Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
235
utsättningar att kunna utnyttja hembygds stoffet vid geografiunder visningen. Och vi andra? Ja, det ar väl inget annat att göra an att gå på dessa förkättrade kurser. Vid högskolornas sommarkurser och vid vissa kurser i hem-bygdsundervisning har ju anordnats i detta syfte* instruerande exkursioner och föreläsningar.
Man har uppställt såsom ett önskemål, att det, som finnes publicerat rörande bygden, skulle finnas i skolan. Det ar givet, att mycket av intresse för skolans hembygdsundervisning i t. ex. historia kan hämtas ur äldre topografiska verk om bygden, t. ex. ur Bexells Hallands historia och beskrivning, eller Holmberg, Bohusläns historia. Och att nyare arbeten, som behandlar bygden, bör finnas i skolans (eller lärarens) bibliotek ar självklart. Och det finns mer av sådan litteratur an man tror, innan man forskat efter den. Vi ha nu bra bibliografiska verk, som kan hjälpa oss i detta sökande efter litteratur om bygden.
För Västergötlands vidkommande finnes i biblioteksbladet 1921 en förteckning över litteratur om Västergötland, ordnad dels ämnesvis och dels sockenvis. I Nordhallands hembygdsförenings arkiv i Kungsbacka finnes en rätt fullständig nordhallaridsbiliografi. För Bohuslän har C. V. Jacobowsky givit ut en bok: Böcker om Bohuslän, som dock ej ar sa utförlig som den västgötska, och nu till utställningen har kommit en fyllig Göteborgsbibliografi av bibliotekarien S. Aber-sten (Bibliographia Gotheburgensis).
Det ar rätt arbetsamt att ur olika böcker och tidskrifter ta reda på vad som kan vara användbart. Här i Göteborg har vi en med tanke på skolundervisningen utarbetad geologi av J. Alin (Göteborgstrakten) och en historia av Alin och Hofstedt (Ur Göteborgs och dess omgivningars historia).
Några få skolor har det sa lyckligt ställt, att en modärn och utförlig sockenbeskrivning finnes i tryck; t. ex. den förut nämnda Partille krönika av Erik Bergendahl, eller den mindre utförliga Fässbergs socken och Mölndals kvarnby av Johan Lundskog.
Det ar med tanke på värdet av dylika sockenbeskrivningar som Markernas och Holmedals kretsföreningar i motion hemställt, att centralstyrelsen för S. A. F. ville genom utverkande av anslag och även på annat lämpligt sätt verka för tillkomsten av hemorts- (socken-) beskrivningar med därtill hörande kartbilder, samt att ärendet måtte utsändas till kretsarna. Genom tillkomsten av dylika sockenbeskrivningar skulle, framhåller motionärerna, såväl hembygdsundervisningen som den Skolhistoriska forskningen i hög grad gagnas,
Denna motion har knappast mött det beaktande den förtjänat. Motionen gällde som sagt bi. a. utverkande av anslag till hemortsbeskrivningar. Även om man
under nuvarande statsfinansiella läge ej har utsikter att få statligt bidrag för sådana beskrivningar, torde det ej vara omöjligt att intressera landsting och kommuner. De anslagsbeviljande myndigheterna skulle säkert stimuleras för saken genom att frågan fördes fram i lärarföreningarna, varför jag tror, att det vore lämpligt att ärendet utsändes till S. A. F.-kretsarna.
I den nya undervisningsplanen heter det, att i »skolorna inom en viss bygd bör användas smärre samlingar av för barn lämpade lässtycken med innehåll hämtat från bygdens natur, saga, historia och arbetsliv». Denna punkt har gett anledning till åstadkommande av landskapsbeskrivningar, närmast avsedda för skolbruk.
För Västergötland finnes en dylik bok i Gleerups serie av Atle Lund och en i Lindblads serie av L. A. Cederbom. För Halland ingår en sådan läsebok i Gleerups serie (Knutsson & Österberg, Läsestycken om Halland}, och en hembygdsbok i Lindblads serie ar under utarbetande. För Bohuslän har utkommit en utförlig och vacker bok i Gleerupska serien av Anders Haglund och Axel Hagnell.
Dessa hembygdsböcker innehåller en del för vårt ändamål lämpligt’stoff, dock ej sa mycket som vi skulle önska, vilket ar förklarligt, då de omfattar ett helt landskap.
Vi kan för övrigt i det fallet inte nöja oss med de tryckta källorna. Endast en bråkdel av för skolan lämpligt hembygds stoff ar omnämnt i litteraturen. Vi måste själva ta reda på vad hembygden rymmer av intresse för undervisningen.
I tidskriften Skola och Samhälle för 1920 har G. Ahlberg beskrivit, hur han under ett sådant forskningsarbete antecknat och åstadkommit vad han kallar ett skolans hembygdsarkiv. Likaväl som vi behöver en. inventarielista över vad som finnes i materiellrummet eller materiellskåpet, sa behöves en sådan lista över all den utmärkta åskådningsmateriell, som bygden rymmer. Här meddelas innehållet av några kortlappar i detta hembygdsarkiv :
Skalbank (Glacial). I sluttningen N. N. O. om Nät. Johanssons gård i Åkered (Osters), 200 meter från gården, finnes i ostkanten av bäckravinen en mindre skalbank, huvudsakligen innehållande saxicava och balanider.
Fornborg. På berget 500 meter N. O. om Ekebäck en synnerligen vacker fornborg. I söder och norr obefästa branter. I väster och N. V. en 70 meter lång vall. I öster en, som ar 60 meter lång. Vallens bredd 3-4 meter, höjd 0,5 meter. Borgområdet jämförelsevis litet.
Se vidare Lars Hofstedt: Fornborgar inom Götaälvsområdet. Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings tidskrift 1918 s. 1-38.
Val. (Svartbardad val, Cuveerius Carolinse). Den 29 okt. 1865 funno två fiskare en väldig val liggande på grund utanför Backa vid Askims fj orden. Den infördes sedan till Göteborgs museum och konserverades av museiintendenten A. W. Malm.
Se vidare Fredberg: Det gamla Göteborg I, sid. 330. A. W. Malm: Göteborgs och Bohusläns fauna sid. 149.
Och här finnes ett kort, som hänvisar till Handelstidningen. Det ar en artikel om utterjakten på västkusten, som fått äran införlivas med arkivet. Sten-Olle, som skildrat utterns liv for tidningsmannen och som jagat 600 uttrar i sin dar, ar just från socknen. En sådan där artikel kan komma väl till pass i biologiundervisningen. I detta arkiv ser vi också ett resultat av att den fria uppsatsen tagits i hembygdsundervisningens tjänst. Mycket av det stoff, som kommer fram vid uppsatsskrivningen, kan vara av det värde, att det bör bevaras. Barnen kan av äldre släktingar ta reda på seder och bruk, som bli material för nästa uppsatstimma.
Ett sådant skolarkiv kan sa småningom utvidgas och nå den grad av fullständighet, att det bleve av verklig betydelse för all hembygdskunskap både för skolan och för folkbildningen i övrigt.
Om även de äldre kan intresseras för detta upptecknings- och insamlingsarbete, kan ju, som en författare i det finska arbetet Handledning i Hembygdsforskning säger, skolan bli för byn eller socknen vad universitetet ar för landet, ett kulturcentrum, där det mesta vetandet finnes samlat om hembygden.
Ehuru jag vet, att detta, som nu framhållits, inte ar några nyheter för mången, torde andra ej ännu sa där hembygds-betona sin undervisning, och de tycka kanske, att genomförandet av dylika önskemål skulle betyda bra mycket arbete. Lärarens arbetsbörda ar i alla fall mycket stor, och en och annan menar, att det kan räcka med den hembygdsundervisning, som bjudes i de tre första klasserna, om ens den ar nödvändig.
Vi äro dock tämligen överens om, att kunskapstillägnandet sker bäst under eget s j älv verksamt sökande från barnets sida, i varje fall håller vi på åskådlighet och på intressets stora betydelse. Gör vi detta, sa måste vi på samma gång ge vårt erkännande åt hembygdsundervisningen. Ser vi efter vad de säger, som ägnat sig åt de metodiska spörsmålen rörande geografi, historia och naturkunnighet, sa finner vi att de samstämmigt framhåller vikten av studier i hembygden. Jämför t. ex. Metodiska anvisningar för geografiundervisningen av S. Svedberg, Historieundervisningen av A. Wenner och Åskådlighet och naturiakttagelser i biologiundervisningen av L. Bohlin.
En av våra främsta geografer beklagar, att inte hembygden mer kommit till sin rätt vid undervisningen. »Huru litet finnes ej, allt tal om hembygden till trots, av den anda, som gör hemstad och hembygd till det centrala studiefältet och konkreta åskådningsmaterialet vid geografiundervisningen? Den andan ar den enda, genom vilken städernas rotlösa barn kunna bindas fast vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
