frekventerade av skolklasser.
Några av våra hembygdsmuseer ha rätt stora samlingar av -fotografier och andra bilder från bygden, sa t. ex. i Varberg och Kungsbacka. Oftast ha de också plåtarna, och i sa fall går det säkerligen att få låna dessa för kopiering, och på sa sätt ges en möjlighet att få utökat skolans bildsamlingar.
Detta var några få exempel på hembygdsstoff huvudsakligen i geografi- och historieundervisningen. I alla skolans ämnen kan ju anknytning till hembygden med stor fördel göras. Sa ar naturligtvis fallet med ett par ämnen, som ju står i nära samband med de nu nämnda. Jag syftar på tecknings- och modersmålsundervisningen.
I stället för att gå in på dessa vill jag peka på hur man från en forskningsgren kan få material till en hel del ämnen, Jag väljer ortnamns forskningen. Ortnamnen borde ju närmast höra till geografien. Men de kan också hjälpa till att klarlägga bebyggelsens fortskridande. Namn på -löv och -orne (Träslöv, Okome) tyder på gammal bebyggelse, under det -red och -torpnamn ar yngre. Hovas och Onsala minna om forntida kult och ar alltså användbara vid historieundervisningen. Namn sådana som Ramberget, Bjurslätt och Ulvarås kan utnyttjas vid biologitimmarna.
Ortnamnen i Älvsborgs län finnas avhandlade i k. ortnamnskommitténs redogörelser (tryckta häradsvis). Från ortnamnsforskningen i Bohuslän, som ledes av Ortnamns- och dialektinstitutet vid Göteborgs högskola, finnes bi. a. följande publicerat av Hj. Lindroth: Bohusläns Härads- och sockennamn, Kust och skär-gårdsnamnen (I. Sjökortet Tjörn) och Ortnamn i Göteborgs- och Bohus län (I. Säve-dals härad). I Halland ar en ortnamnsundersökning verkställd, men ännu ar inte materialet från denna offentliggjort.
Vid diskussionen om hembydsunder-visningen har bi. a. framhållits, att man på ett för tidigt stadium upptagit ett stoff, som hör högre klasser till. Stoffet måste givetvis rätta sig efter barnets andliga utveckling. Men det beror mycket på hur det behandlas. Mången, som går och beskärmar sig över att en kamrat sysslar med t. ex. vissa istidens minnen under tredje skolåret, skulle inte finna saken alls underlig, om han finge se hur ämnet behandlades. Det beror
ytterst på huruvida man har förmåga att framställa saken förståndigt, om barnen kan tillgodogöra sig undervisningsstoffet eller ej.
Vad beträffar den mycket omskrivna faran, att undervisningen på ett högre stadium förryckes och förlorar i intresse, därför att man på lågstadiet inför en del sakundervisning, som borde förbehållas det högre stadiet, sa vore det underligt, om inte de, som undervisa i de högre klasserna, skulle kunna behandla ämnet sa, att det smakar även dem, som tidigare fått en liten provbit. Men det torde dock vara otvivelaktigt, att en del stoff, som nu ingår i tredje klassen, skulle med åtskilligt större behållning tillägnas i högre klasser. Att man i alla fall måste genomgå sådant på lågstadiet beror, som vi vet, till en hel del på att en grund måste läggas för den fortsatta geografi under vis ningen. Geografiundervisningen kan inte uppskjutas hur länge som helst, och därför måste grunden läggas, d. v. s. hembygdsundervisningen komma in på ett relativt tidigt stadium. Men denna grund kan läggas mer eller mindre massiv. Det ar ju möjligt, att en del byggnadsmaterial, som ingår i grunden, med fördel kunde användas vid det fortsatta byggnadsarbetet. Och det ar säkert till fördel, att byggmästaren (d. v. s. läraren) använder sig av den byggnadsmetod, som bäst lämpar sig för honom. I sådana skolformer, där samma lärare har alla klasser på folkskolstadiet, kan han ju lata hembygdsstoffet ingå på det stadium, som han finner lämpligast och anser bäst gagna undervisningen. Samma fria anordning kunde ju tänkas i A-skolor, där läraren följer sin klass, men i storstadsskolor, där flyttningar och klassammanslagningar äro vanliga, går det dock knappast för sig. Beträffande det historiska hembygdsstoffet, sa synes det mig, som om det sa långt görligt bör sättas in i sin plats i den egentliga historieundervisningen.
I vilket fall som helst, ar det ett ibland rätt svårt problem att inordna hembygds stoff et och att utvälja lämpligt sådant. För tredje och fjärde klassen tror jag att svårigheten mest består i att samordna det geografiska och det biologiska stoffet. I de högre klasserna ligger svårigheten oftast i att få kännedom om det myckna intressanta, som hembygden bjuder såsom anknytningspunkter vid geografi- och historieundervisningen. Och beträffande det geografiska stoffet ar svårigheten sa mycket större, som de flesta av oss inte under vår studietid fått del av en modärn geografi undervisning. Numera ar ju denna undervisning på seminarierna lagd på ett helt annat sätt an förr. I Ymer för 1920 finnes en uppsats av lektor Svedberg vid Göteborgs seminarium. (En empirisk och experimentell geografiundervisning). Genom denna uppsats får man klart för sig, att de nya lärarna måste gå till sin verksamhet med bättre for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
